everything about you, del 8

Linns Perspektiv;
Hela smset fick mig att rysa av lycka och det kändes som en varm våg strömmade över min kropp. Men ändå, vad menade han med detta? var det så här han gjorde med alla tjejer? tänk om han bara ville en sak. Jag sköt bort tanken och bestämde mig istället för att svara honom.
 ~ Yeah, tomorrow sounds good. See you, then xx ~
 Jag skyndade mig att skicka iväg det innan jag hann ångra mig. Jag kom då att tänka på Carl. Tänk om Harry var exakt som han? tänk om Harry var lika som honom? jag klarade verkligen inte av den tanken att bli sårad på det sättet, igen. 
 


Jag la mig till rätta i sängen och skulle slutligen stänga ögonen när jag hör en knackning på dörren. Jag drog efter en långsam suck och såg hur dörren öppnades. Mamma och hon gav mig en oskyldig blick. 
"Får jag komma in?", jag stirrade på henne med vidöppna ögon utan att säga något alls. "Okej, jag är redan inne men är det okej?" 
Jag ryckte på axlarna som svar och gav med mig plats åt mamma i sängen. Hon gick tacksamt fram och la sig bredvid mig. Där låg vi länge utan ett ord med oron som varade i luften. 
"Du vet det som hände för ett år sedan. Pappa och jag bearbetar det varje dag och jag vill att du ska veta att ingenting är ditt fel.", jag fnös till och kände hur skrattretande det hela lät. 
"Det är inte mitt fel att du klantar dig, jag vet.", känslokallt tittade jag på mamma som nu såg förvånad ut. "Var det detta du ville prata om så kan du gå.", hon suckade och försökte lägga sin arm över mig när jag försiktigt puttade bort den. 
"Det blir inte bättre av att vi håller det inom oss, vännen.", hennes ögon glänste i mörktet och jag kunde se hur tårar föll ner från hennes kinder. Jag gjorde allt för att pressa bort tårarna. Jag ville verkligen inte gråta framför mamma, hon skulle inte få vinna. 
"Jag tänker inte prata med dig om detta, du gjorde fel och svek vår familj.", ännu ett känslokallt tonfall föll ut ur min mun och jag ångrade nästan att jag sade det. Jag visste hur jobbigt det var för både mamma och pappa just nu och det gjorde inte saken bättre att jag trotsade emot. Dock var hon värd det. 
"Jaja, nog prat om detta. Mormor hörde av sig. Hon undrar om du, jag och papap vill äta lunch med henne som varje år. Hon skulle älska att du var med.", jag bet mig i läppen och tänkte mest "fan". 
"Men måste jag?", klagade jag och drog täcket över huvudet. "Vi gör samma sak varje år. Vi tittar på Londons gator och stora hus sen äter vi på samma restaurang varje år." 
"Mormor saknar dig, ni har inte träffats sedan i julas och hon träffar inte dig alls lika ofta som hon träffar Eleanor.", hon hade rätt. Jag hade inte träffat mormor på ett halvår nu och ärligt talat så saknade jag henne riktigt mycket. 
"Men hur länge då? jag skulle träffa Harry imorgon ju.", mamma tittade på mig med ett glatt flin på hennes läppar. Hon nickade på huvudet och nästan skrattade lite. 
"Det är bara på dagen ju, du hinner vara med Harry på kvällen.", hörde jag rätt? På kvällen? vad skulle vi göra då? hade hon förväntat sig att jag skulle sova där? Jag gav henne ett svar genom att nicka på huvudet och med det så pussade hon mig hårt i pannan innan hon tillslut lämnade rummet. Jag tänkte på det hon sa och hur skulle Harry ta det? tänk om han inte ens kunde på kvällen och tänk om han inte ens vill vara med mig på kvällen? jag suckade och grabbade taget om mobilen som låg på nattygsbordet bredvid mig. Jag klickade upp Harrys nummer och skrev in ett ärligt svar. 
 
~ Sorry, but tomorrow on the day should I go out with my parents and my grandma. I've miss her so much and I'll really meet her tomorrow. But if you want to, we can meet each other on the evening? I looked forward to see you. But if you don't want or can, I understand. x L ~
 
Jag läste, suddade och skrev in samma meningar igen och slutligen skickade jag iväg smset. Jag tvekade en aning men efter att haft det skickat så kändes det bra. Nu var det bara att vänta på svar. 
Jag slöt ögonen och hade precis somnat när mobilen burrar till. Jag tittade yrvaket på den lysande displayen och tog långsamt mobilen för att titta på svaret. 
 
