take chances, chapter 12

Tidigare;

Detta fick mig konstigt nog att le som ett fån, det fick mig varm inuti och att höra det speciellt ifrån Louis kändes underbart, fjärillarna bara fladdrade i magen, men det var ju något jag aldrig skulle erkänna för varken Louis eller ens Patricia, jag vågade knappt erkänna det för mig själv. 

"Louis Tomlinson, your crazy kid. I can promise you that so long as you want me as your friend, I am it. I promise!", jag räckte ut mitt lillfinger och Louis tittade först lite frågat på det innan polletten föll ner.

"Pinky promise.", sa Louis lovande och krokade sitt lillfinger med mitt. 

"Pinky promise.", lovade jag och log mot honom. 

---

Det tog drygt en timme att ta sig till andra sidan Manchester, där jag dessutom tillbringat mina senaste två år på då jag och Eleanor var på besök. Den stolta känslan fanns inom mig att jag faktiskt inte kände lika för henne längre, efter samtalet med henne igår så hade allt nästan blivit bättre, jag hade fått mig en tankeställare. Kunde hon gå vidare så kunde jag det också, faktum var att det var enklare än jag tidigare trott då en viss Katelyn kom in i mitt liv. 

Väl inne i stan kryllade det av människor, vi skulle aldrig klara oss igenom denna klunga med människor och antagligen galna fans. Katie hade haft tur de senaste veckorna då hon synts till i tidningarna med mig eftersom medierna alltid talat gott om henne för det då var på arbetstid, men nu.. Fansen visste att vi var ledig, ändå åkte jag till andra sidan staden tillsammans med Katelyn, vad skulle fansen tro? ärligt talat så förstod jag att ett och ett annat rykte skulle startas så småning om, så varför inte nu lika gärna? som tur var så var bilen med vakterna framför oss och jag visste att dom skulle vara vid våran sida, så orolig över att bli dragen i örat eller att mina kläder skulle bli sönderryckna oroade mig inte alls. Det som jag mest var lite skeptisk över var den blonda tjejen bredvid mig, hur skulle hon ta det? tidigare hade vi gått under tystnad till olika intervjuer och inga visste vart vi var, här va fansen som galna och här hade man inte så mycket att säga till om mer än att le och se glad ut, vi hade ju faktiskt tagit initivativet till att åka ut och shoppa helt själva. 

"Are you okay, Katie?"; frågade jag när jag ganska så osäkert tittade åt hennes håll medans jag åkte runt för att leta efter en parkering. Hennes gröna ögon träffade mina och hon log ett osäkert leende. 

"I haven't a clue. As I said before, I've never been that person who gets attention. It was my sister who got that personality.", mumlade hon sedan och vände blicken utåt. Regnet hade precis slutat men vattnet på gatorna fanns fortfarande kvar.

"Yeah, just hold you into me and don't listen what the fans gonna tell you, okay?", beodrade jag ganska så allvarligt medans jag sökte hennes vackra ögon igen. Hon nickade dock till svar bara och vid just det tillfället så fann jag en ledig ruta som jag snabbt och smidigt parkerade vid. "Then we have a deal. So, let's shopping.", log jag och öppnade bildörren. Hon följde mitt exempel och jag - lik som alla andra också vid det här laget - kunde höra ilande skrik bredvid oss och en stor klump av tjejer hade samlats vid parkeringen. Enligt mig var det helt sjukt, hur kunde dem ens riskera sina liv genom att stå mitt på gatorna i England för att få se sina idoler? jag uppskattade att våra fans gjorde så mycket för oss, men när det kom till att offra sitt liv för oss gick det för långt. 

Något jag i alla fall var skyldig dom var ett leende, därför log jag allt jag hade och vinkade glatt åt tjejerna som nu var några meter ifrån oss. Vakterna Mark och Frank var framför oss medans två nya grabbar gick en bit bakom oss, endast för att hålla de galna tjejerna borta. Tätt intill mig hade jag min fina vän och kollega, Katelyn, som såg allt annat än lycklig ut. 

