forbidden love, del 22

Agnes Perspektiv;
"But you, tell me what happening. You lay half naked in the woods when I found you. What happened? please tell me" sa han och kollade in i mina ögon och jag såg hur hans tårar började rinna och även mina. Jag ville berätta fär Harry, mer än allt. Men jag kunde bara inte, jag kommer aldrig glömma det Will sa till mig innan han stack. Allt är mitt fel och om detta kom ut eller att jag gick till polisen så skulle han se till att jag inte längre hade livet kvar.
"I wish i could, but i Can't. Just stop talking about it now, nothing big happened" sa jag och la huvudet mot hans bröst och lät tårarna rinna ner mot hans varma hud. 

☮✿★ Girl ✝☯★☮ Tumblrcouple | Tumblr

Harrys Perspektiv; 
Jag kunde inte låta bli att titta på henne när hon låg med huvudet vilande på min mage med tårarna rinnande ner mot sängen. Det gjorde ont i mig att se henne så ledsen och speciellt när hon inte vill berätta vad som faktiskt hände där i skogen, men samtidigt kunde jag inte låta bli att le. Hon var så vacker, jag var så lycklig med henne. 
"Harry, just promise me one thing" jag väcktes ur mina tankar och hörde hur Agnes darrade i rösten när hon pratade. 
"Yes babe, what?" 
"Just promise that never leave me. I'm afraid Harry, and I'll be fine never without you." hon kollade upp mot mig när hon sa det och jag såg hur hennes ögon vattnades med tårar ännu mer. 
"I'll never leave you, i promise. But can you please tell me whats wrong?" sa jag och hörde hur hon suckade. Det var verkligen något som tygnde henne, men vad? Jag skulle just fortsätta då min telefon ringde och jag såg på displayen vem det var, Zayn. Utan att tveka så svarade jag och log lite för mig själv. 
"Was Happeniiing?" sa jag för att retas lite med honom men jag märkte direkt att Zayn inte var på humör och jag kunde även höra de andra killarna i bakrunden. 
"What the fuck are you doing? Are you and Nicole dating again or what?" han lät väldigt irriterad och stressad.
"No, or what are you talking about? you know I like Agnes?" sa jag lite argt och förstod inte riktigt vad han menade. 
"Yeah, I get it that you have not checked any social media thus far?" 
"No, what are you mean? wait, I look myself" sa jag och kollade på Agnes som redan tittade på mig och vi båda såg förvirrade ut. Men mest hon tror jag, vilket jag kan förstå eftersom hon inte har hört vad Zayn sagt på andra sidan luren. Jag satte på högtalaren och gick in på Twitter och fick se något som bara inte fick hända. Paparazzis har fått bilder på mig och Nicole från idag när hon tar i min hand. 
"What the fuck is th..-" hann jag börja men innan jag visste ordet av det så avbröt Agnes mig samtidigt som hon satte sig upp ur sängen. 
"Are you kidding me? you and Nicole again?" jag såg hur tårarna bara rann ner på henne och jag kunde inte heller hålla tillbaka mina.
"It's not what it looks like, I promise" sa jag och kände hur allt bara rasade. 
"Yeah, it wont let so.. You're exactly what the girl at the gym said. " sa hon och började gå mot dörren. 
"Please, let me explain. Don't go" fick jag ur mig och hon stannade till men jag hann knappt blinka innan hon var ute ur rummet och huset. 
"Oh, We heard everything. we're sorry man. But that's not late than, go after her!" det var nu en annan röst som pratade i telefonen och trotts alla tårar så kunde jag inte låta bli att le när jag hörde vem det var. 
"Thanks Lou. I missed you guys so much. And she would still have seen it sooner or later. But the truth is that it was she who took my his but I quickly pulled it away. But I must go now, see you soon." sa jag och innan de ens hann svara så la jag på. Vart kunde Agnes tagit vägen nu igen? Jag gick upp och tog på mig skorna och gick ut. Jag gick längs gatan men jag såg henne ingenstans. Hon var borta - igen. Jag gick längs stranden tillbaka till mitt hus och förvånat såg jag vem som satt i sanden och tittade ut mot havet.

Agnes Perspektiv; 
Jag var hemma, jag visste vart allt låg, alla kände alla här i lilla Holmes Chapel men eftersom min mamma och pappa inte ens visste att jag var här så kunde jag inte gå hem. Till kojan vill jag inte heller längre gå, det fanns bara ett ställe jag kunde gå till för att rensa mina tankar på - stranden och där hoppades jag på att få vara ensam. Jag hörde fotsteg bakom mig men jag intalade mig själv att inte titta bak, det var antagligen bara någon som gick förbi. 
"I promised to never leave you, I intend to never do either" jag kollade nu bak och fick se Harry stå där med tårarna i ögonen. Jag ville egentligen bara springa fram och krama honom nu och glömma allt som hänt idag, men det kan jag inte, det får jag inte. 
"What do you want, Harry" sa jag med gråten i halsen. fan, jag som nyss lugnat ner mig. 
"I was looking for you to tell you how it really was" 
"You do not need to explain anything. I understand how it is, you still love Nicole and it's okay for me. I love you Harry, but I do not know if I can trust you, you get to have fun with Nicole." jag förstod just vad jag sa och ångrade det direkt, men nu hade jag sagt det och jag får stå för det. Men han gick inte för det, han satte sig istället ner bredvid mig och la händerna över sina ben. 
"Nicole is nothing for me anymore, you're the only one that exists. She tried to get me back today while you were gone and she took my hand but I pulled it away soon, but paparazzi get picture on absolutely everything." han lät väldigt allvarlig och jag hörde hur skör hans röst var, som om den skulle spricka när som helst. 
Jag torkade de sista tårarna som kletat sig fast på min kind och hoppade mig närmare Harry som nu satt med händerna i sanden. 
"Harry, I love you, i'm so sorry that I did not let you explain." sa jag och kände hur jag började rodna. Åh gud, jag är verkligen hur dum som helst. 
"I understand that you were cross. I love you to, babe" sa han bara och tog sina armar rumt om mig. Jag kände hur tryggheten växte inom mig och det var i Harrys famn som jag mådde som bäst. Han drog in mig i en kyss men fortsatte sedan med frågan jag bara väntade på. 
"Tell me what happend in the woods, i'm upset for you and I know youre scared. Please, I can help you" hans röst fick mig att rysa och jag kände hur en kall vindpust svepte förbi oss. Skulle jag berätta för Harry? 

Här är det! Hoppas ni gillar det och vad tror ni? tror ni att hon berättar för Harry? ;) Ännu en del med mycket känslor, men hoppas det inte gör något? haha ;)

Hmm, alltså ja hoppas hon berättar men på något sätt känns det som hon inte gör det!
Frästen så är ja 11 år och fyller 12 år i Juni

meeerrr
jättebra

Åh agnes måste ju berätta!!
Bra skrivet :)

Svar: hihi jaa! ;) TACK <3
My Wesström

Jättebra del och tur att de träffade varandra på stranden! Dom är så fina, hon måste berätta.

Sv: Vi får se om barnet klarar misshandeln. kram!<3

Oj, ta bort den första kommentaren!;]

Jättebra del och tur att de träffade varandra på stranden! Dom är så fina, hon måste berätta.

Sv: Vi får se om barnet klarar misshandeln. kram!<3

Världens finaste louis, som alltid säger de bästa sakerna.;)<3

Meer! Riktigt bra :)

Sjukt bra skrivet som vanligt! Kram ♥

Sv: Vi får se hur det går med barnet. Åh, vad roligt vet du vad hon tycker om novellen då?:)




Kom ihåg mig?