everything about you, del 18

Linns Perspektiv;

"Dock verkar han vara typen som alltid kanske är lite för charmig och flirtig. Sen är han känd på det också. Akta dig för sånna.", uppmanade Erika. Elin nickade instämmande. 

Jag kom då att tänka på det mamma sa till mig dagen hon hade sett mig och Harry tillsammans. Hon hade sagt lika dant. Kanske var detta ett tecken på att det skulle sluta så här? och tänkte jag efter så hade han vart otroligt på och flirtig första gången vi sågs, hur kan jag vara så säker på att han inte är lika med andra tjejer när jag inte såg på? just nu visste jag varken ut eller in, jag behövde som sagt tid för mig själv. 

---

 Huvudet var begraven i huvudkudden, täcket var uppdraget över huvudet och tankarna kring Harry ville inte försvinna, hur vida jag än försökte. Klockan närmade sig strax efter tre och hjärnan var helt klarvaken medans resten utav kroppen var slut, sliten och trött. Jag suckade tyst för mig själv samtidigt som jag räckte mig efter mobilen som låg på nattygsbordet bredvid sängen. 

Facebook var lika dött som vanligt, instagram spammades av bilder från Elin och Erikas lilla semester tillsammans och Twitter ville jag inte ens tänka på, inte efter alla kommentarer tidigare ikväll. 

Plötsligt hörde jag fotsteg utanför dörren, och om jag inte hade vetat om att Eleanor skulle sovit med Louis inatt så hade jag faktiskt inte brytt mig så mycket om det, men nu när jag visste att hon skulle sova borta och Eleanors föräldrar var i något annat land och jobbade så blev jag faktiskt lite rädd. Vem skulle vilja mig något så här tidigt på morgonen? Något mer hann jag inte tänka förrän dörren sakta öppnades och in kom ett välbekant ansikte. Trots mörkret så kände jag ändå igen det svarta håret och de långa benen. 

"Pappa, vad gör du här?", med ett rätt så chokerande tonläge tittade jag undrande på pappa som nu var påväg mot min säng. När han var tillräckligt nära så att jag skulle kunna tyda hans ansikte så såg jag tydligt hans röda ögon. Han hade gråtit. "Har du gråtit?", jag visste svaret. Men på något sätt så kunde jag inte undgå att fråga iallafall. 

"Nej, jag och mamma hade bara ett av våra gräl igen, du vet.", jag suckade. Nog visste jag vad han menade allt. 

"Men pappa, vi är ju på semester. Jag trodde vi skulle njuta av detta utan några bråk, det sa ni ju själva?"

"Jag vet gumman, men saker går inte alltid som man har tänkt sig och nu är hon ute ur huset, igen. Jag har ingen aning om vart hon tog vägen.", jag stelnade till. Jag kom att tänka på att hon tidigare hade sett ut som om hon nydligen kom hem ifrån någon, hon hade en vit klänning på sig och såg allmänt slampig ut. Sedan kom tankarna tillbaka till dagen då hon ivrigt hade sagt att vi skulle vara kvar här i flera veckor. Det kunde väl inte vara sant, det kunde väl inte hålla på att hända.. Igen? Jag försökte att sudda ut tankarna om det och tog istället pappas hand. 

"Varför förlåter du henne efter varje gräl?", han tittade på mig. "Och för det hon gjorde?". Tårarna var inte långt borta nu. Men jag var fortfarande glad över att pappa och jag stod varandra närmare än några andra efter allt som hänt. Han var den enda som förstått mig och alltid funnits där. Han var helt klart en hjälte för mig. 

"Jag vet inte, tjejen. Det är komplicerat, allt är komplicerat. Företaget går riktigt bra just nu och det är ju ett familjeföretag vi äger.", jag hade hört den meningen förr, nästan för många gånger nu. "Om jag kan förlåta henne, så kan du det också. Hon är ju trots allt din mamma.", jag log ett tillgjort leende samtidigt som han la armen över mig och pussade ömt till min panna. "Kärlek är inte alltid en dans på rosor, men ibland måste man ge kärleken en andra chans, även om personen kanske gjort något dumt. Huvudsaken man lovar att inte göra om det igen och verkligen ångrar sig.. Som din mamma, hon grät i.."

