back for you, chapter 34 - stoneface

Tidigare;

"Hi dear, I've miss you El!", sade jag vänligt och kramade om henne. Runt omkring oss befann sig vakter och en av dom var även Paul som redan visat oss vägen hit till Liam, Eleanor och Louis. Även om Zayn berättat att Liam fortfarande inte var över sin exflickvän Sophia så tyckte jag ändå han bearbetade sorgen väldigt vuxet och såg i detta ögonblick väldigt glad och lycklig ut. När vi alla hälsat på varandra så var det dax för kamerorna. Jag gillade verkligen fortfarande inte att stå i centrum och värre hade allt blivit då frågor kring Niall, Zayn och allting annat också tillkommit på köpet. Det hela kändes obehagligt på något sätt men eftersom Niall höll ett stadigt grepp om min midja så kunde jag inte annat än att vara trygg. Jag kollade upp på min blondhåriga vän som posade framför kameran medans jag med ett leende lade en hand på hans rygg tillbaka. 

"Friends forever, right?", viskade jag i hans öra. Han vände blicken mot mig och log ett bekräftat leende. 

"Forever and always.", efter det så skrattade vi lågmält ,egentligen för ingenting speciellt, förmodligen bara på grund av lycka.

---

 ♥ Alexia's Perspektiv ♥ 

När tillbakablickarna ifrån förra veckan tillkom i mitt huvud så kunde jag inget annat än att le. Det hade varit så underbart. Min tid tillsammans med Niall hade jag verkligen tagit vara på och det kändes grymt bra att vi kunde skiljas som vänner trots allt. Jag gillade honom, det var säkert. Men frågan var bara om det verkligen var något mer än vänner egentligen, som jag först trott? vi hade pratat lite smått över sms och genom Twitter ett fåtal gånger under veckans gång men inget mer. En kille som däremot fanns i mitt huvud dagligen var killen som fick mitt hjärta att slå ett extra slag bara genom att tänka på honom, Phelix. Honom hade jag inte träffat sedan studenten och inte ens då pratade vi med varandra. Ibland undrade jag om han kunde tänka på mig precis som jag tänkte på honom, innerst inne hoppades jag på det men jag ville inte heller gå runt med falska förhoppningar. 

Perrie var frisk en vecka senare och eftersom hon tillbingat sin sjukliga tid inomhus så bestämde jag mig för att ta ut henne på lite shopping i lilla London, något hon tyckte var en brilliant idé och verkade uppskatta mycket.

 

"Oh my god, this shirt is so cute on you. It really fitted your body!", konstaterade Perrie medans hon granskade mig från topp till tå ännu en gång. Jag vände mig om mot spegeln igen för att titta på den vita, gulliga tröjan med enkel spets till toppen. Ärligt talat så gillade jag det jag såg, därför så behövde jag knappt tänka förrän jag bestämde mig för att den skulle bli min. 

"I will take it.", sade jag tystlåtet, mest för mig själv, men eftersom den blonda tjejen bredvid mig nickade malligt på huvudet, förmodligen för att hon varit den som tvingat mig att testa den sommartröja jag höll i, och började återgå till att välja bland plaggen som hängde på galjarna bredvid oss. Jag klev in i det trånga omklädningsrummet, drog av mig spetslinnet för att sedan återbyta den med min gråa magtröja igen. Solen sken på himlen och vädret var alldeles underbart, det var en dag man egentligen bara ville vara på stranden och ta det lugnt med en bok, men att gå i butiker med min svägerska var nog precis lika bra, om inte bättre till och med. När jag slutligen kommit ut så betalade vi varorna vi köpt i Forever 21 för att sedan gå vidare att fika på något mysigt ställe som Perrie tydligen varit på flera gånger. 

"What do you think about your family then?", frågan kom plötsligt och förvånat tittade jag på min vän bredvid mig. Ett leende spred sig på mina läppar när jag kom att tänka på mina systrar och mina otroligt fina föräldrar innan jag svarade. 

"I like them very much. It feels like I have been in this family forever.", klargjorde jag medans jag täckte mina ögon med mina solglasögon. Människor tittade på oss och vissa hade till och med bett om att få ta bilder med Perrie, jag hade fått jobbet som kamerakvinna och det var jag glad över, jag föredrog hellre att vara bakom cylindern än framför den.

"Well, you kinda have it though, they have been thinking about you all these years without you.", tjejen log stolt mot mig medans hon lade en arm över mina axlar för att tillsammans gå vidare mot kaffebönan vi gick mot. Jag skrattade och nickade på huvudet. 

"Right.", svarade jag glatt och placerade min arm på hennes rygg. Det var sjukt hur denna glädjespridare alltid kunde göra en så himla glad. Jag var oerhört tacksam att jag fått lärt känna Perrie och hon verkligen fick mig att smälta in, liksom Zayn. Dom två var som gjorda för varandra. 

"You know what? I think you need to do something tonight.", hennes yttrande kom så spontant att jag var tvungen att rynka på pannan när jag tittade på henne och hennes vackra leende. "What about you let me and Zayn take you out for dinner?", sträcket vid min mungipa försvann direkt och mina tankar om att vara ensam en kväll som denna var som bortblåst. 

"I would love that idea!" menande såg jag på Perrie som också verkade glad över sitt svar. Med det så var vi framme vid kafféet och därmed gick vi in för att ställa oss i den ganska så långa kön. 

