Det hade vart en lärorik, känslosam, kul och intressant dag och att veta att vi skulle ha minst lika kul imorgon gjorde mig glad. Det var kul att träffa alla barnen, det var så fulla med liv och verkligen kämpade med allt, det kändes bra att få jobba med dem och sedan skänka våra pengar till dom. 

Tillbaka i det lilla hotellrummet var vi nu i alla fall, det var ganska så litet och trångt men det funkade för oss, man skulle kunna säga att vi har bott på mindre ytor förut så att säga, så det här skulle nog gå bra det också. Jag hade inte tankarna att be om ett till rum precis, jag trivdes bra med dessa killar och vi kände varandra nästan lite för bra. Dessutom kanske det inte ens fanns något större rum just vid det här området, för om jag kände Paul rätt så försökte han alltid fixa oss olika rum så vi åtminstonde fick lite ensamtid, men om det här var det enda de kunde erbjuda så var jag okej med det, och de andra verkade inte heller ha något emot det, vi skulle ändå inte vara kvar så länge till, vilket var blandade känslor när det kom till det området. 

Zayn pratade i telefonen med Perrie, ingen snack om den saken med tanke på att han lät ovanligt snäll på rösten och använde sig av ord som "honey, darling och babe" i sisodär, varenda mening. Niall och Liam låg i sina varsinna sängar med mobilerna i handen de också och jag satt bara väntade på att Harry skulle komma tillbaka så vårat samtal om fotbollen kunde fortsätta. Jag antog att han pratade med Linn eftersom han såg väldigt glad ut när han läste hans inkommande samtal. 

 

Zayn var tillbaka och han tillsammans med Liam och Niall pratade om allt möjligt, jag försökte mig då och då sätta mig in i deras ointressanta samtal men gång på gång insåg jag att det inte var något för mig så jag återgick till mina tankar igen. En halvtimme hade gått sedan Harry gick ifrån och nog för att vi hade en bra inkomst så visste jag att det skulle bli dyrt för både Linn och Harry om de fortsatte att prata så här länge, det skulle ju kosta multum, pengar som man skulle kunna använda till så mycket annat, och jag visste att Harry inte alls skulle vara så dum, därför började jag faktiskt bli lite orolig över vad han höll på med just nu. 

"Guys, did you know were Harry went? Maybe something is wrong with him?", frågade jag försiktigt och anslöt mig till samtalet. Liam och Zayn såg som vanligt lugn ut medans Niall tittade bekymrat på mig. 

"What do you mean?", Niall lät förvirrad och jag fick både Liam och Zayns undrande blickar på mig. 

"What I mean is.. Harry should never talk in the phone in a half hour when he know how much it will cost him."

"Yeah, Louis is right, maybe it's something wrong?", jag log åt Niall som faktiskt stod på min sida i detta läget och jag såg hur de två andra också insåg fakta, för en gångs skull. Fast det tog tid. 

"Let's go out and found him, then?", påstod Liam och ställde sig upp. Niall gjorde lika medans Zayn fortsatte att se osäker ut. "Zayn, c'mon. What if something really happened to Harry and we just sit here, we anyway need to found him because he maybe still talking in the phone, he's in love, people do so stupid things when they're in love.", konstaterade Liam, och med det reste sig även Zayn på sig. Jag log tacksamt åt de alla och gick emot dörren med de tre killarna tätt bakom mig. 

 

Vi hann bara gå några meter in i den mörka långa gången när vi då såg en ihopkrympad människa med brunt krulligt hår, vi kände igen honom ifrån långa vägar och vi skyndade oss till honom. Han hade knäna vid bröstet och huvudet lutat mot knäskålarna. Vi kunde höra dämpade snyftningar ifrån Harrys sida och oroat tittade jag på resten av killarna som såg lika chockade ut dom också. 

"Harry, What's up man?!", försökte Liam och la armen om honom. Vi fick inget svar. Minuterna gick och vi alla försökte få någon kontakt med Harry som varken vägrade titta upp på oss eller släppa armarna omkring sig. 