"Hon grät i flera dagar, jag vet, pappa. Men ibland förtjänar man inte det. Mamma hade hållt på i över ett år, hon svek både vår familj och företaget.", avbröt jag fort och han nickade. Han verkade ta in det mesta jag sa och som vanligt så höll jag tillbaka tårarna. Jag var hans duktiga flicka som aldrig visade mig svag, det var så jag levt i hundra procent av mitt liv hittills och det tänkte jag fortsätta med. "Varför kom du in till mig?" 

"Jag hörde att du pratade med tjejerna tidigare och jag antog att du fortfarande var vaken. Jag ville bara se att du var okej och sånt.", jag nickade ett tacksamt leende. "Jag älskar dig min princessa. Dig om någon skulle jag aldrig överge, aldrig. Jag kommer alltid ta dig i första hand.", hans grepp runt om mig blev hårdare och jag besvarade hans omfamning genom att ta min arm runt hans mage. Det kändes bra att vara i pappas famn igen, det hände inte alls ofta faktiskt. 

"Jag älskar dig med pappa, det är du och jag föralltid."

 

Klockan visade halv två och det var först då som jag insåg att jag nästan sovit bort halva dagen, men vad gjorde det? jag hade fortfarande inga planer inför dagen. Jag kunde iallafall höra att mamma var hemma igen och bråk hördes från nedervåningen. Jag drog på mig en sliten, lång t-shirt och smög försiktigt fram till dörren. Jag satte örat mot den så att jag tydligare kunde höra vad som sas. Under så många år så hade jag stått så här, tjuvlyssnat vid min dörr för att få någon enkel uppfattning om vad som höll på att hända i min familj. Nästan för många gånger. Man skulle kunna säga att jag var van. 

Jag ville så gärna kunna gå ner och skrika åt dem att de båda gjorde fel, men efter att jag hade gjort det den gången för ett halvår sedan så visste jag att det var sista gången. Saker och ting skulle bara bli värre och jag förstod att det inte var någon idé att lägga sig i. 

Istället tog jag min sminkväska och begav mig in till övervåningens toalett. Jag ställde mig framför spegeln och mina tankar om hur ful, fet och äcklig jag var spred sig i mitt huvud. Aldrig hade jag tagit skit ifrån andra tidigare. Men när hundratals olika tjejer sa det i massor av kommentarer så kunde jag inte låta bli att inbilla mig att det var sant. Kanske dem hade rätt? Jag hade inte tränat på månader nu och ful hade jag alltid haft tankarna kring. Men äcklig? på vilket sätt? Jag suckade och drog concealern på påsarna under mina ögon. Jag tog sedan mitt rosa puder för att ändra nyansen på mina kinder. Det blev även några drag av ögonbrynspennan för en lite, lite mörkare färg på ögonrynen. Slutligen så drog jag några drag med mascaran, efter det kunde jag äntligen titta mig i spegeln och känna mig någorlunda fin igen. Även om min tvivel på det var stark. 

 

"Vart är mamma?", jag mötte pappa sitta vid kökbordet, hans ögon var mörka och påsarna under hans ögon var klart större än var mina var. Jag insåg då att pappa förmodligen hade setat vaken och väntat på mamma hela natten, med ingen sömn alls. Jag satte mig mitt emot honom och ryckte åt mig mjölken. 

"Jag vet inte, hon gick ut igen.", jag orkade ärligt talat inte bry mig mer utan jag bara rykte på axlarna denna gång. "Jag förstår bara inte hur hon kan bli så arg, för ingenting. Det är inte likt henne." 

"Hon är nog bara lite stressig just nu.", försökte jag intala både mig själv och pappa. Även om vi visste att situationen förmodligen inte var så, så var det ändå en god tanke. Mobilen burrade till och jag var snabbare än blixten att fånga upp den ur fickan. 

 

~ Hey Dear. Louis and the boys has any important interview now. I'll follow him to the place, come with us? While them just sitting there and talk, you and me can go and eat some lunch? I'm starving! come on, hun. It will be fun. Just you and me? x El ~

 

Jag log av tanken att äntligen få komma på andra tankar. Eftersom de ändå skulle på sin intervju så skulle jag förmodligen slippa träffa Harry också. Jag svarade utan tvekan ett ja och svaret från El kom snabbare än förväntat. 

