Eftertexterna rullade och slutet som jag alltid grät åt, även denna gång, var över. Jag torkade tårarna och insåg först nu att mitt huvud var lutad mot Harrys axel. Jag förflyttade mig fort åt sidan när mitt huvud sneglade upp på honom och han log sitt vanliga, charmiga leende. Hans smilegropar syntes extra bra och hans gröna ögon stirrade på mig. I vanliga fall hade jag tyckt att hela situationen var konstig, men på något sätt så kändes det.. Bra att vara här hos Harry, i hans vardagsrum och ha tittat på A walk to remember med huvudet lutat mot hans varma, trygga axel. 

När jag märkte att han fortsatte att ha blicken riktat mot mig så kunde jag inte längre låta bli att titta upp från golvet. Jag vände på huvudet och våra blickar möttes. Jag tittade på klockan som satt på min arm, den var bara halv nio. Harry log ännu ett leende och vi satt under tystnad innan han slutligen tog ordet i sina händer. 

"Are you hungry or something?", utan att tänka så nickade jag ivrigt på huvudet. Det fick mig att tänka på att jag faktiskt inte ätit sedan lunchen i stan tidigare idag. "Do you like Pizza?" 

Min mage knorrade till när jag hörde ordet Pizza och jag började undra vad Harry egentligen trodde om mig. Vem tycker inte om Pizza liksom? Jag fnös till och gav Harry ett välmånende leende. 

"I love Pizza!", sa jag ärligt och betonade 'älskar' lite extra. Han skrattade och reste sig upp. 

"Good, I call the Pizza boy as drive around and serving the food.", jag tittade tacksamt på honom och strök mig lite rofyllt på magen. Han stannade i dörröppningen och tittade bak på mig med sitt vanliga leende som gav mig gåshud. "And since I don't might buy your coffee in the city yesterday, I'll but the Pizza to us now. Okay?"

Jag suckade och nickade uppskattat åt Harry som nu gått till rummet intill för att beställa maten, men lika snabbt som han försvann kom han tillbaka och tittade undrande på mig. "Which pizza o you want?"

Jag fnittrade och tänkte efter en stund. "I don't know. I take what you'll take, just because test something new.",  han log och gick ut ur rummet igen. Jag kunde höra genom väggen hur han pratade med någon och han lät lika vänlig som vanligt. Han kom sedan inrusande men stannade till när han fick syn på mig, sedan gav han mig sitt leende igen. 

"The pizza is coming about fifteen minutes.", klargjorde han och satte sig bredvid mig i soffan igen. 

"Perfect. I'm starving!", vi båda skrattade till och sedan blev vi sittande i soffan, under en lugn tystnad. 

 

Femton minuter senare var pizzabudet utanför dörren. Under tiden vi väntade så satt vi och pratade om lite allt möjligt. Jag kände att trots den lilla tiden vi fått tillsammans så hade jag börjat förstå hur han fungerade nu. Han var killen som gillade att spexa, var väldigt lugn och trygg, men också helt otroligt charmig. Han skulle kunna få vilken tjej som helst på fall, om han så ville. Han kom in till rummet med två Pizzor i armarna och ställde dem framför mig på rumsbordet. Han hann knappt sätta sig innan jag redan börjat huggit in på den ljuvliga Pizzan. 

"Oh, This was really good. I starded to wonder if your choice of food was any good idea, but now I'm not so sure anymore.", jag tänkte fortsätta meningen när jag insåg att jag hade munnen full av mat samtidigt som jag pratade med Harry. Åh herregud, varför skulle jag alltid göra bort mig? Mina kinder hettade till och jag tuggade fort ur munnen innan jag fortsatte. "I'm so sorry, I usually not talk with food in my mouth. Sorry." 

Han tittade först konstigt på mig sedan hände det som jag faktiskt inte var beredd på skulle hända - han brast ut i skratt. Då var det min tur att titta konstigt på honom. 

När han väl lugnade ner sig en aning så tog han en megastor tugga av sin pizza, tittade på mig och pickade löst på min arm för att väcka min uppmärksamhet. "I don't really know what do you mean now."

