back for you, chapter 12 - awkvard

Tidigare;
"Hey babe, I didn't expect you here!", konstaterade Adrian glatt medans han kommit ner ifrån trappan. Jag harklade mig smått innan jag gick in i hans öppna armar. 
"I love you, Adrian.", yttrade jag självsäkert innan jag slet mig ur hans famn. Han skrattade kallt och ryckte på axlarna. 
"Love you too, sexy.", flinade han medans hans ögonbryn var höjda, jag log svagt och nickade på huvudet. Även om det inte lät så förutsägbart så var det precis dom orden jag behövde få höra ifrån honom och hur oäkta det än lät så brydde jag mig inte speciellt mycket, just nu behövde jag bara komma hemifrån ett tag.

 ♥ Liams Perspektiv ♥ 
"Okay, so have I got it right.. You have a disappeared sister who might be the hot girl on the photos and as you also hung out with yesterday and also told you to stay away from her?", frågade Niall förvirrat, som en slags sammanfattning om vad Zayn nydligen hade berättat. Vi visste ju att Zayn hade en försvunnen syster och jag personligen hade ju mina aningar om hennes utseende och sånna saker, men att hon skulle vara så snygg hade jag inte riktigt förväntat mig, dessutom kändes det ganska obekvämt att veta nu att Zayn hade näst intill stalkat henne tills han funnit någon som kunde ha varit hans försvunna syster. Även om det lät logiskt när han berättade om henne och allt dom pratat om så var jag, och resten av oss utom Harry och Zayn, väldigt förvirrade.
"Correct.", rättade Zayn ytligt och insåg nu själv hur läskigt det hela lät. Han ruskade på huvudet snabbt och harklade sig lustigt. "Well I know it sounds stupid and weird but I really like her, I have missed her for so many years and now I probably have found her.", han slog sig ner i en ledig fotölj och förde blicken vidare över rummet där den slutligen stannade på mig, han ville förmodligen att jag skulle säga något nu eftersom jag praktiskt taget varit tyst nästan hela tiden och det var möjligt att han hade rätt, jag svalde hårt innan jag öppnade min inte så pratglada mun.
"Zayn, It does sounds pretty scary the whole thing about her but I really understands you, we all do and as your friends I'm pretty sure we'll help you to come her closer.", även om jag inte gillade idén så särskillt mycket och att det absolut inte var bra för bandet så var det vår plikt att hjälpa en vän. Men vi i princip gick bakom ryggen på både vårat team och fansen, något som kanske inte kändes sådär väldigt bra.
"One question.. Does Perrie know about this 'Alexia -thing' because I feel really uncomfortable with this. I don't like it at all, at least not that we're like stalking her until she will talk to you, Zayn.", muttrade Louis fundersamt medans han satte benen i kors. Jag nickade på huvudet instämmande och kände mest att det hela började bli en aning stelt. Trots att det gått flera tiotals minuter så hade jag fortfarande inte riktigt kunnat föreställt mig att Zayn faktiskt hittat sin eftertraktade syster. På ett sätt gjorde det mig glad då jag förstod att det gjorde en av mina bästa vänner glad, men samtidigt kunde jag inte låta bli att oroa mig över konsekvenserna om vi verkligen ställde till det med denna tjejen.
"I was going to tell her yesterday but some other problems came up.", sade han bara med en ynklig ton, med det så förstod vi alla fyra att det var ett problem som var allt för personligt och hade med deras förhållande att göra, därför så ifrågasatte varken jag eller dom andra hans så kallade 'problem' och vi gick vidare med vårat prat om Alexia. Men konversationen om henne dog ut tillslut den också precis som alla andra men jag märkte även hur våran svarthåriga vän fortfarande grubblade och funderade på något, antagligen henne, hans syster.
 
Dagen rullade på med arbete som vanligt, Harry tillsammans med Niall och Louis hade skrivit sånger tillsammans och jag & Zayn hade gjort lite allt möjligt som behövdes göra. Klockan närmade sig tre på eftermiddagen och tänkte jag efter så hade jag inte ätit något idag samtidigt så förvånades jag över att Niall inte heller klagat över en hungrig mage på hela dagen, jag flinade smått åt tanken medans jag vände blicken emot killarna som var allihopa samlade en klump på andra sidan rummet. 
"Ey, guys. I'm starving over here, do you know any small foodchain to go to because I really want to eat outside.", klargjorde jag utmattad av allt hårda arbete vi faktiskt lagt ner på denna dagen. Harry lyste upp som en glödlampa och var även snabb upp på fötterna ifrån stolen han suttit på.
"Actually, I know one. It's a long way there though, but it's a very small and cute restaurant with not so bad hamburgers."
"What are we waiting for? let's go!", den irländska stämman ifrån våran egna Niall borrade sig in i mig och jag blev som vanligt alltid lika glad över att höra hans röst, den killen visste precis hur han skulle göra för att lyfta upp gruppen om vi var halvt deprimerad. En efter en gick vi ut igenom dörren in till studion och hoppade därefter in i en och samma bil, körande mot Harry's förslag av restaurang.
 
