En vecka hade gått. Allt var okej mellan mig & Luke. Patricia turnerade med Justin Bieber och Jonathan tränade extra mycket fotboll. Det var som det var innan all kärlek kom emellan om man såg det så. En sak som bara inte gick att undgå hur mycket jag än försökte, det var att låtsas som att Louis aldrig existerat. Han for i mina tankar dagligen, varje timme, minut och sekund. Han kom in i mitt liv, gjorde mig lycklig och kär, men lämnade mig med ett brustet hjärta. Dessutom tvingades jag att se honom varje dag ändå i tidningarna och inte tala om sociala medier, det var verkligen kaos överallt och inte gjorde det bättre av att träffa och se honom i studion idag heller. Mitt hjärta slog lika fort som varje gång jag såg honom men samtidigt så ville stenen i min mage inte försvinna. Fjärillarna som fanns där som tidigare var borta och verkade heller inte vilja komma tillbaka. Det var fel av mig att gå till studion att tänka då jag visste att detta kunde ha hänt, men jag ångrade det samtidigt inte då jag fick chansen att säga ett sista hej då till honom. Vad han gjorde där visste jag inte men inte riktigt trodde jag på att han endast var där för att "tänka".

"Katelyn?", en röst hördes bakom mig och snabbt vände jag mig om. Sarah, åh aldrig hade jag varit så glad av att se henne som nu. Ärligt talat hade jag faktiskt saknat henne. "Oh honey, how are you?", frågade hon medans hennes armar hamnade runt omkring mig. Fort hade jag försvinnit ut ur studion och gått till närmaste park för att sätta mig. Det var faktiskt fint väder ute och det kändes skönt att bara kunna njuta utav Englands sol, den var ju trots allt inte så vanlig här i trakterna. 

"To be honest, I'm in a terrible state right now.", snörplade jag medans jag lät första tåren rinna ner från min kind. Hennes hand drog längs min rygg fram och tillbaka medans jag borrade ner huvudet i hennes smala nacke. 

"Niall told me about Louis. I'm sorry.", sade hon och suckade lite. "I have nothing to do with this but.. He really miss you, you were everything he had and I know he regret it.", viskade hon och ställde sig upp från parkbänken igen. Eftersom hon bodde i London vad jag förstått så anade jag att hon var här med Niall för stunden. "And by the way.. It really sucked when you weren't on the party. I missed you though.", log hon innan hon klappade mig på huvudet, påväg att gå. 

"Louis has been pretty low lately, he made a big mistake and I'm not the right to judge, but I know he won't give up on you, Katie. You're a great girl.", hennes sockersöta leende var så äkta det kunde bli och det var helt sjukt hur snäll hon var, den gulliga brunetten som Niall föll för, och jag förstod honom, hon var toppen. 

"I'm not sure about everything you just said, but thank you. It was nice to meet you again.", jag pressade fram ett leende till henne medans jag såg in i hennes intensiva ögon. Jag skulle verkligen sakna livet tillsammans med One Direction och dess gäng, men om jag skulle gå vidare så var det enda sättet att stänga ute både killarna och flickvännerna för ett tag. Men en sak var säker, jag saknade Louis så mitt hjärta nästan inte klarade det.