everything about you, del 63

Liams Perspektiv;

"Have you call her, again?", frågade Louis lugnt och tittade oroligt på alla oss. 

"Yes, a million times, she doesn't answer on hers fucking telephone. She always answered on it."; nästan skrek Nadja och man såg hur upprörd hon var. Vilket jag självklart förstod, tänk om något allvarligt hade hänt?

"We need to find her.", konstaterade Harry och trog på sig skorna igen. Jag följde hans exempel och lika så gjorde de andra som var samlade i Eleanors hall, tur var väl det att vi var flera och ännu bättre var det att El's hall var stor nog till oss alla. Dock hade Perrie och Little Mix-gänget varit tvungen att gått. Men jag, tillsammans med killarna och Linn och resten av hennes vänner var riskabel till att hitta henne. Bara inte något hemskt hade kunnat inträffat henne, visst, det var London vi snackade om, men trots det så var vi fortfarande inte helt säkra här. 

---

 Linns Perspektiv; 

Klockan började närma sig tolvslaget och vi hade ännu inte funnit Elin. Jag började faktiskt bli väldigt orolig för henne och för vad som hade hänt då Louis, El, Jag, Liam och Harry hade åkt runt i minst en halvtimme i Londons både mörka och belysta gator, stora som små, men fortfarande ingen syn på henne. Niall, Zayn, Erika och Nadja hade stannat hemma utifall hon skulle kommit hem under tiden. Men även som hade varken sett eller hört skymten av henne. Nu satt vi i varje fall hemma, trötta, utslitna och väldigt bekymrade för vad som hade kunnat hänt henne. 

Erika och Nadja var också väldigt trötta, det såg man. Det hade ju faktiskt flugit hit idag redan, därför så kunde jag även förstå dem. Louis och El satt i andra änden utav soffan och nästan sov dom med, faktiskt var ingen av oss särskillt pigga men ändå så kändes det ju inte rätt att somnade mitt i allt heller. Elins första dag i London och hon var redan försvunnen. Dock ville vi vänta med att ringa polisen ifall hon skulle komma tillbaka snart. 

Jag blev trött av att bara sitta och vänta, därför ställde jag mig upp och tittade på dem andra då jag direkt fångade deras uppmärksamhet.

"I want some warm chocolate. Who's join me?", att Nadja och Elin utan tvekan ställde sig upp för att följa med mig in till köket hade jag ingen tvivel om. Det var alltid på när det gällde varm choklad. Även Niall verkade väldigt sugen på de då han bara höjde handen lite försiktigt. 

"I'm fine, thanks.", svarade Zayn trött och gav med sig en riktig gäspning. El, Harry och Liam såg lite osäkra ut om det ville ha eller inte. Medans Louis var på Zayns sida i detta läget då han artigt också tackat nej. Jag fick tillslut även ett riktigt svar ifrån de andra då de alla tackade ja. 

"Yeah, why not?", svarade Harry och reste sig upp från fotöljen. Jag log åt honom och hav han ett leende som han snabbt besvarade. 

 

"Do one for me, Linn.", hojtade Eleanor ifrån rummet. Jag himlade lite med ögonen och nickade för mig själv. "Or should I come?", fortsatte hon sedan då hon insåg att jag aldrig svarade. Jag fnittrade och tittade lite på Harry som stod och rörde i den varma mjölken som kokade på spisen. 

"I do it for you, El. We can do it for all of you by the way.", ropade jag ifrån köket och jag hörde genast något slags glädjetjut ifrån Niall. Nadja for direkt in till vardagsrummet igen då hon insåg att hon ändå inte gjorde någon nytta i köket. Jag tittade på Erika som satt på stolen och bara tittade ut, jag förstod att hon tänkte på Elin. Tänk om något riktigt hemskt skulle kunna ha hänt henne och vem skulle ha hjärtat till att göra så mot den mest snällaste personen i världen? Jag suckade och vände blicken mot Harry som sakta rörde ner chokladen i mjölken. 

"What if shes not will be fine?", frågade jag tyst och tittade in i Harrys ögon. Han släppte taget om den kokande varma chokladen och gick snabbt fram till mig, drog in mig i sin trygga famn och pussade mig på pannan. 