 ♥ Alexia's Perspektiv ♥ 
Sista lektionen för dagen och fortfarande ingen Michelle har setts till under hela dagen, ärligt talat så kände jag ett stort behov av hennes närhet just nu då jag varit utan henne i flera dagar nu vilket inte alls kändes bra. Inte nog med det så var det även Engelska, vilket betydde - grupparbete. Vad jag fortfarande inte fattade med uppgiften vi fått - göra en slags scrapbook på hundra sidor med endast bilder, hemligheter och ord ifrån oss - var bra för. Dock visste jag att Phelix verkligen kämpade för bra betyg och därför tänkte jag inte vara en sådan hemsk person att jag sket i uppgiften, dessutom skadade det inte om jag kunde höja mig ifrån ett C till ett högre betyg till sommaren heller. Ledvis gick vi in i klassrummet med böckerna i handen, vissa mer exalterade än andra, men lika glad vad magister Mats för det. En ljudlös suck for ur min mun innan jag tittade mig omkring för att se efter om Phelix kommit in än, vilket han gjort och våra blickar möttes. En lätt rodnad spred sig över mina likblekta kinder och efter att himlat med ögonen så passerade jag människorna omkring mig för att ta mig till min arbetskollega. 
"This kinda sucks, huh?", frågade han när jag slog mig ner på den lediga bänken bredvid honom utan att föra huvudet upp från sina böcker. Jag ryckte nonchalant på axlarna och fokuserade en blick mot katedern där Mats satt tyst med armarna i kors, något han endast gjorde då han ville ha våran uppmärksamhet. Efter några minuter så ökades magisterns flin på läpparna och började genast prata.
"Since it is a pretty serious project about yourselves and it's the last lesson for today so I'll be nice and fair. You, together with your groupmate will take your scrapbook, all your stuff and go home. On the condition that you'll spend the time together and write, okay?", jag sneglade på Phelix som såg ut att lida precis lika mycket som jag då vi båda förstått vad det var vi skulle göra. Jag svalde hårt och tog mina Engelskaböcker i armarna innan jag reste mig upp.
"Are we going home to you or me?", frågade jag uttråkat och kände verkligen att vi inte skulle komma någon vart om vi höll på som vi gjorde, jag visste ju att Phelix egentligen inte var så här svårläst och sur, det var ju helt och hållet mitt fel, men för sitt betyg borde han faktiskt ha tänkt på hur han betedde sig. 
"Who says we need to go home? maybe we just should go to a cafée or something?", föreslog han och stirrade efter våra klasskomisar som en efter en gick ut ur klassrummet. Ärligt talat så lät ordet ´caffee´ väldigt frästande och utan tvekan så gick jag med på erbjudandet. 
 
