everything has changed, chapter 1

Handling; Det är vitt på gatorna i London där den 19åriga Jasminette Moore, mer känd som Jasmin, bor tillsammans med sin mamma, tioåriga lillebror, en fem år yngre låtsas syster Rose och hennes alldeles för snälla styvpappa. Man skulle kunna kortfatta hennes liv så här; för tre år sedan var allt i Jasmins liv bra. Hon hade båda sina föräldrar vid liv, skolan gick bra och hade många vänner. Hon hade även en crush på skolans populäraste kille - som nästan redan var hennes dessutom. Men inom bara ett ögonblick rasade allt. Hennes pappa dog i en cancersjukdom och strax innan det hade killen lämnat henne för att istället fokusera på musiken och sin karriär. Hon och sin lillebror George lärde då lämna sin lilla hemstad Mullingar för att istället flytta till London till deras mamma och hennes nya familj. Inte nog med det så är Rose helt besatt i pojkbandet One Direction, vilket inte gjorde livet lättare för Jasmin. Hon såg livet som en enda röra, ingenting stod rätt till och hennes kärlek till alkoholen var stor. Skolan gick skit och utöver familjen så var hennes två bästa vänner, Kimbely och Josh, som funnits där sedan tre år tillbaka, de enda som verkade bry sig om henne på riktigt. När hennes mamma sedan kom med förslaget att åka hem till Mullingar i två veckor för att fira julen tillsammans med släkten på pappans sida som varje år, tyckte hon till en början att det lät som en bra idé. Men kommer hon ändra tankar när hon träffar på han? hennes första kärlek och killen som svek henne så totalt, skulle hon verkligen klara av två veckor i samma område som honom? och vad hade hon emot just pojkbandet One Direction så mycket?

---

"I don't know what I can do with her right now. It feels like i don't know her anymore, she didn't talk to me for real in months and.. I don't know, Olof. What would I do?", jag hörde min mammas avlägsna röst ifrån nedervåningen där hon som vanligt pratade med min styvpappa om hennes problem, som om han var någon psykolog av något slag. Jag orkade inte höra mer på hennes gnäll om att jag ständigt drack, hur dåliga mina betyg var eller över min skrämmande attityd. Som om hennes gnällande skulle få mig att må bättre.

Igår var sista dagen i skolan på flera veckor, äntligen hade jullovet fallit på plats. Självklart hade det spårat totalt under kvällens gång då det hade varit fest hos Josse, tjejen som oftast var ensam hemma och ofta hade hemmafester. Att veta att jag hade en hel termin kvar utav sista året på gymnasiet var jobbigt, jag visste att mina två bästa vänner Kimbely och Josh redan hade fasta jobb medans jag, deras bästa kompis som ständigt gav dem problem, hade ett halvår år kvar på gymnasiet på grund av alla dessa rester jag lagt efter mig. 

Huvudet dunkade och under tystnad låg jag i sängen. Det enda jag egentligen kunde höra var George från rummet intill som som vanligt spelade något TV-spel. Han var egentligen den enda i familjen jag kom riktigt bra överens med, om man bortsåg ifrån Olof som oftast höll med mig med det mesta och gjorde sällan att jag blev irriterad. Mjukisbyxorna som hängde på stolen drog jag på mig och satte upp det bruna, lockiga håret i en boll på huvudet. Idag var en sådan jobbig dag då jag inte orkade göra något alls. Det där två huvudvärkstabletterna jag tagit för ungefär en timme sedan har inte hjälpt ett dugg, tvärtom, det hade gjort mig tröttare än var jag redan var och det enda som egentligen skulle hjälpa denna bakfylla vore en god, stor Ben&Jerrys, men bankkortet var lika tomt som min mage just nu och jag visste att mamma tröttnat på att ge mig pengar då jag endast använde dem för att köpa mer alkohol. 