"It's a bit crazy, I'm not used to this." småskrattade hon medans vi gick mot gallerian. Den stora folkmassan som nu också hade fyllts med paparazzis stoppade upp vägen till bilarna som säkert var påväg mot jobb och andra viktiga saker, därför så förstod jag varför de tutade upprört. 

"Well.. I know, I hope it will be better when we go into the mall."

 

Vakterna kunde inte spärra av hela gallerian för att vi skulle komma men dom kunde åtminstone stänga ute de galna fansen, därför så blev det ganska så lugnare när vi kom igenom dom stängda dörrarna in till gallerian som även den var fylld med folk, men vad hade jag egentligen förväntat mig? än så länge hade vi i alla fall inte blivit upptäckta vilket gjorde att vi enkelt kunde gå in till vilka affärer vi ville. 

"Louis..", Katie bet sig nedstämt i läppen och tittade oroligt ner. Jag stannade upp och tittade på min blondhåriga vän som bokstavligen talat såg förkrossad ut. "Do I really look like a fat, stupid bitch? And be honest.", jag stelnade till. Åh, nej, nej, nej. Hade hon gjort det hon verkligen inte fick göra nu, lyssnat på var fansen skrikit åt henne? åh Katelyn. Hur skulle jag någonsin kunna få henne må bättre då jag redan visste att hennes självförtroende var på noll?

"Katie, look at me.", sa jag skarpt och ställde mig framför henne. Sakta höjde hon huvudet och det kändes som ett knivhugg rakt i hjärtat när jag insåg att det var tårar i hennes ögon. De där tårarna jag kände igen sen tidigare i helgen. "Don't listen to what the girls out there were saying. You're not a stupid bitch and especially not fat. They don't even know you and they're just jealous. You promised me to not listen to them, try to not do it again. They're just talking bullshit and believe me, I've been through this before.", förklarade jag och la en tröstande arm över Katelyns axlar. Jag tycktes då känna att hon slappnade av, vilket fick mig att le. 

 

Louis, vad skulle man säga om den grabben egentligen? han var ju helt underbar, han visste precis vad han skulle säga för att få mig på bättre humör. Ord som 'en tjock, dum bitch' var inte det enda jag fick höra, men det var nog den meningen som jag tog åt mig mest av. Att vara tjock var något jag alltid tyckt att jag varit i hela mitt liv. Att det var min tvillingsyster Katherine och storasyster Veronica som blivit dom smala i familjen var ett faktum, därför hade jag under många omständigheter försökt att svälta mig själv genom att inte äta, men den perioden var över nu, jag lärde mig att acceptera mig själv som jag var. Dock var jag fortfarande känslig över ämnet om min vikt, därför så gjorde det ont att höra ifrån okända människor att jag var just fet. Men det var bara att försöka stänga ute det och fokusera på vad jag egentligen gjorde här, umgås och shoppa med min nyblivna bästa vän.

 

"So, we have been in Hollister, Forever 21 and Topshop and I've got a new pair shoes and two new hoodies. What now?", frågade Louis ganska så upprymd men också förmodligen ganska trött. Vi hade varit här i flera timmar nu och påsarna i min hand bara ökade. Det var verkligen kul att shoppa med Louis, han hade god smak och visste precis vad som var hans stil. Han hjälpte även mig att hitta saker som passade mig alldeles utomordentligt och även om vi bara känt varandra i trygt en månad så kändes det verkligen som att vi varit varandra så nära under flera år. 

"Call me very girly right now but I really need to visit the Victoria's Secret store, are you okay with that?", frågade jag lite försiktigt då vi än så länge bara besökt affärer som både jag och Louis hade nytta av. Nu var det ju en tjejaffär jag föreslog som inte alls var något för killar, faktum var att när jag shoppade med Luke eller Jonathan så blev dom ofta sura när jag föreslog just för tjejiga affärer. Louis verkade dock inte deppa för det och tog ett löst grepp om min arm och gick mot hållet där affären låg, det var faktiskt ganska så bra då jag inte hade en aning om någonting i denna galleria, jag hade ju som sagt aldrig varit här. 

