one way or another, del 30

Elviras Perspektiv;
"Kommer hon att klara sig?" jag hörde hur David darrade i rösten samtidigt som han frågade polisen det. 
"Vi kom precis när han högg till så vi såg ju allt och vi var väldigt snabba att linda om det och sånt, så med största sannolikhet kommer hon att klara sig, men hon är svårt knivhuggen men vi har järningsmannen iallafall, känner du han?" frågade hon henne och tog upp ett papper och penna så hon skulle kunna skriva ner det David visste. 
"Han är min pappa och Elly är min mamma" sa han och där kom tårarna även på honom. 

I WILL WAIT DEAR.Untitled | Flickr - Photo Sharing!Facebook

De snälla poliserna tog oss till varsinna rum och vi fick vara vittnen ännu en gång, andra gången på bara några dagar. Det var jobbigt att sitta och berätta det man visste och att behöva dra in Louis i det här var verkligen inte meningen. 
"Louis, jag åker med polisen för att trätta Elly, men snälla, följ inte med" sa jag och gick emot honom.
"Varför inte?" sa han bara och jag såg hur besviken han blev. 
"Jag vill inte att media ska tro att du är med på något sånt här, de skulle bara gå massa rykten så för allas skulle är det nog bäst att du inte hoppar in i bilen. Jag har David med mig och jag kommer hem till dig senare" sa jag lite tyst samtidigt som jag höll om mina armar hårt runt hans midja och kunde känna hans hjärta dunka. 
"Okej älskling, bara du är okej. Jag vill inte lämna dig ensam om du egentligen behöver mig" sa han och jag log faktiskt för första gången på någon timme. 
"Det är lugnt Louis. Gå hem till de andra du" jag pussade honom försiktigt på munnen och att känna hans läppar mot mina var nog den bästa känslan. 
 
Stämningen mellan mig och David var spänd i bilen påväg till sjukhuset, vi sa inte så speciellt mycket utan han var mest ledsen, vilket jag kunde förstå. Jag satte mig i i mellansätet tog hans hand. Han tittade plötsligt på mig med sina gröna ögon. 
"Tack" sa han och log lite. Jag visste inte riktigt varför, men jag antog att det var för att jag var med han här. Att jag går igenom samma smärta och att vi förstår varandra, dock så hade jag ju ingen pappa som skulle hamna i fängelset heller, vad jag vet, så han har det ju faktiskt snäppet jobbigare. Jag nickade åt honom och mimade med läpparna att allt skulle bli bra. För det var verkligen det jag hoppades på, att förlora Elly skulle jag aldrig klara. 