 

"Excuse me, do I know you?", en vacker, ung, fräsch och blond tjej vände sig hastigt om på platsen där hon stod, framför oss i kön. Även om jag så väl kände igen henne till utseendet så kunde jag inte direkt sätta fingret på vart jag hade sett henne tidigare. Jag tittade på Perrie som precis som jag såg ut som ett enda stort frågetecken innan jag skakade blygt på huvudet. Hon log svagt och envisades med att nicka på huvudet igen medans hon tog sitt rosamålade finger och pekade på mig som om jag hade gjort något fel. "Yes I have seen you before, you're the girl who stand outside my brother's flat and when I was opening you just told me you went wrong, isn't that you?", hon såg hoppfull ut medans en pollett föll ner för mig. Såklart! det var ju tjejen jag sett inne i Phelix lägenhet som jag verkligen trott varit hans flickvän. Mitt ansikte blev till ett ännu större sträck än det var tidigare och jag kände mig plötsligt otroligt dum och korkad. Självklart var det Phelix syster jag sett, åh herregud.

"Oh yes, now I remember!", sade jag medans vi steg ett steg närmare kassan då kön rörde på sig. Hon skrattade och drog bak hennes tunna hår med hjälp av handen.

"Alexia, right?", Perrie sneglade frågande på oss medans hennes blick var nere i telefonen, förmodigen för att låtsas att strunta i våran ganska så pinsamma situation. Innan jag hunnit svara så gjorde hon en lugnande gest mot mig och fortsatte. "My name is Ritva, I'm sorry but the words when you told me you went to wrong place doesn't work on me. Phelix has told me literally everything about you and well, he has showed me pictures of you. I knew it was you when you stood there but I wasn't brave enough to tell you to stay.", hennes kinder rodnade och jag fick en känsla av att denna tjej var någon jag skulle kunna komma bra överens med i slutänden. Den där 'klicken' fanns liksom där mellan oss. Jag skrattade generat och ryckte på axlarna åt hennes påstående.

"I haven't speak to him since the day we kissed and I feel so bad about that, I just want to tell him everything I've kept inside myself for so long now but I don't think he never will forgive me for everything.", jag började tänka över på allt jag gjort mot honom och insåg att det faktiskt var rätt mycket. Jag hade svikit honom, jag hade valt att gå vidare utan honom men framförallt så hade jag brutit vår kontakt - igen, något jag lovat att jag aldrig skulle göra.

"You have like five minutes to prepare yourself to talk about it because he's possibly here right soon.", sade hon med ett flin medans hon nickade ut mot gatan där jag såg precis vad jag helst ville undvika just vid detta tillfället, men samtidigt så kunde jag inte låta bli att titta på honom. Han gick där med sin avslappnade stil och dendär mössan på huvudet trots det varma vädret, men ändå så var han så fin. Ingen annan än Phelix gick där utanför kvarteret på andra sidan vägen. 

---

Jag har funderat länge nu.. och jag känner att denna novell är klar snart. Det kommer komma ett fåtal kapitel till förmodligen, därefter en prolog men efter det så är det slut, tyvärr! Jag kan dock avslöja att jag redan börjat smått på min nya novell, exalterade?! Vilka stannar? 

 

Kommentera era åsikter om kapitlet och även vad ni hoppas på, ska de bli tillsammans eller avslutas som vänner, vad tror ni?? 

Kommer självklart att stanna❤️❤️❤️ Jag tycker som jag sagt flera gånger att Niall och Alexia ska bli tillsammans, och självklart att Phelix och Alexia ska förbli vänner

Jättebra kapitel! Ska bli så kul att läsa en ny novell/berättelse av dig! Du är jätteduktig på att skriva!

Såklart man kommer fortsätta läsa dina noveller! Du är så sjukt bra på att skriva :)
Håller tummarna för Alexia och Phelix :D

STANNAR!!<3

Det ska vara Niall och Alexia:'(<3

Sååå bra, fattar inte att fu redan är på kapitel 34!!! :D

Jättebra!
Jag stannar självklart och läser dina noveller!

Skriv nästa! Har läst alla dina noveller:)

Jag stannar ALLTIDD!!!:)<3

Lika bra som vanligt! :)
Kram!

OMG?!?! Vad spännande med en ny novell, kan inte vänta!! Men fortfarande sorligt att denna snart är klar den är ju så himla bra och den första som jag har läst som skriven i detta perspektivet eller vad man nu ska säga, liksom i syskon perspektiv och inte kärlek mellan någon tjej och någon av killarna...men, men allt måste väl ha ett slut antar jag! ♥

vad tråkigt att den snart är slut självklart stannar jag du skriver ju så bra

Oj jag bah men hallå det har väll typ varit 15 kapitel bara, sen såg jag att de redan var 34 haha! xD

Men det var bäst som vanligt, och jag kommer stanna och läsa här så länge du skriver, oavsett vad! Du är bäst My! :)<3

Hur skulle man inte kunna stanna??? Du skriver som en Gud!!!!!

Sv: Det är inte jag som är snäll det är du som skriver så att jag inte kan lämna bloggen, proffs kallas det!!

OMG?!?! Vad spännande med en ny novell, kan inte vänta!! Men fortfarande sorligt att denna snart är klar den är ju så himla bra och den första som jag har läst som skriven i detta perspektivet eller vad man nu ska säga, liksom i syskon perspektiv och inte kärlek mellan någon tjej och någon av killarna...men, men allt måste väl ha ett slut antar jag! ♥