"Vi kommer ifrån sjukhuset här i Doncaster, är det Elvira Lundgren?" Jag fick fram ett ja och jag såg hur Louis tittade på mig, jag satte mig ordentligt i soffan och tittade på honom samtidigt som jag pratade. 

"Jag förstår, ja.. mm.. okej" *klick* Jag satt tyst ett tag innan jag sa något. 

"Vem var det? å vad sa den?" sa Louis tillslut och tittade på mig. 

"Det.. det var sjukhuset" började jag och kollade ner mot golvet. "Jaha, och?" fortsatte han och jag fortsatte att titta ner.

"Hon är nästan helt frisk, men de vill fortfarande ha kvar henne på sjukhuset i några nätter" sa jag samtidigt som jag försökta förtränga bort tårarna som bara ville ut. 

"Men det är ju bra att hon är frisk iallafall, låt henne ta det lugnt på sjukhuset. Hon kommer hem igen" sa han och drog mig intill sig. Han var alltid så trygg och jag visste att han hade rätt. Jag pussade honom på munnen en lång stund innan jag fortsatte.

"Men jag vill inte vara här, här i huset. Det är mitt och Ellys ställe och utan henne är allt så tomt här" sa jag och tittade på Louis som log.

"Vi kan bo hos mig! Min mamma skulle gärna vilja träffa dig!" sa han och hela han sken upp. Det lät som en bra idé och jag började packa lite kläder och sånt. 

 

Vi kom fram till Louis hus som såg inte med vanligt ut än de andra husen här på gatan. Vi gick in och i köket stod en kvinna som inte alls såg ut som Louis faktiskt men jag förstod att det kanske var hans mamma. 

"Hej fina du! Är det du som är Elvira?" sa hon och välkomnade mig med en stor kram. Jag nickade och log och hon presenterade sig som Johanna. Inne i TVrummet satt det många barn, som jag antog var Louis småsyskon. Dem alla sprang emot Louis och kramade han och sedan mig. Det var verkligen kul att se hur Louis var mot sin familj.  Vi gick ner till hans rum och lämnade väskan och sen gick vi ut på gården och spelade lite fotboll. Jag hade aldrig vart speciellt bollrädd och jag hade spelat fotboll i flera år så jag var ju inte precis någon amatör men Louis var mycket bättre än mig ändå. 

 

Vid maten så satt vi och pratade om allt möjligt, jag kom väldigt bra överens med Louis familj och hans mamma var verkligen jättesöt. 

Jag tackade så mycket för maten och jag och Louis gick ner till hans rum och satte på en film. Jag kollade snabbt på Twitter och fick se en bild på mig och Louis som är ute och går.

"Louis, kolla" sa jag lite förvånande och visade honom bilden. Han såg inte precis förvånad ut och sa bara

"Välkommen till min värld" och såg bortåt. Jag tog hans hand och satte mig närmare honom.

"Det är lugnt, det är du och jag, vi låter aldrig några dumma paparazzibilder få förstöra något" sa jag och tittade in i hans ögon. Han pussade mig i pannan och log. 

"Är så glad över att jag har dig, tack för att du är du" sa han och gav mig ett stort leende. Jag såg att jag hade fått flera tusen nya följare på bara några timmar och jag kände mig verkligen inte van vid sånt, det kändes lite obekvämt men samtidigt kul. Dock hade jag och Louis inte gått ut offentligt att vi är ett par än, och det kanske var lika bra det men än så länge hade jag inte fått så mycket hat än, men jag är beredd på det värsta. Allt för Louis. 

---

Tidsinlägg #5, vad tycks?