forbidden love, del 31

Harrys Perspektiv;

 

"Yes, you are right. But I just do not know what to say, but I'll talk to her." 

"Good man, I know you want to be alone now, so I'll leave you well here then. But you know where we are and remember it." han gav mig en kram och sedan gick han ut. Trotts att jag aldrig berättade vad det var så var jag så otroligt glad över att Louis alltid ville alla väl och alltid fanns där för en. 

Jag tog osäkert upp mobilen och knappade in Agnes nummer efter en hel del tvekning så tröck jag tillslut på "Call" och signaler gick fram. Efter ungefär fem signaler hördes pip och jag insåg precis vad hon gjort - hon la på.

---

 

Jag tog mig för pannan och la mig ner i soffan igen. Hur kunde jag vart så dum och lämnat henne när hon behövde mig som mest? hur kunde jag ha ignorerat hennes SMS? Jag måste göra något, men vad? Jag tittade på klockan och fick se att den var halv nio, så just nu kunde jag inte göra något annat än att lägga mig ner och försöka sova. Men det gick inte lika bra denna gång som med de andra, mina tankar gick runt i mitt huvud hela tiden. Jag hade inte pratat riktigt med Agnes på nästan en vecka, vad var jag för pojkvän? Jag tog ett djupt andetag, slöt ögonen och lät tankarna rulla på som det ville, vilket bara var på Agnes, såklart. 

 

Agnes Perspektiv;

Jag ångrade nästan att jag la på, men samtidigt inte. Jag ville inte prata med honom, jag har inget att säga till honom just nu och jag orkade bara inte med att höra om massa bortförklaringar om att han vart för upptagen, för det vet jag att han inte har. Jag la mig ner i sängen och tog upp telefonen igen och innan jag ens hann inse det själv så ringde Harry igen. Jag suckade högt och la på ännu en gång. Tankarna på honom trängde sig fram mer än vanligt och de dagar vi fick tillsammans var verkligen underbara. När vi sjöng tillsammans, när vi gick på bio, på sättet han visade att han älskade mig, bara mig och när han lovade att aldrig lämna mig. Jag kände genast att tårar föll ner för min kind, tårar? jag hade inte gråtit på flera dagar, men jag antog att allt bara ville ut nu. Plötsligt hörde jag hur dörren plingade till och jag blev väldigt förvånad i och med att klockan faktiskt var nio, vem ville något vid den tiden? Jag drog på mig en lång tjock hoodie och öppnade dörren och jag fick mig en överraskad min när jag såg vem det var. 

"Simon, what are you doing here?", sa jag och log lite. För första gången var jag faktiskt glad över att se honom, äntligen någon som var sig lik iallafall. 

"Since you've been gone for so many days now so are you after a little behind in our project, so I just thought you might like to help out and do something anyway?", han höll i en stor låda och klev in men stannade precis innanför dörren när han fick syn på mitt ansikte. "Or, Am I disturbing you? maybe I should go?", sa han och började ta på sig skorna igen men innan jag visste om det själv så fick jag ur mig något jag aldrig trodde jag skulle säga.
"No, I need you here now. Please, do not go. I have to talk about one thing too", chockat tittade han på mig och jag kände mig lika förvånad själv. 

"Oh, sure. What's about?" 

"Come in, would you like some tea or something?", han skakade på huvudet och såg fortfarande lite förvirrad ut. 

"So, How's it between you and Harry now?", sa han lite tvekande och log lite svagt. 

"I don't know. But it was not what I wanted to talk about.", jag tog ett djupt andetag och fortsatte. "We lay together for sixteen weeks ago? right?", jag såg hur han nu tittade upp och han såg generad ut men bara ryckte på axlarna.
"Yeah, I think so. But I've said sorry" sa han och såg nu lite nere ut. Jag log lätt åt han men var fortfarande nervös över hur han skulle reagera på det jag just tänkte berätta. 

"Yes, but it does not matter. It was as much my fault. But one thing happened ..", sa jag och suckade. Han höjde ena ögonbrynet och såg väldigt oroad ut. 

"What do you mean?", han satte sig nu bredvid mig i soffan och började dra handen genom håret. 
"I'm pregnant", sa jag kort och fort utan någon helst aning om var modet kom ifrån. 

"What? you must kidding?" sa han och hans ögon blev stora som golfbollar. "I'm not ready to be a father yet, I'm only 20 years old!"

