Länge satt vi under tystnad och bara tittade på varandra. Han låg vid min sida i sängen och höll mig tätt intill honom, som vanligt. 

"Or, to be honest, I really want this, it's not for me I do it.", från ingenstans öppnade han munnen och fortfarande så förstod jag inte vad han pratade om. Vad var det han skulle behöva göra, som var så viktigt? "On monday, me, the boys and the rest of the crew should go to Ghana.", jag stelnade återigen till, fast denna gång var det inte av rädsla, utan i chock.

"Ghana? In Africa?"

"Yeah exactly, we should be there in one week, we should record our new music video for Red Nose Day and then see how the kids has it there. It'll be very interesting and I know that every kid in this place has it hard.", jag kunde inte låta bli att le. Han och killarna var verkligen så goa, så himla snälla och tänkte inte bara på sig själva som man så gärna skulle vilja tro. 

"I'm proud of you, Harry. I'm glad you do it for them. But I'd miss you, of course.", han gav mig sitt flirtiga leende som jag inte riktigt visste vad han menade med ännu, men jag kunde inte låta bli att le åt den otroligt vackra killen jag hade några centimeter ifrån mig. 

"I'd miss you too, babe.", hans läppar mötte mina i en perfekt kyss. Det fanns inte ord till hur mycket jag älskade sättet han nuddade mina läppar på, sättet han höll om mig på eller sättet han bara fick hela mig att vara så lycklig, aldrig hade jag känt denna känsla tidigare. 

"Thank you, Harry.", han tittade upp från taket och riktade en oförståelig blick mot mig. "For show me what real love is."

Utan ett ord så pressade han sina mjuka läppar mot mina i en passionerad kyss och den blev allt bara mer och mer intensiv. Jag visste vad som skulle hända nu och skulle jag vara ärlig så var jag mer än redo, med Harry så kändes allt rätt. Han stannade upp och tittade på mig.

"Do you want this?", hans varma andedräkt slog  rakt ner i mitt ansikte samtidigt som han redan dragit av både mig och han tröjan. Jag log och nickade tryggt och säkert åt Harry som fortsatte. 

Då och då ryste jag till av hans små beröringar och det märktes tydligt att han gjort detta förut. 

"But I'm not so good at this and remember it's my first time.", jag tittade med rosenröda kinder på Harry som för ett ögonblick tittade upp på mig. 

"Don't worry, I'll take care of you and nobody is good in the first time.", han gav med sig sitt flirtiga leende och kysste mig ömt på munnen och fortsatte ner mot halsen. Allt var så underbart, hela situationen. Det var precis så här jag ville ha det första gången. 

 

"You were very good to be your first time.", jag skrattade åt Harrys onödiga kommentar och boxade till honom löst från sidan. 

Jag låg i hans armar och ingen sa något på flera minuter. Han strök sina fingrar längs min arm vilket direkt gav mig gåshud. 

Vi båda röck till när vi hörde en hög signal och en skärm som lyste upp hela rummet. Jag kollade på Harry som redan sträckt sig efter sin mobil. 

"It was just twitter.", förklarade han och klickade på notisen han fått. "Liam and Niall has tweeta."

Jag fnissade till och tittade med höjda ögonbryn på Harry. "Have you  noticed activated when the boys send a tweet?"

Han flinade stort när han insåg hur fult det lät, men han svarade sedan ärligt.

" 'Course, how could I otherwise see everything them writing?"

"You're sick.", konstaterade jag och pussade honom lätt på kinden.

"Have you twitter, by the way?", han tittade undrande på mig och jag kom då att tänka på att vi nästan inte alls pratat om något alls sånt där under tiden vi träffats. Mer än de olika haten jag fått dagligen.

"Yeah, I actually have. But you don't need to follow me, your fans had already found me.", jag rullade mina ögon och tittade tröttsamt mot Harry som bara fnös till.

"What's your name?", han såg redo ut att börja knappa in mitt namn. 

"Just search on my name, Linn Steneberg, I already follows you.", berättade jag och han tittade konstigt på mig.

"Do you? Why you didn't say anything about that? I should followed you early then.", jag fnissa till igen och sträckte mig efter min mobil också. 

"I've do it for over one year ago. As I said before, one of my friends is crazy in you and forces us other to follows you too.", han nickade och jag märkte direkt hur han bläddrade och läste. 

"Who's those other?", jag förstod först inte vad han menade förns han visade mig en bild som jag lagt ut bara några timmar innan jag åkte hit. 