"She will be okay, Linn. Don't worry.", hans ord som ofta brukade lugna mig funkade idag ovanligt dåligt. Jag trodde inte på han sade, jag ville tro att hon var okej, men alltid skulle jag vara den som alltid trodde på det värsta. Jag kastade en blick mot Erika som fortfarande hade blicken utåt, jag skulle precis gå fram till henne då hela hon ryckte till och började mållöst peka med fingret utåt. 

"What?", frågade jag oroligt och rusade fram till henne för att se vad hon fått syn på. Där var hon. Elin, med hennes fina klänning som inte alls såg så fin ut längre, hennes lockiga bruna hår var ruffsigt och vad jag kunde se ifrån fönstret så var hon helt svart runt ögonen. Vad hade kunnat hända, varför såg hon så hemsk ut och hade någon gjort henne illa?

 

Ett försök till att öppna dörren så diskret som möjligt skulle funkat bra om vi inte redan hade sett henne ifrån fönstret. Jag, Elin och Nadja stod redan bara någon meter ifrån ytterdörren då ett litet huvud som direkt var igenkänt, stack in och sedan så tittade hon besviket på oss. Som om hon skämdes över någonting. 

"Elin, what the hell?", svor Nadja och gick ännu närmare henne. "Vi har varit så jävla oroliga över dig, var fan har du varit någon stans? Liam, Linn, Harry, El och Louis har varit ute med bilen medans vi andra bara suttit här hemma och väntat på att du skulle kommit hem. Vart har du varit och varför har du inte sagt något? du kunde i alla fall ha ringt!", fortsätte hon att ryta, vilket dock kunde förstå med tanke på omständigheterna. 

"Jag är okej, hörrni!", svarade hon snabbt och tog händerna framför oss som ett täcken på att vi inte skulle komma närmare längre. "Jag mår bra, jag tog bara en lång promenad och gick vilse, det är allt. Sen dog min mobil.", förklarade hon, mer hann hon inte säga förrän Harry trängde sig förbi oss med ett vacklande leende på läpparna.

"Do you want some warm chocolate?", försökte han och räckte fram en kopp. Han hade gjort det riktigt fint, det var både grädde och lite pulverchoklad över. Hon log svagt och tog vänligt emot koppen han räckte fram till henne. Hon mimade ett lätt 'thank you', vilket han nöjde sig med och försvann till köket igen för att förmodligen fylla på. Jag ville så gärna hjälpa honom, men det kändes som att detta samtal med Elin var aningen viktigare. 

"Jag orkar inte bråka med er, tjejer. Jag är okej, men tack ändå för att ni bryr er. Men kan vi inte bara njuta av denna vecka och bara ha skoj, som vi lovade varandra innan vi bestämde denna resa?", hon hade i och för sig rätt i det, men ändå så tyckte jag att det var allvarligt att hon bara försvann så där, vad som helst hade kunnat hända, London var stort, dubbelt så större än Stockholm, hon behövde lära sig att man inte beter sig hur som helst. 

"Om du lovar att detta inte händer igen.", konstaterade Erika och gav oss båda en blick där hon ville att vi skulle bekräfta att hennes ord stämmde, vilket jag höll med om, även Nadja. Elin drog till med ett brett leende och nickade. 

"Jag lovar.", hon tog av sig sina obehadligt höga klackskor och gick nonchalant förbi oss, in till vardagsrummet där de andra satt. 

 

"I'm just glad you're okay.", klargjorde Liam och tog en sipp av den nu ljumma chokladen. Vi hade bara setat och tagit det lugnt. Vi hade tagit igen oss efter den långa dagen och kvällen, vilket bara var skönt. Jag kunde se hur Elin då och då gav mig och Harry obekväma blickar så fort vi gjorde någonting, men det var något jag inte brydde mig om särskillt mycket. Hon hade sina killar i Stockholm där hon ofta minglade och låg runt, men som tur var så har hon insett att jag inte alls var den personen. Men det var alltid fördelen med att ha en vän som alltid var populär bland killar, alltid hade hon något nytt och roligt att berätta gällande dom, därför så lade jag inte mig i så mycket om hennes liv om killar, hennes syn på kärlek eller hennes fylleragg över huvud taget, men som bästa vänner accepterade vi alltid varandra, vilket gjorde oss ännu mer tajtare genom att låta varandra vara sig själva. 

