change my mind, del 28

Louis Perspektiv;
"But then you should know how I've had it this week, Liam has mostly just been in bed and had a lot of #askliam on twitter.", flinade Harry retsamt och det kom just rätt läge, vi alla började skratta och det kändes verkligen som ett äkta skratt från Liams sida nu. Han reste sig upp och tittade ner mot oss. 
"Should I really?"
"Yeeeees.", ropade vi alla fyra i kör och stelt gick han ut mot dörren och vi såg hur han försiktigt gick mot Janina och den andra tjejen. 

FacebookUntitled | via Tumblr
Photography | via Tumblrtrue. | via Tumblr

Liams Perspektiv; 
Nervöst med tre stora livvakter kring min sida så gick jag fram till Janina och hennes kompis. De såg oss inte först så jag harklade på mig lite och den blonda tjejen tittade nu på mig. Jag log lite mot henne och hon förstod direkt vad jag ville, Janina satt kvar på samma ställe och kollade åt sidan samtidigt som den blonda tjejen reste sig upp, gick mot Starbucks och tittade tveksamt på de tre vakterna som stod bredvid mig när hon fort tassade förbi. 
"Hey Janina.", sa jag svagt och när hon vände blicken mot mig så såg jag hur hennes ögon fylldes med tårar. "I think we need to talk, right?"
"Yes, I think so. But now I can't here you, this people are so loud.", hon nickade ut mot de skrikande fansen som nu stod omringade om oss och jag log ett tveksamt leende. 
"You're right. Shall we go in to the café so we can talk privately?", jag tog fram min hand och det förvånade mig att hon faktiskt tog tag i den samtidigt som hon drog sig upp. Med en pinsam tystnad gick vi in mot cafeet och jag såg hur killarna tittade mot oss och log, jag bara ryckte på axlarna och satte mig vid ett ledigt bord lite längre bort och Janina kom fort efter. 
"Are they there just stand there?", suckade hon och nickade mot mina säkerhetsvakter. "I mean..-" 
"Yes, unfortunately. It is their job to protect me from crazy people.", sa jag lugnt men märkte direkt att det kunde misstolkas hur mycket somhelst. Som tur var verkade hon ta det på det rätta sättet och la istället dit en sarkastisk kommentar. 
"Like me, or what?", flinade hon och tittade nu in riktigt i mina ögon. 
"Hah, yeah, of course. But you're crazy on a good way.", log jag men fortsatte snabbt. "Listen, I don't know what Cody had say to you, but don't believe him. He's just playing with you, he only wants you for one night, I feel him."
 
Janinas Perspektiv; 
Jag blev stel i kroppen av det Liam just berättade och jag visste ju någonstans innerst inne vad han egentligen ville hela tiden, men ändå hade jag gått med på hans lilla lek, rakt in i fällan. 
"Yes, I believe you Liam.", sa jag lågt och tittade mot bordet där Louis, Niall, Harry och Zayn satt och pratade. "I don't know what I should say, but I can promise you that you're the only boy I thought about all those days."
Jag log åt mig själv med tanken på att jag faktiskt gjorde det, jag klarade det, jag sa det. Jag tog ett djupt andetag och mötte Liams ögon som tindrade och solljuset sken rakt in på honom. Han log och skulle precis säga något då jag hann före. 
"But sometimes I wonder what you see in me, seriously? I'm not popular, and not either the pretty girl who all those boys wanted to have, I'm just myself."
"And it's this I love with you, you dare to be yourself, has your own style and live your own life, you're so cool and the most beautiful girl I ever seen.", log han och jag kände hur leendet spred sig runt mina läppar men även hur glädjetåren föll ner från mitt öga. Han reste sig upp från sin stol och gick fram till mig.
"I'm sorry, I'm so lame.", mumlade jag och torkade bort tårarna. Jag hörde hur han skrattade och tog tag i min arm och drog mig intill honom. Oj vad jag hade saknat denna närhet, Liams närhet. Att få vara i hans armar och andas in hans lukt var det bästa som fanns. 
"I see you, Liam.", ropade en retsam röst från bordet på andra sidan och Liam tittade hastigt dit, sedan på mig igen och log sitt underbara leende. 
"And you think you're dorky, what isn't those boys then?", log han och tittade mot Louis och de andra som bara satt och stirrade mot oss. De irriterande kamerorna och de skrikande fansen utanför hade jag redan börjat vänja mig vid och för tillfället så fanns det bara jag och Liam i mina tankar. 
"Come on, don't just stand here, come and sit here instead!", skrek Niall och drog till sig två stolar från bordet bredvid. Liam tittade på mig och höjde ögonbrynen. 
"It sounds good, but where is Ellinor?", frågade jag undrande och tittade mig omkring. 
"There is she.", yttrade Liam och pekade ut mot vägen, hon stod och pratade i telefonen med någon och hon såg väldigt bekymrad ut, nästan lite ledsen. 
"Go to the boys, We'll back soon.", sa jag lågt och släppte taget om Liam. Han nickade förstårligt och jag gick fort ut till Ellinor som nu satt och grät på trotoaren. 

Vad är det som har hänt med Ellinor tror ni? Nu är iallafall Liam och Janina sams igen, skönt ;) Har ett viktigt prov imorgon, måste plugga, så har bara läst igenom lite snabbt. Nästa del kommer imorgon. 
 
 

Sjukt bra!! Jippi, dom är smas :D Men vad har hänt med Ellinor? Meeeer :)

Jättebra kapitel :)
Kram <3

Riktigt bra! :D

Yey! De är tsm igen :) Tror att typ Ellinor pratade med Lucas :)

Svar: Hihi jaaa, vi får seee vad som händer sötis :)
My Wesström

My

ÅHh, det bästa med att bloglovin är konstigt är att jag kan läsa massa kapitel i rad! ;)
Det är så bra! Puss och kram

Jättebra!!! Åååå kanske så måste Ellinor åka hem eller någon i hennes släkt/familj har blivit sjuk.

Ord går inte att beskriva hur glaaaaad jag är att jag hittade din blogg <3

Svar: tack underbara du<3
My Wesström

Jag tror att hon kom på att tänka på Lukas o eller något sånt:(

Sv: Haha, ja vi får väl hoppas att det är du och Liam någon gång;)

Yes, I'm a Harrygirl :D Nä, det låter så töntigt haha, men Harry är min favorit :)

Åhh, tack så mycket blir också jätteglad ska du veta! Bara att säga till om du undrar något, jag är ju inget proffs på engelska men jag kan väl lite i alla fall :)

Sv: Tack, tyckte du den blev för kort?

Ja, ibland gör jag faktiskt det! :) Men jag översätter bara ord då, ingen grammatik för det är ändå ingen idé! Jag tror faktiskt inte att du är så himla dålig? Vi är ju lika gamla - så vi borde väl vara jämna ungefär? :)

SUPERR!!!! Kram ♥




Kom ihåg mig?