take chances, chapter 44

Tidigare;
"Someday you have to talk to him.", mumlade Luke ifrån skrivbordsstolen på andra sidan rummet. Jag nickade instämmande och såg även Jonathan göra det också,  jag visste att snacka känslor med mig och Katelyn var något både Herr Daniels och Mr. Erthan avskydde, men ändå så satt dom här med oss ändå och det uppskattades nog väldigt mycket av Katie skulle jag kunna tro. 
"But that day is not today.", den förkrossade blondinen korsade sina armar och tittade allvarligt mot oss. Med den blicken så förstod vi alla tre att hon verkligen var hjärtekrossad. 

Bilderna på mig och Fiona var det såklart varken jag, Katelyn eller någon annan som missat. Min jobbtelefon hade ringt konstant hela morgonen och inte nog med det så var förmodligen min flickvän fly förbannad på mig - med all rätt. Gårdagen, som jag till en visst del knappt kom ihåg, verkade ha gått alldeles för överstyr och ärligt talat så kunde jag endast skylla på alkoholen för det. Jag var förvirrad och med en hel del sprit i kroppen så gjorde jag saker jag idag ångrade. Mitt huvud värkte enormt och inte nog med det så var även hjärtat krossat på köpet. Om jag kände Katie rätt så skulle hon aldrig någonsin förlåta mig för detta och visst, jag kunde ändå förstå henne. Men jag behövde henne för att vara hel, jag var den enda som fick kalla den underbaraste tjejen i världen för min och jag skulle göra allt för att behålla henne, även om det skulle bli näst intill omöjligt.
Att jag även märkte att jag inte var i Harrys hus denna morgon fick mig att till en början blivit arg på mig själv då min första tanke var att jag även haft sex med tjejen jag egentligen inte alls tyckte om. Men när jag sedan kunde höra Zayns låga och morgontrötta stämma genom dörren så insåg jag att dom förmodligen hjälpt mig hem till någon av deras nya lägenheter & att det hela även förklarade varför jag inte kände igen mig i rummet. 
Eftersom varken jag eller någon annan ens tyckte om Fiona litegrann så antog jag att ett rejält snack skulle väntas framför mig idag, om dom andra var här visste jag inte då det enda jag hört var Zayn och Liam småviska, men innerst inne så hoppades jag att det endast var dom, en utskällning var inte direkt jag ville ha just nu, jag orkade verkligen inte det just nu varken fysiskt eller psykiskt.
Med tunga steg drog jag på mig ett par mjukisbyxor som hängde på sängkanten där jag låg, som antagligen tillhörde Zayn. Sedan hasade jag mig ut ur rummet och möttes direkt av att höstsolen lyste in genom fönstret. Första gången på flera dagar som solen faktiskt tittat fram bakom dom mörka molnen, men självklart skulle jag förmodligen inte kunna ta vara på den skinande vännen på himlen utan istället vara framför toalettlocket resten av dagen. 
"Louis, take your fat ass over here.", Harrys tonläge ekade i den vita lägenheten och det tog inte lång tid förrän jag insett att det garanterat inte bara var Liam och Zayn på platsen. Jag suckade och lät mig själv stanna upp, ta ett djupt andetag innan med långsamma steg gick mot dom småviskade rösterna som kom ifrån köket. 
"Well done, Lou. We told you yesterday that you should think about what you would do", klagade Zayn upprört medans han slog sig ner på en ledig stol. Omkring honom satt Harry, Liam och Niall. Alla var alltså på plats, kul. 
"Before you guys say something about yesterday, let me explain!", yttrade jag precis lika irriterat som min svarthåriga vän själv. Vad jag därefter skulle säga visste jag inte alls då jag inte alls hade något tal påbörjat, men detta hade ju faktiskt aldrig hänt någon av oss tidigare så någon gång kanske otrohet skulle vara den första att prata om, då hade vi åtminstonde något nytt att komma med. Tanken fick mig att vilja ge mig själv en mental örtfil och med det så öppnade jag munnen. "I was drunk, okay? My head hurts as hell and I'm still drunk. I really don't need any plaint right now.", konstaterade jag med en blick som brände sönder dom alla fyra killarna tillsammans. Det var sant, jag ville verkligen inte prata om detta då jag så väl visste att jag hade gjort fel. 
"That's a stupid excuse and you know that too, Louis! what you did was totally wrong and it's not bad for you at all. I'm actually all on Katelyns side.", Liam lät hård i rösten och med alkoholen kvar i kroppen så började jag sakta men säkert att inse vad fan jag egentligen gjort. Mina vänner var emot mig och min flickvän skulle jag förmodligen inte ens få kalla för det efter dagens slut. Hela situationen gjorde mig försvarslös och svag men jag gjorde mitt bästa för att inte gråta ut, inte än. 
"I've tried to call her.", sade jag som någon slags tröst. Men även jag visste att den ursäkten inte skulle skulle hjälpa, ingenting skulle kunna lösa detta. Jag hade verkligen ställt till det nu. "And yeah, I'm fine. Thank you for not asking!"
"Cheating is a choice man, not a mistake.", Niall som inte sagt ett ord på hela tiden öppnade munnen och hans ord fick både mig och de andra att häpna till. Det verkade inte direkt som att han var arg, mer besviken. Med tanken i bakhuvudet så slog det mig att dom alla fyra mest såg besvikna ut, även om det fanns en och en annan dödarblick här och var. Med det så kunde jag inte längre hålla det inne, tårarna som funnits i mina ögon trängde sig förbi och rann ner ifrån mina kinder. Helst hade jag hoppats på att det hela bara var en hemskt dålig mardröm som jag snart skulle vakna upp till, men efter att ha nypt mig själv i armen några gånger så var det verkligheten jag befann mig i och i verkligheten kunde verkligen allt att hända, livet var verkligen inte som en dans på röda rosor. 
"It's in fact your fault.", sade jag upprört medans jag ilsket tittade på mina bästa vänner. 
"Our fault?", ifrågasatte Liam surt och lade armarna i kors. "How the fuck could it be our fault?"
"Not your Liam. Harry, Niall and Zayn's. You invited Fiona even if I said no and now everything is fucked up!", irritationen ökade och mina tårar förvandlades från ledsen till arg. Hade aldrig hon kommit så hade aldrig detta hänt, jag hade kunnat ringt Katelyn vid det här laget och pratat ut om allt, men istället så ignorerade hon mig. 
"Don't take ut out on us, you! It's not our fault that you're such an asshole and was make out with a slut yesterday. You should be greatful because you were so close so follow her home.", Niall visade argt med avståndet mellan hans fingrar och tittade med mig med sina blåa hundögon, med detta förstod jag att vi inte skulle komma någonvart med vårat samtal så jag lät mig övertalas, det hela var komplett helt mitt fel. 
 
