Jag såg hur hon kämpade för att hålla tillbaka tårarna men sekunden efter så rann de från hennes kinder ändå. Jag kunde inte låta bli att le, hon var så fin, till och med när hon grät. Jag flyttade mig närmare henne, torkade hennes tårar och pussade hennes ömt i pannan. 

"I'll always be here for you, but please, don't cry. It makes me cry too.", hennes ögon var röda och det gjorde ont att se henne så ledsen. 

"I don't know why I crying. I have always been strong when people talk about my mom. But with you feels everything so different. It's crazy how you can affect me." , hennes leende ökade och hon ville nu möte min blick. Jag skulle precis ta över konversationen när Lizzy öppnade munnen. 

"Me and Mom were so close. We did everything with each other. It was really me and her against dad and Alex. But the whole family was close, we did everything for each other and always showed love.", hon pratade lågt och hennes blick var återigen vänd ner mot golvet. Men jag lät henne fortsätta. "Then, when everything was so perfect, she leave us, without a reason. I remember the day so well. She packed hers bags and just left our home. Dad was overwhelmed in weeks. Me and Alex was still little, but we understand what should happend.", hennes tårar föll ner från hennes kinder men historian verkade inte vara slut än, hon fortsatte. "I were sad everyday in a few days, I never went to school and I was crying because I was afraid to never meet my mom again. It's Now, in recent years dad tell us the truth. She went to another man, left us and since then I have hate her. I'll never see her again and what she did for my family it's not okay. It was days when I just wanted to die because I missed her so much, but then was Dad and Alex always there for me and my friend Kate too, It's why my family means everything to me.", hennes huvud lutade sig mot min axel och jag kunde känna hur hennes tårar sakta föll ner från hennes kinder ner till min axel. Jag förstod först nu hur mycket hon faktiskt kämpat för att komma över sin mamma, men jag förstod också innerst inne att hon behövde sin mamma, även om hon inte ville erkänna det själv. 

"Have you not talked to her since she left?", frågade jag och hon tittade upp mot mig med en frustrerad blick. Hon skakade på huvudet som svar men fortsatte sedan. 

"No, not I. But Alex have, and they just fight with each other then, over the phone.", hon suckade. "But she send us money every month. And write letters as we never read. I hate her, I can never forget how much she has hurt me, and whole my family." 

"I'm proud of you. You're strong, even if you don't believe it.", log jag och pussade henne löst på munnen. "But as our familys always tell me and the boys, never forget who you are. Follow your heart.", hon flyttade sig ännu närmare mig och jag kunde känna hennes andetag frusta mot min hals. 

 

Vi pratade, tittade på TVn och bara var när Lizzy plötsligt reste sig upp. Jag tittade frågande på henne och hon tog snabbt upp sin mobil ur fickan. 
"I must call dad and say that everything is fine.", hon log sitt söta leende och jag nickade bekräftande mot henne. Hon gick in till mitt sovrum några meter bortåt och stängde dörren efter sig. 

Jag tog då upp mobilen jag också och klickade in på Twitter. Jag log över alla bilder på mig och Lizzy, motvilligt klickade jag in på kommentarerna. Jag ignorerade de hotfulla, kränkande och elaka kommentarerna från "fansen" och fokuserade istället på dem snälla kommentarerna, vilket fick mig att le ännu mer när jag läste dem. Jag klickade på knappen för att skriva in en ny Tweet. 

"@zaynmalik; Please stop hate Lizzy, she has never done nothing. Accept the fact that I'm happy with her. Thanks. xx" , utan att tveka så klickade jag på "Tweeta" och tweeten var fort ute. 

Minuten efter det kom en orolig Lizzy ut från mitt sovrum och tittade med en förtvivlad blick på mig. 

"What's wrong babe?"

"Dad and Alex don't answer in the phone. They always do. Even if it was middle of the night, they always answer me.", hennes röst lät panikslagen och jag tog ett löst tag om hennes arm och drog henne intill mig i soffan igen. 

"Calm down. Don't worry about that, they are maybe just busy to answer now, they'll call you back as soon as they can.", lugnade jag ner henne och jag kunde känna hur hon mer och mer slappnade av i mina armar. 

"Maybe we should sleep now? I'm so tired, tomorrow should me and the boys write some new songs, but if you want, you can join us? it'll be fun. Then we can do something really funny, after that.", jag reste mig upp ur soffan och tittade ner på Lizzy som tittade med trötta ögon på mig. 

"Yes, it sounds good. It'll be fun.", svarade hon kort och tillsammans gick vi in på toan, borstade tänderna och gick gemenasmt in till min säng där vi somnade nästan direkt. 

---

Del 13, wohoo! Varför tror ni att Alex och Pappan inte svarade i telefonen? Nu vet ni också lite mer om mamman, hihi tyckte det också lära komma i en del! Nästa kommer senare dag men nu ska jag ut och chilla i solen, igen. Hihi! Kram på er!