everything about you, del 17

Harrys Perspektiv;

"I don't understand, Harry.", hon höjde ögonbrynen. "I wasn't there, you kissed a another girl, not me?" 

"That was the point. I thought it was you, but it wasn't you. I had control over myself, until the girl gave me the drink. She must had put in any pill or something, then I just remember that I woke up in a apartment beside the same girl I thought was you. I'm so sorry, Linn. I really am." 

Hon såg nu helt förkrossad ut, jag tittade förskräckt på henne som verkade vela ha något sagt, men vad? 

"What's it? please tell me.", stammade jag och jag insåg nu att hon döljde mer än jag kunde ana.

"My ex boyfriend was cheating on me the first mouth, but I trusted him when he said that it will never happend again. Two mounths later, he did it again."

---

 

Tanken av att en annan kille hade sårat henne innan mig var illa nog. Hur kunde jag vara så dum och låta henne såras ännu en gång? jag la armarna i kors och tittade tankespritt på Linn som mest såg bekymrad ut. 

"How long time was you two together?", frågan bara flög ur min mun och jag började undra om hon tog illa upp av den, men det förvånade mig att hon fortfarande såg lika fridfull ut. 

"Ten month.", hennes röst lät klen och jag såg hur hon kämpade för att hålla tårarna borta. "I believed him. I alived with his liars in ten month. After that, he just leave me. Without a reason." 

Jag svalde hårt och ville mer än allt bara hålla om henne nu, men jag var feg, nästan för feg. 

"How did you? to move on?", jag visste att det var egentligen kanske helt fel tidpunk att fråga om det, men jag ville verkligen veta nu. Hon tittade ner mot golvet och höjde inte blicken en endaste liten gång. 

"I don't know. It took a little bit time, to be honest, too many month. But then, I realized that I'm happier without him. It was time to forget him.", hon suckade. "Then I met you and I thought that you were different. That you will never hurt me, but I had wrong.", det högg till i hjärtat när hon sa det sista och jag förstod att bakom den säkra, trygga och snälla tjejen jag hade framför mig dolde sig en stor sorg och jag kunde nu nästan ta på den osäkerheten som spred sig över rummet. Jag bet mig hårt i läppen och blev för stunden mållös. "I maybe don't cry, but it hurts. Maybe I won't say, but I feel and I maybe don't show, but I care. The last day without you has been terrible, but I has tried to be strong, and it worked because I'm used to." 

"I wish we just.. Could forget what's happend that night and just give us a second chance. I really mean that I said that evening, I like you, very much.", jag sa det på ett sånt ärligt sätt som det bara gick och jag förstod att allt som vanligt var mitt fel. Ingenting av detta skulle behövt ha hänt om inte jag hade klantat till det så mycket. Fansen var emot mig, Louis var emot mig och även nu Linn. 

Dock hade dramat med Louis sjunkit lite och vi kan nu iallafall prata som vanligt, men ändå kunde jag känna den spände tråden mellan oss som då och då uppstod. 

"I don't know, Harry. Can we just be friends for a little while? I must get time for myself.", hennes ord skar in i hjärtat men samtidigt så förstod jag henne. Om jag var i hennes situation så skulle jag också vara besviken och kanske till och med arg.

 

 

Linns Perspektiv; 

Jag stängde igen dörren efter mig och att lämna lägenheten var jobbigare än jag tidigare hade kunnat trott. Efter den stela och ganska strama kramen jag fått av Harry innan jag gått ut så förstod jag då hur mycket jag saknat honom, hans kramar och speciellt hans leende som jag var anledningen till för några dagar sedan. Att veta de fick tårarna att vilja pressas ut, men ännu lät ja gde inte rinna. Istället gick jag med långa steg ner för de kalla trapporna och jag kunde höra hur mina fotsteg ekade i väggarna. Eftersom han bodde på den näst högsta våningen så var det några trappor att passera. När jag väl stod med handen på dörrhandtaget för att då trycka undan den så brast allt. Allt jag tidigare hållt inom mig bara ville ut, mina ben blev till spagetti och jag förstod själv att jag inte var riskabel till att gå den långa biten hem till Eleanor. Jag hade inte heller tankarna på att kalla på någon taxi, istället satte jag mig ner på den hårda, kalla stentrappan utanför och la huvudet i händerna. 

