back for you, epilog

♥ Alexia's Perspektiv ♥ 

Juni och Juli passerar hyfsat snabbt och idag är dagen vi alla har väntat på. Vänner, familj, Directioners och framförallt jag - det stora bröllopet. Jag, tillsammans med en av Perries bandmedlemar vid namn Jade ska ju få vara brudtärnor till min kära svägerska och Niall med hjälp av Perries bror ska vara bestman. Jag är nervös inför att gå där på den mörka mattan medan den sittande församlingen som består av säkert femtio personer på vadera sida granskar mig och Niall när vi fått till uppgift att gå först.

"Alright, look in the camrea and say cheese!", säger den väldigt barnsliga fotografen framför oss till vårat familjefoto. Jag står med en blomma i ena handen samtidigt som jag håller hårt i min syster Waliyhas arm och ler ett simpelt leende mot kameran. På sidan andra sidan om mig står Doniya och familjelistan fortsätter. Hur som helst så är det endast familjen Malik i detta foto eftersom vi redan tagit flera foton med kärleksparet. Tiden går och efter att jag har sagt ett sista hej då till Phelix och Michelle som snart ska gå in och sätta sig så går jag tillbaka till Niall som står på sidan av kyrkan för att göra precis som vi blivit tillsägna. 

"Are you nervous?", frågar den blondhåriga, väldigt stiliga, mannen bredvid mig. Jag ler stort mot den glada irläningen och svarar med en axelryckning. 

"Maybe a little.", svarar jag och tittar rakt fram där jag ser hur min bror och hans - snart - fru, står och pratar. Jag blir glad av tanken att jag även har skrivit ett tal till Zayn och äntligen ska jag få uttala mig över hur mycket jag faktiskt älskar han, tillfället kan inte ha inte kommit bättre. "But you're on my side all the time, right?", mitt huvud vänds åt Nialls håll och våra blickar möts. Han biter sig svagt i läppen och brister därefter ut i ett skinande leende. 

"Yeah, of course.", han tar steget närmare lägger min arm i hans så vi står armkrok. Nu är det dax.

 

Det är en magisk känsla. Jag tittar ut mot de stående folket och märker flera stycken jag känner igen. Blicken fastnar såklart på min käraste. Phelix står där med sin gråa kavaj bredvid Safaa som dessutom verkar hålla i hans hand, jag ler av tanken utav att min pojkvän kommer så bra överens med mina 'båda' familjer och det får även mig att känna mig lyckad. Jag har funnit mannen i mitt liv och jag är så oslagbart förälskad. Med blommorna i ena handen och Nialls arm i den andra så går vi rakt fram och tar varsin sida framme vid altaret. Strax bakom mig kommer Jade och Perries brorsa som också skiljs åt vid altaret för att hon ställde sig bredvid mig och han bredvid Niall på andra sidan. Kyrkklockorna slutar att slå och dörren öppnas. Där står inga andra än brudparet, som även är så otroligt snygga båda två. Stolt breder jag på mina smileband och sneglar mot Jade som nästan inte kan hålla sig från att gråta. När paret tagit sig igenom den långa mattan så är prästen redo att börja prata.

Hela cermonin är oförglömlig och lyckan i min kropp vill bara ut, helst på en gång, men jag besparar det till ett bättre tillfälle. När Perrie och Zayn berättat klart sina tal för varandra så finns det bara en sak kvar, orden som alla vill höra - när dom bekräftar att dom vill leva tillsammans i resten av deras liv. 

"I do!", snörplar Perrie ur sig och jag ser hur hon håller hårt i min brors händer, som att hon inte vill att han ska lämna henne, någonsin. Efter brudens bekräftelse så är det mannens tur att lova, och visst går det lika fort och bra. Innan jag hunnit reagera så står det och kysser varandra mitt framför folkmassan och jag förstår att det då är över. Församlingen ställer sig upp och klappar sina händer och lika så gör vi på altaret. Det här kanske är det finaste och mest overkliga jag varit med om. Det känns nästan som att vi befinner oss i en Disneyfilm på ett sådant bröllop. 

 

Vi kommer in i den stora lokalen där borden redan är dukade. Hand i hand med Phelix så letar vi på våra platser och jag inser snabbt att vi delar bord tillsammans med Michelle, Harry och min mamma Trisha. Jag ser på Phelix som också verkar glad över placeringen och lägger sin hand runt om min midja med sin lediga och lutar huvudet precis under mitt öra. 

"You are so beautiful today.", viskar han och kysser mig ömt på halsen, precis vid min svaga punkt vilket han så väl vet om. Som tur är så har människorna börjat komma in efter oss och hindrar därför oss att inte påbörja någonting som vi inte skulle kunna avsluta i tid. 

"And so are you, handsome.", viskar jag tillbaka och pressar mina läppar med hans i en snabb puss innan våra bordskamrater samlats vid oss. 

"Hello my lovebirds, Am I supposed to sit here?", min mor kommer till platsen och ser på oss med ett leende. Jag fnittrar och pekar mot hennes namnlapp. 

