Skolveckan var över och helgen var kommen. Michelle var på bättringsvägen men hade fortfarande inte blivit hundra procent frisk, därför så var jag fortfarande ganska så ensam. Adrian skulle ut med fotbollslaget och äta medans mor & far som vanligt jobbade över. 

"Like I said, take some pretty clothes on and follow me to Peeta's party!", det var sällan Jade brydde sig om mig men var det något som vi faktiskt hade gemensamt så var det festandet och skulle jag vara ärlig så var det på fyllan som vi faktiskt kunde vistas i samma rum tillsammans utan att bli osams. Vad som dock kunde vara störande var hennes söta leende och dom perfekta smala benen som befann sig på hennes kropp, hela min syster var så vacker vilket alltid fick mig att bli osäker på mig själv.

"If you say so..", sade jag tveksamt medans jag satte mig upp ur vardagsrumssoffan som jag trivsamt låg över. Eftersom vi var över arton så var vi gamla nog att festa så det stadiet behövde mamma och jag inte bråka om i varje fall, dessutom var vi sams nu igen så vad som oroade mig kunde jag inte riktigt sätta fingret på. Kanske skulle Adrian bli sur om jag vistades på en fest utan honom, fullt med andra killar? jag tänkte efter ett tag men övervägde sedan att göra det så enkelt som möjligt - inte berätta mina planer över huvud taget. 

Jag skyndade mig in på mitt rum, öppnade min garderob där jag möttes av tonvis med festklänningar som knappt var använda. Utan att ens behövt gått igenom halva samlingen med kläder så hade jag bara efter några galjar hittat den rätta för kvällen, en tajt svart klänning som vad jag mindes satte precis lagomt vid runt rumpan fick det bli och för att inte frysa så täcktes mina armar över med en vit kavaj-jacka. Till sminket så ville jag inte överdriva men samtidigt inte gå utan, därför pudrade jag på lite smått puder å¨kinderna, puntade mina ögonlock med lite ögonskugga för att till sist dra mascaraborsten några lager över mina långa ögonfransar. Inte nog med det så fick mina läppar bli i en röd nyans när jag förmodligen inte skulle pussas med min pojkvän ikväll som för den delen hatade när jag bar röda läppar då det ofta färgade av sig. En halvtimme senare var jag klar och det visade sig vara precis i tid för bara sekunderna efter så rycktes min dörr till sovrummet upp och in passerade Jade med ett stort leende. En fin nyans av blå klädde henne dagen till ära och den tajta klänningen passade väldigt bra till hennes långa, tunna bruna hår. 

"You look great, sis.", kommenterade jag så fort jag fick syn på henne innanför dörren. Hon flinade malligt och ryckte på axlarna. 

"I know, that's the point, isn't it?", hon skrattade lågt innan hon lika snabbt gick ut ur rummet. "I see you're ready too, let's go to the party then.", log hon och viftade med handen att jag skulle följa efter henne. Som en betjänt gjorde jag som hon sade och var hack i häl på henne enda till hallen där vi båda satte på oss ett par höga klackskor som matchade våra fina klänningar. Jag hade en magkänsla av att denna kväll kunde bli intressant och händelsefull.

 

I det gigantiska huset där säkert hundratals människor befann sig vid det här laget, poppades #SELFIE högt i högtalarna och det enorma vardagsrummet hade förvandlats till ett dansgolv. Alkohol fanns som vanligt på ett bord på sidan av 'dansgolvet' där man fick blanda sin egen drink. Peeta's fester var omtalade, älskade och alltid lika spårade varje gång och denna kille som höll igång festerna var oftast den som drack mest. För ungdomar var hans partaj väldigt uppskattade men nog hade poliserna kommit ett x antal gånger under vissa omständigheter allt. Klockan var tio på kvällen och kylan drog sig över Londons gator, dock hindrade inte det folket här inne för att öppna alla dörrar och fönster så att luft kom in, men tur var väl det för rörelserna efter allt dansande kunde verkligen göra folk svettiga. Vi hade varit här i säkert en timme nu och det enda jag hade druckit var en cider. Konstigt nog så var jag inte så sugen på att bli full ikväll och det var något inom mig som oroade mig, kunde det vara så att jag var rädd att Adrian skulle komma på mig? hans åsikter om att festa utan hans tillstånd hade jag ju hört förut och hans humör var verkligen ingenting att leka med, tyvärr.

