we belong together, chapter 4

Tidigare;

From: Lindsay Flack 

Hi honey, miss me? I miss you. Can't wait to go back to work again ! :D 

 En suck lämnade min mun, mina ögon rullade omkull och snabbt plockade jag ner telefonen där den skulle vara igen då jag absolut inte hade lust med att svara på det där smset. Jag ångrade nästan att jag gått med på det hela 'spelet' från början, men samtidigt så var det skönt att kunna göra andra en tjänst, för en gångs skull. 

---

 →Nialls Perspektiv ←

Det var meningen att jag, Harry, Zayn och Louis skulle åka till Liams hus för att bo där med honom under veckans gång men eftersom både jag och krulltotten blivit klar med vårat arbete fortare än de två andra så tänkte vi åka hem till Liam tidigare än det först var bestämmt, alltså idag. Eftersom det inte alls tog så himla lång tid ifrån London till Wolverhampton så bilade vi dit och utan att riktigt få tag i Liam så hade vi packat in våra väskor i bilen för att bege oss dit. Jag visste att även om Liam inte hörde av sig så var vi alltid välkommen till honom, lika välkomnande var hans föräldrar så vad gjorde det om vi åkte dit utan att berätta att vi blev någon dag för tidig. 

"Are you ready, Nialler?", frågade Harry från sätet medan han redan spännt fast sig. Jag drog på mig mina svarta solglasögon och startade bilen. 

"I am.", med ett glatt leende så slog jag på radion men sänkte genast den dunsande högtalaren då jag dagen innan, påväg hem från jobbet, haft ett litet party där inne för mig själv. "You think Liam is with the girl who's living there too?", frågade jag istället och sneglade mot min vän från sidan. Han tänkte en stund innan han svarade och ryckte på axlarna. 

"He wrote in the chat he's going to be with her the first day, but the first day was yesterday so I guess not, if Liam doesn't realized she's nice and actually want her as his friend.", fortsatte han och flinade lite smått. Jag tänkte på det senaste han sade om att dom faktiskt kunde vara vänner. Innan han åkt hem till sin stad så hade han varit tveksam om att ens åka dit visste jag, eftersom han antog att denne Melinda som hon hette, skulle vara alldeles för på och för nära inpå hans privatliv då vi alla var väldigt mån om det lilla 'privatlivet' vi behöll för oss själva och hade kvar. 

"I hope they will keep talking because I really want to get know her.", konstaterade jag, i hopp om att jag skulle lära känna en ny vän. Harry skrattade bara åt mig innan han sedan öppnade sin mun igen. 

"Right, just do not hope too much for this girl. We don't know her.", mumlade han och tittade ut på det fina junivädret. 

"That's the thing, Harold. We don't know her, yet.", log jag och nickade på huvudet. Jag fattade inte varför Liam var så skeptiskt till att få bo med en tjej i våran egen ålder, jag själv skulle bara se det som en möjlighet att lära känna en ny människa. Sedan om det var ett fan eller ej skulle ju inte vara hela världen. 

 

→ Melindas Perspektiv ←

Gårdagen gick ovanligt snabbt och efter lite tv-tittande med Liams föräldrar och mormor & morfar så somnade jag pladdask i den väldigt bekväma gästsängen, utan några som helst mardrömmar. Dagen till ära skulle bestå av shopping och bara vara. Liam hade erbjudit sig att ta mig på en sightseeing och jag hade inte direkt tackat nej till det då denna kille faktiskt lockat mig skrämmande mycket, jag var inte alls van med att skaffa nya vänner så fort och med Liam kändes det annorlunda, det var ingen känsla jag hade med John, men det var något annat. Hela Payne familjen var speciell, man kände sig så välkommen överallt och jag behövde inte låtsas vara någon annan för att passa in. 

