Niall satt tyst på andra sidan soffan och verkade inte riktigt ha något att säga egentligen. Det syntes att han blev tagen över mina ord när jag berättade om pappa. Niall hade ju på sett och vis alltid kommit väldigt bra överens med pappa då han också var högt upsatt som ledare inom sporten här i Mullingar. Hur som helst, jag hade inte heller tänkt att fortsätta säga mer, jag hade sagt det jag ville ha ut och det kändes faktiskt otroligt bra, det kändes som förut igen. 

"I'm sorry about your dad, Jasminette.", sade han tillslut och tittade med avseende på mig. Jag tittade med en suckning rakt in i hans blåa ögon som fångade min uppmärsamhet direkt. 

"Don't be, Niall.", jag svalde hårt och bet mig hårt i naglarna, om det nu var för nervositet eller för något helt annat visste jag inte, det var något inom mig som sade till mig att jag var trygg här, jag behövde inte känna något annat än trygghet, vilket jag inte heller gjorde. "I hate when people feel sorry about me and treat me well just because my dad is died, that's why I never say something about him in front of people, I don't want that they will feel guilt because of me.", förklarade jag lågt och ryckte på axlarna. 

"Why do you tell me this? I thought you hated me.", frågade Niall plötsligt och jag höjde hastigt upp huvudet och blicken fastnade direkt på det lilla osäkra leendet som var placerat på Nialls läppar. 

"I don't know. I haven't talk about my dad to anyone before. Not to my mom, my two best friends or to anyone else. I feel me safe in your nearness and I hope you're okay with that."; mumlade jag och faktiskt skämdes lite över att jag utan att ens tänka, bara fortsatt pratat om mina känslor bara så här. Med Niall dessutom, killen jag fruktade mest. "And yeah, I hated you, and now you know why.", flinade jag och hoppades att han skulle förstå ironin i det hela. Men tankarna jag hade precis när jag såg Niall för första gången på tre år slog tillbaka. Vi två var helt olika. Han reste världen över, fick träffa tusentals nya människor varje dag och gjorde det han älskade. Jag var helt tvärtom, mina intressen var att dricka, dansa och vara allmänt obehaglig. Jag lärde sällan känna nya människor då jag oftast var full och okontrollerad när jag började prata med främlingarna. Dagen efter hade jag minnesluckor och mindes aldrig något alls ifrån dagen innan. Det var det som fick mig att inse att det aldrig, aldrig någonsin kunde bli vi igen. 

"I'm not afraid of all these hate on Twitter or something in that way, I'm used to it. But the thing is, were so different. I'm not that girl I was about three years ago. I'm uglier, dumber and very disgusting. I can never be your dream girl, Niall.", han tittade på mig med glänsande ögon och fortfarande ett leende på läpparna. 

"It's the different thing with you as make you cool, handsome and not like the other girls. We maybe not couldn't start any real realationship, but we maybe can start it all over again, be friends and see what's happend?", hans ord gjorde mig både rädd och glad på samma gång, menade han verkligen allvar? Mig av alla tjejer han kunde få, varför? "Have you seen the comments on Twitter yet? about my interview and stuff.", frågade han sedan, nästan direkt efter sin första fråga. Jag skakade då direkt på huvudet och tittade med storögda ögon på honom, jag ville faktiskt inte riktigt se all den hat som for över min startsida och gamla tweets. 

"Never mind.", svarade jag kort och suckade högt, vilket Niall hörde och ökade sitt leende så man tydligt kunde se hans raka, fina och vita tänder. 

"It will always be fans and people as sending you hate, but me and the team chose you because you were the most normally girl as I knew from the past. The most of the fans already like you because you're a normal teenage as don't take too much makeup and all these girl-things. I think this will be both fun and a crazy thing for our career.", förklarade Niall och att det valde mig av de där tidigare tjejerna fick mig faktiskt att le lite. Jag var ju trots allt en vanlig tonåring, egentligen. "But if you really don't want this, I don't think you should do it. It's a big thing and you have to be strong and fight against the hatears.", fortsatte han sedan och tittade ner i golvet. Det glädje mig att han informerade mig om allt detta och inte bara tog mig för givet, därför gjorde han det lättare för mig att välja mitt val om att jag skulle förbli Nialls "flickvän" eller helt enkelt göra som jag från början tänkte göra - ta så mycket avstånd ifrån honom som möjligt. Vissa skulle kalla mig helt galen just nu, men jag såg det mest som en ny möjlighet att kanske börja om på nytt, med Niall i mitt liv igen. 

