Dagarna rullade på bra och bara två dagar ihop med familjen Ross så kände jag mig redan som en i gänget. Nog hade jag alltid kommit överens med Stefan och Elisabeth redan ifrån första stund, men det här kändes annorlunda, som att det var mer äkta på något sätt. Nu var det inte bara jobb som gällde, det var verkligen intressant att se hur mina numera svärföräldrar var som privatpersoner, egentligen ingen skillnad - vad jag märkt hittills i varje fall, men välkomnad på ett bra sätt hade jag åtminstone blivit. 

Solen lyste ut över New York och skulle jag vara uppriktig så gillade jag verkligen denna stad. Inte bara staden utan även hela boendet, umgänget och allting. Att vädret bjöd på underbar värme var ju faktiskt bara en bonus. 

"So.. What's the plans for today?", frågade Katie nyfiket medans hon noga tittade på sin familj vars mest var inne i deras egna världar. Själv tog jag en tugga av mackan och tittade ut över det väldigt gigantiska kökbordet och alla olika kombinationer av frukt och grönt framför oss. 

"Me, Stefan and Veronica are going to the shop for some shoppingtime for the baby, you can come with us if you want to?", frågade Fru Ross med ett som vanligt glatt leende på läpparna, min flickvän såg skeptisk ut till förslaget och skakade drastiskt på huvudet. 

"Nah, I don't mind. Me and Lou can take a ride to the beach nearby instead.", konstaterade hon medans hennes ögon kastade en blick på mig som om jag var okej med det och visst var jag det. I själva verket så hade jag inte så mycket lust att gå i affärer och titta på bebiskläder en varm dag som denna, men det sade jag ingenting om såklart. 

"Sure, it will be fun.", sa jag enkelt och tittade ut över familjen. Känslan av att inte passa in fanns där, i början. Dessa människor var vackra, framgångsrika och väldigt duktiga på deras jobb, därför kunde jag egentligen ha svårt att inse att jag trivdes så bra med dom, jag var ju ändå bara lilla jag. Men direkt när jag ätit min första måltid tillsammans med Katie och respektive så kändes allt som en lättnad, jag hade helt enkelt överdrivit i mitt tänkande. Dessutom kunde jag verkligen se gnistan i Katelyns ögon när hon tittade på sin systers gigantiska mage, hon såg verkligen fram emot att bli moster. Även om det var långt dit, så kunde jag ändå inte sluta fantisera om egna barn tillsammans med min flickvän i framtiden, åh vilken perfekt mamma hon hade blivit. 

 

Inte nog med att staden var underbar, vattnet och stranden såg precis lika vackert ut. Inte alls så långt ifrån deras husområde fanns ett hav där vågorna inte var höga då vattnet var vindstilla, färgen var blå och människorna ägnade sig bara åt sig själva, jag hade egentligen inte fått en enda blick på mig där folk reagerat att det var jag som kom gående. Det var även inte proppfullt med folk och det fanns även platser på solstolar till oss. Det hela kändes lite som att komma utomlands till ett väldigt varmt land, när vi i själva verket befann oss en bit utanför NY. 

En bar fanns det till och med på denna strand, för tillfället spelades Nicki Minaj och Justin Biebers låt - Beauty and a beat, som gav mig en väldig sommarfeeling. Jag sneglade mot Katelyn som vilade på solstolen med glasögonen som täckte hennes gröna, djupa ögon. Min blick fördes sedan tillbaka upp mot himlen. Plötsligt kom jag in i min egna värld där endast jag själv & mina egna tankar existerade. Tänk att det var jag som tvekade från första stund av att byta management, det var jag som verkligen ville jobba kvar med de olika människorna vi jobbade med. Vad hade hänt om vi aldrig hade bytt ändå? jag hade aldrig träffat Katelyn och förmodligen så hade jag nog ännu inte kommit över Eleanor. Egentligen, attans vad mycket som kunde hända bara under några månader? fast och andra sidan, de senaste fyra åren hade allting bara gått uppåt för hela One Direction så jag var utan tvekan väldigt lyckligt lottad. 

"I'm going to buy a drink, do you want some?", frågade hon medans hon slappt ställde sig upp från stolen. Jag slängde en snabb blick på baren och märkte att det var en hel del som stod och väntade på att få beställa, därför så ville jag inte riskera att gå med Katie dit, något hon antagligen redan förstått då hon inte ens erbjöd mig att följa med.

"Yeah. Surprise me with whatever you like.", svarade jag bara och lutade mig framåt, mötte henne i en liten för snabb puss innan hon trippade vidare till baren ett par hundra meter ifrån oss. Själv bara satte jag mig tillrätta i den avlånga solstolen och njöt av värmen. Det började närma sig slutet av augusti och det var fortfarande varmt som om det vore Juni-Juli ute. Jag klagade absolut inte, det var endast skönt att komma bort ifrån regniga England ett tag. 

 

Jag visste inte hur, men när jag plötsligt kände någon svagt putta på mig så insåg jag snabbt att jag måste ha somnat till. Dock kunde det inte vara mer än några minuter då tjejen min var tillbaka med två drinkar i handen och hon hade antagligen inte fått väntat så länge. Vad som gjorde mig förvirrad var att hon hade någon med sig, en tjej jag aldrig sett tidigare samt att hon även såg en aning yngre ut än oss. 

"Lou, this is a fan of yours. She has promised to keep this as a secret but she really wanna take a picture with you, is it okay?", frågade Katelyn som suttit sig bredvid mig. Jag bredde mitt leende och tittade noga på tjejen som när jag tänkte efter inte kunnat vara mer än femton år. 

"Of course!", utbrast jag snabbt och ställde mig upp bredvid tjejen jag ännu inte visste namnet på. "What's your name?" 

"I'm Nellie.", log hon artigt medans hon såg väldigt nervös ut. Jag lade en trygg arm om henne som jag hade hoppats på skulle hjälpa, fast i själva verket började hon då skaka. Jag flinade åt hela situationen och var endast glad över att hon gjorde sitt bästa av att inte skrika, hyperventilera eller helt enkelt svimma. "I really loves you Lou, you're my hero and lifesaver", förklarade hon och mitt tag om hennes axel blev hårdare. Var det något jag verkligen blev glad över så var det just när jag fick sådanna meningar sagda mitt framför ansiktet. Denna tjej verkade vara någon man kunde föra en konversation med utan att hon började skrika och det uppskattades. 

"I'm glad I could be impact with you like that, babe.", svarade jag malligt och sneglade mot Katelyn som endast verkade ha ett ståtligt leende på sina läppar och det älskade jag så mycket med henne, hon kunde sätta sig in i min situation och klandrade varken mig eller fansen för att stanna och prata eller ta ett och ett annat kort här och var.