♥ Liam's Perspektiv ♥ 

Det var söndagsmorgon och ännu en natt hade jag tillbringat ensam. Jag hade inte berättat det för någon av killarna än men förr eller senare skulle dom lista ut att något var fel. Det var aldrig lätt att bryta upp med någon man haft ett lyckligt förflutet med, men när känslorna torkade ut och jag inte kände som jag gjort tidigare för Sophia så kunde jag bara inte låtsas som att jag gillade henne längre. Till min stora lycka så skulle vi alla fem killarna komma över på filmkväll senare ikväll, med massor av snacks och roligheter. Även till Louis glädje så skulle även Eleanor vara med, och inte någon av oss andra emot då hon praktiskt taget redan var en i familjen. Vad jag var nyfiknast över var nog hur Zayn hade det med Alexia. Han pratade sällan om henne med oss alla men jag visste att han och Harry pratade rätt så mycket om henne. Jag lunkade mig ur min väldigt sköna säng, skippade att dra på mig kläder och gick istället direkt ut till köket för att göra i ordning lite frukost, då det plötsligt knackade på dörren. Jag tittade ner på min klädsel och himlade med ögonen åt att jag endast bar ett par stora boxerkalsonger. Hade det varit någon av killarna så hade dom inte ens knackat på dörren, därför så var jag ganska så nyfiken också på vem det kunde vara. Jag behövde dock sätta på mig något på överkroppen i varje fall. 

Jag ropade rakt ut i lägenheten att jag skulle komma snart och snabbare än någonsin drog jag till mig det närmaste jag hade, vilket var min svarta Adidas hoodie. 

Försiktigt öppnade jag ytterdörren för att inte av misstag råka slå till personen på andra sidan, men när jag såg vem det var så blev jag lite chockad. 

"Perrie, what are you doing here?", frågade jag oroligt medans jag tog in henne i en varm kram. Hennes tårar rann ner från hennes kinder medans jag kunde känna hur hela hon skakade, förmodligen av rädsla då jag inte kunde se något annat framför mig. "I thought you were on tour?", fortsatte jag medans jag backade in i lägenheten med henne i mina armar. Jag var glad över att Perrie och jag faktiskt kommit så bra överens. Vi hade nästan som en syster och bror-relation till varandra.

"I-I was, but I took the plane right home when I found out..-", hon snyftade hysteriskt och lade sina små händer på hennes mage. "That I was pregnant, for real."

Mållöst tittade jag på henne samtidigt som jag såg orolig ut. Zayn pratade ofta med oss om hur han ville skaffa en familj med sin fru, men han sade alltid att barn fick vänta. Jag försökte länge komma på något klokt att säga som jag alltid brukade, dock brukade bekymmerna vara lite mindre då som tillexempel när paret har haft en konflikt eller inte hade pratat på hela dagen på grund av ett tjaffs. 

"I took a test for some weeks ago and it was all negative, but two days ago I checked out again and then it showed me the opposite.", snyftade hon förbryllat medans hon torkade sina ögon som såg allt annat än pigga ut. Jag blev till en början förvånad över allting, men när jag sedan tänkte efter så visste jag att Zayn om någon skulle ta detta som en man och verkligen stötta Perrie i detta. "I haven't have my menstruation this month and not the month before this either.", förklarade hon medans hon släppte ner sina väskor på mitt golv. 

"The boys will be here for a few hours, you really need to talk to him, don't you think?", hon ryckte på axlarna och gick in mot vardagsrummet. 

"Of course I will, it's just that he seemed so happy the last time, when the test was negative.", suckade hon och slog sig ner i min svarta tygsoffa. "That's why I came here, you know. You always understands me like no one else and you will always be by my side, no matter what.", hon tittade på mig med sina hoppfulla ögon samtidigt som jag försökte att få fram ett leende.

"I'm pretty sure Zayn would do the same, honey.", konstaterade jag och slog mig ner bredvid henne. Hon nickade långsamt på huvudet och hade förmodligen inte tänkt så långt än. Personligen så älskade jag tanken om att vi skulle få en mini-Zayn springande vid oss, men ändå så ville jag tro att det inte drabbade våran karriär.

