back for you, chapter 10 - we need to talk

Tidigare;
"Are you okay?", frågade jag av ren rädsla medans min blick for bak på dom två människorna som ockuperat baksätet. Zayn drog en frustrerad hand genom sitt hår och vände blicken mot tjejen han hade bredvid sig. Hon tog av sig sina solglasögon och såg rent ut sagt omtumlad ut. Det var i det ögonblicket när hon först mötte min blick som jag såg det.. Det var hon, tjejen på bilden Zayn hade på sitt lilla kontor och tjejen som jag direkt tyckt varit intressant. Kunde det verkligen vara så att hon och Zayn hade något på gång..?

 ♥ Zayns Perspektiv
Jag såg på Alexia hur chockerad hon var, som om att hon inte riktigt räknat med att detta skulle hända och lättare blev det ju inte när Harry satt i framsätet och tittade bak konstant. 
"So..", mumlade tjejen bredvid mig och gav mig ett osäkert leende. "Do I have to be in the magazines tomorrow?", hon bet sig osäkert i läppen och vände blicken fram på dom svarta skinnsäterna framför oss istället. Harry harklade sig hastigt och visade en bild på en Twittersida där flertals bilder visades på både mig och Alexia. Jag suckade och tog en hand framför ögonen. 
"Sorry, love. But I think you already do.", mumlade han skamset medans han sneglade på Paul som inte rörde en fena, mer än armarna när han skulle svänga. 
"Actually I can't handle this, Zayn.", konstaterade hon och tittade på mig. "This is the last time I will see you and I'm sorry for that. Drive me to the subway.", en sten i min mage satte sig direkt där och Paul hade noggrant lyssnat in ordern när han genast började köra henne tillbaka till tunnelbanan. Var hon allvarlig, skulle detta vara slutet på våran vänskap? jag ville berätta sanningen, jag behövde henne, men samtidigt så kunde jag inte. Att skrämma iväg henne mer än jag redan gjort var ingenting jag ville precis, men jag hade kommit så långt - jag vägrade att släppa taget om min syster så lätt. Tur att jag sagt åt mamma att avstå ifrån medierna eftersom hon om någon skulle verkligen se att det var hennes egna dotter. 
"I'm sorry too.", muttrade jag och sänkte blicken neråt. "It was a pleasure to know you for a while anyway.", konstaterade jag och tänkte genast tillbaka på hur våra munnar gått i ett dom senaste timmarna innan vi blivit avbrutna. 
"Yeah, you too.", innan jag fattat det själv så stannade vi upp framför tunnelbanan och det var dags att säga hej då. 
"Nice to meet you too, Harry. Bye.", innan hon slog igen bildörren så såg hon en ursäktande blick på mig samtidigt som hennes mungipor smått drogs upp till ett leende. Hade det varit ett äkta leende så hade jag såklart blivit lättad, men det var det inte. På något sätt så såg jag hur osäker och rädd hon var, kanske på vad som skulle komma. Jag log ett säkert leende mot henne och jag lovade även mig själv att inte ge upp nu.
 
"Okay, Harry. I'm quite sure I will survive. Just let me be alone, can you?", frågade jag halvt medans jag slängde av mig jackan och sparkade av mig skorna. Det var helt knäpptyst i huset och med det så förstod jag att Perrie inte hade slutat sitt jobb ännu, vilket resulterade endast till att jag kunde få lite tid att tänka på allting. 
"Never mind, buddy. First you have to tell me about the girl, Alexia, right? who is she and why are you so secretive with her?", hans fråga kom plötsligt och vi båda slog oss ner i den svarta skinnsoffan i vardagsrummet. Han hade rätt, jag hade ju faktiskt inte berättat någonting alls om henne och jag ville ju helst att det förblev så, men samtidigt var Harry en av de närmaste vännerna jag hade. Förr eller senare skulle dom få reda på sanningen och kanske var det inte en sån dum idé att berätta det för någon i alla fall?
"I told you she was a fan..", mumlade jag och tog ett djupt andetag innan jag fortsatte meningen. "That's simple not true.", Harry såg på mig med en fundersam min och sträcken mellan hans ögon blev stora. Hur jag skulle förklara det här för honom visste jag inte, men nu var det nästan försent att ändra sig.
"Zayn, you know I love you and it sucks to think like this about you, but I really hope you're not cheating on Perrie. Seriously.", han lät seriösare än vanligt och de uppspärrade, stingsliga ögonen sade mer än var man kunnat ana. Jag blev både frustrerad och chockad över hans lilla 'konstaterande' & hur han ens kunnat tro något sådans om mig, men samtidigt så förstod jag honom. Han hade ju egna ögon och jag själv undrade också om Harry hade någon tjej då man ibland såg han ute och fika med tjejer jag aldrig sett förr. 
"It's her, Alexia.", mina tårar var inte långt ifrån och att få ha släppt ut det för Harry kändes bra, dock såg han fortfarande ut som ett frågetecken så jag kunde inte göra så mycket mer än att fortsätta mitt berättande. "My missing sister, it's her.", det var först när en blöt salttår nuddade vid min överläpp som jag insett att jag grät, vad det var för tårar visste jag inte säkert. Men lycka var en av anledningarna i alla fall. 
"What?", Harrys allvarliga blick förändrades från seriös till förvånad och förvirrad på en och samma gång, och jag förstod honom. Han och killarna visste inte mycket om Alexia då jag alltid avstått att pratat om henne, men jag visste att killarna alltid skulle stötta mig i det hela och kanske skulle dom kunna hjälpa mig att komma henne närmare nu också. "I don't know what to say more than I'm happy for you and I'm pretty relieved that you didn't cheat on your next wife. And well, now I can take Alexia all by myself.", flinade han retsamt och gjorde en fånig gest med armen. Jag suckade och skakade på huvudet.
"Oh shut up, I can't get how you could think about me cheating on Perrie, that's a silly thought! whatever, you're not gonna date Alexia. Firstly she has a boyfriend and secondly, she is my sister for gods sake!", utbrast jag och lade armarna i kors. Harry skrattade dovt och nickade bekräftat på huvudet 
"Yeah right, but you really need to tell this to the other, they're suppose to know about it too.", konstaterade den lockhåriga brunetten bredvid mig medans han snabbt tog upp sin telefon ur fickan. Mitt huvud vickades upp och ned & med det så insåg jag att jag kanske var skyldig till att berätta till mina tre andra bandmedlemmar också.
"I will.", lovade jag medans en hand drogs genom mitt uppåtkammade hår.
 
