Ellinors Perspektiv;
Vi skippade taxin och tog istället en liten promenad hem till huset. Självklart var jag oerhört besviken på Harry, jag trodde att jag betydde mer än så för honom. Men samtidigt kunde jag inte heller vara arg, han har sitt liv och gör vad han vill.
"Är det okej att jag är med Liam då? att svika dig när du mår dålig är absolut inget jag vill.", yttrade Janina för säkert femte gången. Jag suckade och nickade utan tvivel på huvudet, precis som de fyra andra gångerna.
"Klart du ska vara med han, tänk inte på mig ikväll.", sa jag och log ett säkert leende mot henne, vilket hon tydligt såg och log tillbaka.
Vi gick de långa gatorna hem och precis när vi skulle svänga in till Janinas hus så kände jag hur det burrade till i fickan. Movilligt strävade jag efter mobilen i fickan och blev förvånad när jag såg vems namn det stod på displayen.
~ Can we talk? I miss you. / Harry. ~
Jag hade blicken kvar mot telefonen ett tag och jag kände hur Janina tittade mot mig. Jag bara skakade på huvudet, tog ner mobilen igen och gick in på tomten, gick upp för den långa stentrappan och in genom ytterdörren. Jag orkade bara inte svara.
Janinas Perspektiv;
Jag kände på mig att smset hon fick hade något med Harry att göra, eftersom hon fort la ner mobilen igen och med snabb fart gick in genom dörren. Sekunderna efter kom jag också in och Ellinor gick direkt och satte sig i soffan där Andy och pappa satt. Jag ställde mig vid vardagsrumsdörren och tittade beundrat in på dem. Pappa tittade då upp och flinade stort.
"You have visit, go upstairs.", sa han och utan några väsen ifrån mig så gick jag fort upp, skyndade mig igenom allrummet och gick direkt mot mitt rum, där jag möttes av det finaste jag visste.
"Liam!", gastade jag ur mig och hoppade in i hans öppna famn. Jag andades in hans underbara parfym och hans stora leende på sina läppar bara spred av sig.
"I've missed you so much, babe.", viskade han i mitt öra och tog ett hårdare grepp om min midja. Jag lutade huvudet bakåt så våra blickar kunde mötas och sedan möttes våra läppar i en helt perfekt kyss.
"I've missed you too. What shall we do?", fnissade jag och la huvudet mot hans bröst.
"I don't know, what do you want?", han släppte taget om mig och tog istället sina mjuka händer runt mitt huvud. "You look so beautiful, honey."
"No, I don't.", mumlade jag och tittade ner mot golvet, men hans två fingrar under min haka vikade försiktigt upp mitt huvud och våra ögon möttes.
"Yes, you do. You're the most beautiful girl in the world, And I'm so happy that you're mine.", han fortsatte att stirra rakt in i mina ögon och jag kände hur mina kinde hettade till.
"And I'm the luckiest girl on the planet, to call you for mine.", suckade jag lyckligt och pressade mina läppar mot Liams i en passionerad kyss.
Det började mörkna på himlen men temperaturen ute var fortfarande detsamma. Jag låg i sängen, hand i hand med Liam bredvid mig. Vi bara njöt av varandras sällskap och att bara ligga bredvid honom gjorde mig hel.
"How feels Ellinor now then?", frågade Liam plötsligt och såg lite bekymdad ut. Jag suckade långsamt och ryckte på axlarna.
"I don't know, she don't want to show her feelings about that. But I know she's very disappointed and sad inside."
"Yeah, Me and the boys is really disappointed too, but we solved it before I going here.", mumlade han och fortsatte att pilla med mitt hår. "Do you want do go out?"
"Yes, absolutely.", svarade jag snabbt och hoppade fort upp ur sängen. Jag rättade till hästsvansen i mitt hår och tog på mig solglasögonen, även om det inte var någon sol ute så orkade jag verkligen inte sminka mig igen, så solglasögon var det enda sättet att dölja mina fruktansvärda ögon.
Vi stod i hallen och hörde hur Ellinor skrattade med pappa och Andy. Vart Lisa och Nova var visste jag dock inte.
Vi sa hejdå och gick fort ut ur huset. Vi började gå gatorna bortåt och kom sedan fram till en liten park lite på sidan av. Vi gick, hand i hand dit och satte oss i gräset samtidigt som vi tittade ut över sjön som glänste i månskenet.
Plötsligt la sig Liam ner, jag tittade lite underligt på honom men jag kunde samtidigt inte låta bli att le. Han var så fin.
"Come on, Lie down.", skrattade han och jag gjorde tillslut som han sa. Det började nu bli så mörkt att stjärnorna kommit fram och tillsammans låg vi och betraktade den fina stjärnhimlen, det var lagomt varmt ute, solen var borta och man kunde höra att vågorna från vattnet hasade fram och tillbaka. Hela situationen blev så perfekt, precis som Liam.
"Janina..", började han och hade fortfarande kvar blicken upp mot himlen.
"Yes..?", svarade jag tveksamt och tittade på honom. Vad skulle hända nu? Skulle han säga något som kunde förstöra denna perfekta stund?
"You know all the billion stairs up in the sky? I love you more than every stars on the sky. You are my biggest star and I can't explain how much you means to me."
Jag kände hur glädjetårarna rann ner och det var faktiskt nu som jag insåg hur mycket jag älskade Liam, på riktigt. Han var så underbar, helt fantastisk.
"I love you too, Liam. For me, you're the best. The best boyfriend in the whole world and I love you for who you are. How big and famous you than is. But for me, you're biggest.", sa jag ärligt och han tittade äntligen ner på mig. Han log sitt perfekta leende och våra läppar möttes i en lång, mjuk kyss.
Del 41! Det blev en liten kärleksdel nu kände jag, haha. Men vad tyckte ni om den då? Var den okej? Kommentera fina ni!
Anledningen till att det blev tidsinlägg igår är för att på dagen var jag och handlade lite kläder, sedan på eftermiddagen var jag och träffade släkten ute på landet, så där har ni förklaringen! Kram på er fina ni! :)