 

En tröttsam timme efter hade vi både fått in Harry på hotellrummet, ner på hans säng och vi hade även fått höra smått mummel ifrån hans sida, men det räckte för att vi faktiskt skulle inse vad som hade hänt. Han la huvudet neråt mot huvudkudden så att vi svårt kunde få kontakt med honom, det syntes på långa vägar att han var ledsen, kanske till och med förkrossad och aldrig tidigare hade jag sett honom så här ledsen på grund av en tjej. Men samtidigt kändes det bra att veta att Harry faktiskt kunde våga visa känslor på det sättet och inte bara ligga runt, jag var glad över att han för en gångs skull blivit kär, och jag hade mina aningar om att Linn faktiskt kunde vara den rätta för Harry, även sitt misstag. 

"Come on, bro!", Niall petade försiktigt på Harrys rygg, men fortfarande ingen kontakt. "Life's go on and your princess will found you one day.", både jag, Liam och Zayn stirrade ilsket på Niall i hans försök om att muntra upp Harry som tydligt inte funkade, förmodligen tvärt om. 

"Niall, just.. Hold your mouth off. Just a little bit.", Zayn lät hårt i rösten och jag kunde faktiskt inte låta bli att tycka synd om Niall också då, han försökte ju ändå bara hjälpa till. Jag klappade Niall vädjande på ryggen innan min uppmärksamhet gick till Harry igen. 

"Harry, I'm for sure it will be okay. Linn is a good girl and people make mistakes everytime, and it's on that way, good. Because it proves that she is a human, and a human did mistake anytime. Nobody is perfect.", försökte jag med och det verkade till min förvåning funka rätt bra. Harry vinklade upp ansiktet ifrån sin kudde och vände sig istället med ansiktet uppåt, så vi lätt kunde möta hans blick. 

"She love you, Harry.", försäkrade Liam och klappade han på axeln. Harry torkade sina tårar och fnös till, han fick ett läskigt flin på läpparna och skakade på huvudet.

"Bullshit.", kommenterade han med en hes, skär röst. Det hördet att han gråtit och att hans hjärta absolut inte var okej just nu, vilket jag helt kunde förstå. 

"Okay, man.", började Niall och tittade med en orolig blick på oss andra som en bekräftelse för att fortsätta. Jag log snett och nickade åt honom medans Liam och Zayn mest verkade intresserade vad han hade att säga. "She called you and told you the truth, at once, right?", vi alla fortsatte att lyssna på vad Niall vela ha sagt och Harry nickade försiktigt på huvudet. "Yeah, if she's not loved you, she won't tell you the truth, but she did. She called you and told you what a mistake she did.", vi alla förvånades över Nialls ord denna gång och jag kände direkt att Niall, kanske, skulle kunna övertala Harry att glömma och förlåta. "Maybe you will be mad and disappointed right now, and it's okay, and we will always be on your side, and then, at least talk to her, she maybe had any explanation to what happened. Or just wait until we went home and see if you've missed her or not." 

Jag log, även Zayn och Liam gjorde det och vi alla flyttade oss till Harrys säng, även Harry såg en aning lugnare ut nu och Nialls ord gjorde mig faktiskt rörd, tänk att den killen, som varken haft ett seriöst förhållande eller har någon syster, kunde så mycket om kärlek och känslor ändå, eftersom han faktiskt hade rätt i det han sade. 

"Guys, you're amazing.", Harry såg fortfarande tårögd ut, om det nu var för att vi var här och för att Niall sa det där, eller att de var för Linn kunde jag inte riktigt se, kanske var det de båda delarna. "Come here.", han räckte ut sina armar och vi alla hoppade in i en inte alls så ödmjuk kram. Det blev en ganska så typisk pojkkram som slutade med att vi alla låg på golvet och brottades, som vanligt. Men det som gjorde mig mest glad just nu var att Harry äntligen skrattade igen. 

---

Åh, hur kommer det bli mellan Harry och Linn? Kommer de lösa sig eller kommer de kanske sluta som vänner? Det är ännu ett tidsinlägg det här och jag tyckte det fick sluta bra i denna del, fast samtidigt inte å bra ändå ;) nästa kommer imorgon !