"I love her so much. She didn't answer on my calls and I really do need to talk to her.", gråten i min hals gjorde det nästan omöjligt för dom andra att höra mig, men kände jag dom rätt så förstod dom vad jag sade och även så visste jag att dom inte kände sig ett dugg medlidande för mig. "I'm such a dick."
"Agree.", konstaterade Harry och Liam i kör medans dom andra två satt tysta vid sina platser. Stämningen var jobbig och nästan lite pinsam. Det jag gjorde igår var en skam för hela bandet, det var så dumt gjort av mig då även mina bandmedlemar också behövde stå ut med all media som ständigt var efter oss. 
"She wants to be your girl, not one of your girls. Don't you understand? what you did yesterday was a big, big mistake and I doubt that you ever will get her back after that. At least not for now.", muttrade Zayn ärligt och lade sina armar i kors. Jag förstod vad han menade och inte ens när jag och Eleanor hade våra stunder så gjorde jag något sådant här. Vad var det egentligen som hände och hur skulle jag någonsin kunna få tillbaka tjejen i mitt liv, skulle jag lyckas?
"Ouch.", mumlade Niall från sin plats medans hans tumme rullade uppåt på telefonen. "Twitter is a mess, Louis. You've really screw it up, bro.", hans röst lät otålig medans små rynkor befann sig i hans panna och mellan ögonbrynen. "Check this.", även om jag inte ville se så gick jag mot min vilja och kollade på den förbannade tweeten som Niall höll upp, något jag i efterhand ångrade. Det gjorde bara ont i mig att veta att Katelyn var hjärtekrossad men samtidigt så önskade jag bara att jag kunde spolat tillbaka tiden och få det som var gjort - ogjort, men tyvärr var det omöjligt. 
 
Katie @Katelyn-Ross
Nothing hurts more than being disappointed by the person you thought would never hurt you.
 
Tweeten kändes som hundra knivhugg i hjärtat samtidigt, och det var jag värd. Det fanns inget mer att leva för och det hela var endast mitt fel, mitt jävla fel och ingen annans. Detta kunde bara inte sluta bra. 
"What the hell should I do? can anyone please help me!?", bad jag desperat och slog händerna framför mitt numera röda ansikte. En hand kändes på min axel och innan jag visste ordet av det så stod Harry med en arm kring mig utan att säga ett ord. Men tro mig - det behövdes inte. 
"As it looks like right now, you can't do something. She didn't answer you before and she will probably not do it later today either, man.", sade Zayn från köksbordet. Jag nickade och försökte komma på hur jag skulle få Katelyn vid min sida igen, något jag visste skulle bli svårt. 

Hur tror ni att Louis kommer att gå till väga med det hela? Kommer dom återförenas som vänner eller ett par igen? ;) Kommentera era tankar!! 
 

Skriiiiiiiiiiiiv meeeeeeeeeeer nuuuuuuuuu jaaaaag äääääääälskar dennaaaaa noveeeeelleeeeen!!!

Svar: Ååååååh glaaaaad jag bliiiiiiiiiiiiiir!! <3
My Wesström

Skriiiiiiiiiiiiv meeeeeeeeeeer nuuuuuuuuu jaaaaag äääääääälskar dennaaaaa noveeeeelleeeeen!!!

De måste bli ett par igen, snälla!!

Du är super duktig, fortsätt såhär!

Svar: Tack så mkt sötnos :D
My Wesström

han är en sån idiot just nu

Svar: Det e han verkligen, haha!
My Wesström

What a mess, man vill ju bara läsa meeer❤️

Svar: Ja verkligen!! vad kul att du säger så, Clara! <3
My Wesström

Asså jag vill tycka synd om Louis men samtidigt är det inte så synd om honom..jättebra del och jag hoppas han gör något SMART nu.

Svar: Det kommer han förmodligen göra ;) hihi
My Wesström

Du får inte göra någon udda novell som slutar med att de blir vänner, de är menade som ett par!! Jalla skriiiv

Svar: hahaha uppe nuuu ;)
My Wesström

Nästa

Em

FÅR PANIK, DET MÅSTE LÖSA SIG!

Svar: Ja det måste det!!
My Wesström

Åh! Så bra! Längtar verkligen till nästa xx

Svar: Vad glad jag blir sötis!! :) xx
My Wesström




Kom ihåg mig?