everything about you, del 5

Linns Perspektiv;

"Okay, great. Louis really want to see you, he's a good guy. He's used to talk to people too." 

"Oh, great. It'll be fun.", jag gav med mig ett tillgjort leende och åt en tugga av mitt grillspätt. En del av mig ville verkligen inte gå ut med El och hennes världskända pojkvän, men den andra delen såg det som en möjlighet, vilket gjorde att den andra delen vann, och förmodligen var det det bästa. Vad skulle jag annars göra? vara hemma och höra på mamma och pappas småtjaffs ifrån gästrummet mitt emot? nej tack.

---

Efter maten så var vi alla trötta. Det hade vart en lång resa till London och så jag fattade det på Eleanor så skulle förmodligen shoppingturen imorgon också bli rätt kaotisk. Eller med hennes ord "Ganska ovanlig, förvirrad och högljudd men ändå riktigt rolig.". Jag tackade för maten och gick upp på rummet som var fullt med grejer. Men jag skulle inte klaga, det kunde ha vart värre. Förresten så var det rätt mysigt ändå. Jag kom att tänka på Nadja, om One Direction och om Louis. Hela tanken på att jag skulle få träffa en av Nadjas största idoler imorgon var sjukt, men samtidigt så skulle det bli intressant. 

Jag bestämde mig ändå för att ringa henne och se hur hon hade det. Jag slog in hennes nummer och signalerna gick, en efter en. När jag precis höjde mobilen för att klicka på avsluta så hör jag en röst i andra änden, och tja, visst hade man hört en gladare Nadja förr. 

"Vet du vad som just hände mig?", hon suckade tungt. "Nej, såklart du inte vet för du är i London och har förmodligen redan lärt känna alla i One Direction redan.", det hon just konstaterade kom som en chock som jag inte alls var beredd på. Jag svalde hårt och kände mig faktiskt en aning nervös, nervös på hur hon skulle reagera. Skulle hon bli arg? 

"Faktiskt så har jag inte träffat dem än, men El vill att jag följer med hon och Louis och shoppar imon.", jag kunde höra hur hennes andetag var kraftiga och hon kändes en aning andfådd. "Hur visste du om det förresten?" 

Hon fnös bakom luren och jag kunde inte riktigt tyda om det var för att hon var irriterad eller om det var för någon annan anledning. 

"Åh, snälla Linn. Varför tror du jag vart så avundsjuk på att du ska åka till London? jag vet typ allt om One Direction och självklart visste jag om han och Eleanor, fast det trodde ju jag du visste?" , utan att se på henne så kunde jag faktist känna hur hennes leende spred sig på sina läppar. "Du anar itne hur avundsjuk jag är på dig just nu." 

"Ärligt talat så visste jag inte ens om att det var just den Louis som hon dejtade.", svarade jag ärligt och hon fnittra till lite. "Jag vet inte vad som kommer hända imorgon eller något, men jag är faktiskt lite nervös, tänk om El's kille inte alls tycker om mig? tänk om jag tvingar vara ensam dessa fyra veckorna?" 

"Ta det lugnt. Louis är den roliga av de fem killarna. Han verkar vara så lättsam och så himla.. Sig själv. Du kommer gilla honom!", jag flinade åt hennes kommentar och ryckte svagt på axlarna. 

"Ja, jag hoppas det iallafall och jag hopppas innerligt att han får en bra uppfattning om mig, så jävla pinsamt annars ju.", sedan kom jag ju på att hon faktiskt hade låtit riktigt irriterad när jag ringde. Hon hade inte ens sagt hej när hon svarade. "Vad var det som hände dig idag förresten?", frågade jag tillslut och hennes tonläge ändrades till något seriöst. 

"Eftersom du ändå inte är hemma, och Elin och Erika ska ju åka och campa med Erikas släkt, så gick jag motvilligt med på att åka med min bror till hans innebandyläger, och vara någon slags coach till dem." 

Hennes ord fick mig att bryta ihop av skratt men jag lyckades tillslut sansa mig. 

"Du? ska du vara en coach? vet du ens vad det är? du kan ju ingenting om innebandy och du hatar ju barn?" 

"Ja, mamma lära berätta vad det var. Jag tog hennes plats eftersom hon och pappa lära jobba just de veckorna. Men jag kan inte prata mer nu. Hälsa El och snälla, kan du fråga om autograferna till mig? du vet att jag älskar dig men nu ska vi äta och sånt. Puss.",utan ett ord så avbröts linjen och Nadja hade lagt på. Jag skakade lyckligt på huvudet och tittade länge på displayen innan jag slutligen gick ut till de andra igen. 

Eleanors Perspektiv; 

Solen sken och himlen var helt blå. Perfekt dag för shopping. Jag drog ut ett par blommiga shorts och en vit skjorta. Håret lät jag vara i naturliga lockar och drog några drag med mascaran, sedan var jag helt klar. Jag skulle precis gå in till Linn och höra om hon var lika redo som mig när min mobil plingade till. Snabbt klickade jag upp smset som jag såg var ifrån Louis. 

