one way or another, del 29
Davids Perspektiv;
"Jag vet sanningen pappa, det är du som har ljugit och jag fattar inte att du kunde" jag spännade blicken samtidigt som jag sa det och han kom närmare mig, han stirrade in med sina svarta ögon i mina och blåste ut lite rök från munnen, rakt i mitt ansikte.
"Jag ska ta hand om Elly, nu på en gång och ingenting kan stoppa mig" sa han och sedan var han ute ur rummet. Vad hade jag nu gjort? Jag måste göra något, fort.
Att höra dem orden ifrån sin egen pappa var svårt att ta in, men samtidigt så förstod jag att det var allvar. Speciellt när han är alkoholpåverkad. Vad ska jag göra nu? Jag fick en aning panik och tårarna ville inte sluta. Jag tog upp min telefon och klickade upp "Elvira" i telefonboken.
"Hallå?" efter några signaler så svarade hon och jag berättade som det var, hur bråttom det var nu och hur vi skulle komma på en lösning att rädda mamma. Jag hörde bilen starta från garageuppfarten och jag hörde hur han åkte iväg. Vad i helvete ska hända nu? jag har aldrig vart så här rädd att förlora någon förr.
Jag la på med Elvira och ringde istället polisen som direkt skulle skicka en patrull hem till mamma, i panik så sa jag tack och tänkte på allt dåligt som skulle kunna hända. Dock så visste jag ju att Elvira skulle skynda sig hem så om vi har tur så skulle inte pappa hinna komma dit än, det är ju trotts allt rätt så långt ifrån där vi bor hem till mamma och Elvira. Jag tog fort på mig mina skor och innan jag ens hann tänka klart så sprang jag allt vad jag kunde påväg för att försöka rädda mamma. Jag tänker aldrig låta något hända henne, igen. Jag tänker springa och aldrig stanna förräns jag är framme.
Elviras Perspektiv;
I chock och panik efter samtalet med David så visste jag inte vad jag skulle göra. Elly var ensam i huset och en dåre var påväg hem till oss just nu. Jag ringde polisen som berättade att en patrull var påväg, jag pustade ut en liten aning och visste att de var påväg iallafall. När jag såg David ringa så gick jag ut ifrån de andra eftersom jag förstod att något var viktigt i och med att han aldrig ringer. Jag satte mig i Louis soffa och lät tårarna rinna, som tur var så var inte Louis mamma eller syskon hemma så jag satt där ensam.
"Hallå, gråter du?" hör jag en röst säga bakom mig och när jag vände mig om så fick jag se vem som stod där, Niall. Jaha, vad skulle jag säga nu då? jag kunde ju inte direkt säga nej eftersom han hade sett tårarna.
"Alltså, jag skulle bara hämta en till macka men jag kan gå ner och säga till Louis att du är här? Han undrade vart du tog vägen" sa han och började gå mot trappan. Jag log ett svagt leende mot honom, eller det kändes mer som ett enda stort fakeleende eftersom det gjorde verkligen ont att behöva göra det. Jag kände hur pulsen ökade och tårarna som rann fortare och fortare.
"El, vad är det? Vad hände? berätta älskling" Louis kom uppspringande och kom direkt och satte sig bredvid mig och drog mig intill sig. Jag berättade om samtalet med David och att Elly var i stor fara, kanske så stor att det gäller liv eller död. Han såg livrädd ut, precis som jag när jag berättat klart.
"Jag måste hem, jag kan inte gömma mig här, jag lär hjälpa henne" sa jag och reste mig upp och torkade det sista tårarna och gick bort mot hallen med Louis efter mig, han tog på sig sina skor samtidigt som han log lite snett.
"Vad gör du?" sa jag lite fundersamt samtidigt som jag gav han blicken.
"Jag tänker inte låta dig göra farliga saker ensam, jag är med dig hela tiden" sa han och tog min hand. Han sa till de andra att de blev ensamma ett tag och vi sprang bort mot huset. Det kändes som en trygghet och lättnad för mig att Louis faktiskt följde med mig, jag vet inte vad jag skulle göra annars.
Vi kom fram till huset och såg att det stod tre polisbilar utanför gården och i en av bilarna satt en igenkänd kille. Den där killen som åkte med en röd bil utanför vårt hus väldigt ofta, var det Davids pappa och Ellys ex? jag svalde hårt och gick förbi den arga mannen som tittade med sina svarta ögon på mig. Jag blev rädd. Jag tog Louis hand lite hårdare och tillsammans gick vi in mot huset där flera poliser var. Jag tittade mig oroligt omkring för att se vart Elly var men jag kunde inte se henne någon stans. Plötsligt kom David inspringande och man såg hur han hade gråtit samtidigt som han såg väldigt anfådd ut.
Han tittade sig omkring precis som jag men insåg att hon inte fanns här.
"Vart är Elly?" frågade jag en utan poliserna medans jag kände hur tårarna ville tränga sig fram.
"Elly blev svårt knivhuggen i magen så hon ligger på sjukhuset just nu" fick jag som svar samtidigt som poliserna tittade efter mer spår av knivhuggen och andra spår som det kunde ta med sig till polisstationen. Jag kunde inte längre hålla mig från att inte gråta mer och jag grät mot Louis axel samtidigt som han strök sina händer mot min rygg.
"Kommer hon att klara sig?" jag hörde hur David darrade i rösten samtidigt som han frågade polisen det.
"Vi kom precis när han högg till så vi såg ju allt och vi var väldigt snabba att linda om det och sånt, så med största sannolikhet kommer hon att klara sig, men hon är svårt knivhuggen men vi har järningsmannen iallafall, känner du han?" frågade hon henne och tog upp ett papper och penna så hon skulle kunna skriva ner det David visste.
"Han är min pappa och Elly är min mamma" sa han och där kom tårarna även på honom.
Del 29! Blev en riktig deppdel dehär men det lär ju finnas sånna också! ;) haha! nästa del kommer förmodligen ikväll, kram på er <3
Linnea
Blev kallsvettig O.O Som vanligt, sjukt bra skrivet! Jag brukar lätt sjunka in i "deras" värld och de är like hemskt när man vaknar och inser att de bara är påhitt D: ♥
Sjukt bra skrivet!!!! Hoppas Elly klara sig!! (Om det är stavfel skriver jag från mim mobil, och den har en tendens att ändra det jag skriver!)
Svar:
My Wesström
Åh, vad spännande. Jag dör ju typ..
samma med mig Linnea. man bara sjunker in i "deras" värld, det käns ju nästan som man själv går igenom det som dom gör, det är läskigt men ändå ganska roligt för hur man bara fasnar i den.9;)
asså gud min reaktion när jag läste att hon blivit knivhuggen....
Stackars Elly ♥
