everything about you, del 14

Linns Perspektiv;
Jag låste in mig på en utav toaletterna och släppte ner tårarna. Jag kunde höra musiken ända ut och jag kände faktiskt, till min förvåning, igen låten som spelades. Det var last first kiss som Nadja alltid lyssnade på. Låttexten fick mig faktiskt att tänka riktigt mycket på Harry, och dagen med honom i förrgår, det var helt sjukt vad jag egentligen saknade honom. Att bara känna hans doft gjorde mig så lycklig. Men nu var det slut med det. Aldrig mer skulle jag bygga upp ett förtroende för någon. Inte nu iallafall. 

 
Just nu så kände jag mig bara ensam, övergiven och tom. Det kändes så himla fel att sitta här på toaletten och veta att tusentals tjejer har det så mycket bättre än mig, fast egentligen, vad gjorde jag här? tog platsen till någon som faktiskt skulle kunna döda för att få den stjärnplatsen som jag hade. Det kändes helt fel eftersom jag inte var ett sånt galet stort fan. Fast samtidigt så ångrar jag mig inte heller att jag åkte hit, jag gjorde det dels för min egen skull, för att jag skulle få komma ut på något kul och dels för Eleanors skull. 
Jag drog efter andan och tänkte precis ta steget ut från toaletten då jag kom att tänka på att jag faktiskt hade en telefon också. Jag tog snabbt upp den och märkte att jag redan fått flera sms, några missade samtal och lite notiser. För tillfället brydde jag mig bara i Nadjas sms och för varje ord jag läste så insåg jag hur mycket jag sannerligen saknade mina vänner som jag tillbringade varje dag med, sängen jag sov i näst intill varje dag och huset jag bodde i. Jag saknade faktiskt den friska luften som fanns vid oss och det här att man bara kunde gå över till någon av dem om man hade det för jobbigt hemma. Ja, jag saknade mina vänner mer än vad jag kunde ana innan jag bestämde mig för att följa med. Jag log iallafall när jag läste Nadjas hysteriska svar och hon fick mig som vanligt på bättre humör. 
 
~ Ursäkta? VA? Du har vart i London i typ en vecka och du har redan fått träffat alla i 1D, fått kysst Harry Styles och nu är du på en konsert med backstage pass? WHAT? kan du ens deras låtar? haha. Själv är man med morsan och lillebror på någon sumpig camping i Dalarna, wohoo. Saknar dig i massor och pratade med Elin och Erika, vid sista veckan kanske vi kommer upp till London för shopping och tjejsnack, vi räknar med att du blir med? Älskar dig i massor och ta hand om dig. Puss. ~ 
 
Att veta att dem kommer hit sista veckan fick mig att börja se solljuset igen. Leendet som inte ens existerat kring mina läppar tidigare kikade fram, sakta men säkert. Att ett litet sms från sin bästa vän kunde göra hela ens dag. Jag bestämde mig för att snabbt svara. 
 
~ Haha, go du är! jag saknar dig massor och hälsa mammsen. Kyssen med Harry vill jag bara glömma men jag  träffade Liam tidigare idag, han var riktigt schysst. Jag känner mig riktigt dum eftersom jag har platser längst fram, jag känner att någon som du förtjänade den platsen bättre. Jag ser fram emot när ni kommer, ni anar inte hur mycket jag behöver er. Klart jag blir med förresten. Älskar dig och krama Gunilla och Totte från mig! ~ 
 
Det kändes så skönt att eftersom jag, Nadja, Elin och Erika stått varandra så nära under så många år nu så har vi inte bara kommit varandra närmare, utan även varandras föräldrar. Det känns riktigt skönt att kunna känna sig hemma i alla tre hemmen utom ens själv och till och med föräldrarna brukar umgås över fikor på stan, vilket till en början kändes lite konstigt men som nu, flera år senare, var helt naturligt. 
 