 

~ Hey babe! Is it okay if Harry hanging with us today? Liam and Niall should do something else and Zayn are with Perrie. Harry would really meet Linn ;) xx ~

 

Jag skrattade åt smset och svarade direkt. Självklart var det okej att Harry var med, vilket nog skulle uppskattas från Linns sida också. Att vara med två par visste hon, lik väl som jag, att det kunde bli väldigt tråkigt. Jag stängde dörren efter mig och gick in till Linns rum. Där stod hon, lika fin som alltid med sitt uppsatta hår och bara stirrade sig in i spegeln. Det såg ut som om hon funderade på något. 

"Wow, Linn. You are so beautiful!", kastade jag ur mig och hon tittade vettskrämt på mig. Hon tog sig för pannan  innan hon slutligen gav mig ett svagt leende. 

"You scared me!", utbrast hon sedan och snurrade ett varv framför spegeln. "Can I really wear this? is it not for... White?" 

Jag la armarna i kors och flinade stort. "Yes, it's a little bit white. But it's you! and by the way, you should not going on any fashion show.", hon log lättat mot mig och nickade på huvudet. "Oh, I forget to tell you, Harry are with us." 

Hon började leta i sin väska och tog fram sina svarta solglasögon. "Yeah, but if we stand here all day, no shopping will happen.", jag tog fram mina lika dana glasögon och sträckte fram min hand.

"Yes, you're right. Let's go and meet them now."

 

Linns Perspektiv; 

Vi betalade taxichaffören för skjutsen in till stan där vi sedan skulle möta Louis och Harry. Jag tittade mig omkring bland den flockande folkmassan och försökte klura ut vika av dessa människor var dem vi letade efter. Jag tittade på Eleanor som bara log. Egentligen hade jag inte alls sett dem, mer än på de olika bilderna som visats överallt i tidningarna eller på olika medier, jag hade ju dock inte tittat så noggrant så om jag skulle vara ärlig så var Louis den enda jag visste utseendet på, i och med bilderna som El visade mig igår.

 

"There is them!", innan jag hann blicka så var Eleanor i Louis famn och där blev hon stående. Jag granskade länge Louis innan min blick gick över till killen i rosa tröja bredvid. De bruna håret med de små lockarna samt de gröna ögonen gjorde mig verkligen knäsvag och jag skulle ljuga om jag sade att han inte såg bra ut, för det gjorde han verkligen. 

"Hey, I'm Harry!", killen med lockarna räckte fram sin hand och jag grabbade villigt taget om den. Jag log ett nervöst leende och nickade på huvudet.

"And I'm Linn. Nice to meet you!" 

"Oh, yeah. I'm Louis by the way! You must be El's cousin? oh gud, she has talked about you so much!", Louis gav mig en snabb kram men släppte snabbt taget. Jag tittade med ett leende på honom och även han såg riktigt bra ut. Han och El såg verkligen lika ut, de var som tvillingar. Ett perfekt par, var min enda tanke. 

"And she's prettier than I thought.", lade Harry till, vilket fick mig att rodna, väldigt mycket faktiskt. 

 

Vi gick på Londons gator och fans kryllade runt omkring oss för att vilja ta en bild med både Louis, Harry och Eleanor. Aldrig hade jag sett så här mycket folk omringat kring mig. Det var en sjuk känsla. Tillslut kom äntligen fem vakter som blockerade gatorna så vi lätt kunde gå förbi. Jag höll mig tätt intill Eleanor men då och då kunde jag kasta blickar mot Harry som då bara log. 

"Oh, Harry. Take with Linn to starbucks, El and me should just go and buy new shoes to me but we coming soon.", jag kunde lätt tyda flinet som lekte på Louis läppar och El tittade med glittrande ögon på mig. Och jag förstod direkt vad de båda två ville, de ville få ihop mig och Harry. 

"But.. We can go with you and..", började Harry men El skakade sakta på huvudet. 

"Go before you two, we coming after!", både jag och Harry tittade på varandra och gav tillslut upp. Vi visste att vi inte hade någon chans mot Louis och Eleanor tillsammans eftersom El var den mest envisaste jag kände, och Louis verkade vara precis lika dan. Vi vände på oss och gick ifrån kärleksparet påväg till Starbucks som låg bara gatan neranför. Det var en evig och pinsam tystnad mellan mig och Harry som aldrig ville ta slut. Herregud, hur skulle detta sluta? 

---

Extra lång del! Kände mig lite skrivarsugen just nu så det fick bli en lite längre del, hoppas det inte gjorde något? ;) haha. 

Vad tror ni? kommer de börja prata snart?! Kommentera finaste ni! 

 

waaaah vill ha nästa del nu! :D haha, sjukt jättebra del!! :D

Vi kan göra en länkning i menyn, om det är okej för dig :)
Ska också börja följa dig! Så grym novell du har! :D
(måste fixa en bloglovin ikon först, helt glömt det, hihi ^^)

omg. omg. omg. asså, wow!!! Är redan helt besatt och gaash!! Så himla bra! omgomgomgomg!!! Alltsåååå så himla sjukt bra!! <3

Okej, gör samma med dig, kan ta en liten stund för jag är inte så bra på sånt ;) Ska också lägga in ikonen och följa dig :D

jdjdikabsaaaasjeifibebe du vet att jag ääääälskar din novell ;)

Så sjukt bra, meeeer :D

grymt bra! du äger som vanligt :)

alla delar av denna novell är superbra! Jag har varit på kollo och har inte kunnat kommentera

Ahahahah, så jävla bra!! <3