"Jasmin!", Rose's gälla röst hördes utanför rummet, med en suckning öppnade jag min låsta dörr och tittade på den blonda tjejen som stod framför mig. Jag lade armarna i kors och tittade irriterande på den äckligt glada tjejen som stod med en stor kasse i handen, vad det var i den ville jag helst inte veta. "Look what I founded in the store!"

"I don't wanna know, Rose.", konstaterade jag snabbt innan hon hunnit tagit ur grejen hon hade i sin påse. Hon såg besviket på mig och skakade på huvudet. Hon släppte det hon tänkte ta fram och gjorde någon upprörd gest med sina händer då hon snabbt sedan försvann in på sitt rum igen. 

"Annie isn't proud of you right now, she know what you did yesterday at Jossie's party by the way.", ropade hon ifrån rummet intill och jag kunde nästan se hur hennes leende var ända upp till öronen just nu, var det något den jobbiga lilla flickan älskade så var det verkligen att få se mig bli utskälld, men visst, gärna för mig. Hur mamma sedan fått reda på hur jag omedvetet tagit sönder möbler och värdefulla prylar i Jossie's hem var en annan fråga, det var dock inte så ovanligt då hon jobbade inom polisområdet. Jag suckade, la handen över pannan och ruskade försiktigt på mitt yra huvud. Jag orkade verkligen inte vara hemma just nu, jag behövde luft. 

Den tjocka hoodien och de sköna mjukisbyxorna åkte snabbt av, till utbyte av det så drog jag på mig en stickad, vit tröja och ett par svarta tights till. För att dölja mitt hår som hade alla möjliga sorters tobaks-blandingar i sig just nu så satte jag på mig min röda mössa som täckte i alla fall den övre delen utav huvudet. 

 

"What do you mean? She told you to get out of the house?", Kimbely upprepade frågan återigen då jag berättat hela historian om vad som hände när jag klev ner ifrån det sista trappsteget som ledde mig ner till hallen. "She don't want you to be in there? It's your house too!", fortsatte hon sedan under förvirring och chock. 

"Kim, I beating two people yesterday, I crash one car and destroyed the entire party yesterday. Jossie called the police and my mom work in there, what do you think? would you have your child in your house if you were in moms situation?", när jag hade sagt färdigt så kände jag själv hur mycket alkohol påverkade mig. Det skulle aldrig falla mig in att slå sönder någons bil, eller ens över huvud taget skada en annan människa med mening. Jag ångrade mig starkt och skämmdes alldeles för mycket över gårdagens drama. 

"You're always welcome to my place anyway, you know it, yeah?", frågade hon lite stelt och la armen runt om mina axlar. Jag nickade och tittade tacksamt på henne. 

"I don't really know what I'd do without you and Josh, you're the best friends in this world.", konstaterade jag med ett leende och besvarade Kimbelys kram som hon givit mig. 

"Me and Josh will follow you to the grave tomorrow.", fortsatte hon senare och tittade dystert på mig. Imorgon var det tre år sedan cancern tog min underbara fader ifrån mig och min bror. Tre år sedan killen jag aldrig trodde skulle lämna mig, tog farväl, lämnade livet och placerades på ett säkert ställe i himmelen istället, där han nu vakade över mig och George. 

"You don't have to.", svarade jag lågt med ett brett leende. "I think I'll go with George, we might need that time for ourselves. "

 

".. And he was so handsome, I've never felt like this with any another boy, he's very special.", fortsatte Kim att berätta om den mystiska killen hon igår träffade på festen, vilket för mig var helt ointressant att veta. Själv hade jag inte alls kännt efter, jag hade bara gjort, vilket jag idag ångrade. Trots alla mina misstag, mina brott och min själviska sida som uppstår varje gång jag får i mig allt för mycket alkohol, så stog mina två bästa vänner ändå kvar hos mig och stöttade mig i allt. Jag kunde bara inte förstå hur det orkade med mig. "Jas!", hon knäppte med sina fingrar framför mina ögon och stirrade irriterat på mig. 

