change my mind, del 4

Janinas Perspektiv;
"Oh, good!, Me and Liam wondering if you want to hang out?", jag fortsatte att stirra på honom men jag sa ingenting. "Well, maybe another day then. You're supposed to stay here for a few weeks so we have time after all.", log han när han såg hur osäker jag blev i blicken. Jag nickade mot honom och sedan gick han ut igen. Jag la mig ner på sängen och tänkte på det Andy just sa. Liam, var det så han hette? Liam. Jag mimade hans namn tyst för mig själv ett par gånger innan jag slutligen slöt mina ögon för ett ögonblick och lät tankarna gå som det kom. 

FacebookYou've gotta hide your love away., Algemeen album - Hyves.nl

Liams Perspektiv; 
Jag satt i Andys soffa och svarade lite fans på Twitter när han plötsligt var tillbaka.
"I guess she's just tired, she could not go out now anyway.", sa han och stod kvar i dörröppningen. Jag ryckte på axlarna och gav han en okej-blick. "How long will you stay at home then? I mean, before you start working again."
"I don't know. A few weeks anyway, we're pretty tired now after our tour and stuff.", bekräftade jag och han satte sig bredvid mig i soffan. 
"So, tell me something about the girl, Janina.", jag la ifrån min mobilen och tittade nyfiket på Andy som skruvade på sig lite. 
"I don't know her so well, she was last here was a year ago and she and Jack fought all the time.", jag fortsatte att titta på honom och bara nickade. "She is very cute, they are her. But her attitude scares me and she has not had the easier the past few years, Jack said."
"Oh, It does not sound good.", fick jag fram och jag hållde helt klart med, hon var riktigt söt. Det var något med henne som jag föll för, hon var så annorlunda. Men vad vet jag? jag känner henne inte. 
"Hah, no. I know what you're thinking, but she's not for you. You are too kind to her.", flinade han och boxade till mig på armen. Jag brydde mig inte i vad han sa och bara gav han ett flin. Jag kände hur mobilen burrade till och jag tittade fort på displayen för att se vem det var, Niall stod det och jag hade helt glömt bort att killarna är hemma hos mig. 
"I didn't mean that I would stay as long as, you know, because the guys are with me now. But can they overcome? Niall wonder.", jag tittade på Andy som bara log och nickade som svar. "Unless Janina turns sour over the course?", la jag till och han suckade bara. 
"She is who she is, who cares? Clearly the guys can come over. They don't disturb her.", jag nickade instämmande och svarade Niall att det kunde komma över. 
 
