everything about you, del 45

Linns Perspektiv;

~ Vi måste prata. Jag vet att du inte talade sanning tidigare idag och jag vill och behöver veta sanningen, jag vill hjälpa dig. Det är ingen idé att du inte svarar, jag vet nu att detta är ditt nummer och du har din mobil i din ficka. Du kan ignorera dina föräldrar, men du kan inte ignorera mig. Jag kommer alltid bry mig om dig, och snälla, stöt inte bort människorna som faktiskt bryr sig om dig. / Linn ~ 

---

 

 

 

Hastigt reste jag mig upp och kände hur kallsvettig jag var. Solen låg fortfarande på himlen och El låg i solstolen bredvid mig. Jag gnuggade långsamt ögonen och vände huvudet mot Eleanors håll, hon bara log åt mig men vände direkt uppmärksamheten på sin telefon igen. 

Det var ovanligt varmt i London idag och efter att både jag och El hoppat i poolen och simmat några varv så tog vi en paus, smörjde in oss och bara tog det lugnt medans solen värmde på oss. Det var något särskillt med mig och solen, på något sätt blev jag alltid trött när jag vistades i den vilket brukade resultera till att jag oftast somnade när jag solade, och idag var inget undantag. 

"Have you slept good?", flinade El, fortfarande med blicken fast i telefonen. När vi var yngre så var det alltid det vi retade varandra för, hon retade migvför att jag alltid av någon anledning somnade när vi solade och jag retade henne för att hon aldrig fick någon färg på sig, mer än att bli röd som en kräfta. Jag skrattade.

"Yeah, actually. And you, then? have you been inside or what? I mean, you've the same color on your skin like before.", kommenterade jag och tittade ner på min kropp. Jag drog ner bikinitrosan för att enkelt se om jag hade fått någon färg eller inte, vilket jag självklart hade fått. Jag var riktigt glad över att jag fått pappas asiatiska pigment och inte mammas, då skulle jag förmodligen bli lika röd som El. 

Hon skrattade och slog till mig löst på armen. Slaget var löst, men jag kom ändå på tankarna om Filip, hur jag bara nuddat honom och han hade reagerat som han gjorde. Jag ville verkligen veta vad som hade hänt. 

Jag försökte skjuta bort tankarna och tittade istället mot Eleanor, i hopp om att hon hade något intressant att säga, men hon verkade vara väldigt inne i sin mobil, så jag lät henne vara och lutade mig tillbaka och bara njöt utav solen istället. 

 

"Louis text me.", log hon och pickade försiktigt på mig. Jag vände huvudet mot henne och höll handen över pannan för att jag skulle kunna se på henne lättare. "The boys have just arrived at their hotel now, the kids loved them.", jag log brett och mina tankar kom då på Harry. Hur lycklig jag var med honom och för hans skull. Att han nu var ute och hjälpte barn som behövde hjälp, det gjorde mig så himla stolt. "And Perrie wondered if you want to follow us to some shopping about a half hour?"

Jag tänkte efter ett tag. Var jag verkligen en av dom nu? En av de 'officiella flickvännerna'? Hur skulle fansen reagera om jag kom och gick med dom? jag fnös till av tanken och gav El en nickning till svar. 

"Yeah, absolutely. What should I otherwide to do?", bekräftade jag och vi båda brast ut i ett av våra vanliga fnitter. 

 

En halvtimme senare var vi redo för stan. Jag hade ett par korta shorts och ett leopardmönstrat linne. För att inte se för sliten och trött ut så målade jag ögonen med tre drag mascara och satte upp håret i en toffs. Eleanor såg självklart lika bra ut som vanligt med hennes perfekt långa ben som passade perfekt till hennes svarta långbyxor och till det hade hon ett linne, hon var helt perfekt. Det fanns verkligen ingenting att klaga på hos henne. 

"C'mon, let's go to the shoppingcenter! Perrie is already there.", berättade El när taxin anlänt utanför huset. Vi gick med raska steg till den och hoppade fort in. Klockan var strax efter fem och jag hade ännu inte hört något ifrån Filip. Däremot hade Både Elin och Erika hört av sig angående nästa vecka vilket gjorde mig ändå på lite bättre humor, dom hade i alla fall inte glömt bort mig. 

 

"Hi babes!"; utbrast Perrie när vi mötte henne inne på kaffeet. Hon gav oss en varsin kram och såg lika vänlig ut som vanligt. Ärligt talat så kunde jag inte se något fel i någon av dessa två tjejer, det var mer än perfekta så jag förstod inte att de faktiskt kunde få så mycket hat de faktiskt fick. "Which store would we start in?" 

"I think I want to go to Victoria's Secret!", log Eleanor. Både jag och Perrie tyckte det lär som en bra idé, så det fick bli vårat första stopp. Vi fick blickar på oss ifrån alla håll och jag kände mig väldigt iakttagen, dock försökte jag ignorera dem så mycket som möjligt men samtidigt så var det svårt. Vissa såg glada ut, vissa såg ut att vilja gå fram medans andra bara la armarna i kors så fort dem såg oss. Jag visste inte riktigt hur jag skulle reagera i situationen utan det bästa var nog att göra som El och Perrie, vara lugn. Det syntes dock att dom var vana, vilket kändes för mig, ganska så tryggare. 