"What do you think about the whole trip so far?", frågade Liam plötsligt när vi satt i bilen påväg till ett café, jag antog att han menade resan från London till Wolverhampton - inte under de få platser vi besökt i staden för några minuter sedan. Egentligen hade mina tankar inte varit i dom kretsarna över hur jag kände att vara på plats i Liams föräldrars hus, men nu när han kom upp med frågan så började jag fundera. Jag gillade faktiskt detta ställe, trots att jag varit skeptisk från början. Jag såg på Liam från sidan och log svagt. 

"I like what I've gone through this far, I mean, I'm not used to get friends so fast like I have and I have never been so calm around new people like I'm now, it's like I have known your family since forever.", förklarade jag och upptäckte hur ett stort leende placerats på Liams vänliga läppar, hans humör spred av sig och för ett ögonblick så satt vi båda bara och idiotlog åt ingenting. 

"Oh, so you're not the girl who likes to be in centrum?", hans fråga lät nästan mer som ett påstående och jag såg hur han sneglade på mig. Vad skulle jag svara? ville jag att han skulle veta sanningen om mig eller skulle jag ljuga ihop någonting som fick honom att tro att jag var populär? jag suckade och skakade tillslut på huvudet.

"Raither not.", mina kinder blev till en mörkare nyans och mer hann jag inte säga förrän bilen stannade på en parkering mitt emot en gullig liten kaffeböna på andra sidan vägen, jag antog att det var den vi skulle vara på. Folk gick in och ut mest hela tiden och jag kunde med det ana att det var ett ganska så populärt ställe. Liam drog på sig sina solglasögon och sin luva över huvudet och tittade på mig med ett snett leende.

"To be honest, I don't want to be seen. The paparazzis are everywhere!", utbrast han innan han öppnade dörren. Jag följde hans exempel och tillsammans gick vi ut genom bilen. Än så länge hade vi inte blivit igenkända, eller rättaresagt - Liam blivit igenkänd, men jag skulle ljuga om jag sade att man inte såg att det var han, dedär glasögonen och luvan gjorde han nästan mer synlig då han faktiskt ville gömma sig, men som tur var så blev vi inte uppräckte under tiden vi gick från bilen in i caféet i varje fall.

 

Vi tog ett bord lite avlägset från de andra och inte alls störde det mig, snarare tvärtom. Det var skönt att slippa all trängsel vid borden endast för att det var fönsterplatser alla ville ha. Vi lade våra brickor på bordet bredvid oss så att vi inte skulle bli störda av andra medans jag tog min kaffekopp och min muffin som Liam så snällt erbjudit sig att betala, trots att jag klagat att jag mycket väl hade ett eget kreditkort.

"I always used to be here with my friends.", Liams ord kom från hans mun samtidigt som en del av hans kaka också befann sig där i. Han tittade inte på mig, men jag kunde se att han på ett sätt satt och dagdrömde, att han var i sin egna lilla bubbla för ett ögonblick. "I have got so many memories in here and I just want to replace them all.", mumlade han sedan. Jag tog en sipp av mitt heta kaffe och gjorde ifrån mig ett tystlåtet ljud, som fick Liam att titta upp. "Oh, I'm sorry for telling you th..-"

"Really Liam? I liked it, keep going.", avbröt jag och nickade bekräftat på huvudet mot honom. Något fick mig att tro att han inte ofta pratade med någon om sitt förflutna. Efter något som egentligen kändes som ett ögonblick men som i riktiga tiden var säkert flera minuter så hade jag redan fått vetat en massor av saker som han och hans vänner brukade hitta på i den 'lilla' staden där han bodde, alltså den vi befann oss i. 

"You know, you're not what I was expecting.", killen framför mig tittade djupt in i mina ögon så fort vi möttes i en ögonkontakt och med det så var det nästan omöjligt att bryta den. Dedär gyllenbruna ögonen hade jag undvikit att titta in i mest, men det var först nu som jag såg hur fina dom verkligen var. Jag harklade mig plötsligt och tittade generat ner i bordet innan jag tillslut öppnade munnen. 

