take chances, chapter 19

Tidigare;

Nu skulle Louis antagligen hata mig då jag aldrig lät honom förklara. Men samtidigt ville jag inte ha någon förklaring heller, det var ingenting mellan mig och Louis, han hade ingenting att förklara, han var inte skyldig mig det. Ändå gjorde det så fruktansvärt ont att läsa det där smset. Det äcklade mig faktiskt. Ännu ondare gjorde det att veta att jag skulle tillbringa en vecka tillsammans med Louis eftersom jag praktiskt taget lovat att följt med nu.. Eller skulle jag stanna hemma istället, nu när jag ändå hade chansen att backa?

---

En smäll hördes och för ett ögonblick trodde jag faktiskt att det var killarna som redan kommit hem. Men konstigt nog hörde jag inga röster, fundersamt gick jag ut från toan och gick den långa vägen fram till hallen när jag direkt la märke till att Katie's skor var borta. Hade det hänt något? snabbt öppnade jag dörren och märkte även att bilen var borta, varför hade hon åkt iväg utan att säga något? något måste ha hänt, tänkte jag bara. 

Jag gick ifrån hallen in till vardagsrummet igen där min telefon låg där jag lämnat den, när jag dock låste upp den så märkte jag hur en konversation var uppe. Jag kunde inte minnas sist jag smsade med någon men det var definitift inte det senaste jag gjorde med telefonen i alla fall. Med en konstig magkänsla så började jag titta noggrannare på smset och insåg då vem meddelandet var sent ifrån, och Katie hade antagligen läst allting. Åh herregud, vad skulle hon tro? allt som var så bra. 

Jag struntade i att svara Fiona och skickade istället iväg ett snabbt sms till Katie, hon fick verkligen inte tro att det var något på gång mellan mig och Fiona, jag menade det jag sade om henne och jag visste hur illa resten av killarna också tyckte om henne, hon var ju dock en del i vårat jobb så att agera otrevligt skulle inte göra någon nytta i alla fall. 

 

To: Katelyn Ross 

I'm sorry for the text. Please let me explain, NOTHING is going on between me and Fiona. /Louis

 

Jag var alldeles till mig för att ens tveka lite på att skicka iväg det. Jag skulle aldrig klara av att förlora henne, hon gjorde mig oroligt glad och att gå igenom samma sak som jag gjort de senaste månaderna innan Katelyn kom in i mitt liv, ville jag inte gärna gå igenom igen. Jag behövde Katelyn, den glada, spralliga men ändå tillbakadragna tjejen som fick mitt hjärta att dunka några extra slag bara genom att titta på mig. 

Minutrarna gick och fortfarande inget svar, 'Levererat' tecknet var på plats och jag kunde nästan ana att hon faktiskt redan sett mitt meddelande. Jag suckade tugnt när jag lutade mig tillbaka i soffan. Jag var tvungen att göra något, men vad? mitt huvud föll ner i mina händer men åkte lika fort upp igen då min telefon plingade till. Ett sms. 

 

From: Katelyn Ross

I don't want to hear your excuse. I liked you Louis, I still do. I never thought I would tell you this but I really do, more than a friend and.. It was just hard to find out that you maybe was daiting Fiona, infact - the girl as hates me. Sorry Louis. 

 

Läste jag rätt? gillade hon mig på riktigt? mina känslor var blandade och jag visste inte riktigt vad jag skulle tänka just nu. Allt var kaos i mitt huvud men en sak var i alla fall säker och det var att Katelyns känslor var besvarade. Jag behövde säga det till henne, jag var tvungen att även få berätta mina känslor och jag ville inte ta det på en text i ett sms, jag ville höra hennes röst så jag gjorde det jag minst var skyldig henne, klickade upp samtal, klickade på hennes namn och lät signalerna rulla på i hopp om att hon svarade. 

Efter kanske fem signaler hördes det hur någon var på andra sidan luren, men ingen sade något. Jag antog väl att hon inte ville säga något. 

"Katelyn? Look, you have to believe me when I say that nothing is going on between me and Fiona. I don't know what's wrong with her but she was the same about Eleanor, Fiona hated her too and I couldn't understand why. She has tried to destroy for me and El so many times, but always failed. The thing is, I've never liked her in that way. And now I really fucking like you, you've helpt me with more than you ever can believe and I really appreciate that. I can't explain these things feel for you. You makes me really happy and when you told me that you felt the same, I couldn't help to not call you.", det blev tyst i telefonen en stund, jag antog att hon tog in det jag nyss hade sagt, jag hade faktiskt varit lite förvånad själv över min reaktion, jag hade bara pratat på och inte låtit henne säga något alls. Men det var skönt att ha allt sagt, allt jag hade viljat säga i några veckors tid nu. Det var verkligen något med den där tjejen, det hade jag alltid tyckt från första gången hon kom innanför dörren. 