"Hello there!", jag vände mig hastigt om och såg på en igenkänd kille med ett glas i handen. Jade's bästa vän Alaric log vänligt mot mig medans han såg ut att granska mig noga. Det förvånade mig att han ens pratade med mig då både han och Diana fått order om att inte tala med mig eftersom det totalt skulle förstöra deras så kallade rykte. Jag tyckte det hela var töntigt men samtidigt så ville, eller rättaresagt - orkade jag inte bry mig om deras trams. "I have never told you this before but you're very beautiful, not just today.", flinade han flirtigt och skulle just till att ge mig en kram då han plötsligt nästan snubblade på sina egna ben, med storögda ögon såg jag hur någon precis räddade honom ifrån att falla och Jade's perfekta ansikte visades bakom honom.

"Ops, enough with drinks for you, huh?", skrattade hon medans hon rättade till sin bästis med den vältränade kroppen som alla tjejer skulle kunna dregla efter. Han ryckte på axlarna och ställde sig ostabilt upp på sina egna ben igen och såg på oss båda med ett snett flin. 

"It's sick how alike you two looks, even though you're not siblings for real.", av just de där orden blev jag alltid lika glad över och att veta att folk faktiskt kunde se mig snäppet under min en dag yngre syster gjorde mig stolt och betydelsefull. Jade däremot blev som vanligt irriterad och lade armarna i kors.

"Yeah except from that she's a way uglier than me and is an outsider for real. Besides, we took her from the street when she was like four months old because her real parents gave her away, poor girl.", den bitchiga sidan av Jade hade jag vänt mig vid och därför ville jag låtsas som att jag inte brydde mig, men när halva festen stannat upp på grund av hennes lilla tal om hur dom hittat mig och blickarna riktades på mig, så kunde jag inte låta bli att ta åt mig lite av vad hon sade. Det mestadels var dock sant, jag var en ful outsider, men att höra det så ofta som hon berättade det kunde göra situationen en aning jobbigare.

"That wasn't fair, Jade. Let it go.", mumlade Alaric till henne, full som han var. Han vägledde henne bort ifrån mig och minuterna efter så var allt tillbaka som det var innan igen. Människorna drack, dansade och skrek så huvudet värkte bara någon pratade med mig. Men trots tiden så kunde jag ändå inte ta ur orden ur mitt huvud som min egen syster skrikit åt mig, hur kunde någon vara så hjärtlös? Med min enda cider i kroppen så kunde jag ändå, några timmar senare, avgöra att det faktiskt var som jag trodde - Adrians fotbollslag var på plats och jag antog att någonstans så skulle även min pojkvän befinna sig någonstans i huset. Jag blev helt varm i kroppen av tanken med hans kropp mot min. Jag började då söka igenom halva huset men när jag fördjäves inte funnit det jag letat efter så gav jag upp, tills jag såg Chuck, Adrians närmaste kompis, stå och prata med Diana. Med raska steg gick jag dit och pickade på hans vältränade armar. 

"Do you know where Adrian is?", ropade jag frågande för att överrösta Summer av Calvin Harris som spelades för fullt, han drack en klunk av sin drink och höjde sedan på ögonbrynen. 

"He was just here and picked up some girl on the dancefloor I thought were you?", frågade han med skamsen över sig. Våra ögon var stora som golfbollar och Diana tittade nästan lite roat på mig.

"It may have been Jade who was the girl though, why don't you check the bedroom upstairs?", frågade hon sedan med sin irriterande stämma. Chuck puttade till henne löst och skakade på huvudet. 

