Efter en lång stund av allmänt prat med Andy och Jack så bestämde jag mig för att gå ut. Jag kände hur jag behövde rensa tankarna nu. Jag gick sakta ut till hallen och drog på mig ett par av mina converse.

"I go out, I'll be back within an hour.", ropade jag från hallen och utan att någon ens hann svara så var jag ute ur huset. Med min stickade tröja och stickade sjal gick jag ut i det fina sommarvädret. Det hade blivit lite mulet och på himlen var det tusentals stjärnor som lyste upp, det var riktigt fint. Jag gick på den tomma tortoaren, jag kunde höra fåglarna kvittra och det enda jag fick syn på var en kille som kom gående emot mig, han hade en cigarett i handen och luvan var uppdragen över huvudet. Jag började sakta ner en aning när jag såg hur han granskade mig därifrån han var. När vi sedan gick förbi varandra gjorde jag allt för att inte möta hans blick, vilket gick bra tills jag klantigt nog kollade bak och fick se hur han fortsatte att titta på mig, han hade även stannat och gick mig ännu närmare. 

"Hey.", sa han lågt och tog ett bloss från cigaretten. Hans gröna ögon blänkte under skinnet på de slitna ögonen som knappt kunde hålla sig uppe. 

"Hey.", sa jag ännu lägre och vände mig fort om och gick vidare. Vem var det där? En kille jag aldrig sett förr. Med hans trasiga kläder och hans lortiga stil såg han riktigt hemsk ut, det enda som egentligen var fint på honom var ögonen, alldeles knallgröna och otroligt fina. De påminde mig bara om en sak, Harry. Jag gick i min ensamhet och hade vrångt bestämt mig att inte titta bak igen, istället tänkte jag på Harry. På kvällen igår och på smset han skickade idag. Saknade han verkligen mig? varför gjorde han som han gjorde? jag suckade högt och gick med långa steg vidare tills jag kom fram till en park. Solen hade kommit fram och utan en aning om vad klockan var så gick jag mot den ödeparken och satte mig på den trasiga bänken som fanns alldeles vid sjön. 

Plötsligt hörde jag fotsteg bakom mig och jag kunde känna hur iakttagen jag blev av någon. Jag vände hastigt blicken bakåt och fick se vem det var, killen som tittat och hejat så konstigt mot mig på vägen hit. Jag kände en viss oro inom mig men ändå så försökte jag hålla mig lugn och inte visa min rädsla och mitt obehag. 

"Have you follow me?", frågade jag lite irriterat och han hånflinade mot mig samtidigt som han satte sig bredvid mig. Han tog fram sitt cigarettpaket, tog en cigg och räckte sedan fram det till mig. Jag tittade först på paketet och sedan på honom. 

"No, I don't smoke.", sa jag tyst och fortsatte att titta ut mot sjön. 

"I know who you are.", sa han och hans röst lät allvarlig och faktiskt lite obehaglig. Jag tittade fort på honom och såg hur hans gröna ögon spänndes. "You are that bitch as took my best friend to a prison. How it feels?"

Jag visste inte riktigt vad jag skulle svara på det så jag satt mest stel och fick inte fram ett ord. Hans huvud kom närmare mitt och hans flin blev tvärt mycket större. 

"Just because you have colored your hair blonde and pretend you don't understand what I talk about, so you will not get away, it does no one in our gang.", skrattade han fakeat och tog ännu ett bloss som han sedan andades ut på mig innan han fortsatte. "Do you know what we do with telltale like you?"

Jag förstod direkt vad han menade, hans kompis är den blonda killen och han måste ha blandat ihop mig med Janina, men jag kunde inte låta det hända henne något. 

"What your gang do with telltale like me?", frågade jag allvarligt och reste mig upp. Han ställde sig upp bredvid mig och fortsätta att le sitt hånfyllda flin. Jag måste ta mig ur detta, jag måste göra något. För att vinna tid gjorde jag något jag aldrig skulle göra, plötsligt var mitt ben uppe i den brunhåriga killens skrev och jag tog fort upp mobilen och ringde den senaste kontakten i min "senaste" lista, vilket för mig blev Harry. Men det var nu eller aldrig, jag visste att killen snart skulle komma ikapp mig. 

 

Jag orkade inte göra något alls just nu, jag var fortfarande riktigt trött och utmattad från gårdagen och att Ellinor inte hört av sig ännu gjorde ont i mig. Jag låg i Liams säng medans killarna var nere i vardagsrummet och spelade FIFA. Jag kunde höra hur de skrattade och pratade men just nu orkade jag inte bry mig. 

Jag slöt ögonen och gjorde mitt tionde försök till att försöka somna, men tre sekunder efter så burrade min mobil till och utan att titta vem det var så svarade jag lite tröttsamt. 

"Yes, Harry?"

"Harry, It is you? Please I need help, please.", jag hörde en andfådd tjej på andra sidan luren och hon lät riktigt rädd. Jag höjde mobilen för att se vem det var och till min förvåning stod det "Ellinor" på displayen. 

"Yes, but what happend? where are you?", sa jag och försökte hålla mig så lugn som möjligt. Jag hörde nu snyftningar från andra sidan och hur en röst skrek efter henne. "What happend?", skrek jag nu, men mer hann jag inte säga för sedan hörde jag de tre pipen. Hon hade lagt på. 

Jag satte mig upp ur sängen och försökte andas långsamt, vart kunde hon vara? vad kunde hända? vad hade hänt? och varför ringde hon mig? Jag satt i mina tankar då plötsligt dörren öppnades och in kom tre oroliga killar. 

"Why did you screaming like that? Who talk you to?", sa Zayn lugnt och satte sig bredvid mig. Louis och Niall kom efter och tittade ängsligt på mig. Jag tog ett djupt andetag och började förklara om det märkliga samtalet från Ellinor och hur jag hörde rösten skrikandes bakom henne. 

"But you are still drunk, Hazz. It was surely a dream.", skrattade Niall och kollade mot Louis som log lite nervöst. 
"I don't think so Niall. Ellinor can was in danger now, and we'll help her.", svarade Zayn och tittade allvarligt mot oss alla som nickade instämmande. 

---

Hur ska det lösa detta nu och vad kommer att hända med Ellinor? Hinner tyvärr inte mer inlägg idag, har ett prov lite senare i veckan och jag kan absolut ingenting, så måste plugga in lite. Sedan är det ju hockeyfinal ikväll också, det får man ju absolut inte missa! Heja Sverige! ;) haha! 

 

Vad tyckte ni om detta inlägg? Kommentera! :)