Jag gav med mig ett lätt fniss och återgick till min pizza igen. Genom att han gjorde lika som mig - dock med flit, men ändå, så kändes situationen mycket bättre och jag kände mig inte alls lika dum längre. 

 

Harry harklade sig och väckte återigen min uppmärksamhet. Jag tittade på honom och gav honom ett nätt leende samtidigt som han försökte att säga något. 

"Uhm..", han fnös till lite, som om han skämdes lite för det han just skulle säga. "Linn, I know we don't know each other so well yet, but I'll anyway thank you for you make my day, today.", hans ord fick mig att rodna men innan jag hann säga något så hann han före. "And by the way. You don't need to blush when you eat. I love girls with good appetite, and one more thing, I think I like you."

Jag stelnade till. Hörde jag rätt? sa Harry just att han gillade mig? mig av alla miljontals tjejer i världen? Jag blev helt mållös och hade inte hört någon säga det till mig på över ett år, från en kille som egentligen inte ens verkade älska mig på riktigt. Men skulle jag kunna våga tro på Harrys ord? skulle jag våga lita på någon utom mina vänner igen? Jag log som svar och jag märkte att Harry själv blev lite tagen över det han just sa. 

"I really sucks to talk about feelings, but I think I like you too.", jag suckade samtidigt som jag kunde se mig själv speglas i Harrys pupiller. "But we have just know each other in one day? I really don't know yet."

Han drog in mig i hans varma armar och jag lutade försiktigt huvudet mot hans axel och sniffade in hans doft från hans hals. Han strök mig över både rygg och hår och jag kunde höra hur hans andetag åkte fram och tillbaka. 

"I know, that's why I want to know you more and Louis said that you stay here in four weeks, we have so much time.", hans ord gjorde så både blev säkrare på mig själv och mina känslor för Harry. Han hade alltid så rätt i det han sa. Kanske skulle jag kunna våga lita på honom? han verkade inte alls vara den typen som skulle svika någon han gillade. 

Jag ville inte gärna släppa hans tag om mig, men något sa mig att det kanske var läge för att dra mig undan. Han tittade lugnt på mig med ett brett litet leende som lekte på hans läppar. Utan att ens tänka så pressade jag mina läppar mot hans och han besvarade den varsamt. Jag kunde känna smaken av pizza på hans läppar, vilket bara fick mig att le. 

 

Efter en lyckad och perfekt kväll så var det dags att säga hej då. Skulle jag vara ärligt så tog det emot mer än jag hade kunnat trott att se henne stänga dörren efter sig. Jag ville egentligen ha henne att sova över, här med mig, men även jag visste att det skulle gått alldeles för fort fram, och jag vet ju hur det har gått i tidigare förhållanden, så för att minska risken att förlora Linn så måste jag ta det lugnt, hur gärna jag än ville ha henne och kalla henne för min. 

Jag ryckte till när jag kände hur min mobil vibrerade. Jag tog snabbt upp den och tittade på den lysande skärmen. Det var ett sms, ifrån Will, en gammal kompis från Holmes Chapel, jag blev faktiskt både glad och förvånad över hans namn på displayen och snabbt drog jag upp det så jag kunde läsa hela. 

 

 

Vad som gjorde mig både glad och förvirrad var just att vi inte hade hörts av på över ett år, vi var tajtare än allt annat innan och vi hade till och med ett band tillsammans innan One Direction. Han hade alltid stöttat mig i det jag gjorde och jag saknade verkligen honom. Det var en torsdagskväll men vad gjorde det? klubbarna var uppe för det, och förmodligen inte lika mycket folk. Jag var ändå så ledig imorgon så vad hade jag att förlora? dock så vet jag ju att med Will kan jag bli riktigt galen på fester när vi väl kom igång, men idag känner jag mest för att ta det lugnt med drickandet. Eller? 

 

---

Undra hur det går på festen? Kommer Harry kanske få i sig lite för mycket? ja, vi får se vad som händer!

Massor med kramar till er <3