"Why do you always have to be so mean to people?", ifrågasatte han medans han lade en beskyddande arm över mig. "I'm sure he wouldn't do something with an another girl.", sade han så säkert han kunde, dock genomskådade jag det fort och förkrossat slet jag mig ur hans famn. Ingenting var hans fel och han ville bara väl, det visste jag då vi två faktiskt kommit varandra nära dom närmaste månaderna, men jag kunde inte låta bli att bli orolig. Vart höll min pojkvän egentligen hus? Mina steg for över dansgolvet för att därefter passera hallen som förde mig till övervåningen. Bland de olika stängda dörrarna så började jag med den första jag såg, vilket var precis den rätta. I sängen låg killen jag letat efter och bredvid sig hade han... Jade? tårar bildades i mina ögon när jag såg hur min pojkvän låg halvt naken i en okänd säng med en cigarrett i munnen samtidigt som min syster var halvt liggande ovanpå honom. Det hela kändes hemskt, äckligt och helt fel. Ett nedbrutet skrik for ur mig, mitt armband som jag en gång fått av honom slet jag av mig och av ren ilska så kastade jag det på honom. Rummet var inte så stort så vi var nära nog så att jag kunde träffa honom rakt i huvudet. Ett skrik for ur honom och mer hann jag inte se förrän jag var ute ur rummet och sprang ut ur huset så snabbt jag bara kunde med mina tio centimeters klackar. Utan att bry mig om vad som hände runt omkring mig så lämnade jag stället oavbrutet och sprang till närmsta parkbänk som för den delen var i en park. Hem ville jag inte gå, inte heller till Michelle som helt klart inte skulle förstå något alls och Finn tillbringade natten hos sin flickvän.. Egentligen fanns det bara en person kvar som faktiskt kunde få mig att känna mig trygg, frågan var bara.. Skulle jag våga ta fram telefonen och klicka på ring?

 

"Hello?", hans röst fick mig att brista ut tårarna jag hållit inom mig och bara genom att höra den där ljuvliga stämman fick mig att inse att det var ett helt rätt val av person för att ringa. "Alexia, are you crying? what happened? where are you?" 

"Zayn, I need you. Can you please pick me up?", frågade jag oförskämmt medans jag frysset satt med benen i kors på en parkbänk i mörkret - fortfarande tillräckligt nära festen för att höra basen ur musiken som helt klart kom ifrån huset. 

"Of course, I'm on my way. Where are you?", medans jag mellan snyftningarna försökte att förklara vägen till Peeta's hus så verkade han förstå tillslut och vi lade drastiskt på luren. Herregud, varför ville tårarna aldrig sluta rinna och varför kändes det som tusen knivhugg i mitt hjärta på en och samma gång? kraftlöst lade jag mig ner på marken med handen på magen med tårarna rinnande ner på mina rödblommiga kinder. 

 

"Alexia!", Zayns röst ekade ut över parken jag beskrivit mig vara i och utan att tänka själv så ställde jag mig vingligt upp på mina ben och tittade efter killen som faktiskt kommit för att hjälpa mig. Hur lång tid jag legat på marken visste jag inte alls, men jag uppskattade att det minst varit tio minuter. "Hey, I'm here!", ropade han då han fått syn på mig. Mörkret var läskigt mörkt att jag nästan tvekade på att Zayn ens skulle hitta mig, men tydligen så gjorde han det och med snabba fötter släpade han sig över halva parken för att komma fram till mig. När vi var tillräckligt nära varandra så kunde jag inte göra något mer, jag behövde någon som fanns vid min sida och utan en tanke så slängde jag mig i den svarthåriga kändisens armar som tog ett tryggt tag om mig.

"I'm not okay.", stammade jag fram och började konstigt nog att skaka, om det var på grund av kylan eller att jag faktiskt nästan slappnade av lite i hans famn visste jag inte, kanske båda. Vad jag bara inte förstod var hur min pojkvän ens kunde göra något sådant mot mig, med min syster? 

"I can see that, sweetie. Let me take you home to my place and there we can talk, okay?", föreslog han och utan att tveka så nickade jag på huvudet. Det enda jag tänkte på just nu var värme, Adrian, Jade, värme och Adrian igen. Jag var förkrossad.

---

Stackars Alexia. Var det förväntat att Adrain skulle kunna göra något sådant? och vad kommer hända när hon följer med Zayn hem? jag har planer mina vänner!