~ It's really okay. I forgot that we had any interview tomorrow on the day, so to meet you on the evening would be perfect. We can just chillin' in my apartment and see any movie if you want to? have a great time with grandma. See you tomorrow. x Harry ~
 
Smset fick mig att le överdrivet stort och jag svarade kort ett "det låter bra"- sms. Sedan slöt jag mina ögon och somnade snabbt, fast denna gång, med ett större leende än innan. 
Jag tittade på klockan för säkert tionde gången på de senaste fem minutrarna. El's föräldrar jobbade och gick på semester om en vecka, mamma och pappa var ute och handlade och skulle vänta utanför om bara en kvart och jag visste hur jag skulle göra. Jag skulle stå där, prydlig och klar - redo för en dag med mormor i London. Jag suckade och drog läppstiftet fram och tillbaka på mina läppar och jag märkte tydligt att denna nyans passade mig perfekt. Jag lät håret vara i naturliga lockar, sedan drog jag på mig min jeansväst och ett par blommiga tights, sedan var jag klar. Och sagt som gjort, femton minuter senare stod jag utanför huset och bilen rullade in på uppfarten. 
 
"Hey Grandma!", utbrast jag när jag fick syn på mormor som satt utanför restaurangen. Hon nästan sprang lika emot mig som jag gjorde med henne och att känna hennes omfamning igen var underbart. 
"Hey, my girl.", hon tittade förvirrat på mig och sedan på mina föräldrar. "It's really you, Linn? I don't recognize you! You have been so, so long and your hair have been longer!", hon skrattade. "But you're the same Linn, I think?", jag log och nickade på huvudet. 
"Of couse I am. And I've missed you soo much!", jag kramade om henne ännu en gång och hon log. Jag kunde se hur några gråa hårstrån gömde sig i hennes bruna hårbotten, men att veta den känslan att mormor inte alltis skulle finnas här gjorde mig riktigt ledsen. 
"I've missed you too, hun. You've been soo beautiful my darling! a real women!", hennes ord fick mig att skratta. Jag släppte sedan taget om henne och hon gick vidare till mamma och pappa. 
 
"Okay, what do you want?", mormor tittade på menyn och försökte leta på något nytt. Jag tittade frågande på mamma som bara log. 
"I take the same as the other years.", de alla tittade upp från menyn. "Pasta and chicken." 
Vi beställde och jag fortsatte att lyssna på mamma, mormor och pappas prat om att ha eget företag. 
"Hey, Linn!", mormor tittade undrande på mig och jag förstod genast att jag vart i mina egna tankar igen. 
"What?" 
"How's it between you and the cute boy as you was in love with in the christmas for a year? what's his name?", pappa harklade sig hastigt och tittade oroligt på mig. Jag gav honom ett tryggt leende som sa ungefär "det är okej".
"Carl. And we're not together anymore. We break up about one years ago.", mormor stelnade till och tog servetten för munnen. 
"I'm sorry sweetheart."
"No, don't be. You couldn't know.", hon tittade lättat på mig och tog min hand. Jag sneglade på mamma och pappa som båda såg lättad ut dem också. Men till min undsättning så kom äntligen maten, vilket var precis i tid eftersom jag var riktigt hungrig. 
 
Vi åt vår mat med en god efterrätt till och sedan gick vi som vanligt ut i stora London. Det var nog det avslappnande jag gjort på länge. Att bara njuta av den friska luften och höra mormor vara så lycklig. Men jag kunde ändå inte förstå varför jag fick så många blickar på mig, varför människor, främst småtjejer viskade bakom min rygg. Trodde dom att jag inte skulle märka eller gjorde dom det med flit? jag försökte att ignorera dem och bara njuta av att vara med familjen ett tag - utan några bråk. 
Sedan kunde jag ju nästan inte ens vänta med att få komma hem till självaste Harry Styles ikväll, det var något jag verkligen såg fram emot. Undra om han höll det rent och fräscht? undra vad Nadja skulle säga om detta, förmodligen skulle hon freaka ur. Jag fnissade åt tanken och återgick till samtalet med de andra igen. 

Detta är alltså ett tidsinlägg! Men kommentera gärna vad ni tyckte om det. Var det för långt? 
Även om jag ej kan svara så gör jag det på torsdag när jag kommer hem! Kram!
 

Bra del :)

Svar: Tack så jättemycket hörru! :)
My Wesström

Sjukt bra!! Nej det var absolut inte för långt!! :) Meeeeeeer :)

Åh så bra! Längtar tills nästa :)

Det var jättebra och absolut inte för långt! Ju längre desto bättre typ. (Y)

Det var jättebra inte alls förslångt!:D

Det var jättebra inte alls förslångt!:D Oj, ta bort den andra kommenteren

Super! :D

Svar: Taack! :D
My Wesström

Jag lyckas kommentera med fel blogg. Ska igentligen bara denna blogg och inte sims3tjejen :P




Kom ihåg mig?