"Wait!", Louis stannade upp och flinade åt mig, nästan så att han skulle ha något lurt på gång. "I'm going in there with you if you promise that it's the last store for today. I'm starving!", förklarade han och la armarna i kors samtidigt som flinet var kvar på hans läppar. Jag skrattade malligt åt hans kommentar och var lättad över att det inte var något som 'jag går in med dig där om du erkänner att jag är bäst' eller något liknande som var en ganska så typisk 'Louis-replik'. 

"Yeah, of course.", svarade jag och drog med honom in på underklädsbutiken. Att vi fick blickar på oss var nu något jag nästan vänt mig med, trots att vi bara varit här i några timmar. Att vi också fått stannat ett x antal gånger ingick ju också i dessa timmar då Louis stannade för att ta kort med fans, men det var bara kul att se. Louis var liksom fansen - väldigt glad och vissa grät till och med. Det var både lärorikt och kul att se hur fem helt vanliga killar kunde påverka så många tjejer i alla möjliga olika känslor. 

Telefonen min hade ringt den också, om det inte var mamma så var det Collin och min lust att prata med dom var inte så stor. Jag ville ha en bra dag med Louis och det fick jag bäst om jag lät bli telefonen just då. Jag gick runt bland de olika underkläderna ett bra tag medans Louis hade stannat och pratat med ett par fans som både fick autograf och tog bilder med honom. Det var ganska skönt att faktiskt få lite egentid också, och jag tyckte det var lite väl obekvämt att gå och titta på underkläder medan jag hade två blåögda ögon på mig, nu hade han all uppmärksamhet mot de små fansen omkring honom och därför kunde jag då fokusera på mitt. 

Jag hittade en rosa BH med ett par matchande trosor till, en ny parfym till min samling och jag tog även en bodyloution till det. Jag ställde mig i kön i kassan och väntade på min tur.

När allt gick som det skulle återgick jag till verkligheten och tittade mig omkring för att hitta min kompis, det var inte svårt att hitta honom eftersom att han var i mitten av ett tiotal tjejer, jag märkte hur han njöt av varenda sekund. Vi våda möttes i en ögonkontakt och han sa då hej då till sina tjejer och började gå åt mitt håll med de fyra starka vakterna omkring sig, Louis såg verkligen liten ut jämfört med dom. 

"So.. Did my cute friend found what she looked after?", frågade han och la en arm om mig, som han faktiskt gjort ganska många gånger nu och varje gång kändes det rätt, helt rätt. En känsla jag aldrig hade med någon annan bubblade upp inom mig, för att hålla armarna om varandra kunde väl knappast betyda något? aldrig, det gjorde jag ju till och med med Jonathan och Luke, dom till och med pussade jag på kinden mer än ofta. 

"Yes I did. Now are we going to eat something and then go home, don't you think?", föreslog jag och puttade till honom lite åt sidan. Han log och nickade instämmande. 

"You're right. It's almost 6pm already and I'm eating pretty slow. I'm sure were not home at least the latest two hours.", flinade han och började gå mot utgången. Jag nickade och orkade inte säga något mer. Det var bara skönt att en tyst tystnad spred sig mellan oss och det kändes bara bra. Trots att jag och Louis nu gick några decimeter ifrån varandra så var det ändå bara hans doft som borrade sig in i mina näsborrar. 

-

"Thank you so,so much for today, Louis. I've had a good time.", sa jag när vi stod utanför mitt vitmålade hus. Jag öppnade bildörren och tittade en sista gång på Louis och mötte ett glatt leende som bara smittade av sig ännu mer. 

"Thank yourself, it's your marit.", skrattade han och nickade lite. Jag gjorde detsamma innan jag klev ut ur bilen. "See you tomorrow, huh?"

"Yeah, we do. See you around", log jag och slängde igen bildörren. Jag tog långa steg in mot dörren. På uppfarten stod våran vita bil - ett bevis på att min efterlängtade mor och far var hemma. Jag ökade stegen lite till tills jag äntligen nästan hoppade upp för de fyra trappstegen upp till vår veranda innan jag öppnade ytterdörren. 