"I'll trust you, I always do. But nothing will changes now, between us. I don't really know if I can handle the hate and jealousy from your fans. They already send me a lot of stuff like that and I know it will be more if I gotta be your girlfriend.", jag förstod vad hon menade jag och dömde henne inte för det. Var hon inte redo så var det okej för mig, huvudsaken att jag visste att hon ändå kände lika som mig, det var huvudsaken. "I'll follow you to London tomorrow, I sleep in a hotel and just work with you boys. As usual. But I don't think nothing can be like before between us anymore, you know. I trust you, I do, but I can't take away Fionas text out of my head. She seem so serious and I really think she would hate me anymore if she saw us together." 

"I don't care about her, she's a dumb girl. But yeah, you're probably right. Stay as friends may be the best for us all.", svarade jag och nickade lite för mig själv. Hon överreagerade helt klart på smset, jag förstod att det var något helt annat som tyngde ner henne och gjorde att hon tvekade så om oss, men vad visste jag inte. Hon kanske helt enkelt inte var redo för att gå in i ett nytt förhållande igen efter vad som hänt med Collin. 

"Dad will drive me to the airport tomorrow, see you then, Louis.", jag hann inte svara innan tre pip hördes och som även var ett bevis på att hon lagt på. Jag suckade, hon var inte sur i alla fall, men hon var även inte som vanligt. Om det skulle vara så här mellan oss hela veckan så skulle det verkligen bli jobbigt. 

Louis gjorde mig som vanligt glad med sina ord, det gjorde han. Men allt var helt kaos i mitt huvud. Att veta att Louis gillade mig tillbaka var bara för mycket att ta in, aldrig hade jag riktigt kunnat sätta mig in i situationen att han faktiskt gillade mig mer än som en vän, som jag kände för honom, men samtidigt så oroade det mig mycket. Jag skulle aldrig klara av denna press som jag visste skulle komma. Som hat ifrån fansen, visas dagligen i medier, men framför allt så var jag rädd att om jag någon gång skulle våga sjunga framför människor, så skulle alla helt enket tro att jag utnyttjade Louis för berömmelse, vilket var det sista jag ville. Hade jag känt Louis innan han var känd så hade jag gillat honom lika mycket då. Sedan var det pappa, under bilfärden hem hade jag tänkt mycket på vad pappa sagt tidigare. Han var nästan skyldig att försvara Louis och killarna om dom var ledsna, han skulle vara som en slags extrapappa till dom som killarna skulle kunna gå till och be om råd med jobbiga frågor, men samtidigt så var han ju min far, han skulle även stå på min sida. Hur skulle han då göra i tillfällen som dessa? vems sida skulle han egentligen stå på?

"Have you pack your bag, honey?", en knackning på dörren hördes och jag kände så väl igen den. Mammas välkända röst som precis som alltid var lugn, det var så skönt att veta att hon alltid fanns där för mig, även om jag inte berättade något för henne så visste jag att om jag behövde det så skulle hon lyssna.

"Yeah, but I'm not ready yet.", sa jag och tittade ner på den halvpackade resväskan som låg på sängen. Dörren öppnades och in kom mamma, hon hade ett leende på hennes läppar som hon alltid hade och jag såg i hennes ögon att hon döljde något.

"Actually, you have visit.", jag höjde ögonbrynen och tittade lite frågande på henne, sedan på min armklocka på armen, den var kvart över fem. "Maybe at least one of them can help you pack.", sa hon innan hon blinkade med ögat. Hennes steg ökade mot mig och jag fick en snabb puss på kinden innan hon lika snabbt som hon kommit in var ute. Jag ruskade lite på huvudet innan jag fortsatte att vika ihop mina olika linnen som skulle följa med till storstaden.

Höga ljud hördes utanför rummet och jag kände så väl igen skratten som ekade i trappan, jag stoppade mig själv med att vika kläder för att istället rusa tvärs över rummet och ut genom dörren där jag mötte precis dom jag hade förväntat mig. Jonathan, Luke och Patricia, åh vad jag hade saknat dom, speciellt mina två favoritkillar.

"We heard that you're going to London tomorrow so we couldn't let you went there without a last goodbye and a movienight.", Luke visade fram två filmer han hade i handen medans Jonathan visade sin Cola i handen, samtidigt som Patricia höjde upp en chipspåse.

"Oh, yeah. Exactly was I need now.", sa jag och sträckte ut mina armar. Innan jag hunnit sagt mer så var jag i Jonathans armar då han lyfte upp mig varsamt och bar mig in i rummet igen, jag skrattade och lät honom bära mig till sängen.

"But before we're watch any movie, you have to help me to pack for tomorrow.", beodrade jag med ett flin på läpparna då jag visste att killarna verkligen kunde hjälpa mig med allting jag bad om, utom just att packa till olika saker.

"Oh no, Pat can help you with that.", klagade Luke och la sig ner i min stora dubbelsäng som vi alla fyra fick plats i. Patricia skrattade roat och tittade på resväskan som tog över halva sängen.

"No worries, I'll help you myself. These two boys over there is to lazy for everything today, I don't know what's wrong with them.", log hon och började ta upp ett par jeans som hon sedan vek fint.