"It's me, and the other brunette girl is Elin.", jag svalde hårt. "And the blonde girl is Nadja."

Han verkade granska bilden noga innan han sedan öppnade munnen. 

"And she's a fan?", jag bara fnös till när jag tänkte på hur galen hon faktiskt var i dessa killar, dessa killar som var precis som vilka andra killar som helst. Jag nickade som svar tillslut, vilket fick Harry att le. "A big one?"

"I guess so.", svarade jag kort och enkelt, för var det något jag helst undvek att prata om just nu så var det Nadja. 

"Wow, she has wrote to us very many times here I see.", han skrattade till och visade mig vad hennes feed bestod av, som om jag inte redan visste det.

"Yeah, I know. She's so insane.", jag log åt mig själv när jag tänkte på det, även om jag helst skulle vilja ignorera henne föralltid så visste jag att det skulle bli helt omöjligt, det var helt sjukt att det gått flera dagar sedan vi pratade med varandra, eftersom vi alltid var van att prata i flera timmar i vanliga fall, vare dag. Jag gick sedan själv ut på Twitter och märkte då att Harry börjat följa mig. Louis, Liam och Niall gjorde redan det, och jag kände mig då faktiskt lite omtyckt iallafall. För mig var det som vilka människor som helst, men jag visste att det inte skulle kändes så för alla.

Jag klickade sedan på startsidan och fick då se att Harry just lagt ut en ny tweet. 

Jag log när jag fick se den så jag kunde inte låta bli att RT den. Att sedan fansen kaosa upp var en annan sak, man skulle nog kunna säga att jag faktiskt var van nu.

 

Vi hade stängt ner våra mobiler och mina ögon hade precis slocknat när jag sedan hör hur ytterdörren nästan slås in. Harry såg ut att redan sova och att det skulle vara El och Louis hade jag svårt att tro, klockan var ju bara halv två på natten och som jag förstått de så skulle inte El's föräldrar komma hem förrän imorgon. Jag hörde fotsteg nerifrån, steg jag kände igen. Mamma var nere och jag kunde nästan inte motstå att titta vem det kunde vara som dunka på dörren så här sent. Jag drog på mig ett vitt linne och gick ljudlöst ut från rummet, dels för att inte väcka Harry och dels för att mamma helst inte skulle märka mig. Jag stannade på övervåningen men kunde inte låta bli att sticka ner huvudet för att få syn på vem det var.

"Wonderful Louise, follow me home baby.", en gubbe strax runt fyrtio års åldern stod i dörren och försökte dra med sig mamma ut, men till min förvåning gjorde hon motstånd. Jag kände igen honom, det var gubben mamma hade presenterar som "sin vän" dagen jag tog henne på var gärning, igen. 

"Ian, stop. It's over, leave me alone.", han fortsatte att försöka få henne med sig ut genom att dra på ett sätt som inte alls såg trevligt ut. "Stop. I've already betrayed my only daughter too many times now, that's enough, I can't do this anymore."

"Alright, it's so you wanted it. Everything I've done for you.", trots avståndet mellan oss så kunde jag se hur hans ögon blev allt mörkare och mörkare. "Did you know what, honey? It's me as decide when it's over, and you know it. So just follow me home and we should have some fun.", jag svalde hårt. Nog för att mamma satt sig in i denna situation själv så kunde jag inte bara stå här som ett fån och inte göra något, denna gubbe var ju farlig.

"No.", trotsade mamma till. Vilket hon antagligen aldrig skulle gjort för innan jag ens hunnit blinka så låg hon nerslagen på golvet med honom ovanpå sig.

"Say that you love me, Louise. Say it, I know you does.", mitt hjärta dunkade i 120 och jag visste inte riktigt vad jag skulle göra, eftersom jag aldrig varit den fega typen så sprang jag raka vägen ner och sparkade bort honom ifrån henne. Han krockade rakt in i skostället och gav mig en ilsken blick.

"Gå upp till dig och Harry, Linn. Gör inte så här.", började mamma men det räckte med att stirra på henne så slutade hon att prata.

"Han är en idiot mamma, han förtjänar att dö.", jag visste inte vart ifrån jag tog modet att säga det men innan jag ens hann tänka så höll jag i mosters hårda skohon i handen. Jag tänkte precis släppa taget om det och slå det i Ians huvud när en röst stoppade mig, en röst som inte var mammas.

"Stop it! Linn, are you crazy?", det var Harry.