 

"Oh my gud, how cute?", Perrie hade genast fått syn på en tröja med något katt-tryck på inne på affären. Jag släppte underkläderna och gick till Perrie där även El var. Jag nickade och höll med om att den var söt, för det var den verkligen. "I think I should buy it!", konstaterade hon efter länge ha hållt i den och hittat hennes storlek. 

Jag nickade och gick vidare till parfymerna där jag plötsligt möttes av två tjejer, de såg ganska så unga ut men deras blickar var onda. 

"Hi.", sa den ena och drog till med ett litet leende. "How are Harry and are he really your boyfriend?"

"I guess so.", svarade jag osäkert och bet mig hårt i läppen. Den andra skrattade då och la armarna i kors. 

"Larry is real. I know that you're just a cover for their love.", med dem orden lämnade dom mig och försvann snabbt ur min åsyn. Själv stod jag kvar och förstod inte något alls. Jag tittade mot El som var insatt i sitt, och lika så Perrie som nu stod i kassan till att betala hennes tröja. Jag suckade och gick med långsamma steg emot henne. Jag såg hur hon tittade oroligt på mig när jag kom gående då hon snabbt fick syn på mig. 

"Who's Larry?", frågade jag snabbt och enkelt, utan att ens tänka. Hon stelnade till och blev helt mållös. Jag antog att hon visste mer än vad jag gjorde, därför så viftade jag lite med handen framför hennes chockade ansikte när hon då öppnade munnen. 

"It's Louis and Harry.", jag rynkade på pannan och knep ihop med munnen. Harry och Louis? va? "Yeah, it's annoying, isn't?", hon nickade mot El som kom gående och log ett brett leende. "El can tell you more, I'd buy this now.", jag nickade förstående och tittade mot Eleanor. Jag ställde samma fråga som jag frågade Perrie, dock tog El situationen bättre och det märktes tydligt att hon hört det förr, hon suckade djupt och gjorde en simpel axelryckning.

"Some people ship Larry as a romance instead of a bromance, that's why people hate me. The Larry-shippers want Harry and Louis, I don't know why, they're just friends and then they're angry at me because I take Louis away from Harry.", Jag började nu inse faktum att jag också skulle få det lika svårt som Eleanor med detta, eftersom det redan började nu, men jag bara nickade och stannade lugn, det var bäst så. Även om jag såg hur det gjorde ont i Eleanor. "It's hard to be together with a famous person, Linn. But it's worth it, it will always be people out there as accept us, focus on them.", hon krappade mig på axeln och log. Jag höll med och drog efter andan. Jag ville inte berätta om mitt lilla möte med de två tjejerna, men jag antog att hon förstod och hon såg ganska lugn ut hon också. 

 

Mobilen hade legat i fickan hela tiden och jag hade inte ens lagt märke till att jag faktiskt fått några sms under tiden vi shoppat, det var först när vi stannade och tog en fikapaus som jag tog upp mobilen och la då märke till att jag hade ett missat samtal ifrån Nadja, ett meddelande ifrån Harry och ett annat meddelande ifrån killen jag förväntade mig skulle svara, Filip. Harry fick vänta och Nadja ville jag helst inte prata med just nu, istället skyndade jag mig att diskret klicka upp Filips sms och läste det tyst för mig själv, en, och till och med två gånger innan jag bestämde mig för att svara. 

 

~ Jag vet inte riktigt vad jag ska säga, men jag vet att jag behöver dig vid min sida, jag behöver ditt förtroende. Möt mig vid stranden med de där små palmerna om en timme. /Filip ~

 

Jag tänkte först svara, men istället la jag ifrn mig telefonen och började fundera på vilken strand han egentligen menade. En strand med små palmer, vart kunde det vara? det var inte stranden neranför El's hus, det skulle vara för riskfullt eftersom det går människor där hela tiden. 

Efter att stängt ute världen för ett tag så kom jag tillslut på det, det var stranden där bara lodisarna befann sig, det var stranden där El nästan förbjudit mig att gå till. Varför var han där? och vad gjorde han där? 

---

Det blev en liten mellandel det här. Men jag hoppas det går bra ändå. Kommentera! :D

 

Jättebra mellandel!:)

ÅHHH SÅ HIMLA BRA! Längtar såhäääääääääääär mycket (och mycket mer) till nästa kapitel! :Dxx

OMG skitbra! Så himla duktig du är :)))

Verkligen älskar din novell och den här delen! Så jävla braaa!! Meeer!!

Åh.. Kul att du tog upp dedär med Larry å hur bra du skrev hur Eleanor kände för det ! Kram xx

Du är så himla duktig tjejen :)

Super!

Skitbra my! Du äger :D älskade denna del ! Undra vad han gör där, OMG!

Lika bra som alltid! Fråga: Tror du på ''Larry''. Du är bäst!
Kram

Sugen på ett länkbyte? <3

Sugen på ett länkbyte? <3