 

Killarna, förutom Louis som stannat kvar över natten hos El, hade åkt hem. Det var jobbigt att säga hej då till Harry då jag helst hade velat sovit med honom inatt och bara mysigt, men hade men tre bästa vänner som var på besök, vilket inte hände varje gång att de kom en vecka då jag hälsat på i London, så skulle man ju självklart ta ta vara på tiden med dom. Dock fick jag absolut inte glömma Harry, han skulle också få vara med på ett hörn, jag visste ju att det skulle bli helt annorlunda när jag for hem till Sverige igen, då distansen mellan oss var väldigt lång, men som jag tidigare tänkt, detta förhållandet var värt att kämpa för. 

Vi la oss ner pladdask i våra nybäddade sängar som mamma hade gjort till oss då hon, tillsammans med El's föräldrar bosatt sig hos mormor för några dagar. Vilket betydde att huset var vårt så länge. Vi alla låg länge under tystnad, vilket var ganska vanligt för oss, sedan efter ungeför tio minuter, då vi piggnat till, pratade vi som aldrig förr, precis som alltid. Vi kunde verkligen prata i timmar. 

"Uhm.. Linn?", det var Elins tonläge som hördes. Den lät osäker, obehaglig och verkade inte alls vara bekväm i situationen. Jag struntade i att svara henne och istället vände blicken åt henne, som även Nadja och Erika hade gjort. "Älskar du verkligen Harry? jag menar.. Jag tycker du passar bättre tillsammans med Carl och han älskar ju dig och allting och.."; jag ville inte höra mer. Hörde jag ens rätt? kom de där orden ifrån min bästa vän?

"Vad pratar du om, Elin?", Erika tog steget till att föra konversationen framåt och hon gav henne en besviken och irriterad blick. Som om att jag skulle kunna gråta över Carl när som helst. "Vi hatar ju Calle och man ser ju verkligen hur mycket Harry och Linn älskar varandra. Vad är ditt problem?", aldrig hade jag hört Erika så arg på henne förut, aldrig. De var alltid de två som kom överens mest utav oss tjejer. Elin bet sig i läppen, med tårar i ögonen så såg man hur hennes hjärna jobbade hårt för att komma på något att säga. 

"Jag tror inte att Harry älskar dig på riktigt efter det han gjorde mot mig tidigare idag när ingen av er såg på, undertiden jag hjälpte honom att bära ut kopparna.", jag stelnade till, hon stelnade till, hon svalde hårt medans jag såg ilsket och besviket på Elin som fortfarande bara såg ut som ett enda stort frågetecken. 

"Vad menar du?", frågade jag stramt och försökte blinka bort de få tårar som bildades i mina ögon. 

"Han försökte kyssa mig, Linn.", hennes ord kom som en chock. Nej, aldrig skulle Harry göra något sånt. Aldrig skulle Harry vara en lika idiot som Carl, som försökte ta mina bästa vänner. Men samtidigt, varför skulle Elin ljuga för mig? 

---

Kommentera! ;)

Nej, jag dör, exakt vad har hon för bästa vänner Nadja har varit otrogen med Carl och Elin ljuger för Linn. Det enda vettiga verkar ju vara Erika. Åh, nej! Nu kommenterar ALLA så att vi får en ny del imorgon! Kan inte väääääntaaa...!!!!

Elin?! Åh nej :(

Neeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeejjjjj!!!!!!!!!!!!!!

Du är grym!! Jag vill bara säga en sak om del du skrev idag, Novell kommer bli tråkig om Harry och Linn bråkar!! Det bli bättre om Elin berätta för Harry!

Nej få ut sanningen ljug inte

Men idiot hon kan ju inte bara säga så! Hoppas hon ångrar sig och säger sanningen.. Sådär får hon bara inte göra!

Älskar den här novellen, helt underbar å jag tycker inte du ska ta åt dig över de dåliga kommentarerna. Jag tycker du gör de bra för att vara 14år. Ärligt, jag är 17 och är inte ens i närheten av bra som du är. Så fortsätt kämpa med novellen, med engelskan och med allt så kommer allt gå jätte bra! Jag är i alla fall fast och jag älskar hur du skriver. Är en trogen läsare i vårt och torrt :) kram!

Sååå spännande jag hatar Elin nu!!