 

"Linn?", jag tittade upp mot killen som nu stod framför mig. Han hade en enkel tröja på sig med en jeansväst ovanpå. Jag kände igen han så väl och skulle jag vara ärlig så var jag faktiskt ganska glad över att se honom där framför mig, Liam. "Why do you sit here? come with me into Harrys apartmant again. You look pale and cold." 

Jag fnös till och kunde inte låta bli att småle åt att han faktiskt brydde sig så mycket. Som svar skakade jag drastiskt på huvudet och fortsatte att titta ner på marken. 

"I should just pick up my phone charger as I forgot here tonight.", han sänkte ner sin hand. Jag tittade frågande på hans handflata och sedan på honom. "But it can wait. I can't let you sit here alone, come on. I'll drive you home." 

"No, Liam. This isn't your business. I can take care of myself and I'm risky enough to take my own cap.", svarade jag. Hans hand var fortfarande öppen, villig att möta min. Jag tittade upp på honom och sedan återigen på hans hand. Efter ett tag så orkade jag inte längre vara envis, jag tog taget om handen och drog mig fort upp på egna ben igen. Jag log ett svagt leende mot honom och tillsammans gick vi mot hans bil. 

 

"Thank you so much, Liam. You're so nice and a good friend. Please, take care of Harry, I still care about him and I hate to know that he's sad now. ", jag klev ur bilen. 

"No problem, I'll always help my friends.", han log. "I'll try, but Harry is very stubborn, but yeah, I'll try." 

Jag gav honom ett tacksamt leende och stängde fort igen dörren och Liam lämnade uppfarten. Jag såg efter bilen tills jag inte längre hade den utom synhåll innan jag slutligen tog kliven upp för trappen till El's stora hus och mötte mamma i hallen. Det såg ut som att hon precis kommit hem hon också. 

Hon tittade bekymmersamt på mig när jag kom in hennes ögon var vidöppna. 

"Men lilla älsklingen, vad har hänt?", jag förstod inte riktigt vad hon menade utan jag bara gav henne en ilsken blick, trampade av mig skorna, ignorerade hennes fråga och gick istället direkt upp på rummet. 

Jag tittade mig nyfiket i spegeln och det kom som en chock. Jag var praktiskt taget rädd för min egna spegelbild och jag började nu förstå var mamma menade, men det som skrämde mig mest var att Liam faktiskt sett mig så här, han borde ha blivit rädd han med. Jag skyndade mig in till badrummet för att så fort som möjligt få bort den utkletade mascaran som befann sig över hela mitt ansikte. Jag såg verkligen hemsk ut och det var få tillfällen jag faktiskt blev rädd för min egen spegelbild. Jag rös av tanken och bestämde mig för att istället logga in lite snabbt på Twitter. Jag blev ganska ställd när jag såg antalet på mina följare. Från ett par hundra till över fem tusen. Jag suckade och vågade nästan inte ens titta på de olika hat och hot-kommentarerna jag förmodligen fått. Dessa kommentarer Eleanor förmodligen lära stå ut med dagligen. 

Trots att jag visste att det var dumt så gjorde jag som jag visste var fel av mig. Jag tittade igenom de tusentals kommentarerna som rullat in på mina gamla tweets och det var nästan skrämmande hur läskiga vissa var faktiskt. Jag kunde knappt förstå hur de över huvud taget kunde kalla sig själv för 'fans''. Efter att ägnat minuter till att trampa ner på mig själv och mitt självförtroende så fick det vara nog. Jag stängde ner Twitter och gick istället in på kontakter, här skulle ringas upp ett gruppsamtal. 

 

Signalerna gick tillslut svarade dem, en i taget. Även med FaceTime så det kändes riktigt kul att äntligen få prata och på ett vis se dem också. Vi alla fyra hade så mycket att prata om och timmarna bara rullade in. Tiden just nu sket jag fullständigt i, bara av att få höra mina tre bästa vänners röster igen gjorde mig hel. De gjorde att jag fick tillbaka känslan igen. Vi pratade om allt möjligt och vi planerade även resan som Elin, Nadja och Erika förmodligen skulle göra. 

Plötsligt blev det tyst i telefonen, jag tittade på tiden. Vi hade pratat i två och en halv timme och klockan här i London var kvart i tre. Jag kunde ju bara gissa mig till hur mycket den var hemma i Sverige. Denna tystnad varade länge, men tillslut kunde jag inte längre hålla mig. 

"Nadja..?", frågade jag henne osäkert och jag såg hur hon blickade uppmärksamheten mot telefonen. 