Denna gång behövde vi inte vänta i något läskigt rum i flera timmar utan denna gång så fick vi gå direkt in till rummet där Elly låg. Hon såg verkligen hemsk ut, blåmärken överallt och ett stort bandage runt magen. David och jag gick sakta fram till den sovande Elly som genast vaknade till när hon såg oss, vi satte oss på varsin sida om henne och jag tog försiktigt i hennes hand som jag såg att David också gjort. 
"Nu är han fast mamma, jag lovade att vara på din sida och det valet står jag fast vid. Han är en idiot som nu är där han hör hemma" han pussade henne försikigt på kinden samtidigt som jag såg tårarna rinna ner för hans kinder och man såg även hur tårögd Elly blev. 
"Jag är stolt över dig grabben, nu är det du, jag och Elvira" sa hon och pussade hans hand. Det gjorde ont att höra det hon just sa, "det är du,jag och Elvira" .. Jaha.. Jag kände iallafall att det inte var läge att starta ett bråk så jag knep igen. Men ont, det gjorde det allt och ondare gör det ju när hon knappt ser på mig. Hon sa nästan inte ens hej till mig. 
"Vad bra att du är bättre nu iallafall, Elly" sa jag och fick fram ett fakeleende men kände hur tårarna ville komma fram. Men jag antar att orden jag sa till henne nu inte betyder något, det är väl bara David som betyder något nu.
"David, du kan inte ge oss en minut?" sa hon och tittade på David som nickade snabbt och gick ut. Elly tog ett hårdare tag i min hand och log ett svagt leende.
"Tack för allt, mitt hjärta" sa hon och tittade in i mina vattniga ögon. Och vad menade hon med det? 
"Vill du berätta vad det är? du vet att jag lyssnar" fortsatte hon och började röra sin tumme fram och tillbaka på min lilla hand. 
"Det är inget. Var inte orolig" sa jag bara och tittade bort. Jag visste att jag kunde ljuga lätt för Elly, det hade jag gjort förr om sånna här saker. Jag vill inte att hon ska veta hur jag känner, hon skulle tycka jag var dum och kanske inte vilja ha mig alls längre. 
"Du måste prata med mig, jag ser att det är något" envisades hon och jag kunde inte längre hålla tårarna inne, fast jag försökt så länge. Allt bara sprack, allt ville ut. 
"Men du fattar ju inte" började jag samtidigt som tusentals tårar rann ner. "Nu när du har David så behöver du ju inte mig längre, du har din son nu, vad ska du med mig till? nu kommer jag bli ett andrahandsval för dig och jag vet att David och du kommer att må jättebra tillsammans nu och jag är verkligen jätteglad för er skull. Det är bara det att vart ska jag ta vägen? vad händer med mig och.." i panik så satt jag på stolen och pratade på, jag visste inte riktigt vad som kom ut min mun men jag insåg i efterhand kanske var fel. Jag såg hur Ellys tårar rann ner och jag kände hur hon skakade. 
"Min mamma tog spriten före mig och min pappa vet inte ens att jag finns, du är det enda jag har kvar" sa jag tyst medan jag såg hur Elly tittade på mig men jag vände blicken bortåt. Jag kunde bara inte se in i hennes ögon. 
"Jag har älskat dig sedan dag ett, sedan din mamma kom och berättade att hon var gravid. Hon var så glad, vi hoppade av glädje. Saker kommer förändras nu när David kommer in i våra liv, men jag älskar dig fortfarande lika mycket. Inget kommer att hända med dig och du ska vara kvar där du är. Utan dig är jag ju inte hel, du är ju min princessa, min solstråle och andledingen till varför jag går upp på morgonen. Det är du och jag föralltid, det vet du och jag kommer alltid älska mig som min egna dotter. Du betyder mer än allt för mig vännen" jag kände hur tårarna bara föll ner ännu mer samtidigt som Elly sa det och jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Det kändes som en sten har försvunnit ifrån magen, jag behövde verkligen höra det där från Elly. Det var det jag ville höra också. 
Jag kröp försiktigt upp i hennes famn och hon höll om mig medan hon pussade mig på pannan. 
"När kommer du få åka hem?" frågade jag utan att titta upp och fick ett kort och enkelt svar.
"Så fort som möjligt, jag ska kämpa för er. Detta ska jag klara" sa hon samtidigt som hon strök bort mitt hår från ansiktet. 

Del 30! Vissa undrar hur många delar det kommer bli, det vet jag inte riktigt än faktiskt men några till blir det! Jag tar det som det kommer helt enkelt! Vad tycker ni om denna del? mycket känslor kanske! Nästa del kommer imorgon. 
Måndag imorgon igen då, skola för mig. Jag kommer därför lägga inte ha så mycket tid till att skriva så många inlägg om dagen eftersom det förmodligen blir mycket läxor och sånt, men minst ett inlägg om dagen kommer det bli, precis som innan påsklovet! Kram. 
 

För mig gör de inge att du skriver mindre, har också skola ._. fast jag skulle mkt hellre sjunka in i denna värld ♥.♥

Bra skrivet som alltid (känns som jag använder dom oden ofta. Men det är ju bara bra!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!)

Svar: och jag blir lika glad varje gång! tusen tack <3 - svara gärna på mina frågor i inlägget om min nästa novell, behöver er hjälp nu! kram <3
My Wesström

Lika bra som alltid!! Tycker så synd om Elly! Hoppas hon klarar sig! :D :))

Lika bra som alltid :)) Tycker så synd om Elly! Längtar tills nästa del kommer ut! :D

My

Jag började nästan gråta... :'( så sjukt bra!!

Hihi visst är han underbar :)

Åh du är så dukitig på attt skriva men jag har tyvär inte läst hela!Jag har fått tips av min bff Lisa om dina onedirection noveller eh jag tänkte bara höra om du kan tipsa mig via mejl om hur man skriver bra noveller hoppas att du mejlar! Kram kram ps.när kommer nästa novell asså den som kommer efter one way or another??

Svar: Gud så kul att du gillar det sötis, tack! Jag vet faktiskt inte hur jag gör för att få andra att gilla den. Jag skriver bara vad som kommer upp i mitt huvud och tydligen verkar ju folk gilla det och det uppskattas! tips är väl att kanske läsa mycket böcker och kanske ta insperation därifrån. Svenska och språket är ju väldigt viktigt när man skriver! Din fråga om nästa novell finns nu i mitt senaste inlägg! kram på dig
My Wesström




Kom ihåg mig?