one way or another, del 21

Elviras Perspektiv;
Jag kände också hur det burrade till i fickan. Jag tittade förvånat på displayen och fick se att det var ifrån David.
"Vill prata med dig, om en viktig sak, ses i parken nu?" jag såg att Louis också tittade, men som tur är så är han ingen svartsjuk kille som inte accepterar att hans flickvän hade killkompisar, så han log bara åt mig och sa att jag skulle gå och prata med honom. Men vad var det han ville prata med mig om? Hade jag gjort något fel? Varför lät han så allvarlig? 

Happy 21st Lou!Just girly things.Schedvin

"Jag kan skjutsa dig om du vill?" jag tittade på Louis som log osäkert.
"Nej, det är bra. Jag går tack" sa jag till honom och pussade honom snabbt på kinden. Jag sa till alla att jag skulle gå ut ett tag och att jag skulle komma tillbaka om ett tag. 
 
Med tunga steg gick jag på den kalla vägen och vinden blåste bort håret från mitt ansikte. Det var ett typiskt maj-väder och det var lite kyligt ute. David och jag hade bestämmt att vi skulle mötas på en fika inne i stan så jag gick snabbt emot caféet vi sagt att vi skulle mötas på. 
Jag kom fram och fick se David som redan tagit platser satt i fönstret och vinkade, jag log ett brett leende och gick in. 
"Hej fina du!" sa han och kramade om mig lite lätt jag nickade ett hej och satte mig mitt emot honom. Jag såg på honom att något var fel eftersom han satt och tittade ner under hela tiden. 
Jag harklade mig lite smått och fick tillslut hans uppmärksamhet. 
"Ehm.. David, hur är det? vad ville du prata om?" sa jag lite tyst och försökte möta hans blick som tittade ner mot bordet. 
"Du vet på lektionen i fredags? jag har haft ett par tjejer förut, men jag har kännt att ingen är rätt. Tjejerna är efter mig som jag vet inte vad, jag förstår inte vad jag gör som är så.." han tog en kort paus och drack lite utav sitt kaffe men fortsatte efter ett tag.
"Jag är bara en vanlig kille med en okej sångröst och en bra skådespelare ju, jag vet inte riktigt vilka som är mina riktiga vänner egentligen" sa han och drog en djup suck. Jag tittade på honom förstårligt eftersom Louis går igenom nästan samma problem. Jag sa ingenting men jag tittade på honom en lång stund.
"Du är den enda riktiga vännen jag har, enda sen du börja i våran klass så har jag äntligen fått en riktig vän känns det som" sa han och log mot mig. Det kändes så skönt att höra det ifrån David och jag var inte speciellt chockad av att få höra sånt ifrån han heller, han var verkligen trygg och ärlig hela tiden och det var därför jag tyckte om han så mycket.
"sen har ju jag inte vågat tagit in någon i mitt liv på riktigt. Min mamma lämnade mig när jag var liten och min pappa har ännu inte gått vidare. Han är arg på henne än och kan fortfarande inte förstå hur hon bara kunde lämna oss. Jag själv var så liten så jag kommer knappt ihåg henne, men jag kommer ihåg att hon grät mycket innan hon stack, trotts att jag bara var något år så kommer jag ihåg allt så väl" det högg till lite i hjärtat när han sa det och jag såg hur han kämpade för att hålla tårarna inne. Jag kände igen mig så väl, min pappa stack också ifrån mig och det ända jag vet om honom är de få sakerna Elly berättat. Men jag vill inte ta upp den diskussionen nu. 
Jag satte mig bredvid David och kramade om honom, jag förstod att han behövde en kram. Efter en stund så reste han sig upp och torkade tårarna.
"Förlåt" sa han och tittade på mig och jag såg hur generad han blev.
"För vad?" sa jag och flinade lite, han var så go. 
"För det här. Jag ska inte ta ut mina känslor över dig det var verkligen inte meningen" fortsatte han och kollade neråt igen. Jag ruffsade till honom lite i håret och bara skrattade. Som tur var så skrattade han också. 
"Kan du inte berätta lite hur det går för dig och Louis?" sa han tillslut och jag sken upp bara jag hörde namnet, Louis. Jag berättade för honom om allt vi hade gjort och att vi var i stort sett tillsammans nu. Jag såg hur glad han blev och kramade om mig ännu en gång.
"Vi ses på måndag!" sa jag och efter några timmar med mycket skratt och prat så gick vi skilda vägar. 
-
Jag knackade försiktigt på Louis dörr och han öppnade med ett leende. 
"Hej snygging" sa han och drog snabbt in mig i en varm kram.
"Gud vad kall du är, gå ner och byt om till varma kläder" flinade han och släppte händerna om min midja. Vi gick ner till Louis rum och jag fick låna ett par mjukisbyxor av honom som var en aning för stora, men vad gjorde det? Sköna var dem iallafall. Vi la oss i sängen och kollade lite på mobilerna då Louis fick syn på en bild, på mig och David, kramandes med varandra. Dock så brydde han sig inte om det utan bara bläddrade vidare neråt på Twitter men fick se en annan bild på oss. En när han pussade mig på kinden. Men gjorde han det? Nej. Han viskade i mitt öra, men hur skulle jag få Louis att tro på det? Det ser ju verkligen ut som han pussar mig. 
"Louis, det är inte som det ser ut, han bara viskade en sak" sa jag och tittade allvarlig på honom som inte verkade bry sig alls.
"Va? Vad menar du nu?" sa han och tittade på mig med en orolig blick. Nu insåg jag att han förstod, han brydde sig inte alls om bilden. Men nu har jag gjort bort mig. Nu vill han ju veta, såklart. 
"Han pussade mig inte på kinden där, på bilden" sa jag och tittade ner och såg hur mina kinder blommade.
"Det förstår väl jag med, paparazzis är bara så himla överdrivna hela tiden. De är överallt" sa han och skrattade till. Jag log för mig själv och hoppade närmare han i sängen, han drog sina armar runt om mig och kysste mig, långsamt och passionerat. Kändes bra att han förstod min situation och jag är så glad över att han inte var som Direk, som aldrig tillät mig ha några andra killkompisar. Louis är bäst, nästan för bra för att vara sann. 

Del 21! Jättekul att ni har kommenterat och allt medans jag vart borta, så himla söta allihopa! Ska svara på dem nu och jag ska läsa ikapp jättemånga noveller. Jag är hemma nu iallafall så jag kommer uppdatera som vanligt igen! Nytt inlägg kommer förmodligen ikväll! Kram.
 
 
 
 

Vad ska man säga... Du är bara för bäst!!! Meeeer! (;

Åh, Lou är sååååå fin! Ny del IKVÄLL!D:

Sv: Skönt att vara hemma igen och tack tusen gånger för att du orkat läsa ikapp allt du missat!:)<3

Meeer ((((:




Kom ihåg mig?