Innan hon hann svara så la jag ner mobilen i fickan, drog efter andan och gick slutligen ut igen. Det var först när jag stod där utanför dörren och såg att alla var påväg ut som jag insåg att konserten var över. Skönt tänkte jag, tills jag insåg att vi faktiskt skulle vara kvar ett tag till. Med en ljudlös suck gick jag emot den stora folkmassan med massor utan gråtande fans för att försökta leta rätt på El som förmodligen befann sig inne där någon stans. 
Tillslut upptäckte jag tjejen med de långa, bruna, lockiga håret med en "I ♥ Louis"- tröja komma emot mig. Jag log ett tillgjort leende och gick fram emot henne jag med. 
"Hey, where were you half the time of the concert?", Eleanor tittade undrande på mig och tittade försiktigt in i mina ögon. "Have you cried, hun?", innan jag ens hann besvara frågan så var jag inne i hennes armar. Jag gav henne en lös kram tillbaka. 
"Are you ready to see the boys backstage?", hon släppte taget och stirrade rakt in i mina ögon. Egentligen inte var min första tanke, men jag nickade svagt och följde efter El som redan var påväg bortåt. Men snabbt tog hon upp något ur hennes handväska och räckte över det till mig. Det var en bricka med ett band på. Jag förstod självklart att det var biljetten in till rummet där killarna skulle hålla till. Om jag skulle vara ärlig så var jag lite nervös inför träffen med både Zayn och Niall, jag hade aldrig sett dem på riktigt förr och jag visste ju inte alls hur dem var som person. Fast mest av allt så var jag nog mest rädd för att träffa Harry, hur skulle det gå? 
 
Vi möttes av två stora vakter utanför en dörr. Vi visade upp våra pass och en utav vakterna förde oss in genom den långa gången. Nevrositeten steg och jag kände mig inte alls lika säker längre, fast egentligen så hade jag ju träffat både Louis och Liam innan och de båda var riktigt snälla och jag har även hört att Niall och Zayn var lika snälla så jag antog att det var sant. Vi klev in genom den lilla dörren in till ett litet rum och det första jag fick se var Liam, Louis och Niall. Trots att jag aldrig sett Niall så kunde jag ändå hans namn eftersom Nadja alltid säger hans namn först och för att vara ärlig så la jag hans namn på minne eftersom jag tyckte att hans efternamn lät så roligt. 
 
Eleanor gick med en rask takt in i Louis öppna armar medans Niall och Liam pratade med några av de kaotiska fansen som också hade fått backstage pass. Jag mötte fort Liams blick och både han och Niall kom emot mig. 
Liam gav mig en lätt kram och hälsade mig välkommen medans Niall först tog min hand och presenterade sig men drog mig fort in i en förhastad kram som jag hastigt besvarade. 
Vi alla satt och småpratade ihopträngda i den lilla soffan då dörren plötsligt öppnades och in kom den svarthåriga killen och.. Harry. Jag vände fort bort blicken som nyfiket ville se vilka som gick in genom dörren men ångrade mig snabbt när jag då mötte Harrys blick. 
"Hey, You must be Linn!, Nice to see you.", jag mötte hans hand och skakade om den vänligt. "I'm Zayn!" 
Jag log och kom då att tänka på att namnet jag aldrig glömde var ju just Zayn, det var så ovanligt, speciellt hemma i lilla Sverige. Jag försökte att inte titta på Harry som satte sig i en ledig fotölj, fast samtidigt kunde jag nästan inte låta bli att snegla på honom. Trots det han gjorde så var han ju fortfarande samma person på utsidan. Hans bruna lockar, gröna ögon och det olagliga vackra leendet. Jag suckade. Det skulle bli lätt att förlåta en sådan som Harry, men förlåta är något man bara gör. Glömma är däremot en helt annan sak. 

Kommer Harry och Linn prata med varandra? Nu är det i samma rum iallafall. ;) Comment what you think! 
 

Superbra!!!

Svar: Tack du! :D
My Wesström

Jättebra! Jag hoppas verkligen att dom pratar med varandra! längtartil nästa!:)

Svar: Taack snälla duu! <3
My Wesström

Jättebra längtar ihjäl mig till nästa kapitel!!!
När kommer nästa?<333333

Svar: Imorgon! Tack så hemskt mkt sötis <3
My Wesström

Blev sjukt glad när jag såg detta. Jag hoppas du skriver mer snart!:):) Du är bäst <3<3

Svar: Ja absolut, kommer imorgon förmiddag! kram sötis <3
My Wesström

Bäst!

Svar: Åh vad glad jag blir, tusen tack !
My Wesström

Hoppas verkligen att dem pratar!

Svar: Ja absolut! nästa kommer imon :)
My Wesström

Åååhh vad underbart! Blev så sjuuukt glad när jag såg att du skrivit mer!! ❤❤❤❤ UNDERBART!!! ❤❤❤ Snälla skriv mer!! Älska ❤❤
My lovely boys <3

Svar: Haha söt du äär! Kraam <3
My Wesström




Kom ihåg mig?