"Mom? Dad?", ropade jag och jag möttes av en glad mamma som nästan kom springandes ut i hallen. Det var sällan jag såg henne så glad så jag förstod att något hade hänt. 

"Hi honey!", log hon och drog in mig i en kram. En hård, moderlig kram som jag lugnt besvarade. "I'm gonna be grandma.", viskade hon i mitt öra och det var då jag förstod att Veronica hade berättat den glada nyheten som vi alla blivit lyckliga för. Jag nickade och drog av mig mina klackskor jag burit hela dagen. 

"Katie?", pappas röst ekade i huset och det hördes att han var inne i vardagsrummet. TVn stod på och jag kunde höra på pappas röst att han varken var glad eller arg, han lät nästan lite besviken på något sätt. "Come in and explain why you're on the TV.", jag stelnade till och tittade storögt på mamma innan vi gemensamt gick in mot rummet där pappa satt med nyheterna på maxvolym. 

"Have the popstar already moved on from his adorable ex Girlfriend, student Eleanor Calder? they broke up about a few months ago and Louis Tomlinson has plainly get a new one, the beautiful daughter to the most successful music producers over the UK right now, have been spotted with Louis later today in a shopping center in Manchester. Are'nt they cute together? what we have heard, this girl Katelyn Ross isn't just a rich cute lady, she's also work for the 1D lads..", reporten fortsatte att prata men där stängde pappa av ljudet och bara tittade på mig som stod förstummad på stället. Jag kunde se i pappas ansikte hur han var besviken på mig, och jag visste precis vad han tänkte på, jag hann endast öppna munnen innan han tog över ordet.

"What did I told you before you got started your job, huh?", han la handen för pannan. "It was wrong of me to take in you for this work. I almost figure it out that it should be like this.", hans besvikna ton fick mitt humör att sjunka ner till botten, det var riktigt hemskt att se sin far - mannen som alltid funnits där - besviken. "I told you to stay away from these boys. Just work, right? were you with him now? are you in love with him?"

"Stefan..", mamma la en beskyddande arm över mig, men argt skakade jag av mig den. Hon skulle inte få röra mig, inte nu. Jag behövde inte hennes hjälp och försvar, jag klarade mig själv.

"Dad, it's not that easy. I know what I told you, but the feelings I got on the way just came, it was never meant to falling in love with him.", vad var det jag nyss sa? avslöjade jag nydligen för mina egna föräldrar - som nästan inte visste någonting alls om mig - att jag var kär i Louis?

"What if it doesn't working between you? It will not just affect you, it affect the whole company, honey. I want your best and you know that, but you can't be seen with him expect with the work anymore. It will get us trouble and the fans will be angry at you and everyone know that you're our daughter, it doesn't work like that.", hans ord gjorde mig både sårad och förbannad. Aldrig skulle man få vara lycklig i denna familjen. Den enda punkten som höll familjen uppe var Katherine, som inte längre var vid liv. Enda sedan hennes bortgång hade allt varit kaos, egentligen. Ingen visste bara om det men så var fallet, ingen visste riktigt om hur jobbigt vi hade det att bekämpa Katherine's bortgång bakom de stängda dörrarna och jag visste inte om jag någonsin skulle kunna ta in att min två minuter äldre syster var borta, min själ och min andra halva.

"You don't understand, father. You don't know anything anymore.", konstaterade jag sårat och vände ryggen emot honom. Det var ganska så vågat egentligen, när det gällde mig. Det var inte ofta jag sa ifrån mina föräldrar, men när jag väl gjorde det så visste dom att jag var arg. Därför så lämnade jag mig en stor tystnad efter mig och jag kunde endast höra suckningar ifrån deras sida. 

