change my mind, del 19

Liams Perspektiv;
"I dissed not my best friend for four other anyway.", hans flin blev lite mindre och jag tittade illsket på honom.
"If you know them, you would probably also enjoy them."
"No risk.", fnös han och tog tag i Janinas arm och hon log mot honom. "Come on babe, we dance.", sa han och hon hoppade fort ner från stolen och gick ut till det stora dansgolvet tillsammans med Cody. 

nando's | via Facebookhollowedhearts+helpinghands | via TumblrSomente Fotos
 

Att gå efter henne var ingen idé, hur gärna jag än ville så var hon ändå inte i medveten om vad hon gjorde eller sa på grund av allt alkohol hon förmodligen tryckt i sig, men på något sätt så kände jag att jag inte bara kunde lämna henne här. Jag satt kvar vid baren och bara några minuter efter kom Niall och satte sig bredvid mig. 
"Why are you sitting here? we were supposed to have fun tonight!", han drog bort lite svett som rann ner från hans kind och jag antog att han dansat tills nu. Jag drack lite av min cola och fortsatte att titta rakt fram utan att möta Nialls blick. 
"Liam, don't think of her now, let's go up and have fun.", han tog ett hårt tag i min arm och drog ut min på dansgolvet. Jag log lite men kände mig inte alls lika danssugen som honom. Jag fick dessutom syn på Janina och Cody som stod och grovhånglade mitt på dansgolvet och det var alldeles för jobbigt för mig att se på. Jag rusade ut från festen och kände hur jag bara ville spy, trots att jag inte alls druckit något mer än en cola. 
-
Janinas Perspektiv; 
Jag vaknade med dunkar i huvudet och hur allt bara ville komma upp från magen. Sliten och äcklig kände jag mig och jag var riktigt bakis. Men mest förvånad blev jag över att jag vaknade i min egna säng, hur kom jag hem? 
"Janina, up and jump. You should begin to work in an hour.", ropade han nerifrån och just nu ville jag bara gräva ner mig själv. Hur kunde jag glömma det? första dagen på jobbet och jag mår piss, lyckat. Med en seg och tung kropp så lyckades jag ta mig från sängen till toan för att snabbt duscha och fräscha till mig till min första dag på sommarjobbet. 
 
Jag gick ner för trappan och gick sakta in till köket och fick genast syn på pappa som satt och läste tidningen. Jag hade piggnat till lite och jag tittade på min pappa som inte ens sagt godmorgon till mig. 
"How did I get home last night?", frågade jag lite lågt för att inte skapa bråk, det var det sista jag ville ha nu. 
"You, my little girl will learn how much you should drink really. Are you crazy? summarizes how worried I was when you came home yesterday or what? No, not exactly, you do not understand myself how hard it is to be the parent of someone who is constantly booze and smokes.", sa han med en allvarlig ton och tittade även upp nu. Jag blev förvånad hur sträng han lät och utan att säga något så satte jag mig på stolen. Vanligtvis skulle jag käftat emot, men nu var jag bara för trött för det. 
"Just.. just answer my question.", muttrade jag och la huvudet i händerna. Han suckade ännu en gång och lät mer besviken än arg just nu.
"Liam swung you home. I think you should thank him, he saved your life. Imagine if you had slept on the street tonight."
"Yes, I will.", grumsade jag och reste mig långsamt upp från stolen. Flashbackarna kom tillbaka från igår, hur Liam börjat pratat med mig och hur jag verkligen ansträngde mig för att inte bryta ihop och låta känslig och hur Cody släpatmed mig på dansgolvet och sedan möttes våra munnar och tungor i ett grovt stul, mitt framför Liam, och ändå hjälpte han mig hem? Vad är jag för människa? 
"Hurry up now, I'll drive you to Nandos now, and you are nice all day, despite how hungover you are now, you are nice to everyone and do everything you want, okay?", sa pappa och tittade in i mina ögon. Jag drog en djup suck och nickade åt honom. Vi gick ut i hallen, satte på oss skorna, satte oss i bilen och åkte mot mitt blivande sommarjobb. 
 
"Go to meet your employer you, remember, be kind.", var det sista pappa sa till mig innan jag stängde bildörren och gick mot restaurangen som kallades Nandos, aldrig hade jag hört talas om det förr, men det skulle bli intressant. Jag drog handen genom håret och lät solglasögonen vara på när jag gick in mot den lilla matkedjan och precis som pappa sa så möttes jag av en kvinna i trettioårsldern som glatt tog emot mig. 
"Are you our new summer employees, Janine Walker?", sa hon och räckte ut sin hand. 
"Janina, yes.", rättade jag till och tog hennes hand och skakade den vänligt. 
"Janina, of course, sorry. But are you okay? you look a little worn out."
"Yes, I'm fine, thanks. What should I do today?", frågade jag och tittade mig omrking i det mysiga lilla stället jag befann mig i. 
"Before you do anything, you should switch on to this. Then come back and I'll explain your duties for the day.", log hon och gav mig ett par arbetskläder, motvilligt tog jag emot dem, tackade igen och gick in på toan för att byta om till de korta shortsen och den blåa skjortan. Det dög, men det var verkligen inte jag. 


Tidsinlägg #3. Hur ska det gå för Janina på hennes nya jobb? och vad kommer hända mellan hon och Liam nu? KOMMENTERA!

och ändå körde liam hem henne. Han är för underbar!<3

Grymt underbara du! Mermermer!!

Ååå hoppas att de blir tillsammans igen!!

Svar: Jaaaaaa, vi får see vad som häänder ;)
My Wesström

Jättebra!! Längtar till nästa




Kom ihåg mig?