"It looks like that anyway.", jag flinar och kollar upp mot min kille en sista gång innan vi tar ett steg ifrån varandra. "Micha, my love!", fortsätter jag och ser på min bästavän som är om fastklistrad med sin Harry. Jag ler åt henne och hon kommer snabbt fram för att omfamna mig för säkert tredje gången idag, men jag klagar inte. 

"Oh honey, you are so freaking pretty, I'm jealous!", muttrar hon mot mitt öra och backar sedan en halv decimeter för att kunna titta på mig. Jag himlar med ögonen och slår till henne löst på huvudet. 

"You're way too much beautier, Michelle, and you know it!", hon ska just till att öppna sin lilla mun för att motargumentera då jag sedan ser min far stå uppe på scenen med en mikrofon i handen. Han presenterar sig som Yaser och ber oss alla att sitta ner, vilket alla också gör då. 

Festen fortsätter med massor av prat, god mat och härliga skratt. Min relation med min mamma är som relationen Juliette aldrig givit mig. Jag är tacksam över att ha lärt känna hela Malikfamiljen och ännu bättre känns det idag då jag även får möta mina mor och farföräldrar, samt kusiner jag aldrig sett tidigare heller. Jag kollar mig omkring och ser att det är ganska lugnt vid borden för tillfället, jag gör då en liten harkling och knackar hårt med kniven i glaset och ser hur allas uppmärksamhet vänder mot mig. Zayn tittar hoppfullt på mig med sina tindrande valpögon så kan jag inte låta bli att le åt honom. 

"I have not really any experience of this but I will try my best.", säger jag lagomt högt och märker då hur lättroade vissa människor är eftersom jag då hör fnitter från olika håll. Jag lägger ingen energi på det utan jag ser på brudparet och fortsätter. "For about four month ago, I couldn't even think about a life like this. I didn't know anyone in here except for my best friend and my currently boyfriend. Then, some day after my birthday I met Zayn. It was a pretty odd meeting but there it all started. I figured out that he was my brother and I found out the truth about my 'other' mother. Me and Zayn klicked all at once when we finally started to hang out and I'm truly thankful for that. Now he's the most important thing in my life and I can't thank him enough for everything he has done for me. I'm happy and proud to call this boy my brother and together with Perrie they are stronger than everyone else.", jag tar en kort paus och ser hur tårar i Zayns ögon bildas och jag kan inte låta bli att känna själv hur mina ögon vattnas. "I love my brother and his wife with all my heart and I wish they both a happily life in the future. Cheers!", jag höjer upp mitt champange glas och tittar mig omkring i salen. De flesta apploderar och 'Zerrie' kysser varandra hastigt. Efter mig är det Nialls tur att prata och noggrant lyssnar jag på vad han har att säga då han praktiskt taget berättar hela historien om hur dom lärde känna varandra i X Factor till hur relationen är idag, historien får mig att vilja gråta ännu mer men för mitt eget bästa med tanke på sminket så låter jag bli. 

"And therefore, my brother Zayn and his beautiful Perrie, me and the boys have decided a song we would love to sing for you. This song is all close to our heart", Niall tittar ut mot de olika borden för att se om Harry, Liam och Louis är redo, vilket dom också är då dom redan stod upp. Tillsammans går grabbarna upp för trappan till den lilla scenen och musik över hela rummet fästes i mitt öra, jag känner igen låten så bra. Vi alla börjar att klappa våra händer för att sedan lyssna på Liams ljuvliga stämma som överröstar rummet. 

 

"OhI thought I saw a girl brought to life
She was warm she came around
She was dignified
She showed me what it was to cry
You couldn't be that girl I adored
You don't seem to know or seem to care
What your heart is for
But I don't know her anymore.."

 

Jag ser på Zayn hur han torkar sina tårar och har handen på hjärtat. Jag förstår då att detta är en sång som killarna möjligtvis sjöng under sin tid i musiktävlingen. Jag lutar mitt huvud mot Phelix axel och njuter av de vackra rösterna. När låten tar slut så ställer sig alla upp, inklusive Zayn och klappar sina händer så de nästan blir röda. Hans tårar forsar ner och jag kan inget annat än att le åt hur vackert det hela var. Kan det bli bättre? jag hör hur min svarthåriga bror ropar ut att killarna är världens bästa vänner och efter det kommer alla fyra fram till Zayn för att ge honom en vänskaplig kram. Jag blir tillfredställd ännu en gång och känner att jag har kommit rätt, det är här jag hörde hemma. Kanske inte i kyrkan, men med dessa människor. 

 

"Let's go outside for a while, I need air.", konstaterar Phelix efter en intensiv dans på golvet. Jag skrattar och tänker tillbaka på dagen vi först träffades. Han var bra på att dansa redan då och nu när vi känner varandra så bra så känner jag hur han även slappnar av när han rör sig, vilket gör att hela grejen blir mer avslappnad. Jag håller med honom och andas ut högljutt innan jag driver med honom ut genom lokaldörren. Augustivärmen är fortfarande kvar i luften och det känns mer än bra att få stå ute i den med killen jag älskar. Sjön finns på andra sidan vägen och utan att jag märkt det själv så har våra fötter börjat gå ner längs den lilla grässtigen så att vi sedan befinner oss i sanden precis vid vattnet. "What about a swim?", frågar han utmanande och ser på mig med en kompakt blick. Jag ser oroligt på honom för att därefter kolla ner på mina kläder. 

