Harrys Perspektiv;
Jag och Zayn stannade och pratade lite med scenanläggarna en liten stund efter showen, vilket gjorde att vi blev lite sen till rummet där backstage-träffen skulle hålla till. Jag hade slängt vissa ögonkast på Linn lite då och då under showen men under den sista halvtimmen så var hon konstigt nog inte där. Därför kom det som en chock för mig när hon satt där, i den lilla svarta skinnsoffan ihopklämd mellan Eleanor och Liam. Jag kunde nästan inte slita blicken ifrån henne men jag märkte hur hon tvingade sig själv att inte titta på mig, istället så märkte jag hur hon då och då sneglade lite, vilket enligt mig, bara var gulligt. Hon var lika fin som alltid. Hennes mörka hår såg ut att vara rätt ofixat, vilket jag ganska tidigt la märke till eftersom hon hade sin mössa på sig. Hon hade även sina solglasögon med sig, dock behöll hon dem i handen. Hennes ögonfransar var fortfarande svarta och hennes bruna ögon som en gång stirrat rakt in i mina fick mig fortfarande att nästan drunka in i dem. Hela hon var så vacker.
"Ey, Harry!", när Zayn viftade sina händer framför mitt ansikte så förstod jag att jag återigen fallit mig in i mina egna tankar och bekymmer att jag nästan glömt bort var jag gjorde här. Zayn lutade huvudet åt mitt håll, jag vände örat mot honom så att han lätt kunde berätta vad det var frågan om. "What the fuck are you doing, man? talk to her!", jag tittade en aning fundersamt på honom då han nickade en lös nick mot Linn. Jag tittade med hela huvudet dit och märkte då att hon redan tittade på mig. Våra ögon möttes och om jag såg det rätt så var det tårar jag såg i hennes ögon, vilket faktiskt gjorde lite ont i mig. Jag harklade mig och reste mig upp från stolen.
Jag gick den korta metern bort mot soffan och ställde mig framför Linn. Eleanor, Louis och resten av killarna tittade förvånat på mig. Jag tog modet till mig att titta in i Linns ögon och fråga frågan som jag troligtvis redan visste svaret på.
"Hey Linn. I think we need to talk.", jag fuktade läpparna med hjälp av tungan men vägrade att släppa blicken ifrån henne. Hon såg till en början förvirrad ut men efter några sekunder så fick jag svaret, och det var det svaret jag även hade förväntat mig ifrån henne.
"About what? we haven't something to talking about, Harry.", hon drog till med ett tillgjort leende som till och med jag kunde genomskåda. Jag drog efter andan och bet mig hårt i läppen.
"Please, I need to explain.", bad jag. "Everything. I know that you won't to know me right now, but you do and I want you to know how the situation really is.", med en knuff och övertalning från Eleanor gick hon slutligen med på det, vilket gjorde mig rätt glad.
Vi gick genom samma vita gång som vi kom in igenom och jag tittade emellanåt bakåt för att försäkra mig om att hon fortsatte att gå bakom mig. Vi kom ut till arenans stora dörr och jag märkte direkt att fansen fortfarande var kvar utanför och det förmodligen väntade på att vi skulle komma ut. Jag suckade och tog mig för pannan.
"What's it?", frågade Linn. Hon lät faktiskt orolig samtidigt som hon tittade åt samma håll, hon fick snabbt syn på alla tjejerna där utanför och förstod då vad jag menade. "Oh, aha. But come on, it can't be so dangerous!", hon tog ett steg framåt innan jag hastigt hann greppa taget om hennes arm. Hon vände snabbt huvudet mot mig med en irriterad blick.
"You don't know our fans. They can be very angry and jeaulos. Especially when it comes to us and girls, so please, go not out there.", hon nickade. "But follow me, we can take the backdoor, my car is there too."
Linns Perspektiv;
Det var spännt mellan mig och Harry när vi båda satt i hans stora svarta bil påväg hem till hans lägenhet. Trots omständigheterna så kunde jag inte låta bli att kasta sidoblickar på honom då han var fullt koncentrerad på vägen och körningen. Hans svarta mössa täckte de mesta av hans gyllenbruna hår, det var bara några ynka lockar som stack fram. Jag gav med mig en ljudlös suck när vi sedan, sakta men säkert svängde in på Harrys garageuppfart som han fått med lägenheten. Han klev fort ut ut bilen och jag följde snabbt hans exempel.
Jag slog mig ner i hans soffa, hans svarta mjuka soffa som vi för bara några dagar sedan legat i och berättat hur vi kände för varandra. Ärligt talat så var det faktiskt ganska jobbigt att vistas i just detta rummet, men vad hade jag för val? vart skulle vi annars vara för att få vara ensamma? Harry satte sig på andra sidan soffkanten och stirrade ner mot sitt dyrbara rumsbord gjort utav glas.
"Tell me now, Harry.", jag avbröt tystnaden efter ett tag och ännu en tystnad spred sig över rummet. Det var nästan så att man kunde höra våra hjärtan slå. Han svalde hårt och vände huvudet mot mig.
"Before I'll tell you, I just want you to know that everything I said to you that night was true. I don't lie about those things.", jag nickade försiktigt, även om jag tvivlade starkt på det han just sa. "And I know you think the same about me, Linn. Real feelings just don't go away.", hans ord fick mitt blod att bli till is. Jag satt i flera sekunder och bara tänkte ut ett bra svar. Eller vad fanns det att kunna svara mer än sanningen? jag suckade högt.
"Harry, I liked you, yeah. I still do it. And I can forgive you for this, because it was never you and me for real then. But I can never forget that you did, and I don't know if I ever can trust you again."
Han tittade ner mot rumsbordet igen och nickade förstående på huvudet. "Yes, and I understand that."
"Now, tell me what's happend.", jag la armarna i kors och bestämde mig för att gå rak på sak. Något jag hade lärt mig under mina månader tillsammans med Carl var att ville man veta något, något allvarligt, så skulle man vara hård och allvarlig, annars funkade det inte.
"Yeah, It's actually a long story, but yeah, you deserves to know how everything is.", svarade han kort innan han fortsatte.
Ja, vad tror ni egentligen? vad är det Harry menar? ;) Hmm. Jag ska på tjejkväll ikväll, men om ni kommenterar denna del riktigt bra så får ni en tidsinlagd del senare, right? ;) kram på er alla!