everything about you, del 47

Linns Perspektiv;
"Jag förlorade då min Frida, tjejen i mina drömmar och tjejen jag hade byggt ett förtroende med. Jag förlorade sedan henne, det enda jag hade som egentligen betydde något, just då. Man kan väl säga att jag blev förkrossad och sviken, igen."
Jag svalde hårt och mötte hans blick. När han sa 'Igen' så förstod jag vad han menade, och jag kunde inte heller låta bli att släppa ner mina tårar, jag var hemsk, Carl var hemsk, Frida var hemsk, världen var hemsk. Filip, den snällaste killen jag någonsin lärt känna förtjänade verkligen inte det här. 

Harrys Perspektiv; 
Dagen hade gått fort och vi hade hunnit med att göra mer än vad vi förväntat oss. Vi inte ens märks själva hur mycket vi faktiskt gjort utan det var när man tänkte efter som man insåg att vi egentligen hade jobbat för flera dagar, inte bara för att vi lärde göra det här, utan för att det var kul, det var riktigt intressant att se hur barnen hade det här, även om det var hemskt att besöka barnhemmet och sjukhuset här så var jag ändå nöjd med dagen hittills, att den hade gått så bra, vilket jag även såg på de andra, det hade varit en lyckad och sevärd dag. 
"Okay boys, the clock is 11pm and you guys have work really well today, more than I expected.", skrattade Paul och såg väldigt nöjd ut av våran insats. "Tomorrow we record our music video, we should also visit more kids and hospital. But now, we should just tell the fans what's going on and we will put it on YouTube tomorrow.", fortsatte Paul att berätta med anteckningsblocket i högsta hugg. "Liam, you'll start talk and then you, Louis.", beodrade han sedan och vi ställde oss tätt intill varandra medans Cal började filma. 
Liam pratade vidare och berättade vad vi gjorde här och varför vi var här, Louis berättade sedan om hur fansen också kunde påverka detta. Det hela tog ungefär bara några minuter och sedan var även det klart. Det var först nu när vi var stod still och inte gjorde särskillt mycket, som tröttheten kom ifatt mig och plötsligt kände jag mig väldigt slå i kroppen. Nog kändes det att man burit små barn på ryggen och i famnen nu allt, men det var det värt. Det var otroligt hur lättroade dem var här, vilket uppskattades bara mer ifrån våran sida. 
"Before we went back to the hotel, I've something to tell you guys.", sa Paul nu med en ännu gladare röst. "If we work exactly the same as today, we will probably went home already in two-three days since you've work bery hard and I'm very proud of you.", vi alla fem brast ut i ett leende, det kändes fel att lämna det så snart eftersom vi hade ju knappt sett oss omkring ordentligt än, men samtidigt så skulle det bli skönt att få komma hem några dagar tidigare än förväntat också, det är en lång resa hem och jag är långt ifrån Linn, så samtidigt skulle det bli skönt. Även då skulle jag komma tidigare än hennes vänner, vilket resulterade till att vi ändå får ensamtid tillsammans. Jag log av den tanken, tittade mot de andra killarna som såg minst lika glada ut som mig. 
 
Kiss | via Tumblrthe greatestUntitled
Linns Perspektiv; 
Vi satt under tystnad, vi var långt borta ifrån lodarna, så långt bort att vi inte ens kunde höra dem. Vi satt på en liten enskilld sandstrand där ingen såg oss. Jag antog att Filip hade hittat detta själv, eftersom jag kunde inte finna några andra fotspår i sanden än våra egna. Jag var fortfarande tagen om vad han hade gått igenom och jag kunde fortfarande inte riktigt förstå att det hade hänt. Men en sån här pinsam tystnad hade det aldrig uppstått mellan oss, vi var alltid typerna som fördes mest oväsen ifrån oss och vi var de där två kompisarna som alla människor i världen önskade att man hade, så nära stod vi varandra, en gång för längesedan. 
"Så..", började jag för att avsluta tystnaden. "Du flyttar alltså tillbaka till Stockholm? när?", frågade jag och han fortsatte att leka med händerna i sanden. 
"Morsan och Farsan packade när jag åkte hit, jag tror de länge har förstått att jag inte mått bra där vi var, därför ville de förmodligen komma bort därifrån innan jag gjorde det själv, tyvärr är det försent nu.", svarade han med en enkel axelryckning. Jag visste att han sällan kom överens med sina föräldrar och att han oftast ville komma över och sova hos mig i några nätter när vi var yngre, men så här allvarligt trodde jag aldrig att det var, att han faktiskt rymde hemifrån, det var dock inte föräldrarnas fel, men att han inte ville svara på deras samtal eller berätta vart han befann sig var ju ännu värre. 
"Du måste ringa hem och säga att du är okej.", sa jag tillslut och mötte hans tindrande bruna ögon. "De är oroliga för dig, de har ringt polisen och allting. Du måste göra det innan du blir efterlyst i hela landet."
Han nickade på huvudet och bet sig i läppen. "Jag har tänkt att göra det, men jag är bara för feg för att höra hur de reagerar. Jag vill hem till dom igen, men jag vill aldrig mer sätta min fot inne i Göteborg igen, den skada som den staden har gett mig vill jag aldrig mer gå igenom igen.", jag la armen på runt hans axlar och lät huvudet vila där också, trots att hjärtat var långt ifrån så kunde jag ändå höra hans små hjärtbultningar dunka fram och tillbaka. 
 