"Yes, and I'm only 19. I was not going to keep it, but please, please promise me to support me in this anyways?", sa jag lågt och kände hur tårarna kom igen då jag kom att tänka på att det var precis nu, nu i detta tillfälle som Harry sagt att han skulle ringa tillbaka, vilket han aldrig gjorde. Möjligtvis fem dagar senare, men vad tror han om mig? 

"Of course I did! I will support you and I hope that Harry does it with. You need all the help you can get now.", det han just sa fick mig att flina lite, det var det finaste han sagt någonsin och det kändes skönt att han tog det på sådant bra sätt. 

"Yeah, but I don't know if Harry is so good with that front. We'll not really agree right now but it feels good to have you on my side anyway.", vi log mot varandra men sedan blev jag allvarlig igen. "But remember, do not tell it to anyone, I do not want the newspapers to start writing about me more than they already do."

"No, you can trust me and you know it", hans leende fick mig att känna mig trygg i situartionen och han hade rätt, jag kunde berätta nästan allt för honom och han har aldrig någonsin svikit mig eller berättat det för någon. Jag kunde verkligen lita på honom. 

"It's a she and she is 16 weeks. She was so pretty on the ultrasound.", sa jag och kände hur tårarna började komma igen. Valet jag skulle göra var inte lätt, det var trotts allt ett barn i min mage, ett levande litet barn. 

"Do you have a picture?", lyste han upp och han såg väldigt glad ut. 

"Yeah, sure!", jag plockade fram det lilla kortet som Sarah gav mig och visade det för Simon som faktiskt såg väldigt rörd ut. 

"What a beautiful miracle.", sa han med blicken nere i bilden. "It must be hard to take this decision". 

"Yeah, it is. But it is just as well when we both are not ready?", frågade jag med tårarna rinnande ner från min kind. Han tog sin hand och sköt bort de flesta tårarna som föll ner och nickade bekräftat. 

 

Jag vaknade nästa morgon av att någon plingade på dörren och min första tanke var att Simon hade glömt något från gårdagen och jag log av tanken att han faktiskt var här igår. Vi pratade, skrattade och hade verkligen hur kul somhelst ihop. Vi umgicks som vänner för en gångs skull, utan en ända flört. Det kändes som en stor och skön befrielse på något sätt. Och jag var så oerhört tacksam över att jag fick prata med någon som verkade ta situartionen på allvar iallafall. Jag drog ännu en gång på mig min långa hoodie och satte upp håret i en stor svans innan jag gick och öppna, men på andra sidan dörren stod någon jag verkligen inte hade förväntat mig skulle stå där. Harry, Harry stod där med sitt krulliga hår och sin fina bruna jacka. Han bara stod där och log ett osäkert leende. Jag ville förstås bara krama om honom och berätta hur glad jag var att se honom igen, men envisheten inom mig sa emot. Jag skulle absolut inte gå fram till honom och helst skulle jag stängt igen dörren också, men något sa mig att det var en dålig idé.

---

31!
Vad tror ni kommer hända nu då? ;) kommer allt lösa sig mellan Harry och Agnes tror ni? och kommer Agnes klara av att ta bort barnet tror ni? Nästa kommer förmodligen senare ikväll! Kram :) 

Men åh bästa du!! Meeerrrr mer mera!!!!

Braaa .. Eller bäst!!! Meeer söta du !!

Åh, tack så jättemycket! Blir verkligen hur glad som helst och går runt med ett stort leende i hela ansiktet! Kram på dig! :) <3

Jag va as nära på att gråta..dom måste klara detta!<3
Sv: Ja, vi får se ikväll vad som händer!

Vad gullig Simon var mot Agnes! Och självklart är det ju svårt för Harry, men det känns bra att han är tillbaks :)

Jättebra (mitt strandad ord på kommentarer) vill ha mer nu

Shit vad spännande *-* MERA!! Du skriver så himla bra! Kram ♥

Super!!!!!! man undrade när man läste hur simon skulle reagera. det var roligt att han reagerade bra. längtar till nästa :D

sv: ja...han är så underbar. alla är helt underbara haha.. JAG KAN INTE SLUTA ÄLSKA DENNA NOVELL, HELT SJUKT JAG TROR JAG AVLIDER SNART. JAG SKA DÖ MED DENNA NOVELL. <3 <3

Meer! Hoppas det kommer lösa sig :)

Vet du vad dom i 1D heter på Skype ? Har du Harry Styles mobil eller hem nr om du vet vad dom heter snälla säg det o har du numret kan jag få det?