Med det höga uppsatta håret och mina runda solglasögon så sa hej då till pappa och gick med tunga steg in i flygplanet och satte mig på min plats. Jag satte i lurarna och lät One Directions Playlist rulla. Det kändes både jobbigt och konstigt att höra Harrys solo i varje låt, men jag intalade mig själv att inte gråta över honom längre, det är ett avslutat kapitel, jag slipper se han nu. Jag var så inne i musiken att jag inte ens märkte att en gubbe började prata med mig. Han pickade försiktigt på mig och jag öppnade mina slutna ögon och tittade irriterat på mannen. 

"Excuse me, but I think this is my place." sa han och jag blev rätt förvånad. Jag tittade på min nummerlapp igen och insåg att jag skulle sitta på stolen bredvid. 

"Oh, what embarrassing!" sa jag lite chockat och ställde mig upp och vi bytte genast platser. 

"My name is Paul" sa han och sträckte fram handen. Jaha, är det så man gör nu för tiden? bara hälsar på småtjejer sådär? jag nickade lite och sträckte tillslut ut min hand med.

"I'm Agnes" sa jag kort och kollade ner på min mobil igen för att byta musik och på något sätt så såg han nog vad jag lyssnade på och började prata igen.

"You listen to One Direction?" sa han och flinade ganska så glatt. 

"Yeah, why?" frågade jag och lät lite mer intresserad, vad visste den där gubben om dom liksom?

"I'm their bodyguard, I work for them" sa han och såg väldigt stolt ut. "They are very funny guys, they are like my own children" fortsatte han och jag såg hur ett leende trängde sig fram. Jag visste inte riktigt vad jag skulle säga så jag bara nickade. 

"Why are you to Hollywood?" frågade jag tillslut och han kollade på mig som om jag vore dum i huvet. 

"The guys come here today for them to have concert there tomorrow." svarade han och jag drog en djup suck. Typiskt, varför ska de alltid vara på ställen där jag befinner mig? är iallafall glad över att jag inte ska gå på konserten. "And you?" jag väcktes upp i mina tankar igen men hörde inte riktigt vad han sa så jag bad han upprepa frågan.

"Why should you to Hollywood?".

"I living there" sa jag och satte i lurarna igen. 

 

Mina tankar på Agnes gick hela tiden men jag hade intalat mig själv att försökta tänka på något annat, men det gick bara inte. Och vad menade Nicole med det hon sa? att jag skulle få ångra att jag gjorde slut? Helt sjukt. 

"What do you thinking about, man?" Niall som satt vid stolen bredvid mig i vårt flygplan lät väldigt orolig. 

"Agnes, I really don't know what to do." svarade jag ärligt, för att ljuga för killarna ville jag verkligen inte göra.

"But, have you break up with Nicole?" hörde jag Liam säga framför mig. 

"Yes, I have" jag kände hur allas blickar riktades mot mig och stora leenden visades på deras läppar.

"Good job, mate. Then you can just call Agnes" sa Zayn och flinade lite retfullt.

"Yeah, but she hate me and I blew it."

"Just call her, now" Louis lät väldigt allvarlig när han sa det så jag tog upp mobilen och klickade in "Agnes" i telefonboken och lät signalerna gå. 

 

Jag hörde hur der burrade till i min telefon och jag tittade hastigt ner på displayen men drog en djup suck när jag såg vem det var. "Harry" stod det. Jag tittade på Paul för att se om han sett något men det hade han inte, som tur var. Men jag kände mig ändå inte så sugen på att prata med Harry just nu så jag klickade direkt på upptaget. 

 

Planet landade och jag sa hej då till Paul och gick sedan vidare till rullbanden där mina väskor skulle vara. Jag gick raka vägen hem och det tog ca 15min men luften var härlig och solen lyste, det var skönt att kunna känna sig hemma igen. Hemma i lägenheten så var det som att komma hem till ett nystädat hem, aldrig hade det vart så fint förut och jag förvånade mig själv att jag faktiskt hade städat innan jag åkte. 

Jag plattade ner det slitna håret och drog på lite mascara, samt satte jag på mig en kortärmad skjorta och ett par svarta jeans och sedan tog jag taxin in till stan för jag hade verkligen saknat jobbet, trotts all stress. Jag kom in genom dörren och möttes av glada men chockade jobbarkompisar. 

"Hey sweetie. Would not you be off for a week? it's only been four days?" sa en av de tjejer som stod där inne, Jamie heter hon. 

"Yes, but I took an earlier flight back home so now I'm ready to work again" sa jag och log mot de tre tjejer som stod där och kramade om mig. Hade verkligen saknat alla dessa människor. 

"Glad you are back! You came just in time for tomorrow, we have an important job!" Jamie lät väldigt lycklig över att säga det och jag kunde inte låta bli att le eftersom hon lät grymt ivrig. 

"Okey, what should we do?" sa jag lite glatt och log. 

"We'll dress up and apply makeup the famous boyband One Direction who come here and have concert here tomorrow!" hon lät fortfarande lika glad, men jag kände hur mitt breda leende ändrades till en aning allvarligare. Fan. 

---

Ooooooj, vad kommer hända nu? ;) Haha! Nästa kommer runt tre, håll utkik!