Utan att veta det så hade Phelix både bil och körkort, något som gjorde det en aning enklare att ta oss till kaféet, eller rättaresagt - restaurangen. Skyltarna utanför visade bilder på mackor men även olika matförslag, bland annat hamburgare och pizza. 
"It is not a big one but the sandwiches are mainly good.", konstaterade han med ett smått leende på läpparna, vilket fick både mig varm och glad i hjärtat att han äntligen verkade uppskatta min närhet, tidigare hade hela hans ansikte varit ett enda stort pokerface och han hade nästan gömt sig under sin luva, nu hade han till och med dragit ner den så man såg hans brunlockiga hår. 
"Sounds okay for me.", kommenterade jag och följde med honom in. Medans vi gick så undersökte jag den lilla pricklistan som vi nästan var tvungen att följa till uppgiften jag bar i handen, bara inte i någon speciell ordning skulle punkterna komma i utan bara att dom kom med och då insåg vad nästa punkt skulle bestå av "berätta något om dig själv som ingen annan vet om dig" och det hela gjorde mig förvirrad, jag skulle sannerligen tala om för en näst intill främling om en djup hemlighet och egentligen så visste jag inte vad jag skulle tycka om det, förmodligen så skulle jag lita så mycket på min arbetspartner att jag inte ens skulle tveka på att den skulle komma ut.
"Hey, what are you gonna take? I'll order if you take a table.", jag skulle just till att insistera på att det var jag som skulle beställa då jag insåg i hans ögon att han inte ville ha några ursäkter, därför så nickade jag lydigt, berättade att jag ville ha en god macka och började sedan gå åt sidan där de tiotals borden stod tomma. Det var en väldigt gullig matkedja mådde jag säga och om stället gjorde så goda smörgåsar som Phelix sade så förvånade det mig att det inte var proppfullt av människor här nu. Röster hördes på andra sidan om ketchup och drick disken så när jag just skulle till att gå och se vilka det var så mötte jag på den jag minst anade skulle vara här, Zayn Malik. Mållöst tittade vi på varandra i flera långa sekunder innan hans - vad jag trodde - bandmedlem avbröt oss. 
"Zayn, I said you would hurry.", klagade den blonda killen bredvid honom med en lika huvtröja som Phelix hade idag. Jag lade även märke till hans irländska brytning och när han sedan tittade rakt på mig med ett par glänsande, isblåa ögon så kunde jag inte låta bli att bli halvt generad. "Isn't that..?", killen granskade mig noga men hann inte avsluta meningen förrän Zayn halvt slog till honom på armen och avslutade meningen själv. 
"Yes it is. This is my friend Alexia I told you about.", Zayn lät hård i rösten samtidigt som han tittade intensivt på mig. Jag visste inte riktigt var jag skulle säga mer än att nicka svagt och tänka på hur otroligt pinsamt det hela var. Av alla ställen i London så möttes vi ändå, trots att jag sagt att jag inte ville ha något med han att göra mer så kunde jag inte låta bli att vara nyfiken om vem denna snygging bredvid Zayn var. 
"Yeah, we're here to do a schoolproject though, so maybe we'll see each other later?", jag visste ju om hans bandmedlem Harry och jag kände igen dem alla till utseendet, men att sätta namn på dom var snäppet svårare. 
"Alexia..?", hastigt vände jag mig om och såg på min brunhåriga klasskompis med en stor bricka i handen. Jag sträckte på ryggen, sade hej då till Zayn och hans kompis samtidigt som jag vände mig om och tog fotstegen emot bordet Phelix nu slagit sig ner vid. "Who are them?", frågade han halvt nyfiket och halvt rädd, säkert rädd för att det skulle vara Adrian. 
"It's just Zayn with friends. You know, One Direction?", sade jag och drog sedan blicken över bordet där två halvdelade mackor låg bredvid varandra. Faktiskt så såg det väldigt smaskigt ut. 
"Are they your friends?", frågade han häpet medans han redan högg in på hans egna macka. Jag skrockade lite lätt och skakade snabbt på huvudet. 
"I don't really know but Zayn and I have been hooking up a few times, all by random.", sade jag och märkte själv hur märkligt det hela lät. Dessutom så valde jag att inte nämna den senaste gången vi två 'hängt' då det bara gick fel helt enkelt, men sanningen var ju att de gånger vi krockat ihop med varandra var ju av en slump.. eller?
En harkling bredvid mig hördes och både jag & Phelix tittade av förvåning på den brunhåriga killen med svag skäggstubb omkring hans haka. 
"Uhm I'm Louis, Zayn's friend. Why can't you take your food over to us and just hang out?", frågade han glatt samtidigt som hans röst lät väldigt exalterat och förnurligt, som om han nästan slagit vad om det hela. Jag och Phelix tittade förvånat och snopet på varandra med storögda ögon samtidigt som något sade mig att vi varken skulle kunna plugga eller äta ifred...

Så, ja vad skulle vi göra utan bästa Louis? :) Skrev delen under stress men jag hoppas ni gillar det, jag blev nöjd och vad tror ni kommer hända nu? Kommentera era tankar och åsikter sötnosar!!
 

Fortsätt nu! Den är skitbra!! 😍😍💋💖💖

Svar: Tusen tack bästa du❤️
My Wesström

Jättebra! Hmm, undra om dom flyttar över till deras bord.

Svar: Hehe ja de kan man undra;) tack
My Wesström

Asså jag förstår seriöst inte hur du har tid med att skriva så ofta... och hur du har ork?? Herregud jag skriver typ en gång i veckan och du skriver typ..varje dag nästan.
Sjukt bra! Men du, välj skolan före novellen om du är stressad eller så!♥ Kramis

Svar: Tack för denna underbara kommentar bästa du!! Guld värd är du❤️
My Wesström

såå bra o spännande!! hoppas dom snart säger att hon är Zayns syster..

Svar: Jadu, hehe
My Wesström

EM

Har inte haft tid med datorn på ett tag nu, sjukt kul att sedan kolla in din novell och inse att det finns flera olästa delar! Sjukt bra och spännande, undra när varför Alexias föräldrar blev typ "sura" när de insåg att hon varit med Zayn!:O

Lägtar redan efter mer!:D

Svar: Tack för denna kommentar sötnos ! :)
My Wesström

Nästa grymt kapitel

My det var ju bara såååå bra!!

Bästa Louis!! Hoppas det går bra för dem!!:D




Kom ihåg mig?