back for you, chapter 27 - trouble

Tidigare;

"Don't you date touch Alexia again. Do you get it?", skrek jag ilsket medans de två vakterna förde iväg mig som om jag skulle in i fängelset på en gång. Han himlade med ögonen medans han nickade bekräftat på huvudet samtidigt som han haltade bort på ett par ganska ostadiga ben. I efterhand kunde jag tycka att det var lite väl att ta i när jag slog honom, jag hade ju faktiskt aldrig någonsin slått någon med flit sådär tidigare, men detta var nästan nödvändigt. Människor, fans och fotografer var självfallet på plats för att ställa frågor men utan att svara på en ända fråga så gjorde jag det klart för dem att jag inte ville kommentera någonting genom att ge dom mitt mittersta finger, något som fick blixtrarna att blixtra ännu mer. Detta skulle nog ingen gilla och speciellt inte vårat team. Nu hade jag ställt till det ordentligt.

---

 ♥ Zayn's Perspektiv ♥ 

"What the hell were you thinking about out there, Zayn?", röt Paul medans hans blick skiftade mellan mig och vägen. Lite skam kände jag allt men jag var alldeles för självgod för att våga erkänna det rätt ut. Dessutom stod jag för vad jag gjort och jag kunde med hjärtat erkänna att den grabben förtjänade smällarna.

"Where are we going?", frågade jag när jag tydligt märkte att våran turnéledare och livvakt körde mot en helt annan riktning än var jag själv bodde. Han suckade tragiskt och kliade sig halvt i pannan. 

"When Perrie called me about this, I rang our team as well, they really wanted to talk to you.", med värkande knogar och tröttsinta ögon kunde jag inget annat än att släppa ut ännu en suckning. Teamet var garanterat argare än Paul var och jag visste verkligen att jag var i trubbel nu. 

 

Med livvakten hack i häl så gick jag in genom de två svängdörrarna och klev in i den igenkända studion som vi tillbringat så många timmar i. Dock var detta inte våran egen, utan det var här vårat management befann sig. Jag kollade bak på Paul som bara nickade på huvudet samtidigt som en såndär hård blick vilade kring hans stoneface. Vi gick och gick tills vi tillslut var framme vid slutpunkten. Med nervösa händer tröck jag ner handdaget och möttes av Magi, Theo och Rikard, huvudpersonerna som även bestämde det mesta över oss.

"Zayn, welcome in your little rebell", sade Rikard, väldigt ironiskt samtidigt som dom alla tre satt på sina vanliga platser. Jag brukade vanligtvis tycka om dessa människor, men ikväll var verkligen en dag som jag inte tyckte om någon alls förutom min familj och vänner. "I've heard you will be dad, congratulations!", fortsatte han med en lite mildare röst som faktiskt lät lite ärlig. 

"But as you understand, you can't keep it.", Maggi's konstaterande fick hela mig att bli stel. Jag tittade på Paul bredvid mig som även han såg förvånad ut. Jag bet ihop hårt och förstod att jag det inte var sån bra idé ifall jag började skrika på personerna som faktiskt kunde göra vad de ville med mig. 

"What do you mean?", frågade jag, med en svag röst. Detta barn var vårat och vi skulle behålla det, till vilket pris som helst. 

"What about the new tour, the fans and the boys? do you really think you can do all this if you have a baby around you? and what is it I'm hearing, do you have a new sister?", dom alla tre tittade förbryllat på mig och jag kunde verkligen inte förstå vad dom nydligen sagt. Jag var förkrossad inuti och jag ville helst bara ta ur orden ur mitt huvud. 

"We're really happy for your sake, Malik. It's just, a baby isn't the right thing at the moment, you know.", konstaterade Theo överlägset. "At least you have to behavde yourself outside. What do you even think the papz will write in the magazines tomorrow? and what will the fans say?", jag skulle just säga något jag sedan skulle ångra då mina tankar för tillfället var att hoppa av bandet, men till min räddning så kom Paul med ett par andra ord. 

"Wait a minute!", han rynkade på pannan och slog näven i bordet. "You can't force Perrie to take away the baby? are you totally stupid?", hans röst lät precis lika hård som när han pratat med mig, men jag var samtidigt väldigt glad över att ha någon på min sida under detta. 

"At least wait to share the news with the world, can you?", kompromissade Rikard till sig och gnuggade sig själv under hakan. Jag suckade och himlade med ögonen. Även om jag inte alls tänkt att berättat för världen ännu så irriterade det mig någolunda mycket över att teamet lade sig i så oerhört mycket, saker som inte ens berörde dem. "And now, you will get five minutes to tell us short what was happened out there."

Jag berättade kort om hur Alexia kommit hem till mig, hur blåslagen hon var samtidigt som jag såg hur hon led inombords av denna kille som sårat henne så mycket. Jag berättade hur jag bara inte kunde låta honom vinna och att han nu förhoppningsvis skulle låta henne vara. De tre cheferna inklusive Paul lyssnade noga på mig och när jag pratat till punkt så blev hela rummet tyst ett tag, tills Theo äntligen harklade på sig och nickade på huvudet. 

"Make sure it was the last time you hurt someone, okay? now go.", suckade han och de två runt omkring honom bara nickade bekräftat. Jag tackade för mig, tittade på Paul som bara log smått. Jag bad honom att skjutsa tillbaka mig till min egen bil för att jag äntligen kunde åka hem till min kära fru och förmodligen syster som också var där.

