forbidden love, del 44

Agnes Perspektiv;

Tårarna rann ner och jag gjorde allt för att stoppa dem men ingenting verkade hjälpa. Rastlös som jag var klickade jag in på Twitter och de första jag såg var bilder, på mig - gråtande på flygplatsen i London. Jag suckade och rullade ner lite i newsfeeden och fick se att Harry twittrat, jag läste det om och om igen och tårarna blev bara fler och fler. "Never been so sad. Nothing is as it should be, I get nothing. A big thanks to my four best friends and our wonderful fans, thank you for everything." , jag tröck direkt bort Twitter och insåg att jag faktiskt var hemma, jag betalade chaffören pengarna och gick in till min mörka, kalla lägenhet. 

---

Hur kunde jag låta två bitchar få som de ville? hur kunde jag låta dem vinna? hur kunde jag lämna det finaste jag har på grund av allt detta? jag ångrar allt så jävla mycket. Jag älskade honom och jag kommer alltid göra det. 

Det har gått en vecka sedan jag åkte ifrån Harry och det enda jag har gjort är att legat hemma och gråtit. Att logga in på något socialt medie är inte ens tänkbart just nu, vill inte ens veta vad alla skriver om mig och vad alla fansen säger. Om de bara visste något, om de bara förstod hur allt egentligen låg till. Det enda jag vet är att Harry gick ut med att han var singel igen, vilket kändes som ett knivhugg rakt i hjärtat att höra det på radion. Jag vill ju ha han, här hos mig, hela tiden. Men som sagt, jag är dum i huvudet och som Nicole sa, han förtjänar någon bättre. 

Jag plattade håret och satte på mig lite rena kläder, tog min handväska och gick ut för första gången på hela veckan och det kändes skönt att komma ut och få lite luft. Jag gick raka vägen till stället där jag hörde hemma - till jobbet. Jag såg hur tjejerna stirrade rakt på mig men för att undvika massa frågor så gick jag i rask takt bortåt. Men bakom mina svarta solglasögon vattnades mina ögon med tårar. Mobilen burrade till och jag insåg att det var någon som ringde mig - mamma. Men jag har inte svarat någon på hela veckan och jag har inte pratat med någon annan, tiden för mig själv har vart så viktig för mig. Jag har insett mitt fel, jag skulle visa att jag var bättre än Nicole och Steph, jag skulle inte bara gett upp. Men allt är försent nu och det är inget jag kan göra åt nu. 

Jag gick upp för den lilla stentrappan och in genom den stora porten och kände mig äntligen som hemma, allt var sig likt och när jag öppnade dörren in till oss och möttes av förvånade men glada blickar.

"Oh, my little angel. How are you? I heard about you and Harry and everything, I'm sorry. But I'm glad you're back now, you're our own hero here in the office and how we need you.", jag hoppade till lite när jag hörde Harry men jag försökte hålla huvudet uppe och nickade bara åt Jamie. Min blick fördes sedan vidare mot Samantha, Ronnie och Simon som stod en bit bort och log mot mig. Jag log lite osäkert mot dem och de alla tre kom fram och gav mig en kram. 

"Is it much rumors about me and Harry and stuff now?"

"Yes, but you know. Rumors are rumors, it's only you and Harry who knows the truth.", log Simon och ställde sig bredvid mig. "Have you talk anything with Harry?"

"No, not since last week so I left him for a reason.", suckade jag och tårarna föll ner. "I could not say goodbye to him face to face, so I wrote a letter and it's the absolute worst I've every experienced, leaving Harry in this way."

"Aw my sweetie. Don't cry. It's okay, darling. I have no idea what happened, but I know it'll be serious for you when you left him, for I saw how you loved each other. But whatever they are, tell him the truth.", jag tittade gråtande mot Ronnie som nu höll om mig och strök sin hand över mitt huvud. 

"I wish I could, but nothing is as it should be, everything is complicated and I must not and can tell the truth."

"Stop crying and come with me! I have a surprise for you.", jag tittade upp och mötte Simons hemlighetsfulla flin. Jag torkade tårarna och gick med honom in till ett litet rum. 

"Check it out! What do you think of this dress?", han visade mig en svart fin klänning som låg på en soffa, den var faktiskt fin.
"Omg, Simon. It's wonderful. Have you done it yourself?"

"Uhm.. I think so.", han skruvade på sig och jag såg hur han rodnade. "But since I do not want to take me all the glory for yourself when it comes out in stores so I want you to put it on here.", han tog fram en rosa blomma som man skulle kunde någonstans på klänningen och gav den till mig.

"No, Simon. I can't. You have made this dress for myself, I'll not take anything that you have done. You should be really proud of your work."

"Yes, of course. But it is our project, remember? I just did my job and now you can make your way and on this flower where you want the dress.", jag log mot honom och tog tacksamt emot blomman han höll i handen. Jag satte den vid vänstra bröstet och det blev faktiskt riktigt bra. 

"Thank you, Simon. You're a true friend." 

"Would you do anything for me?", sa han och flinade lite. Jag stelnade till och blev genast väldigt osäker.

"What do you mean?"

"I want you to call Harry and tell the truth, I see how sad you are and I don't want my best friend to feel bad. I know it is something that penetrates you, tell him.", log han stort och en lättnad inom mig uppstod men samtidigt inte, Harry borde hata mig vid det här laget och hur jag bara lämnade honom, jag förstår inte hur jag kunde göra så mot killen jag älskade mest. Jag gav Simon en lång kram tackade för allt. 

Plötsligt burrade det till i telefonen igen och jag tog långsamt upp den för att se vem det var. Eric stod det på displayen. Vad kunde han vela? han har inte hört av sig på flera dagar och skulle jag verkligen orka prata med honom nu? efter en stund av tvekning så tröck jag tillslut på svara och en orolig röst hördes i telefonen. 

---

Vad ville Eric tror ni? och hur ska det bli mellan Harry och Agnes? Nästa del kommer nog ikväll! Kram :)

Haha super! Kram ♥

Du är bäst å grymmast som vanligt. Bästa bloggen !! Meerrrr

Hoppas Agnes ringer Harry!

Jättebra! Alltså Erik kanske har pratat med Harry eller någo av killarna. Hoppas värkligen Harry och Agnes lur ihop igen!!!

OMG!! Du är helt sjukt duktig på att skriva. :D Vill bara veta hur det kmr att gå för Harry och Agnes ;)

HEJJA SIMON!! Hon måste ringa Harry!!!<3
Eric vill nog också veta sanningen.. låt han få veta!!! GAAAAH!

Åh, älskar Simon! :)

Sv: Åh, vad roligt att du tycker det!:D
Jag vet att du vill ha en Liam novell och du är inte ensam om det heller så vi får se vad som händer;)

hihi... okey... jag tror seriöst jag börjar bli beroende av din novell...hehehe ;) <3

Jättebra kapitel :) Jag hoppas verkligen att Harry och Agnes blir ihop igen ;)
Kram <3