 

Skulle jag våga? jag stod på andra våningen till mitt hus och tittade upp mot den branta trappan som skulle leda mig till den tredje våningen, våningen där ingen hade varit på flera månader och våningen där alla Katherine's saker stod. Hennes gamla kläder, smink, dator - rubbet. Skulle jag våga ta de tio trappstegen upp och titta igenom hennes gamla bilder en gång för alla? tidigare hade jag sett det som förbjudet, som att jag bröt mig in i hennes liv. Men det var först nu som jag insåg att.. Vilket liv? Katherine försvann från livet för fem år sedan och skulle aldrig komma tillbaka. Hon skulle aldrig längre komma inspringande till mitt rum och fråga om hon fick sova bredvid mig på grund av en läskig dröm, och jag skulle aldrig kunna göra detsamma. Jag skulle aldrig längre ha någon att kunna bråka med om vem som mest var lik mamma, eller den som fick sin första kyss först. Hon fick aldrig växa upp ordentligt, sluta skolan och fortsätta sin karriär. Det var något jag bara fick ta in nu, svårt men sant. 

Jag strök försiktigt bort några tårar som runnit ner från mina kinder, som alltid när jag kom att tänka på Katherine och alla minnen vi delat med varandra. Det var också något inom mig som bara ropade 'Gör det!'

Och det var då jag gjorde det jag aldrig vågat på det senaste åren, gick upp för trappan upp på översta våningen där allt som påminde om min fina syster skulle synas till. 

---

Och VAD tror ni att hon hittar där uppe? well, jag har världens planer ska ni se! Och vad tror ni nu kommer att hända med Louis och Katie, kommer hon låta hennes pappa och företaget komma emellan dem? och hur blir det med Collin när han får reda på att hon tillbringat söndagen med Louis istället för med honom? ;) 

Spännande, huh? Kommentera gärna vad ni tror :D

 

Awesome!!!!!!!!!!!!!!!

Superbra! Collin får säkert veta....

Blir nästan tårögd när det handlar om hennes syster, du skriver så fint! Längtar till nästa för du skriver S-Å G-R-Y-M-T B-R-A! Kram Frida :)x

Seriöst kan inte vänta på nästa kapitel! Jag hoppas i alla fall på att allt blir bra mellan Louis och Katie och att dom får varandra till sist ;)

Jag älskart!!! :) mera mera mera !! :D

Du är jättebra som vanligt! Om jag hade jag vågat hade jag gått till varje klassrum på skolan och sagt att du är bäst på att skriva noveller, men feg som jag är vågar jag inte det och delar istället med mig faktan om att du är bra på att skriva till mina nära vänner. Hoppas du kan skriva strax igen! //Kram Rebecka, xx

Du är jättebra som vanligt! Om jag hade jag vågat hade jag gått till varje klassrum på skolan och sagt att du är bäst på att skriva noveller, men feg som jag är vågar jag inte det och delar istället med mig faktan om att du är bra på att skriva till mina nära vänner. Hoppas du kan skriva strax igen! //Kram Rebecka, xx

My snälla mer! Idag! Nu! På studs! Jag dör!

Hej! Jag undrar om du vill göra ett länkbyte med mig? Om du kan länka min novell; http://fames.se/onedirectionnovell/
Så länkar jag din! Jag gillar verkligen din novell & tycker att denna är din bästa novell hitlils!
Om du länkar min & slänger in en kommentar länkar jag din!
Skulle betyda sååååå mkt isåfall!

Så spännande, längtar tills nästa kapitel! :)

Han kommer nog blir arg.
Jag tycket hon ska våga gå upp,<3
Jättebra och nu slutar du igen när det är som mest spännande..

MEEEEEER DÖR VAD BRA!!!! LÄSA HELA FRÅN BÖRJAN IGÅR OCH OMG VAD BRA!!!!❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️

Ett ord: shitmajgadherregudskrivmersnartsnälla

Kapitlet var verkligen bra. En liten ide bara kan inte du göra Flashback i Louis perspektiv när Elenoar och Lou bråkar för att vi ska förstå mer varför de gjorde slut. Det var bara en ide. Du skriver jättebra. Fortsätt så. Meeerrrrraaaa!!!!!! :3