"I'm in.", log jag och såg hur Niall genast lyste upp. Jag förstod att det betydde mycket för honom och att senast idag sagt att han haft ett förhållande och sedan imorgon skulle gå ut med att det inte alls var så, skulle vara väldigt förvirrande bland fansen och antagligen förstöra deras karriär ännu mer. 

"What? Oh my god. Thank you so much. I can't believe it.", Niall log som aldrig förr med leendet ända upp till öronen, det var verkligen kul att se honom så här glad då jag inte gjort det på flera år nu. Han flyttade sig genast närmare mig i soffan och nästan slängde sig på mig för att ge mig en kram, som inte alls blev så värst mysig då han näst intill krossade mig, men ändå så besvarade jag i alla fall den snabba kramen han gav. 

"But please, don't do this to any big deal. I really don't know what I have to say to my mom, to my family or to my friends, but I hope I can tell them the truth?", frågade jag förläget och såg på Niall som nu börjat lugna ner sig. 

"Yeah, sure. But if it came out that we're just faking our relationship, I'll probably being in trouble.", svarade han kort och ryckte på axlarna, som om det inte vore någon big deal över huvud taget. 

"Right, but you have to promise me that we're just friends and you are with me all the time I have to be with you around your fans?", frågade jag lite utmanande och lät ena ögonbrynet höjas upp. 

"Just friends, yeah. And of course I'll be with you all the time, they'll not gonna hurt you.", svarade han och lät väldigt seriös. Jag sträckte ut min hand och log mot honom. 

"We have a deal, yeah?" frågade jag och fnittrade, han log och nickade belåtet samtidigt som han räckte fram sin högerhand.

"Deal!"

 

Det var konstigt, för bara någon timme sedan så hade jag sett Niall på TVn, varit i chocktillstånd och blivit både arg och besviken på hur han kunde förolämpa mig inför flera tusen tittare under endast en intervju. Nu satt jag i hans lägenhet som jag senast var i för fem dagar sedan för att vara exakt, och satt bredvid Niall och pratade, pratade om allt och ingenting och bara lärde känna varandra , som vänner. Som Niall redan visste så var jag inte redo för något förhållande nu, vilket inte heller han var egentligen då han turnerar väldigt ofta. Det gjorde mig lite rädd hur framtiden mellan oss också skulle se ut då jag kanske var tvungen att träffa honom ofta, gå ut på dejter och låtsas se äckligt kär ut, vilket kanske kunde bli svårt, men jag ville göra det för Nialls skull. Jag visste ju hur mycket musiken betydde för honom. 

"What do you want to do now, my friend?", log Niall och ökade tonläget lite i uttalet på 'min vän', jag förstod sarkasten och föll snabbt in i det lilla skrattet Niall lade till. 

"I don't know. Maybe we can play some FIFA or something?",föreslog jag och Niall såg till en början väldigt förvånad ut över min önskan, men efter ett tag så nickade han på huvudet och reste sig upp för att sätta igång playstationet han hade vid TVn. 

 

Det vi gett oss in på var väldigt ovanligt, kanske existerade det inte alls. Jag visste att det skulle bli en utmaning för oss båda och jag antog att jag behövde ses med Niall ganska ofta för att det skulle se så verkligt ut som möjligt, men det var smällar man fick ta. Jag såg det som en ny chans att få andra intressen och börja om på nytt. Det var kul att vara Niall nära igen, men det fanns fortfarande saker jag inte visste hos honom, saker som han kanske inte ens insett hos sig själv, men det fanns också väldigt mycket han inte visste om mig, saker som jag inte alls var stolt över, men samtidigt så kanske han inte heller skulle behöva få veta allt heller. 

---

Kanske var det inte reaktionen som ni förväntat er ifrån henne, hon ändrade ju snabbt uppfattning och såg det hela som en kul grej tillslut, kanske var det förvirrande? vad tycker ni? Kommentera gärna era åsiker och sånt! Det uppskattas verkligen!