"Pappa, jag ska äta lunch med Eleanor på stan nu. Är du okej? klarar du dig?", jag ställde mig upp och gick med långa steg mot hallen för att dra på mig ett par skor. Han harklade sig från köksbordet vilket fick mig att stanna upp i mitt gående för ett ögonblick.

"Det är klart, vännen. Jag är alltid okej. Har du pengar på kortet? annars sätter jag in mer, vettu.", jag log. Han var alltid så snäll och ville mitt bästa, även om jag visste att han egentligen inte var okej. 

"Ja, ni fyllde ju på för bara några dagar sedan så jag ska nog klara mig.", skrattade jag när jag slutligen bestämde mig för mina vita converse. 

"Hej då. Vi ses senare. Älskar dig.", jag öppnade dörren och klev ut. 

"Vi ses senare, ha så kul. Älskar dig.", hördes från pappa innan jag small igen dörren. Jag gick ut från den stora gården så jag kom ut på vägen och nästan direkt fick jag syn på taxin som skulle ta mig till stan där Eleanor och Louis skulle möta upp mig. 

 

Jag tittade på klockan, vi skulle mötas här precis nu, men vart kunde dem hålla till? plötsligt hördes skrik och en stor klunga med människor kom rakt emot mig, och jag förstod först då att någonstans där inne skulle Louis och Eleanor befinna sig. Jag drog efter andan och kunde fortfarande nästan inte förstå att de faktiskt var världskända. 

Tillslut så kom två människor jag faktiskt kände igen ut och runt om sig hade de tre stora livvakter bredvid sig. De hade också två Starbucks kaffe i handen så jag förstod att det hade vart där. El såg väldigt bekymrad ut, men Louis höll hennes hand, vilket gjorde henne en aning tryggare, antog jag. 

Jag mötte deras båda blickar när de kom emot mig och de gav mig en varsin kram. 

"Hey, cous. How are you?", Eleanor log som vanligt och för ett ögonblick så såg det ut som att hon faktiskt släppt allt bakom sig och fick nu tillbaka sin trygga ansiktsform.

"I'm fine.", ljög jag och backade ett steg bakåt. 

"I should go now, but see you later.", han gav Eleanor snabb puss på munnen när han sedan hoppade in i den svarta bilen med de två vakterna. Den tredje stannade med oss. Jag tittade osäkert på honom men El hann öppna munnen före mig.

"It's no problem. He's kind.", han tittade mot oss med ett vänligt leende vilket fick mig att tro på hennes ord. Han nickade och jag tänkte precis fråga vart vi skulle ta vägen när hennes mun spändes och hennes ögon spärrades upp. "Oh, shit. Don't look back.", men innan hon hann säga meningen klart så hade jag redan vänt bak mitt huvud och sett vad hon menat.

---

Åh, vad tror ni har hänt? eller vad tror ni att dom ser? Ny del kommer imorgon och kommentera massor nu! ;) Kärlek till er ♥

Snälla snälla snälla kan inte en del komma upp ikväll? Snälla snälla snälla :D

Jätte spännande! Jag läser denna bloggen dagligen, den är verkligen bra. Längtar så till nästa!

Du är så bra på att skriva! Vet att det är lite tidigt men när kommer nästa del ut? Jag tror att det är Linns mamma och någon kille.
Isabella

hennes mamma som gör något dumt..eller något..jag vet inte..åh!;/ längtar till nästa!

Åhnej, vad jobbigt! Sådär kan du ju inte göra!! Jag måste ju få veta vad det är! :o
Jag tror att det antingen är Harry med typ nån tjej eller kanske typ.. nej, jag har ingen aning... .__.

Jamen det blir ju lätt så att man blandar ihop ord! ^^
Ja, lite surt att min skrivarmotivation typ slutade... :(
Grymt kapitel ♥

Såååååå braaaaaaaaaaaaaaaaaaa :) :) :) :) Undra vem som sto bakom, har några alternativ, skynda och skriv!!!!!!!!!!!!!!! (förlåt om jag inte kommenterar så ofta men jag är inte inne så ofta!) xx

Super! Meeeeeeer snälla!

Kan det vara Harry?? ;)

Du är bäst!! När kommer nästa del?:):)<3<3<3
XOXO

Åååh gosh, cliffhanger! Hoppas på Harry iaf :]