En vecka hade nu gått och jag hade varken hört eller sett något från Liam. Konstigt eftersom han tidigare sagt att han skulle stanna hemma i Wolverhampton under hans lediga tid. Fast det var väl förmodligen bara något han sagt. Jag hade däremot ägnat mycket tid åt Cody. Nästintill varje dag hade vi umgåtts. 

Pappa och Lisa har tagit med sig Nova till stranden och Andy var med sin flickvän, jag var ensam hemma och Cody skulle komma in till mig för första gången om bara tio minuter. Jag drog fort på mig ett par shorts, ett linne och lät mitt bruna vågiga hår vara neutralt. Jag tog upp mobilen och fick se att Cody smsat. "I can't wait to see you. xx" stod det och jag stelnade till lite. Vad menade han med det? varför lät han så känslosam? jag satt i soffan och var så inne i mina egna tankar att jag nästan inte ens hörde att dörrklockan ringde. Men efter tre långa signaler på ringklockan så kom jag tillbaka till verkligheten. Jag skyndade mig upp från soffan och öppnade hastigt dörren. På andra sidan stod ett välkänt ansikte och en lika fräsch look som vanligt. 

"Hey Cody.", sa jag och gav han en snabb kram. Han besvarade den och gick in till mig, slängde av sig skorna och tittade sig omkring och han såg väldigt chockad ut. Hans mun var vidöppen och utan ett ord ifrån hans mun så ställde han sig framför mig och tittade in i mina ögon. 

"Lives you really here?", stammade han fram efter ett tag och jag kunde inte låta bli att skratta åt honom. 

"Yeah, or.. My dad does.", sa jag och himlade med ögonen. 

"You like not to live here? or what?"

"Uhm.. Not really, I liked my home in Sweden, you know. And my stepbrother are best friend with..-", började jag men hejdade mig snabbt när jag kom på att även Cody och Andy var gamla vänner, han kanske inte gillade att prata om dem. 

"With.. Liam?", sa han och tittade in i mina ögon. "Is Andy type your brother?"

"Yeah, I think so.", han suckade och började plocka upp sina skor från golvet som låg utspridda eftersom han bara sparkat av sig dom. 

"Wait, what? are you going already?", frågade jag och gav gan en osäker blick. 

"Yes, Andy hates me. I can't be here, he would kill me.", sa han och utan att ens tänka tanken på att fråga vad han har gjort för att Andy ska hata han så tog jag tag i hans arm och han stannade hastigt. 

"Andy is with his girlfriend right now, calm down.", han kollade på mig och nickade tillslut.

"My room is upstairs, shall we go up?", frågade jag och han ryckte på axlarna så jag antar att det var ett ja. Jag gick sakta upp för den långa vita trappan med Cody hack i häl. Vi kom in i det stora allrummet som ledde till mitt rum men Cody fastnade direkt för FIFAt som låg på golvet bredvid TVn. 

"Do you play?", log han och tog upp en dosa från golvet. Jag log lite mot honom och skakade på huvudet. 

"No, really not. There is also Andy's games so I don't know if I can play it.", suckade jag och la armarna i kors. Han såg en sista gång på spelet, la ner dosan och gick sedan fram till mig och tog sina händer över min midja, precis så som Liam alltid gjorde. Jag tittade ner mot mina fötter och han såg direkt att något var fel. 

"What's wrong?"

"Uhm.. Nothing, I think.", grumlade jag och fortsatte med blicken neråt. "I just..-"

"Thinking about Liam, I understand. But, fuck him and had fun with me instead. He is a loser, realize the fact that life's go on. And you are too good for him, he's a dork like singing and fails.", sa han med en känslokall och hänsynslös röst och med ord som verkligen skar rakt in i hjärtat. 

"I don't want you to say about him. He might be a fake boyfriend who can not be trusted, but you still have no right to blame the people that you do.", sa jag tyst och jag såg hur han reagerade samtidigt som han fnös till. 

"Do you still like him?"

"No.. or, I don't know.", pep jag och kände mig plötsligt maktlös och liten. Han tog ett löst tag om min hand och försökte möta mig med blicken. 

"So we've had this week, it meant nothing to you or what?", sa han med en känsligare röst och jag tittade nu upp mot honom. 

"What? nothing has happend?", jag tittade lite förvånat och oförstårligt på honom och hans min blev plötsligt allvarlig. 

"But the kiss in the party last week then?"

"Oh, Cody. I was drunk. Sorry if you have believed something, but I really feel for you nothing more than friendship. You know, the friendszoon?", hans svarta ögon blev plötsligt ännu svartare och han tog ett hårt tag om mig. 

"Now it is just and choose, me or Liam?", hans röst lät väldigt hotfullt och hans tag om mig blev bara hårdare och hårdare. 

"What are you doing? are you sick?", sa jag med en allvarlig ton och försökte dra mig loss. 

"I don't want you hanging out with Liam.", sa han och hans röst lät lite mildare denna gång. "He was the one who always did things when we were kids, girls, friends, attention. And now he has everything, thousand screeming fans, four new brothers and I have nothing anymore, just you. I just don't want him to get you either.", det han sa kom rakt in i hjärtat och jag kunde faktiskt förstå lite hur han kände, att bli andrahandsvalet är aldrig kul. Jag kramade om han och hans grepp om mig blev stadigare och mjukare. Han tittade in i mina ögon och hans huvud kom närmare och närmare mitt, plötsligt så möttes våra läppar och tungor. Han förde mig till soffan och la sig på mig och drog sin hand ner mot mina shorts, men där fick det vara nog. 

"No, Seriously Cody, what are you doing?", sa jag med en hög stämma och han reagerade direkt. 

"I just want to have some fun, let me.", hånflinade han och tog ännu ett hårt tag om mig och hans läppar mötte mina igen, hur många gånger jag än försökte dra bort han så var han ändå där med sina händer och läppar sekunden efter. Tillslut gav jag upp. Det var nu jag insåg vad han egentligen velat hela tiden och att allt han sagt bara var ren bullshit. Han hade precis dragit ner byxorna då min räddning för dagen kom, pappa. Jag hade vart så inne i mina tankar om allt och förmodligen Cody med, att vi inte ens hört att pappa, Lisa och Nova kommit hem. 

"What the fuck are you doing? are you kidding with me? Get off my daughter your shit.", Cody tittade hastigt upp, tittade sedan ner på mig igen och innan jag visste det hade han huvudet vid mitt öra. 

"I'll be back, soon.", viskade han innan jag klev av mig. Drog upp byxorna och gick förbi pappa som följde han med blicken tills han var helt nere. Han satte sig bredvid mig och han såg hur jag höll tårarna inne. 

"Who was that?", frågade han samtidigt som han la handen om mig huvud och smekte mitt hår. 

"Just a friend, don't worry.", snörplade jag fram och lät tårarna rinna. Nu ville allt bara ut. 

---

Nu är jag hemma igen och tack för alla grymma kommentarer, ni är så himla bäst allihopa! Är också ledsen för all stavfel som kommit med i tidsinläggen, när jag skrev dem lärde jag skynda mig lite och hade inte tiden att läsa igenom dem så noga. Så nu vet ni! Vad tyckte ni om denna del då? Kommentera!