Jag tittade mig själv i spegeln, en, två och till och med tre gånger innan jag bestämmde mig för att jag var redo att gå ut. Personalen hade ökat och det var nu flera stycken som satt i fikarummet och pratade. Jag gick fram till min handledare som jag ännu inte visste namnet på och hon presenterade även mig för de andra. Tillslut kom hon på sig själv och berättade även sitt namn, Zoe hette hon. 

 

"Okay, what do you do on your first day here at work?", ställde Zoe frågan jag väntat på i minst tio minuter nu. Jag ryckte på axlarna och tittade efter de andra som redan ställt sig på sina positioner. 

"Uhm.. Preferably something easy, I can go back to peoples table and give they their food or something.", jag tittade undrande på Zoe som till en början tvekade men sedan lyste hon upp.

"Yeah, it's sounds perfect. I already like you.", log hon. "We open at half past one, then in five minutes, so be prepared.", fortsatte hon och gick sedan in på hennes kontor igen. Jag började småprata med tjejen som stod vid kassan lite och plötsligt blev klockan öppningsdags och jag blev förvånad över hur många människor det strömmade in i den lilla restaurangen. Det måste verkligen vara god mat här. 

"Is it always this many people here?", frågade jag tjejen i kassan som log lite mot mig. 

"Yeah, usually. It's sometimes more and sometimes less."

"Okay, I take the table over here?", frågade jag tveksamt och nickade mot ett bort där två äldre damer satt vid. 

"Don't ask me, you decide. Though you'll probably hurry up a bit for the people increased continually and would like to receive their order quickly.", skrattade hon och fortsatte att ta emot kunder. Jag tittade mot köket och såg hur dem alla jobbade för fullt. Tillslut blev det äntligen min tur att sköta jobbet, maten blev klar, jag gick till bordet där maten var beställd och de tackade så mycket. Det kändes redan bra, jag trivdes med mina jobbarkompisar, det var riktigt kul och jag kände mig välkommen. 

 

Jobbet rullade på och jag hade redan gett ut flera tallrikar med mat och alltid gick det lika bra. Det hade minskat lite med kunder för ett tag och de alla hade nu fått sin mat och tjejen i kassan, som även hette Lou, behövde gå på toan. 

"Because it seems to stand completely still right now, so I take the opportunity to go to the toilet. Can tu take over for a little while?"

"Of couse. But where I press on it will customers?", frågade jag okunnigt och tittade ner mot kassa-apparaten. Hon visade mig snabbt och enklelt innan hon försvann in på toan. Det tog inte många minuter innan jag såg nästa gäng komma in genom dörren och denna gång var det inte vilket gäng somhelst, det var ju Liam och hans vänner tillsammans med fyra stora män runt omkring sig. Men varför just nu? varför, varför, varför? är det ens möjligt? jag tittade mig omkring för att se om Lou var klar snart, vilket var ett tydligt täcken på att hon inte var eftersom jag inte såg henne någonstans. Jag log mot killarna som nu tittade konstigt på mig och jag försökte se och låta oberörd ut. 

"Hello, welcome. What do you want?"

"Ehm.. Janina? What are you doing here? do you work here?", frågade Zayn och tittade på mina kläder och gjorde någon konstig min. 

"Yes, I think so. It's a summer job.", sa jag och försökte hela tiden låta glad, även fast det gjorde ont att se Liam. Jag försökte att inte bry mig om honom, att se honom som en vanlig kund, men det gick inte, hur gärna jag än ville. Det var något hos honom som jag bara gillade.  Jag tog deras beställningar och skrev ner de på en lapp och gav det till kökspersonalen. Killarna gick och satte sig vid bordet men Liam stod kvar vid kassan. Och olyckligtvis stod det inte någon kund bakom honom heller så jag kunde inte skylla på det, typiskt. 

"Thanks for helping me home yesterday, Dad said you did it.", muttrade jag och tittade ner mot kassaknapparna. 

"No problem.", sa han och stod kvar. Jag tittade stelt upp mot honom och gav han en 'vad vill du'- blick. "What have I done? or what is that Cody has cheated on you for shit?", sa han och han tillslut och lät väldigt stressad. 

"He told me who you really were. But you don't have to pretend to like me anymore, I'm used to being let down so it's quiet."

"What? what are you talking about? I really liked you, as I said yesterday.", sa han allvarligt och jag hörde hur han kämpade för att låta stark i rösten. "I care about you, for real."

"Oh, no you don't. Stop pretend it, you like me certainly not real and ..-"
"Yes, I do. Oh god, since when do you believe the rumors? Why should you not believe me instead? why would I lie about feelings?", det han sa fick mig att stelna till ännu mer och jag fick nästan inte fram ett ord. Han tittade ännu en gång på mig sedan skakade han på huvudet och gick till bordet där de andra killarna satt. Han hade rätt, sen när började jag tro på rykten? varför trodde jag bara inte på Liam? varför är jag så rädd att bli sviken igen? 

Jag hörde en harkling bakom mig och hastigt vände jag mig om och fick syn på Lou som log mot mig. 

"I heard what you said, and Liam are right, don't believe rumors, they are after all the rumors. They all five guys is how sweet that time, they never want to see anything bad. Believe me, they are regulars here.", log hon och blinkade mot mig. 

---

Tidsinlägg #4. Vad kommer att hända nu? Kommentera!