"I don't have a bikini.", mumlar jag och ser ned på mina fötter. Att bada har varit perfekt just nu om jag ska vara ärlig, men var det möjligt? 

"Well, who cares?", skrattar han och drar av sig sin t-shirt. Eftersom vi efter kyrkan åkte hem för att byta om till lite bekvämare kläder så har jag inte heller min vita, tajta klänning längre utan att jag har en slapp tröja med ett par lättsamma shorts nu istället. Jag tittar storögt på min pojkvän samtidigt som jag flackar blicken mellan den lilla lokalen och honom. Det finns en chans att vi blir upptäckta om jag hoppar i, men samtidigt så kan jag ta den risken eftersom en halvnaken Phelix finns som ett altenativ. Jag drog snabbt av mig mina kläder så endast trosor och BH syns på min kropp och snabbt var jag i killen jag älskars famn. Vattnet är kallt men eftersom Phelix är varm så kunde jag värma mig hos honom. 

"I love you, Alexia Andersen.", ler han och kysser mig passionerat på munnen samtidigt som han lägger sina stora händer på min rygg. Jag fnissar mitt i kyssen och avslutar den då.

"I love you too, my stunning boyfriend.", säger jag menande innan jag tyvärr förstör den romantiska stunden genom att skvätta kallt vatten på honom. En sak jag kanske inte ska ha gjort då jag får dubbelt så mycket på mig efter det, men det är det värt med tanke på att vi i varje fall fick ett gott skratt, båda två. 

~~~~~~~~~~~~

Killarna i 1D fortsatte deras turné "On the road again" och kom hem så ofta de kunde. Alexia och Phelix flyttade in i hennes lägenhet bara några veckor efter bröllopet och de båda var väldigt lyckliga tillsammans. 

Niall började att dejta en tjej vid namn Wilma och dom blev därefter ett lyckligt par. Familjen Malik kom ofta till stan för att hälsa på deras nyfunna dotter och Perrie tillsammans med Zayn väntade deras första barn. Vad hände då med Juliette? Polisen och psykvårdarna vågade inte ta risken att hon någonsin skulle få komma ut igen, men Finn och Jade hade fått någolunda kontakt med henne och pratade med henne ibland, bakom gallerna. Mark fann även han, en ny tjej som även var så otroligt snäll. Hur det än var så fortsatte Alexia aldrig att hälsa på familjen Andersen utan hon såg alltid den familjen som hennes egen, precis som hon gjorde med fam. Malik. 

---

THE END! 

 

Vad har ni tyckt varit bra i denna novell och vad tycker ni att jag ska förbättra inför nästa? Kom igen nu hörrni, kom med konstruktiv kritik! Älskar er allihopa, era fina läsare! Tack för allt stöd ni ger mig! ♥

 

Prologen till nästa kommer på måndag!

 

 

Jag har läst alla dina noveller och älskar alla! Du är verkligen jätte bra på att skriva :)

Jag vet helt ärligt inte vad jag ska säga, du skriver seriöst så jädra bra. Jag skäms när jag kollar på mitt skrivande, du är ju redan en mäktigt författare. GRYM!!

Jag har bara en liten fråga, hur får du tid och hur gör du för att sätta dig ned och skriva. Jag menar du kommer så långt på din novell och jag har knappt börjat på min.

Kram på dig fina du!!! <33

DEN VAR SKITBRA!!! LOVE 1D OCH ÖNSKAR ATT JAG FICK TRÄFFA DE, men mina kompisar tror att jag inte gillar de och jag vågar inte säga att de är bra! (eller GRYMMA!!!) :/

Jättebra!
Jag vet att jag inte kommenterat mycket #väldiglatEmma men jag har läst hela novellen sedan du började och den är väldigt bra

Gud My har väntat hela helgen på denna epilogen!! När kommer prologen för nästa??

Åh men alltså! Gråter typ! Älskar dig o dina noveller!❤️❤️❤️

Hej! Ville bara säga att jag hoppas på Niall i nästa novell ;) Hehe...

Så-himla-otroligt-braaa!!! Jag kan inte kritisera detta jag vet inte vad som skulle kunna förbättras? Du skriver så himla bra du borde bli författare eller något sånt! :D Jag tror att nästa novell kanske handlar om Liam? :)

VÄNTA! JAG HA NTE LÄST SEN KAP 28 :O

My du är helt otrolig, du är för perfekt för konstruktiv kritik! Du gör ju inte ens slarvfel såsom stavfel haha! Åh i ♥ u Myyyy

Åh, vad fint slut. Novellen var jättebra, lite olika dom andra men det var nog det som gjorde den bra!!:D SOm jag säger: Du är värdsbäst!<3

sv: De va iallafall länge sen du gjorde alrvfel man märker av ;)