"Perfect. I can sing Zayns solo so you sing your and Liam?", han nickade och musiken sattes igång. Människorna blev fler och fler och jag kunde även se Liam, Zayn, Louis och Niall nu som stod på sidan om och log mot oss.
När låten var över kom även de andra killarna upp på scenen och de gav mig en varsin kram. Louis tog min mikrofon och tittade ut mot publiken som genast tystnade.
"Sure, the girl was clever? A big applause to her!", sa han och kaoset blev bara högre, det var galet. De skrek och applåderade högt. Jag tittade mot Harry som bara skrattade. Det kändes verkligen overkligt på något sätt.
Timmarna gick fort och efter en dag ute i stan bestämmde vi oss för att åka tillbaka till lägenheterna igen. Louis och Zayn stannade kvar i stan med Eleanor och Perrie men Liam och Niall åkte med oss.
"Oh no, Paul want you to go to the studio now.", jag tittade på Liam som hade blicken mot sin telefon.
"Well, should I call Zayn and Louis or?", sa Niall och tog upp sin. Liam nickade och jag vände blicken till Harry.
"Is it okay if I go there? I guess it's pretty important."
"Of course. Take me home first, I always find something to do", log jag och han såg lättad ut.
Killarna åkte just iväg till studion och jag klev in i Harrys lägenhet. Men det dröjde inte länge förrän jag var ute på gatorna igen och denna gång med träningskläder, jag bestämmde mig för att få ännu mer frisk luft och en ta en springtur, vilket var perfekt i detta väder.
Musiken var på högsta volym och jag sprang längs de tomma gatorna då plötsligt två välbekanta människor ställde sig rakt i vägen och jag bromsade in. Mina ögon blev stora som golfbollar och jag kände hur pulsen ökade.
"Hello my little sunshine. What are you doing here? I suppose you have received my sms?", Stephanie log ett hånflin och Nicole stod och såg riktigt nöjd ut.
"What do you want?"
"I want you to leave Harry alone. He had it good but you along with Nicole."
"I never leave Harry.", stammade jag fram och nu blev jag verkligen rädd när jag såg vad Nicole tog ut ur fickan, en kniv.
"Go home and pack your stuff and meet us at the airport in half an hour. Tell Harry that they are over and you go back to your regular life, otherwise it happens you do not want to happen, okay?"
"No, what happend?", sa jag stelt och stirrade Steph rakt in i ögonen. Jag såg hur de båda skrattade till och tittade på varandra innan hon fortsatte.
"I'll kill you.", log hon stolt och jag blev så rädd att jag trodde jag skulle svimma. "And remember, this is our secret, right? neither Eric or anyone else to know that we have been here, okay?", jag sa inget och jag visste att jag skulle hamna i stor fara om jag sa emot så jag nickade försiktigt.
"Good, go back and pack now, see you in twenty minutes.", sa det och försvann bort. Jag sprang tillbaka och packade fort mina saker, jag skrev ett ganska kort och intensivt brev till Harry innan jag lämnade lägenheten för att åka tillbaka hem, tillbaka till Hollywood.
Jag hade ett par korta shorts och dragit över mig en lång tjock tröja med huvan på huvudet för att så få människor som möjligt skulle se mig. Jag älskade Harry mest av allt, jag ville inte detta, men vad hade jag för val? tårarna forsade ner men jag torkade fort bort dem när jag fick syn på Nicole och Stephanie som stod och väntade på mig. Allvarligt gick jag dit och de såg riktigt stolta ut.
"Here, we paid your ticket so you'll really be happy.", sa Nicole och log elakt mot mig. Jag röck ut biljetten ur hennes hand och vände mig om.
"Yet he was not for you. You are so different, let someone who really loves him get him instead.", jag reagerade på "Låt någon som verkligen älskar honom få honom istället" och vände mig fort om mot deras håll igen och nu kunde jag inte hindra att tårarna föll längre.
"I hope you're happy now, I'm leaving Harry forever because you two are completely dumb and threatening to kill me. Quite honestly, I could go to the police, but I don't do it, why? Eric love you Steph, and I love Eric. But you should know that I hate you so fucking much.", jag vände hysteriskt på klacken och gick bortåt men ändå kunde jag höra de Steph sa efter mig.
"I hate you to, but now you have been good so now I'll leave you alone."
Jag gick in mot tullen och grät under hela tiden. Jag brydde mig inte om att folk såg mig just nu, allt jag ville var att vara med Harry.
Jag satte mig på planet och åkte hemåt igen, det gjorde ont inuti mig och tårarna ville aldrig sluta, men med fara för mitt eget liv så vet jag att det var bäst så här. Det kommer bli tufft, men jag ska klara det. Ensam.
Väääldigt sorglig del, eller vad tycker ni? Vad tror ni hon skrev i brevet och hur tror ni Harry kommer reagera? Näste del kommer ikväll!
