Jag suckade när jag kom in igenom dörren till studion. Jag insåg då att jag var ensam där. Kanske var jag lite för exalterad över våran viktiga konsert ikväll inför de alla femtiotusentals människorna. Jag taggade riktigt mycket tills ikväll, så jag ville verkligen att detta genrep skulle gå vägen, men att veta att Louis och Harry inte kommer så bra överens just nu gjorde mig faktiskt lite orolig. Vad skulle nu hända? Jag drog efter andan återigen när jag plötsligt hör röster utanför dörren. Jag vände hastigt på huvudet för att kunna se vem det var som kom in och mitt leende spred sig över läpparna när jag fick syn på både Niall och Zayn med en varsin kaffe i handen. 

Niall såg lika glad ut som vanligt medans Zayn såg mest förvirrad ut. 

"Hey guys, wazzup?", jag höjde rösten och väckte genast deras uppmärkamhet, sedan reste jag mig upp för att möta de båda i en varsin kram. "Where's Lou and Haz?", jag tittade omtumlande och oroligt på klockan och sedan snabbt tillbaka på killarna igen som bara suckade. 

"Harry is probably on his way but Louis don't coming.", svarade Zayn. Jag gav honom en ganska så stillsam och chockad blick innan jag tog över ordet.

"Not coming? why? he should never miss any soundcheck?" 

"I don't know what it was with him, he sounds angry and tired. I think it's about Harry. But he will be there tonight at our concert.", la Niall snabbt till och log ett svagt leende. Jag nickade bara och förstod att jag inget mer kunde göra. Det var bara att bita ihop och försökta stötta dem båda, även om jag visste hur Harry kunde vara med tjejer så kunde jag ändå förstå att Louis var arg denna gång, det var ju hans flickväns kusin det handlade om nu. 

 

Tjugio minuter senare satt vi alla utom Louis ihopträngda i soffan och jag lärde erkänna att det faktiskt var riktigt tråkigt utan Louis. Jag tittade likgiltigt på Harry som satt på andra sidan hörnet och teg. Han hade knappt hälsat när han tyst smygit sig in i studion. Hans blick var fäst på golvet och jag förstod att även han mådde dåligt av detta. 

Jag tittade på på Zayn och Niall som båda höll på med mobilerna. Jag suckade och började tröttna på den långtråkiga tystnaden som spridit sig över rummet. 

"Harry, seriously. Why did you do it?", orden bara flög ur min mun och jag ångrade mig faktiskt lite, jag tog dock inte tillbaka orden utan jag fick nu stå för det jag sagt. Niall och Zayn tittade lika frågande på Harry som jag och jag förstod då att den frågan skulle ha kommit iallafall. Harry suckade en ljudlös suck och mötte våra ögon för första gången på hela dagen. 

"I don't know. I was so stupid.", han tog sina händer för sitt ansikte. "She was really special, but I destroyed everything." 

"Yeah, You were with Will and with him you can be a slighty for drunk.", klagade Zayn. "But you can't blame everything because you were drunk, it's your own choice and you didn't need to drinking too much." 

Både jag och Niall nickade instämmande och vi hörde hur Harrys spräckliga röst snart skulle brista. Det kändes jobbigt att behöva se honom så här. 

"I don't know her or something. But if you really liked her, you'd probably fight for her.", Niall lät ovanligt lugn och klappade Harry löst på axeln. "Even I as single knew it, and I think that Linn is a nice girl." 

Harry ryckte på axlarna och tittade fram bakom sina händer. Hans ögon var röda och hans påsar under ögonen syntes allt för väl. Aldrig hade jag egentligen sett honom så här förkrossad över en tjej förut, kanske var hon verkligen speciell? 

"Yeah, but I hurt her. Louis tell me that she had any stupid boy before too. I don't know what happened between them, but I know that she never will forgive me.", tårarna rann ner från hans kinder som han under en längre tid försökt hålla för sig själv. "Louis hate me and probably you guys too. What's happend now, then?"

Jag såg på Zayn och sedan på Niall. Vad trodde Harry om oss? det gjorde faktiskt lite ont att höra att Harry tänkte så. Jag avbröt den lilla tystnaden som uppstod och tittade allvarligt på Harry. 

"We don't hate you, Haz. And we'll never do it either.", med höjda ögonbryn stirrade jag på både Niall och Zayn för en bekräftelse på det jag just sa. De nickade. "And not Louis either. He's just a little bit angry right now and let him. He'll get over it.", jag hann bara komma dit för sedan kom Zayn och snabbt tog orden ur munnen på mig.

"Liam is right. And you and Lou has always been like brothers to each other, you two are so close. Never this is forever.", i samma veva så öppnades studio dörren och ett välbekant ansikte syntes. 

"Hey Lou!", utbrast Niall och sprang fort fram till Louis för att ge honom en kram. Det slutade med att jag, Louis, Niall och Zayn låg nere på golvet och skojbrottades. Men en sak fattades, en sak som alltid är där när vi skojbrottas på golvet - Harry. Harry som nu satt i soffan och stirrade skamset ner i golvet. Vi märkte hur Louis kastade en illsken blick mot Harrys håll men fortsatte sedan att brottas. 

 

"Okay, now when we all is here. We can just train a little bit before the concert tonight?", frågade jag givande och gick mot lådan där plast-mikrofonerna låg. Louis harklade sig hastigt vilket fick mig att vända på huvudet. 

"Uhm.. I shouldn't stay, I'll just fetch my jacket I forget here the day before yesterday.", jag gav honom en tom blick och jag såg att även Zayn och Niall blev en aning besvikna. Jag nickade på huvudet. "See you tonight, maybe." 

Jag skulle precis öppna munnen och fråga vad som egentligen höll på att hända när Harry, med mörka ögon och ett bestämt tonläge reste sig upp från soffan och gick raka vägen fram till Louis.

"Maybe?", sa han högt. "Lou, it's okay that you are mad and disappointed on me, it's okay. But you can't punish the rest of the band just for you and me don't talk, okay? Tonight is a important concert there a world famous Music Producer are coming. You can't let down the band, it's not fair." 

Jag chockades över Harrys reaktion men jag kunde inte heller låta bli att hålla med honom och jag tror även att det fick Louis att inse viktiga saker. Han tog sig för pannan och nickade en lätt nick mot Harry. 

"Sorry guys, it wasn't mean to be such a bitch.", vi log. "Of couse I'm in, I can't disappoint you. We're a team, right?", han tittade först på Harry och sedan på oss. Jag nickade stolt. Han tog av sig jackan och det blev en stor gruppkram mellan oss alla fem, till och med Harry och Louis, vilket kändes så otroligt skönt att se. 

 

"Okay, now we take our second to last song on the concert, Live While We're Young.", klargjorde Zayn och bad mig börja mitt solo. Jag gjorde som han sa och gjorde rörelserna vi övat in. 

Vi hade hållt på och övat i studion i över en timme nu och vi var ännu inte klara, men jag började känna mig riktigt säker på våra steg och sceografin. Nu var jag mer än taggad till konserten i O2 arena.