 

 ♥ Niall's Perspektiv ♥ 

Jag hade i studion tidigare idag redan bestämt med Zayn att jag senare ikväll skulle komma över till hans hus då vi skulle ta en turnering FIFA, men efter att jag sett bilderna på Twitter så blev svaret till det mer och mer självklarare. Vad tusan hade flugit i killen? jag suckade medans jag åkte förbi de olika husen tills jag slutligen visade mig framför Zerrie's hus. Den vita Range Rovern var inte parkerad på garageuppfarten och eftersom att jag visste att Perrie redan var hemma då jag kunde skymta hennes svarta bil genom fönstrerna till de stora garaget så tog jag respektlöst Zayn's bilplats och skyndade mig sedan in för att se om Perrie var okej.

 

"I see.", kommenterade jag endast när Alexia blygt berättat allt som hänt. Det syntes att hon skämdes i situationen och att hon antagligen kände stor skuld till att saker och ting blivit som de blev, men samtidigt visste hon nog innerst inne, likväl som jag själv, att Zayn själv valde att göra som han gjort. Sedan kom jag att tänka på det som Zayn berättade för oss så sent som idag - Perrie's växande mage med ett litet knytte initu. "Perrie, how's the baby?", frågade jag sedan för att lätta upp den tunga stämningen som bildats mellan oss tre i rummet. Den blondhåriga tjejen log lyckligt och smekte sin mage fram och tillbaka. Den hade inte vuxit särskillt mycket och jag var absolut ingen expert på graviditet, men eftersom hon varit toksmal innan så kunde man ändå se att hon fått en lite större mage i alla fall. 

"I hope she's great. Me and Zayn will go to the doctor tomorrow and check it out.", yttrade Perrie och det där leendet fanns kvar på hennes läppar hela tiden. Zayn och hon var en sån bra familj, dom skulle bli helt perfekta föräldrar. Min blick fördes till Alexia som endast såg ut som ett stort frågetecken. 

"What? are you pregnant Perrie?", frågade hon förvånat och lade en hand på hennes 'O'-formade mun. Little Mix-stjärnan tittade förvånat och mållöst på sin svägerska innan hon sedan svarade på hennes fråga.

"I'm so sorry, I thought Zayn had told you!", hon tittade på Alexia som bara skakade på huvudet innan hon sedan lade på ett leende på hennes läppar. Eftersom jag visste de mesta hon hade gått igenom då Zayn hade berättat det för oss, så kunde jag se att hennes lycka inte nådde ända upp - med full förståelse. Ärligt talat så beundrades jag över Alex styrka att inte bryta ihop, jag skulle då aldrig klarat av allt hon gått igenom. En smäll i dörren hördes och med det så förstod vi alla vem som kommit hem. Mannen, myten, legenden; Zayn Malik.

Perrie rusade ut ur vardagsrummet och var snabb med att slänga sig i sin mans armar medans jag blev ensam i rummet med denne 'man's syster. Det dröjde dock inte länge förrän jag blev helt ensam i det stora vardagsrummet då mitt enda sällskap kvar också försvann ut till killen i hallen.

När kramkalaset var över kom alla tre tillbaka och slog sig ner bredvid mig i soffan. Klockan var ändå inte så väldigt sent på kvällen men eftersom Zayn såg väldans trött ut så antog jag att det inte var läge för en omgång TVspel just nu..

---

Är så fruktansvärt trött! Att praoa med småbarn var jobbigare än jag först trodde och det tar verkligen på krafterna att umgås med barn! Ska inte berätta något mer om det MEN jag ville säga det då jag inte alls är nöjd med denna del! Dessutom är jag inte så sugen på att skriva idag heller då huvudet skriker och vädret suger, såå..

 

Gör min värdelösa dag bra igen och släng in en gullig och snäll kommentar? 

sååååsåååsååå bra!<3 Åh, dom kommer att bli så bra föräldrar!
Kanske Niall och Alexia kan bli något?:O

Gulligt av Zayn att försvara sin syster!:')

Du bör vara jätte super nöjd! Älskade delen som vanligt och jag älskar hur Zayn reagerade faktiskt. Hade jag varit en storebror vars syster blivit slagen så hade jag förmodligen gjort samma sak ;) Super bra My!♥

Argh.. Jag vet inte varför men vill att Niall och Alexia ska bli ihop

Tjejen, myten, legenden; My Wesström!

Spännande, spännande! Vill ha mera! Man kan verkligen inte få nog av dina noveller! Du ska verkligen inte vara onöjd My. Du ska veta att du är jätte duktig. Du är duktig på att beskriva saker och ting, man får verkligen en bild i huvudet hur det kan se ut osv.
Har aldrig någonsin tyckt en del har varit tråkig! Det är sättet DU skriver på som är bra! <3
Vet inte riktigt vad jag ska skriva, känns som jag skriver samma saker hela tiden. Så det kanske blir lite långtråkigt! ;)
Men du ska iallafall veta att jag verkligen älskar dina noveller! <3
Kramkram! <3

Förstår dig verkligen, tog också hand om småbarn på min prao jättejobbigt man blev så slut. Tyckte att novellen var bra men jag skulle vilja ha mer av Phoenix för jag älskar honom så mycket ! Tack för att du underhåller mig på kvällarna med dina noveller :-D

Jätte bra! :)))

Jätte Bra!

Jag vill börja med att be om ursäkt för min värdelösa kommentering. Förra veckan var jag sjuk och hade inte ork att läsa och sen efter det for jag på körresa till Norge i helgen och i veckan har jag haft en jobbig vecka i skolan. Egentligen inte men jag har bara varit trött och knappt orka göra nånting.

MEN. HERREGUD VAD HÄNDER?!åh vad spännande allt blev. och snälla du, säg inte att du inte är nöjd för det blir ändå så himla bra. Förstår inte hur du orkar skriva så ofta som du gör. Tack för alla kapitel! SÅ spänd på fortsättningen!!!♥

Dina delar kan inte bli värdelösa!! Sjukt bra!!<3

Nästa kapitel snälla!