"Ja?" 

"Jag läste på Twitter vad alla fans skrivit till mig och en del säger att Harry vart otrogen mot flickvänner förr, är det sant? eftersom du är värsta fanet så måste jag bara fråga dig vad du vet och har hört.". hon suckade lite och jag märkte nu hur Elin och Erika också hade uppmärsamheten mot kameran. 

"Rykterna säger att han är personen som ofta gillar att charma tjejer och kysser dem på första dejten osv. Men det måste inte vara sant, vad vet vi liksom? De sägs ju att han kysste en annan tjej, det var därför det tog slut med Taylor Swift, men jag har ingen aning faktiskt." , hennes ord fick mig en aning orolig. Tänk om det var sant? 

"Men hörru, Linn. Skit i alla rykterna, jag tycker du borde ge honom en andra chans. Eller iallafall fortsätta ha sån kontakt med honom. Så som du beskriver det så verkar det som att han verkligen gillar dig.", en röst som inte tillhörde Nadja hördes nu och jag log över att Elin alltid kom med bra tips. Hon var den lite mer 'populära' av oss och har haft flest förhållanden, klart hon visste bäst. 

"Just nu vet jag ingenting, allt har blivit så fel. Det känns som jag inte kan lita på någon alls längre. Det kändes så rätt med Harry på något sätt, trots att vi knappt kände varandra. Jag saknar honom. Men samtidigt så vet jag inte hur jag ska kunna lita på honom igen, hur vet jag att han inte gör om samma misstag igen? hur vet jag att han inte lämnar mig på samma sätt som Carl lämnade mig? jag vet ingenting längre, och jag känner att jag behöver tid att tänka över allt som hänt också.", jag möttes av nickar i kamerorna och det kändes skönt att äntligen ha fått prata ut om det med någon. 

"Dock verkar han vara typen som alltid kanske är lite för charmig och flirtig. Sen är han känd på det också. Akta dig för sånna.", uppmanade Erika. Elin nickade instämmande. 

Jag kom då att tänka på det mamma sa till mig dagen hon hade sett mig och Harry tillsammans. Hon hade sagt lika dant. Kanske var detta ett tecken på att det skulle sluta så här? och tänkte jag efter så hade han vart otroligt på och flirtig första gången vi sågs, hur kan jag vara så säker på att han inte är lika med andra tjejer när jag inte såg på? just nu visste jag varken ut eller in, jag behövde som sagt tid för mig själv. 

---

Sorry för en jättesen del hörrni. Men kom hem rätt sent ifrån Gabbi. Sedan höll jag pappa sällskap vid maten och sånt. Men här är delen ni väntat på iallafall, kommentera nu! ;) 

Month är månad på engelska, inte mouth... Mouth betyder mun..
Förlåt om du tycker jag är jobbig som rättar dej men var bara tvungen :/

Bra del som alltid :)

Åh, hon saknar honom ju!:( Hopppas det löser sig!!

Äntligen! Du är bäst!!:) Du måste skriva mer SNART!
Isabella

Bra del

Jättebra kapitel!!!!!!!!!!!!!!!!!
Kan inte Harry och Linn bli tillsamans snart??♥♥
Längtar till näsa kapitel^^

Jag tycker verkligen att Linn ska ge Harry en andra chans, för de verkar båda gilla varandra riktigt mycket. Hoppas hoppas! :D
Och förresten, vad gulligt av Liam att skjutsa hem henne! :)

ghrymt bra deeeeel :D

förstår ej hur du kan skriva så bra! du är så duktig :) vill bara ha meer!

Använder du google översätt? För det fungerar inte att överätta ord rakt av, engelska språket är inte uppbyggdt på samma sätt som svenskan. Annars är berättelsen sjukt bra och SNÄLLA fortsätt skriva!! ❤❤❤ Förlåt om du tar illa upp, verkligen! Vill bara hjälpa :) Kommer från England och älskar också att skriva (precis som du antar jag) så du förstår mig kanske !! :) ❤❤❤ Älskar verkligen the boys.. ❤ Helt sjukt haha! ❤❤

Jag tycker att hon ska förlåta honom. De kände varandra i typ fem minuter, klart att det var jävligt drygt av honom och väldigt förvirrande... han ångrar sig till och med! Liksom. Waahh. Förlåt honom!! ❤

Meeer hehe!!

Bäst som vanligt😊