forbidden love, del 45

Agnes Perspektiv;
Plötsligt burrade det till i telefonen igen och jag tog långsamt upp den för att se vem det var. Eric stod det på displayen. Vad kunde han vela? han har inte hört av sig på flera dagar och skulle jag verkligen orka prata med honom nu? efter en stund av tvekning så tröck jag tillslut på svara och en orolig röst hördes i telefonen. 

Photo by fitspirationfanpage • Instagram923566_373869306062610_767924477_n.jpg (500×338)Home is where your heart is
(31) hipster | TumblrLife Quotes Ru in TumblrTimeline Photos

"I'm in Hollywood now, I came here for your sake. I'm at your apartment in fifteen minutes, and don't say no.", hans röst lät en blanding av ledsen, stressad och orolig så jag vågade inte riktigt säga nej. 
"But you did not have to come for me. I'll always be."
"Yes you do. But not me, if you're sad, I'm to. Never forget it. See you soon.", sa han och sedan hördes pip, han la alltså på. 
Jag tittade mot Simon som flinade lite åt mig men sedan nickade han på huvudet. 
"Do what you must, and remember that I will always be here."
"Thank you, Simon. You're best.", jag gav han en snabb kram innan jag gick ut och tog första bästa taxin hem till min lägenhet. 
 
Jag gick upp för den långa trappan och utanför min dörr stod ett välkänt ansikte. Utan ett ord så sprang jag till honom och la armarna om hans midja och grät mot hans bröst. 
"Come on, Agnes. Don't cry, I'm here now."
"What are you doing here? I'm okay.", ljög jag och jag kände hur han fnös till. 
"Yeah, therefore you cry on my chest?, lock up now and let me hear everything. All about Harry and what more you hold within you.", jag släppte taget om hans famn, tog upp nycklarna och tillsammans gick vi in i min ljusa lägenhet. 
"Do you sleep over? If so, I have an extra bed for you there.", jag nickade försiktigt mot den extrasängen jag hade i mitt rum som var täckt med kuddar. 
"Yes, if it's okay for you."
"Of course. Everything for my brother.", sa jag och började plocka bort kuddarna från den avlånga soffan. 
"But I guess we're not going to sleep now, so sit down and take it easy.", log han som lagt sig i min säng medans jag höll på med soffan. "Now I want to know everything."
"No, Eric. Please, I'm so afraid to lose you again. I just do not want to take that risk."
"Agnes, you're my little sister, of course I'll always be there for you. I'll always care and I can help you.", han satte sig bredvid mig i soffan och drog mig tätt intill honom.
"But you'll never understand.", jag tittade upp mot honom och såg hur hans ögon var röda, som om han hade gråtit. "But if you promise to never leave me and believe in me so I can tell you, if you really promise."
"You know it. Tell me everything. I will never leave you."
"Yes, it sounded the last time I told you things too.", mumlade jag och tittade ner mot golvet. 
"What are you mean? It's Stephanie again?", suckade han och jag kände hur greppet om mig blev lösare och lösare. "But okay, I'll give it a chance, tell me." 
"No, Not if you promise to never be angry, I can not stand to lose another one that means so much, do you understand that?", fick jag ur mig och tog mina händer för pannan och lät tårarna forsa in i mina händer. 
"I'll do my best not to get angry, okay? and I believe in you.", log han nu mot mig och jag tog ett stort andetag och nickade mut honom. 
"It may take a while, just so you know.", suckade jag och försökte få fram ord bland alla tårar och rädslor inom mig. 
"Take the time you need, we have the whole day and night on us if needed.", sa han lugnt och tog bort lite hår från mitt blöta ansikte utsmetat med tårar. 
"I broke up with Harry for a reason.", jag hörde hur det högg till när jag sa namnet Harry och det gjorde att mina tårar blev ännu fler. Jag tog upp mobilen och visade alla smsen jag fått ifrån Stephanie och jag berättade även om på flygplatsen, och ute på gatan när de tog upp kniven och alla hoten, jag berättade allt. Jag såg hur förtvivlad Eric blev och hur tårarna rann. 
"I'm sorry that my sister should have to see this, but I just can not believe it. It's too much to process.", grät han och det var nu han som låg i min famn och inte tvärtom. och jag förstod honom. "how could I be so stupid and believe in her, all the times I have defended her, all the times I believed her lies.", jag suckade och även mina tårar rann ner, ännu mer nu när Eric var så ledsen. "I'm sorry I didn't believe in you from the start, so sorry."
"It's okay, I think. But what happens now? with everything? with you and Stephanie?"
"I don't know. But I can not love someone who hurt and made my sister so bad, you can not. I have to talk to her, now.", han reste sig och var påväg att gå då jag hann greppa taget om hans arm.
"No, never!", hojtade jag till och blev helt allvarlig i rösten. "I promised her never to tell anyone, especially not you, then she would come back and kill me."
"What? are you fucking kidding with me?", hans låga och sårade röst förvandlades genast till något förbannat och aldrig hade jag nog sett honom så arg. "Don't worry, somehow I'll fix this."
"But please, don't talk to her and leave me never alone.", grät jag och drog ner honom bredvid mig igen, jag kände mig så svag och hjälplös. 
"I don't, but only believe me. Everything will be fine, I'll never leave you my beautiful sister.", han log och kramade om mig. Jag besvara kramen och men kände mig fortfarande en aning yr och skakig. 
"I can feel you tremble now, maybe it's the concussion that make you anxious? slept a little and see you tomorrow.", sa han lugnt och jag kröp ner under täcket och han bäddade om mig. Jag kände mig som 10år igen när han alltid gjorde så, min hjälte. 
"You miss Harry a lot, you don't?", sa han innan han lämnade sovrummet. 
"Every minute. I love him the most, I do not understand how I could let them push me down. But he probably hates me now so there's no point anymore."
"Nothing is your fault, Agnes. Nothing. But remember, You can't change yesterday, but you can change today.", han log och gick ut ur rummet och stängde dörren helt. Jag tänkte länge på det han sa, "Du kan inte ändra igår, men du kan ändra idag" jag log när jag tänkte på det och tillslut slöt jag ögonen och somnade. 

Sista delen idag. Hoho, vad tycker ni? och vad tro ni kring allting nu?
Mycket syskonkärlek i denna del, hoppas det inte gjorde något? hihi. Ny del imorgon! kramisar. 

JÄTTEBRA!!!!!!!!! Jag gillar deras syskon kärlek. Det måste kännas jobbigt för Erik att veta vad Stephanie har gjort mot Agnes!

Jättebra kapitel :)
kram <3

Jag dör, jag saknar Harry och killarna. Hon måste ringa honom och berätta allt och sen måste hon åka och träffa honom igen.

Sv: Vi får se vad som händer imorgon kram!<3

Fick en ALLVARLIG hjärtattack när jag läste sista delen!! ;) Hann inte läsa idag också ;)GRYYYYMT kapitel! :D<3

Svar: taack så myycket! :D <3
My Wesström

Sjukt bra!! De är bara för söta, önskar att jag hade en storebror like that <3

MEER! Tur att hon berättade för Eric :)

Sv: Åh, vad jobbigt;]jag ska nog sluta säga så, hah!;]<3




Kom ihåg mig?