"Am I supposed to take that good or bad?", han skrattade till åt min fråga innan han skakade roat på huvudet. Jag bredde mina mungipor en aning medans jag sakta men säkert mötte hans blick igen. 

"Good!", han tog ett djupt andetag och såg faktiskt väldigt lycklig ut, nog för att han gjort det tidigare också, men detta var annorlunda, hans leende såg så.. Äkta ut. "Absolutely good.", fortsatte han sedan och tog den sista tuggan av sin kaka. Utan att riktigt kontrollera det själv så kunde jag känna hur mina läppar steg - nästan ända upp till öronen. 

 

Liam hade av ren artighet stängt av sin telefon hela morgonen, endast för min skull. Jag hade uppskattat det och jag trodde faktiskt att han gjorde det också. Han höll nog med om att mobilen tog över en alldeles för stor del av livet och vardagen, därför så märkte jag även hur vilse han var utan den. Tillbaka in i bilen igen så slog han på den och direkt satte pipen igång. Missade samtal, SMS och olika notiser flödade upp på hans skärm vad jag kunde se och lika förvirrad som mig blev Liam själv.

"Wow, Harry and Niall have rung me at least eight time each.", med en rynkad panna klickade han på någon av hans vänners nummer för att med det ringa upp. Jag kände mig mest ivägen där jag satt på andra sidan om honom, men samtidigt så visste jag att jag inte gjort något fel. Det var inte precis mitt fel att Liam slagit av telefonen för första början, det var hans val. Jag kunde höra hur en röst på andra sidan luren som ekade ut över bilen. Både jag och brunetten bredvid mig pustade ut när vi hörde skratt och läten i bakrunden. Pratet mellan grabbarna emellan pågick en stund innan Liam plötsligt blev tyst, jag kollade av ren nyfikenhet på honom då han sedan brast ut i ett litet flin. 

"Sure, bye.", han lade på och vände huvudet mot mig med ännu en rynkad panna. 

"Seems like you will get to learn two of my best friends sooner than I thought. The two of the boys who's calling is in my place right now.", småskrattade han och såg på mig med en orolig blick, som om han skulle se om jag var okej, och faktum var att var jag osäker på det. Två nya, okända grabbar. Jag svalde, lade till ett fejkat leende och nickade snabbt på huvudet. Han såg på mig ett tag innan han utan ett ord startade bilen ute på parkeringen vi parkerat på. Jag tittade ut genom fönstret och bad till gud att dessa killar skulle vara lika lättsamma som Liam.

---

Snart kommer Mel träffa Niall och Harry, hur tror ni det går? Vill ni ha mer drama? alltså isåfall kan ni vara lugn, har ett på gång! ;) 

 

Iiiiih idag fick jag ÄÄÄNTLIGEN sommarlov, är så lycklig! 

 

Hejsan! Om det är någon som intresserade av att köpa två one direction biljätter till konsären 13/6 så säljer jag dom gärna. Anledningen till att jag säljer dom är att andra saker har kommit upp den kvällen och jag måste prioritera dom före. Men om ni är intresserade eller för mer information kika-anderssonandersson

Super bra!! Älskar drama! Woop Woop

Jaa Niall♥♥ Men gud vad fuskigt jag vill också ha sommarlov nu, jag får det på fredag! Längtar så SJUKT MYCKET till konserten på fredag(också) ska du dit? :o Jätte braa vill typ bara gå pch lägga mig på en kulle och skämas, för att jag skriver..ja som jag gör och du skriver ju som en gud alltså?! Är så avundsjuk på dig My! :*

TRor och vill att det ska funkabra!:D

Jättebra!
Ska du på One Direction konserten på fredag eller lördag?
Jag ska ditt på lördag

men neej inte drammaaa, leave Mel and Liam alone! xD
Bästa My, fortsätt så! Och btw, tagga konsert imorn!!!<3