Samtidigt släppte vi taget om varandra, fast fortsatte titta varandra i ögonen, alltid hade jag älskat de där bruna, vackra ögonen, alltid hade jag varit avundsjuk på hans långa ögonfransar. Jag log ett snett, brett leende och drog handen genom hans lugg så den förflyttades till andra sidan. 
"Det kommer ordna sig, allting. Ring din mamma och pappa så blir allt bra, de älskar dig, Filip. Precis som jag.", sa jag och såg hur hans leende ökades. Han nickade och förflyttade några hårstrån ifrån min panna. 
"Jag hoppas det, och tack för att du finns vid min sida. Jag har saknat dig så det gör ont.", började han. Hans ögon tittade djupt in i mina, sakta kupade han mitt huvud i sina händer och förflyttade sitt huvud närmare mitt, till min förvåning så ryckte jag inte undan, jag lät honom fortsätta. Plötsligt nuddades mina läppar med hans och kyssen blev bara mer och mer intensiv. Nu kunde jag inte längre göra det här, jag slet bort huvudet och tittade mer tårfyllda ögon på Filip, och han såg lika chockad ut han också. 
"Förlåt.", började han. "Det var verkligen inte meningen, det hela kändes helt weird och jag förstod inte vad jag höll på med.", avslutade han med och släppte taget om mig helt, mina tårar ville ut eftersom jag förstod vilket kaos jag ställt till med, och att ljuga om en sån här sak skulle jag aldrig göra, speciellt inte för Harry. Men tanken att han kanske lämnar mig efter det här gjorde mig vettskrämd, vad skulle hända nu? Harry skulle antagliten både bli arg på mig och på Filip, vilket jag inte alls ville. 
"Du saknar han va? Harry?", sa han sedan, lite försiktigt. Med tårarna fallande ner från mina kinder nickade jag på huvudet. 
"Mer än allt annat. Jag önskar han var här nu. Jag vet inte hur jag någonsin kommer att klara mig när han är ute på turné. Allt är så.. Jag vet inte, jag saknar han bara, så otroligt mycket.", svarade jag med gråten i halsen. Helst skulle jag bara vilja springa härifrån och lämna Filip, kyssen och allting bara bakom mig, men samtidigt så kunde jag inte det, inte nu, inte när jag visste vad Filip gått igenom, han skulle inte behöva göra det en gång till.
"Ska du berätta för han?", jag tog några djupa andetag, svalde hårt och tittade upp mot Filip som såg lika förtvivlad ut han också, säkert dels för att det var inte han och jag, det hade aldrig varit och det kunde aldrig bli, vi var gjorda för att vara bästa vänner med varandra, inget mer, vilket nog även han kände, och sen för att han uppenbarligen förstört mellan mig och Harry nu, men ändå var ingenting bara hans fel, man är alltid två.
"Ja, jag måste. Jag vill inte förlora honom.", min röst var svag och jag antog att Filip även förstod vad som skulle komma härnäst. Därför drog han in mig i ännu en av hans varma kramar men släppte taget fort igen. 
"Du kommer alltid förbi min syster. Jag önskar detta aldrig hänt, men om du nu skulle behöva välja mellan mig och Harry, så välj Harry. Han förtjänar det, han förtjänar dig.", med de orden vände han sig om och gick bortåt igen. Jag ville ropa efter honom, men jag lät bli, det var så mycket att ta in just nu och helst behövde jag bara vara ensam. Och hur skulle jag berätta detta för Harry nu? hur skulle han reagera? 

Jahapp, då vet ni nu vad nästa drama blir. Kommer Harry förlåta Linn och kommer Linn säga sanningen ens? Nästa del får ni när ni kommenterat massor! Kram! 

OMG Harry för verkligen inte lämna Linn :o super bra som vanligt! :)x

Svar: Taack underbara du! x
My Wesström

Så spännande det är och du skriver jättebra :)

Svar: åh, taack :D
My Wesström

Superbra kapitel igen! :)

Hoppas Linn vågar berätta och att Harry förlåter henne, han har ju själv gjort det misstaget. Hoppas det löser sig iaf ^^

Svar: Tack så hemskt mkt hörru :)
Ja, han har ju det och förr eller senare så kommer han nog inse det ;)
My Wesström

Mer nu!!! Snälla säg att hon berättar sanningen och dem forsätter tillsammans!! Håller tummarna

Svar: hihi söt du är <3
My Wesström

Asbra:)

Svar: tack ! x
My Wesström

Förlåt för mitt ordval men jäklar vad bra din novell är!
Älskar allt med den, den har allting. Uppdatering ofta, den är välskriven och detaljerad, sen har den sjukt mycket drama. Älskar det ! Älskar när det händer grejer hela tiden :D

Längtar till nästa kapitel !!

Svar: Oj, men duu! Tack ska du ha, verkligen. Denna kommentar gjorde min kväll, helt klart. Den gjorde mig så himla rörd och blir verkligen glad över att folk faktiskt gillar det jag gör. Kram !
My Wesström

Åh, sluta du kan inte avsluta den så...dör vad spännande!

Svar: Haha förlååt :( jaa, håller med :O
My Wesström

M-E-R!!!!!

Svar: kommer imon ! :D
My Wesström

Började läsa idag och är helt tokig! Jag älskar den! <3

Svar: Åh, tack så mycket Beccis! blir alltid lika glad över såna här kommentarer <3
My Wesström

Jättebra novell! Du skriver superbra!! :)

Svar: tack så hemkst mkt, söta du! <3
My Wesström

Mitt liv är räddat! Har läst den här novellen förut, men tappade bort den och hittade inte igen den :( vart jätte ledsen men idag hittade jag tillbaka hit, har suttit och sträck läst dom jag missat och jag bara älskar den här novellen! Du är jätte duktig på att skriva och den är bara helt enkelt bäst!:)

Svar: Men snälla du! Blir sp himla rörd. Så jäkla go du är vännen❤
My Wesström




Kom ihåg mig?