one way or another, del 27

Elviras Perspektiv;

Vi hoppade över den mattelektionen men vi gick till resten av lektionerna. Dagen gick fort och David och jag har bara kommit varandra närmare och närmare för varje timme. 

"Vill hon verkligen träffa mig?" frågade han för hundrade gången och jag nickade, precis som tidigare.

"Hon saknar dig verkligen, hon ska få berätta allt. Jag antar att jag inte ens vet hälften av det hon har att berätta" sa jag samtidigt som jag öppnade dörren in till oss. Elly mötte oss i dörren och fick syn på David som stod tyst och tittade på henne.

---

Jag kände hur spänningen ökade mellan oss och jag såg hur stel både Elly och David blev när de fick syn på varandra. Vi stod länge i hallen och inte rörde oss någonting, jag kände hur den pinsamma tystnaden ökade och jag skulle precis säga något för att lösa upp det hela men Elly hann före. 

"David, är det verkligen du?" sa hon och jag såg lyckan i hennes ögon blandat med tårar. Jag tittade på David som nu log lite brett samtidigt nickade. När jag tänkte efter så var det väldigt lika utseendemässigt. De båda hade gröna fina ögon med brunt hår. Han hade hennes näsa också. 

"Jag kan inte fatta att det är du, så stor du blivit" hon tog ett steg framåt och tillslut stod det och grät i varandras armar och mumlade olika saker som jag inte hörde. Jag lät dem vara och gick upp till mitt rum och skickade iväg ett sms till Louis. "Du kan aldrig ana allt som hänt idag, jag saknar dig älskling, vi ses väl snart antar jag. puss" jag läste om smset minst fem gånger, suddade bort det och skev dit samma sak igen innan jag väl tröck på skicka. Det tog bara några minuter tills jag fick svar och jag klickade snabbt upp det. "Jag och killarna är hemma hos mig nu, kom över om du vill. Saknar dig allt för mycket, puss" stod det. Jag tänkte ett tag, skulle jag verkligen lämna David och Elly ensamma? inte för jag tror att något ska hända, men.. På något sätt kändes det som en dålig idé att lämna dem. Men samtidigt så förstod jag inte varför jag brydde mig. Nu när Elly har David kanske hon inte vill ha mig längre, hon kanske helt enkelt bara kommer bry sig om honom nu. Jag är så rädd att förlora henne. 

"Låter bra! Kommer om ett tag xx" svarade jag Louis och gick ner för trappan. Jag såg in till vardagsrummet hur David och Elly skrattade och pratade samt kollade i gamla album. Jag drog en djup suck och utan att säga något så gick jag ut. 

 

Davids Perspektiv;

Vi hördes dörren slängas igen med en duns och både jag och Elly, eller mamma förstod att det var Elvira som gått ut. Hon hade vart lite borta enda sedan jag kommit hit faktiskt, inget jag brydde mig om förrän nu. Hon brukade aldrig vara den som aldrig säger hej då. Jag tittade försiktigt på mamma som bara skakade på huvudet.

"Hon kan vara sådär ibland. Bry dig inte om det" sa hon och ruffsade till mig i håret samtidigt som hon bad mig berätta lite om mig själv. Vilket jag gjorde. Hon kändes väldigt intresserad och jag insåg faktiskt hur bra hon var, hur pappa hade ljugit för mig i alla dessa år. Hon var inte alls den människan som slåss och lämnar en familj bara sådär, tvärt om, hon var den snällaste jag någonsin träffat och jag förstår nu vad jag fått mina ögon och min näsa ifrån. Jag berättade lite snabbt om min kärlek till teater och även musik och hon förstod mig precis eftersom Elvira var lika. Det märktes direkt att de hade en nära relation till varandra. 

"Varför lämnade du mig?" sa jag även om jag visste det redan, men jag ville höra det från henne. Hon började om historian om hur pappa hade hotat henne och det gjorde bara ondare och ondare i hjärtat för varje gång jag hörde den kändes det som.

"Pappa har väl vart snäll mot dig, David?" sa hon efter ett tag och spännde blicken i mig. Jag nickade och sa som det var. Han hade aldrig vart dum emot mig fysiskt, däremot psykiskt i och med att han ljugit för mig hela tiden. Hon kramade om mig samtidigt som vi satt och pratade, tänk att hon är min mamma. Hon släppte mig efter en stund och jag fick se alla plåster på hennes armar. 