 

 ♥ Zayn's Perspektiv ♥ 

Efter samtalet med Alexia igår så kändes allt bättre. Jag vaknade i min egna säng morgonen därpå och solen sken över Londons gator. Allt skulle dock vara snäppet bättre om jag hade min fina fru vid min sida vid tillfället. Dagen skulle bjuda på en filmkväll med grabbarna inklusive Eleanor och ärligt talat så såg jag fram emot det väldigt mycket, det var ett tag sedan vi allihopa gjorde något roligt tillsammans. Mina händer drogs tvärs över skärmen, sökte efter Perrie i min kontaktlista och klickade sedan på ring. Signaler gick men inget svar, eftersom jag visste att hon förmodligen hade en konsert eller sov just nu då hon inte ringt tidigare, så lade jag ingen mer energi på det utan överlämnade ansvaret till henne att ringa upp mig. Huset vi bodde i hade inte städats på flera dagar så innan jag for iväg till Liam så visste jag precis vad jag skulle göra de senaste timmarna.

-

 

"Hi there, me and El are on our way to Liam now, do you want us to pick you up?", Louis glada stämma hördes på andra sidan luren och jag kunde inget annat än att glädjas åt hans lycka. Jag hade precis kommit i mina kläder för dagen så det var ju faktiskt i en perfekt tajming som Louis ringde. 

"Oh, yeah.. It would be nice.", skrattade jag och började dra på mig mina svarta kängor. Eftersom han och Eleanor inte bodde så långt ifrån mig så visste jag att dom snart skulle vara här. Dagen kunde verkligen inte bli bättre nu, möjligen om Perrie kom hem men vi var i samma branch, jag hade full förståelse för hennes fullspäckade schema och jag var allt annat än ledsen för hennes skull.

Tutan från en bil hördes utanför dörren och kvickt så slog jag upp ytterdörren, såg ut mot kärleksparet som satt i den svarta bilen med de tonade rutorna, låste föremålet framför mig och traskade raskt mot min slutpunkt. 

Jag hoppade in i baksätet, hälsade på de lika glad människorna i framsätet och vi åkte vidare till Liam. Det skulle verkligen bli en helt underbar kväll. Film, öl, grillning och massor med prat kunde verkligen behövas. Speciellt eftersom jag sist inte varit så glad på killarna utan jag var mer grinig på dem, trots att ingenting hade varit deras fel. 

 

Vi tog hissen upp till den åttonde våningen och gick sedan till dörren där det stod Payne på brevlådan. Jag kunde höra röster inifrån och med det så förstod jag att vi förmodligen var sist in, något som inte riktigt förvånade mig då jag och Louis ofta kom i sista sekunden när vi skulle hitta på saker. Som vanligt så bara klampade vi in men redan när vi passerat tröskeln och såg på skorna som befann sig i hallen så förstod jag vem som också var här.. Utan att bry mig om att ta av mig något så skyndade jag mig in till vardagsrummet där den mest vackraste prinsessan jag någonsin skådat satt, med ett svagt men också ett nervöst leende på läpparna. 

"Before you say something, Zayn. I'm gonna tell you a thing who may can make you upset.", sade hon med en allvarlig ton i rösten.

---

Ledsen för allt hoppande i tiderna, att dagarna går så fort helt enkelt.. Men har man dålig inspiration så är det lätt att det blir så.. Stör det er mycket eller är det okej? Tyckte också att ni skulle få läsa lite mer ifrån de andra killarnas perspektiv så det inte bara är om Alexia hela, hela tiden. 

 

Ska snart iväg och gymma och sedan blir det att jag ska umgås med lite vänner med grillning och kubb, så jag har även stressat lite med denna del. Hoppas ni fick en bra start på helgen igår och videorna på killarnas första konsert igår har man ju såklart inte missat! Kan knappt vänta tills dom kommer till Sverige!!!