Jag gick in mot tullen och grät under hela tiden. Jag brydde mig inte om att folk såg mig just nu, allt jag ville var att vara med Harry.
Jag satte mig på planet och åkte hemåt igen, det gjorde ont inuti mig och tårarna ville aldrig sluta, men med fara för mitt eget liv så vet jag att det var bäst så här. Det kommer bli tufft, men jag ska klara det. Ensam.
Louis Perspektiv;
Vi hade nu vart tre timmar i studion och övat in vår nya låt så nu var vi verkligen trötta.
"Hey guys, will you hang out with me?", sa jag för jag kände att vara själv är inte så kul, iallafall inte en lördagskväll. Jag såg hur Liam, Niall och Zayn nickade instämmande och vi alla tittade mot Harry.
"No, I think I'll just stay home with Agnes, you know."
"We understand, but they are just to get into if you want to", sa jag och boxade till han på ryggen.
Jag, Zayn, Niall och Liam gick in till mig och Harry gick in till sig i dörren mitt emot.
"What should we do? play FIFA?", vi alla tittade förvånat mot Zayn som alltid brukar vara emot det spelet eftersom han alltid förlorar.
"Yeah, okay. You may begin, I'll just go into the kitchen and grab something to eat."
"Of course you do, Nialler", skrattade vi tillsammans och satte igång spelet. Efter ett tag så blev det lite uttråkat faktiskt.
"How about doing something prank on Harry and Agnes?", sa jag lite retsamt och jag fick alla killarnas uppmärksamhet.
"But they are such a good idea? I mean, Harry looked pretty tired out and so."
"Yes Liam, it's really good idea. Stop being so boring!", log jag och tillslut gick de med på det.
"But what should we do for trick then?", Niall såg lite bekymrad ut och gick runt med sin halvätna smörgås. "Can not we just prank calls on his phone and pretend to be someone else?"
"Good idea. We call on your phone Zayn, turn on hidden numbers!", sa Liam och Zayn gjorde som han sa.
"Who's talk?"
"Louis is the best at making other people's voices!", jag kollade mot Niall och ryckte på axlarna. Vi tröck på call och de gick många signaler, men inget svar. Vi gav tillslut upp.
"Do you think something happened? Harry usually always respond.", vi tittade mot Zayn och en jobbig lång tystnad spred sig över rummet.
"I don't know, but we have to go and look, what if something has happened?", sa jag tillslut och de andra höll med.
"But no, what if they do private things? you know .. when you want to be left alone.", Vi tittade mot Niall som nu skruvade på sig lite men tillsammans började vi skratta.
"Then we take the risk", sa jag och gick mot dörren och jag märkte hur de andra kom efter mig.
Utan att knacka så slet jag upp dörren och det var helt mörkt i lägenheten när vi kom in och de enda vi kunde höra var snyftningar. Vi gick sakta in mot Harrys vardagsrum där vi fick syn på Harry som låg på golvet och grät, i handen hade han en lapp.
"Oh my god, Harry! what's happend?", fick jag ur mig och sprang till honom som reste sig upp när han hörde att vi kom. Jag kände hur han skakade och han sa ingenting.
"Liam, take the note and read aloud.", sa jag med en låg röst och Liam gjorde som jag sa.
"Harry. I love you more than anything and you know it, but I have gone back home to Hollywood. Do not try to get hold of me or came to my home, because nothing will work. It's so hard to say it, but I have to - it is end between us. There are reasons why, but I can never tell. I'm so sorry. With Love, Agnes."
Det gjorde ont när Liam läste de och det blev helt tyst i rummet, om jag nästan känner mig halvt gråtfärdig så vill jag inte ens veta hur Harry känner just nu.
"Harry, It really is something serious has happened, Agnes loves you, she would never just leave you and absolutly not just like this. This is just not like her", suckade Niall och vi alla satt nu omringade runt Harry som bara grät.
"I.. I don't know what to do.", stammade Harry fram och att se han så här ledsen var det jobbigaste på länge. "I love her. But to hear from me to her feels futile, but I also know that she feels bad and I want to know the truth, who's behind it all"
"Huh, is it so hard to guess out? who is it she gets strange sms from and who could threaten her so much that she leave you? the answer is simple.", vi alla tittade mot Zayn och nickade instämmande, han hade rätt.
Agnes Perspektiv;
Jag kom till flygplatsen och tog taxin hem, den stora Hollywoodskylten syntes på långa vägar och det kändes verkligen som att jag var hemma nu. Men att behöva lämna Harry på det här viset var det sista jag ville. Jag älskade honom, hur kunde jag låta detta ens hända? vad är det för fel på mig?
Spotifylistan rullade på och jag lät låtarna komma som de kom. Plötsligt kom den låt som absolut inte fick komma just nu, Little things. Låten som jag och Harry sjöng tillsammans första gången, låten som väcker så många minnen tillsammans med Harry, låten som är min och Harrys låt. Om någon bara kunde förstå mig. Tårarna rann ner och jag gjorde allt för att stoppa dem men ingenting verkade hjälpa. Rastlös som jag var klickade jag in på Twitter och de första jag såg var bilder, på mig - gråtande på flygplatsen i London. Jag suckade och rullade ner lite i newsfeeden och fick se att Harry twittrat, jag läste det om och om igen och tårarna blev bara fler och fler. "Never been so sad. Nothing is as it should be, I get nothing. A big thanks to my four best friends and our wonderful fans, thank you for everything." , jag tröck direkt bort Twitter och insåg att jag faktiskt var hemma, jag betalade chaffören pengarna och gick in till min mörka, kalla lägenhet.
Tråkig del, blev lite ledsen själv faktiskt. Nu är frågan bara, vad kommer hända härnäst? Ny del imorgon! kramar på er!