"Hey! We had actually the years most importants matches yesterday, we're tired!", hojtade Jonathan från skrivbordstolen någon meter ifrån oss som han först av alla tagit. 

"Yeah, right.", skrattade jag och fick även med mig Patricia till att skratta. Att ha en tanke på att jag inte skulle träffa någon av dessa klantskallar på en vecka gjorde lite ont i mig, men samtidigt så var det ju bara en vecka. I och med att Collin och grabbarna hatade varandra så kunde jag aldrig vara med dom samtidigt, vilket bara ledde till att jag träffade dom mindre. Tur att Luke och Jonte tränade så mycket att dom inte tänkte så mycket på det, dom hade helt enkelt inte så mycket tid över till att sakna människor. 

"I'm actually pretty glad that you broke up with Collin.", konsaterade Jonathan, som om han läst mina tankar. Patricia bara ryckte på axlarna medans Luke nickade instämmande. 

"Yeah, I've never like that kid. And when Pat told me what happend I was like in shock. I became so angry.", flinade Luke och la armen över mig på sängen där vi satt. 

"Yes, but now you're free and can be together with Louis, huh?", det var nu Patricia som öppnade munnen medans hon blinkade med ena ögat. Jag hade ju faktiskt inte berättat om min och Louis lilla händelse tidigare idag, och jag ville helst slippa det också då vi faktiskt löst upp de mesta, men den lilla incidenten om att jag och han inte skulle bli något ville jag inte tala om, för innerst inne så ville jag ju att det skulle bli vi någon dag. 

---

Ytterst missnöjd med denna del ska ni veta. Jag hoppas ni iaf gillade den lite och så vill jag meddela ett fett GOTT NYTT ÅR! 

Hur har erat år varit? Kommentera gärna :) 

 

 

 

 

 

Mitt år har varit bara bra!
Och detta var ett jättebra kapitel! Deras reaktion kanske utvecklas när de bor tillsammans?

MEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEER NUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUU!! x)
Kan nt fatta att du bara är 14, du skriver skit bra!<3

Åh vad jag är glad över att ha hittat den här bloggen, älskar dina noveller! Längtar tills flera kapitel kommer ut, och GOTT NYTT ÅR!
Kram Frida :)x

Året har varit superbra (tror jag kommer inte ihåg hur det varit hela tiden, men bra) haha det blev komplicerat det😜😂.
Hur var ditt?

Du är verkligen sjukt duktig på att skriva! :)

Jag älskar novellen det är den bästa jag har läst och jag har läst en hel del noveller ska jag säga dig.:) När kommer nästa kapitel?:) många kramar från Ida:)

Skönt med en sån här "mellan del" ibland så man hinner tänka igenom hela handlingen ibland... Haha, det blev konstigt formulerat... Gott Nytt År! Kram

Va inte missnöjd! DEt var jättebra!
mitt bästa år. Ditt då?:)

Vad bra del! Tur att Louis och Katelyn vågade säga att de hade känslor för varandra. En av de sakerna som fick år 2013 att lysa som mest för mig var att du har skrivit massa på novellen :* Du är jättebra på att skriva ju! Hoppas att det kommer att bli något emellan Lou och Katie, dom verkar ju så söta tillsammans. Gott nytt år!! :D //Puss o Kram xx

Lyssna på One Direction och läsa din novell är det bästa som finns! Håller tummarna på att dem två ska bli tillsammans, dem passar så bra tillsammans ju!!

GOTT NYTT ÅT PÅ DIG MED! <3

Hej dina noveller är sjukt bra och detär jättekul att få läsa dem:)När kommermnästa del ut på denna novell?:) har du instagram i s fall vad heter du.? Många kramar till vä3ldens bästa novell skrivare:)

Hej dina noveller är sjukt bra och detär jättekul att få läsa dem:)När kommermnästa del ut på denna novell?:) har du instagram i s fall vad heter du.? Många kramar till vä3ldens bästa novell skrivare:)

Nästa!!!! Din novell e grym måste få höra hur det går i London :)

Skulle du vilja göra länkbyte?

ÅHH jag vill att Louis och Katie ska bli tsm!!! Kan inte vänta tills nästa del!
Och hahah, du behöver inte vara missnöjd med denna delen, den var bra ;) <33

en sak som alltid gör mig oavsett hur ledsen och arg jag är när jag ser att du har uppdaterat
xx

Du är helt otroligt duktig pånatt skriva noveller har du tänkt på att kanske bli en författare när du blir äldre? Du skulle vara grym och jag skulle köpa alla dina böcker jag lovar.:) Jag älskar verkligen dina noveller de är inte som andra för liksom dina är så verkliga en del andra är så overkliga så det är så kul att få läsa dina noveller. Många kramar till dig från Ida:)

Såg att du inte var hemma senast jag frågade. Men skulle du vilja göra ett länkbyte? Vet inte om du kommit hem än. Men svara antigen här eller släng in en kommentar på min blogg så vet jag.

Så grymt jvla äkligt bra sådär i efterhand :D