En smäll i dörren hördes och min första tanke var att Harry glömt något så han behövt komma tillbaka, men när jag just passerade hallen för att se vem det var så blev mitt leende enormt, precis som alltid när jag såg min vackra blivande fru stå och slita av sig sina höga klackar. Hon log smått mot mig och med det förstod jag att något var fel. 
"Hey baby.", sade jag prövande medans jag lutade mig mot väggen. Hon tittade upp på mig och rättade till sin hästsvans som fanns på hennes huvud. Hennes klädsel var även uppklätt och sminket var där det skulle. Sedan kom jag att tänka på hennes dag, hon skulle ju på en middag med resten av Little Mix och deras team, så därför slog det mig varför hon var så speciellt uppklädd idag. 
"We need to talk, Zayn.", mumlade hon och gick nonchalant förbi mig in mot köket. Det var det som jag uppskattade med oss, vi skrek sällan på varandra utan vi kunde prata med varandra i lugnt och ro, oftast.
"What's it about?", frågade jag ängsligt medans jag följde efter henne, slog mig ner på stolen mitt emot henne vid köksbordet och det var först då jag såg oron i hennes ögon. Jag behövde bara lägga min hand på hennes då det var kört, hon brast genast ut i tårar och förvirrad som jag var så började jag tro att allt var mitt fel, tänk om hon sett bilderna på mig och Alexia och trott något hon inte borde? men samtidigt så var det inte likt henne att överreagera på sånt, vi var inte dom svartsjuka typerna, vi litade på varandra. 
"I don't wanna lose you, Zayn. You're my everything.", snyftade hon medans hon hysteriskt lade ner huvudet i sina händer. Att se henne gråta var en orsak till att inte jag heller kunde hålla mig och lika som Harry så behövde hon kanske få veta sanningen för att inte missuppfatta situationen. 
"Look, if you've seen the photos I can explain everything. It's nothing between us, I promise.", hon tittade upp från sina händer och lade sina istället över mina medans hon allvarligt stirrade in i mina ögon. 
"I trust you Zayn and I have always done it. I do not care about her as long as you didn't cheat on me, but I really have to tell you something now and I need your promise that you will never leave me, okay?", min första tanke var lättnad, men när jag sedan hörde fortsättningen av hennes historia så var det som att stenen i min mage som kommit efter att Alexia klivit ur bilen, kom tillbaka och jag visste inte riktigt vad jag skulle säga. Inte kunde det vara så att Perrie var otrogen istället? jag ruskade av mig den hemska tanken och nickade långsamt på huvudet. "I just wanna stay home all night and be with you after this, I really need you now."
"Of course, just tell me what's going on?", bad jag och släppte taget om hennes händer. Hon suckade och tårarna från hennes kinder ville bara inte försvinna. 
"I know it's a bad time to say something like this but.. I think I'm pregnant.", och där, precis där stannade min värld upp.

Hoho, nusåå! Vad tror ni kommer hända? är hon gravid, kommer de behålla barnet och hur blir det med Alexia?
Kommentera gärna fina ni!
 
 

omg jättebra

Svar: taaack :D
My Wesström

Jättebra! Oj, undra vad som kommer hända om Perrie är gravid.... Jättebra som sakt

Svar: Tack gullis!
My Wesström

så sjukt bra och spännande!! längtar till nästa kapitel. Hoppas Zayn lyckas berätta för Alexia att hon är hans syster.. + hoppas dom behåller barnet om hon e gravid :D

Svar: Det hoppas jag med! <3
My Wesström

Nästa

Åh, jag har precis läst ikapp alla dina kapitel på den här novellen. Har varit borta ett tag som du kanske märkt för jag slutade kommentera och allt, men nu är jag tillbaka och ännu mer begåvad har du blivit på att skriva, om det ens är möjligt! :Dx

O.o

Omfg så bra! Skulle du kunna dela in texten i mindre stycken? Tappar väldigt lätt bort mig x) tack och du är bäst!

Svar: Tack!! Vad du menar med att dela in texten i mindre stycken förstår jag inte riktigt, men jag ska försöka göra mitt bästa. Det finns vissa som vill ha mycket styckeindelningar och vissa inte, jag får väl variera mig antar jag :) tacck igen! :)
My Wesström

O.o

Omfg så bra! Skulle du kunna dela in texten i mindre stycken? Tappar väldigt lätt bort mig x) tack och du är bäst!

OMG såå himla braaa!!! Älskar den!!♥

Svar: omg taaaaaaaaack !!:D
My Wesström

Åh jag dör!!! Meeeeeer

Svar: snälla döö inte, haha! :D
My Wesström

Ohhhhh spännande!! Barn? Alexia vill inte ha mer kontakt? Så spännande!
SÅ himla bra, och spännande, I WANT MOOORE♥

Svar: haha mer är ute nuuuuuu!! :D <3
My Wesström

Oj, nej..fast å andra sidan är det nån som ska vara gravid så är det väl Perrie! haha!:)




Kom ihåg mig?