"What?", frågade jag och hade inte alls brytt mig i hennes prat om killar. 

"You know Philip Smith, at my job? He was also at the party last night and I think he really like you, he talked about you everytime that night and he said that you looks really good.", hon gav med sig ett flin på läpparna och puttade till mig försiktigt på armen. Jag skakade på huvudet och gav henne en uttråkad blick. Visst, Philip var snygg, ingen snack om saken. Men han var enligt han själv väldigt upptagen på sin fritid, vilket fick mig att tappa intresset direkt. Var det något jag verkligen inte orkade just nu var det att börja lära känna någon på riktigt igen, ta in personer i mitt liv hade blivit något av mina svagaste sidor och jag fick absolut inte börja gilla någon på riktigt igen, det skulle bara ställa till med problem och allt skulle bli kaos, det hela slutar då med att jag blir sårad och sårad hade jag jag blivit allt för många gånger då känslor var inblandat. 

"No thanks, I don't think he's my kind of boy, sorry.", svarade jag bara med en enkel axelryckning.

---

Första delen! Förmodligen väldigt seg, men ja. Kanske börjar ni förstå saker redan nu, hur hennes liv är och lite sånt. Vad tror ni om denna novellen? Ge den en chans i varje fall! Jag har som sagt kommit på en bra handling och sånna saker, hur sedan 1D kommer in i bilden är en annan fråga. Har ni listat ut det än? ;) 

 

Skulle du vilja köra ett länkbyte?? :)

Sv: Tack, ja men precis vi skulle inte klara oss utan dom! ;)
Btw super bra kapitel ser fram emot denna nya novellen :D

Jag tror hon träffar Niall när de åker till Mullingar? :D

Du är så duktig, asså herre gud! Det värkar bli en jätte bra novell det här med! Fattar inte hur du kan få alla dina noveller så bra!?
Älskar sättet du skriver på! Längtar sjukt mycket tills nästa del kommer så man får reda på ännu meer! 😉
Du är bra grym du My! ❤❤
Kram

Gud, jag fattar inte att jag blir helt fast, två minuter efter att jag börjat läsa. Du är jag hur grym som helst. Antagligen kommer 1D och Jasmin träffas på en fest, och Niall och Jasmin känner varandra och ja.. Ville bara säga att du skriver sjukt bra, och jag kan knapp vänta tills nästa del!
Puss på dig!

Har läst första kapitlet nu och jag tror det kommer bli en jättebra novell! Kommer absolut följa den! :)
Tack så jättemycket för den fina kommentaren! <3

så braaa! :D som vanligt dåå, haha ;)

SUPERSUPERSUPERDUPERBRA! Förlåt för att jag inte kommenterat. Jag vet inte anledningen (smart där Emma!!) jaja, superbra!

Förra novellen var grym, det är så kul att se hur du utvecklats!

Den här novellen kan också bli jättebra, jag förstår inte hur du orkar skriva så långa kapitel och så ofta!! Men det är bars positivt :)

Kram

Jag tycker det är riktigt bra! Du skriver ju så bra också och jag tror denna nya novellen kommer bli super!

Ja men om folk är lite *behöver tänketid* tänker jag inte skriva svafet här ^^

Men jättebra!!

Det blir nog asbra!:D

ska bli kul att läsa en ny novell, är sjukt nyfiken på vad som kommer hända! du skriver, som jag sagt tidigare väldigt bra! :)

Verkar skit bra!! Längtar till nästa!

Ska lätt följa denna novellen!, snygg design på bloggen också:D

Jätte bra!!!

Sv; jag har listat ut om hur hon träffar 1d, men ommfolk är tanksprida vill jag inte skriva svaret här ^^

Haha, jag kan ha en anledning. Jag har varit i London en vecka!

Hej, länkbyte i menyn?(:

Sjukt bra än så länge, fortsätt så<3

Massor!!! Jag skriver inlägg på min privata blogg; SummerEmma.blogg.se du kan kolla om du är intresserad