Janinas Perspektiv;
Jag hörde ännu en knackning på dörren, jag öppnade mina ögon och insåg att pappa stod och tittade på mig. 
"Oops, sorry. Am I disturbing you?", sa han och jag gav han en arg blick. "I'm sorry it turned out like this between us. But may I come in?"
"You are already inside.", mumlade jag och makade plats bredvid mig i sängen. 
"Lisa tell me, You didn't even say hello to her when she greeted you welcome?", han såg besviken ut men som vanligt låtsades jag inte bry mig. 
"I don't know her and I don't greet strangers, that's all.", sa jag känslokallt och han bara suckade. 
"She likes you a lot. Try atleast bother you a bit anyway."
"It's my life, I do what I want. And I don't like her, or you, or someone else in this house.", nästan skrek jag ut och jag såg hur pappa reagerade. Han tog det nog väldigt hårt eftersom hans tårar föll ner från kinden. 
"I understand that you are angry at me, but please. Don't take it out on others and don't make it so hard on yourself all the time."
"Go out. I want to be alone.", suckade jag och han reste sig upp och tog handen på min kind och drog den fram och tillbaka. Jag ville verkligen bara slå undan den, men jag kunde inte. Inte denna gång. 
"Come down and eat food with us. You have not eaten anything and you have to eat.", sa han med en låg röst. 
"With you? Could not believe it.", fnös jag till och såg hur han nickade på huvudet. Han reste sig upp och gick mot dörren. Innan jag ens visste ordet av det själv så öppnade jag munnen och bad han stanna. Han tittade chockat mot mig och jag kände mig lika själv. "Only if I get to sit next to you at the kitchen table.", sa jag lika känslokallt fast med blicken neråt denna gång. 
"Of course, my girl. Come with me.", han sträckte ut sin hand och tittade med ett svagt leende på mig. Jag himlade med ögonen och reste mig upp själv utan pappas hjälp men han såg fortfarande nöjd ut. 
Vi gick ut ur rummet och jag kunde fortfarande höra röster ifrån Andys rum där han och Liam befann sig. 
Jag gick bakom pappa ner för trappen och precis när vi gick förbi ytterdörren så plingade det på. Jag tittade mig omkring för att se om ingen tänkte öppna, men pappa bara ryckte på axlarna och gick in i köket istället. Jag drog en djup suck innan jag tillslut gick fram till dörren och öppnade. Bakom den stod det fyra killar som såg väldigt trötta ut. Jag tittade förvånat på de alla fyra och de log ett hastigt leende mot mig. 
"Hello, it's Liam and Andy inside?", sa den blonda killen med keps och solglasögon. 
"Yes, they said it was okay that we were coming.", sa nu killen med svart hår. Jag ver helt säker på att jag sett killarna förr. Men då kom tankarna tillbaka, varför skulle jag ha sett dom förr? sluta inbilla dig Janina! Jag försökte tränga bort mina tankar och svarade snabbt killarna som nu kommit och och tog av sig sina ytterkläder. 
"Yes, they are upstairs.". Jag såg hur de alla fyra stirrade på mig utan att säga ett ord. Jag suckade och kunde tillslut inte hålla mig. "What are you looking for?"
"Wow, you seem angry.", sa då killen med de lockiga håret och tittade fort tillbaka på de andra igen. "Come we go up to Liam and Andy.", de andra nickade instämmande och jag gick in till köket där Pappa, Lisa och Nova resan satt och åt. 
"I hope you like spaghetti and sauce. We could not do something big tonight.", log Lisa och nickade åt den lediga stolen. "Otherwise it is just to make something of their own if you prefer.", fortsatte hon och tog en tugga av sin mat. 
"No, It's fine. I love this food.", log jag lite tillgjort och satte mig ner på den lediga stolen bredvid pappa. 
"I hope you were not afraid of Andy's buddies, they are kind.", skrattade hon till efter ett tag och Nova tog direkt över. 
"And famous. They're the biggest boyband in the world." 
"What? What's the band?", sa jag lite förvånat och tittade nyfiket på Nova. 
"Don't you know that? It's One Direction.", jag såg hu hennes ögon tindrade när hon sa deras namn och jag insåg just vilka det var. Inte konstigt att jag kände igen dem till utseendet. Hur kunde jag missa en sån grej? Åh, vad dum jag kände mig. 


Nu vet hon om att det är 1D killarna iallafall! Ledsen för de dåliga bilderna, men visste absolut inte vad jag skulle ha för bilder. Haha! KOMMENTERA! 
 
Nästa kommer imorgon. Kram och ha en braa fredag hörrni!

Aaaamajgaaash vaaa braaaaaa! <3 är sååååååååååååååååååååååååååååå glad att jag hittade denna novellblogg! Kan det bli bättre? Bästa skrivaren (alltså du ;)) nånsin, skriver om de bästa killarna nånsin! :D

Svar: Ååh, tack så hemskt mkt bästa och snälla du! <3
My Wesström

Haha, harry...kanske inte den bästa kommentaren att ge till någon som är arg!;) såå bra!

Jättebra kapitel :)
Kram<3

Åh vad kul att resten av killarna nu är med! Känner verkligen på mig hur bra denna novell kommer att bli! :D

Svar: gud va glad jag blir, tack så jättemycket Stina! så snäll <3
My Wesström

Jätebra (okej, jag måste ha ett annat ord. Jag börjar tjata ut det) men jaja. Bra att hon vet vilka killarna är!

Bra kapitel :)
Längtar till nästa :)
Man börjat komma in i den nu.
Kram

Svar: Vad kul att du känner så! tack :) kram!
My Wesström

Riktigt nu bra nu när alla killarna är med :)

Svar: taack :D
My Wesström




Kom ihåg mig?