change my mind, del 10

Janinas Perspektiv;

"I don't care if you have a difficult past, or if you barely knew who I was. You take me as I am and it's something with you that I just fell for it. And you're not a bitch, not now. I know you are not really that sort of person either, you just wanted to make it harder for yourself.", han log under hela meningen och jag kände hur ett leende även spred sig över mina läppar. "And you're really cute when you smile.", fortsatte han och jag kände hur kinderna hettade till. 

---

Vi satt länge och pratade om allt möjligt, han var verkligen en sådan vän som man kunde prata med om allt. Han var så lättsam och rolig. Jag drunknade i hans fina ögon och inte tala om hans leende. Han var så fin. 

Plötsligt så ringde Liams mobil och han tog fort upp den och svarade. Jag fortsatte att titta på honom och han log svagt mot mig. 

"Yes, I just stayed and talked with Janina, but I'm way home now... Yes.. Yes, goodbye.", sa han till personen på andra sidan luren och la sedan på. 

"It was Louis, he wondered where I was.", sa han och jag nickade förstående mot honom. "And you maybe should go home?"

"Yes, I think so.", svarade jag och ställde mig upp och han gjorde det samma. "It was really fun to talk to you now, Liam. Thanks for everything.", sa jag lite generat mot honom och han tittade mot mig och log sitt söta leende. Det här med att visa känslor har aldrig vart min grej riktigt.

"It's been a fun chat, maybe we can see you tomorrow over coffee or something?", jag försökte hålla glädjen inom mig och nickade instämmande. 

"Yeah, it sound good. See you tomorrow.", sa jag och vände mig om för att börja gå hemåt. Men just då hörde jag Liams röst ropa efter mig.

"Wait.. What's your number?", jag vände mig om och såg på honom som tagit upp sin mobil igen. Jag sa mitt nummer och gav han en lång kram innan vi skilldes åt. 

 

Lyckligare än någonsin gick jag in i det släckta huset och jag antog att alla låg och sov. Försiktigt trippade jag upp i trappan med risk att inte väcka de andra, men när jag kom in i mitt rum så fick jag se ett välbekant ansikte i mitt rum, halvsovandes i min säng. 

"Hi Dad.", viskade jag fram och gick tveksamt fram till honom. "Why are you here?"

"I miss you and I know I have done wrong. But I wish I could just turn back time when it was you and I, we were so close. Do you remember?", hans spräckliga röst skar rakt in i hjärtat och sakta gick jag fram och satte mig bredvid honom i sängen. 

"Yes, I remember everything. And I'll never forget.", jag suckade och lutade mitt huvud över pappas axel och sakta tog han sin arm över mig. "I'm sorry I disappointed you this past few years. I'm not like the other girls."

"No, you're not like the other girls, and just as well. You are my girl, and always will be.", för första gången under denna tid hos pappa kunde jag känna mig lugn och avslappnad när jag pratat med honom. 

"I have cried over these two years, almost every night, I missed my princess so much.", jag kunde känna hur hans tårar föll ner mot mitt hår och utan att säga något så kollade jag upp mot honom. 

"Dad? please don't cry, it allows me to also start crying." 

"I'm just so glad you're here.", han pussade mig hårt i pannan och drog bort tårarna från hans ansikte. "Sorry about that with the job .. But I thought..-"

"No, dad. You are right. It's good for me to do something else sometimes.", sa jag och knep igen med munnen. 

"You've always wanted to work in restaurants, right?", fortsatte han och jag tittade lite konstigt på honom men nickade sedan på huvudet. 
"That's great. I know a friend who is looking for a summer employees, at Nando's in town there."

"Yes, why not?", sa jag och ryckte på axlarna. Jag såg hur pappa lyste upp och för första gången på flera år kunde jag känna pappas närhet igen, och det kändes riktigt bra. 

 

Liams Perspektiv; 

Killarna och speciellt Andy blev chockade över att jag vart ute så länge med Janina igår och jag log åt tanken över att tänka på det Andy sa till mig igår lite sarkastiskt. "Can you even talk to her? she's like a witch." 

 

"Liam, wake up! It's morning.", jag vaknade av att Niall drog lite i mitt hår och jag satte mig hastigt upp och tittade mot honom som såg ut att ha vart vaken hur länge som helst. 

"How much is it?", frågade jag med min grumliga morgonröst och sträckte ut armarna i luften. Jag hörde hur Niall skrattade till och svarade direkt på frågan. 

"It's half past eleven."

"What all do today?", hördes rop från köket och jag kände direkt igen Zayns röst. Jag reste mig upp och gick ut mot de andra och tittade mig omkring.

"Where is Andy?", frågade jag samtidigt som jag gäspade stort. 

"He was going to meet his girl, so he left quite early.", svarade Harry och jag bara nickade åt honom. 

"What will you do today, Liam? you should be on FIFA tournament or what?", jag tittade mot Louis och skakade på huvudet. 

"Nah, I'm meeting Janina today.", sa jag snabbt och såg hur killarna tittade mot mig med stora flin på läpparna. 
"Just take it easy, you know what a dangerous girl she is.", blinkade Louis till och boxade till mig på armen och de andra bara fortsatte att le mot mig. 

 

Jag satte mig i Taxin och tittade ännu en gång på klockan och drog en djup suck. Alltid skulle jag vara försenad till allt. Klockan var halv tre och som tur var så hade jag ganska nära till stan så efter fem minuter var jag utanför Starbucks Cafee där vi valt att träffas, jag tittade mig omkring för att se henne och efter ett tag så såg jag henne.  Med solen rakt emot henne så stod hon med händerna mot ansiktet med blicken riktad mot mig. Jag gick mot henne och hon gjorde detsamma . När jag kom fram till henne så gav jag henne en lång kram och jag kände hur hon besvarade den. 

"Shall we go in?", frågade hon blygt efter ett tag och hon såg faktiskt lite nervös ut. Jag nickade och tittade mig omkring för att se om någon hade sett mig, men än så länge verkade allt lugnt, ovanligt lugnt. Vilket var skönt eftersom jag har ju inga som helst aningar om hur Janina känner inför våra fans och jag vet ju själv hur jobbigt det kan vara att inte kunna äta ifred, och speciellt för en människa som inte är van med så många omkring sig. Vi gick in till Caféet och ställde oss i den ovanligt korta kön. 

---

Sista delen idag! Nästa kommer imorgon. KOMMENTERA! :)

Riktigt bra!

Nee, jag vill ha mer idag :c Kram ♥

Bra del!:D
"jag vaknade av att Niall drog lite i mitt hår" haha, känns som typiskt Niall!;)

Jättebra! Jag blev glad av att komma hem från en middag hos min mammas jobbakompis och se att du gjort två kapitel!

Kul att läsa Liams perspektiv också! Och att Janina och hennes pappa verkar komma bättre överens :)

Jättebra kapitel :)
Kram <3

Sv: Ja, han är inte så snäll! Våra älsklings killar är alltid där när det behövs!;)<3

Åh, så himla bra! ;) x

Grymt!! Meeeer :) Fällde några glädjtårar i början :')

Sv: tack så mycket!

Sv: Ja,verkligen!:)<3