"Vad har hänt?" frågade jag oroligt och kollade på hennes armar. Hon log lite osäkert mot mig och jag såg att något tygnde henne. 

"Kom igen, berätta" sa jag och puttade till henne lite löst på armen. Hon nickade och tog några extra andetag innan hon började berätta. 

"Jag försökte att leta upp dig för någon vecka sedan, jag saknade dig alldeles för mkt och jag visste att du befann dig här i områderna. Men på något sett så fick din pappa reda på det och sökte upp mig. Jag hamnade på sjukhus och kom hem i lördags" när jag hörde det så stelnade hela jag till, jag kunde inte tänka klart. Min pappa, hur kunde han? jag visste att han kunde bli arg, men det här? en misshandel? nu insåg jag faktiskt vilken hemsk människa han var. Jag ska göra allt för att hjälpa min mamma, jag tänker hjälpa henne att bli fri från pappa. Jag behöver bara lite hjälp. 

"Varför polisanmäler du inte pappa?" sa jag och tittade på mamma som bara satt och kollade på mig, det märktes att hon tog vara på varje varje minut just nu. Hon väcktes i hennes tankar och svarade snabbt på min fråga.

"Jag ville inte att det skulle hända något med dig. Jag är så rädd om dig, jag vill inte riskera att han hamnar i fängelse och jag visste inte vad som skulle hända med dig, eftersom jag inte visste om du ville ha mig som din mamma efter allt vad din pappa sagt om mig förmodligen" sa hon och jag kände hur tårarna föll ner. Jag tog hennes hand och sa tyst men samtidigt så tydligt att hon kunde höra mig.

"Jag ska hjälpa dig ur det här, jag står på din sida och jag bryr mig inte ifall han hamnar i fängelse, misshandlare som honom hör hemma där" sa jag och kände mig nöjd över det jag nyss fått ur mig. Jag såg hur glad hon blev och hon kramade om mig ännu en gång. Att få vara i min mammas armar igen gjorde mig så lycklig, jag hade verkligen saknat henne, trotts att jag bara var något år när hon lämnade mig så kommer jag ändå ihåg henne. 

"Jag älskar dig mamma" sa jag och kramade om henne hårdare och kände hennes tårar falla ner på mig.

"Jag älskar dig också vännen" sa hon och pussade mig på kinden. Det var i mammas famn jag ville vara och jag kände mig som fem år igen. 

---

Kände att jag har slutat så många delar så spännande så det får sluta lite bra denna gång! ;) 

Vad kommer hända mellan Elly, Elvira och David? Elvira verkar ju lite väl avundsjuk på David och vad kommer han att göra med sin pappa? ;) nästa del kommer imon! 

Sv: äru seriös haha? :O :O :O jag älskar dig över hela mitt hjärta typ. Nej men du har en så himla bra novell blogg. Du skiter inte i kommentarerna och tror du är bäst utan du lägger ner tid på verkligen allt med denna blogg. Du svarar ärligt i kommentarerna och du är supersnäll hela tiden. Hade jag chansen att träffa dig skulle jag vilja ge dig något för du ger många sjukt mycket Insperation till att blogga och novellblogga. Du driver min favvo onedirection novellblogg. Var stolt över dig själv för du är så himla grym på det du gör My! Lots of love to you sweetie! xxxxxxx


Sv: du är så himla snäll, ja jag skulle avlida om det blev så, hoppas hoppas hoppas!! Hur många delar kommer denna novell att ha? xxx

Dom måste bli den perfekta lilla familjen, hon måste berätta allt för Lous!
Sv: Nu finns min del ute!:D

Sv: Jag gör min headet i microsoft powerpoint!:)

Jätte bra!!! :) <3

Åh äntligen lite "bra" slut hehe ;)

Å du skriver så bra! Bra slut på denna del! Undra vad som händer nu

Sv: Ja, det är jättesynd om dom!:(
Ja, den tjejen som kom är en ängel!:)

JÄTTEBRA! :D

Sjukt bra! Skulle också bli avundsjuk :) Meeeer :D

Sv; Du är värd att få bra kommentarer!!!!!! Och det är ju kul att du blir så glad av dom.