change my mind, del 45

Harrys Perspektiv;
"You were strong like did it. Feel proud. And I saw how afraid you was when you come in here, but now it feels okay, right?", log hon och föraktade mig lite. Jag nickade lite svagt och gick ut med ett svagt leende på läpparna. Jag hade gjort en sak jag varit rädd för i hela mitt liv, och jag gjorde det för en bra sak. Jag var som hon sa att jag skulle vara, stolt. 

dfgfsdn | via Facebookbut i cant..  | via Tumblr♥.simba.♥
A real man never stops trying to show a girl that he cares about her even if he already has her TumblrPhotoshoot April 20th | via Tumblr

Janinas Perspektiv; 
Efter timmar av väntan började vi alla bli hemskt trötta. Louis, Niall och Zayn låg redan lutade mot varandras axlar och hade somnat, Harry satt tyst och tittade ut, pappa satt och pickade med sin mobil och jag låg i Liams famn. Plötsligt kom Elena tillbaka, hon suckade lågt och log lättat. 
"She will be alright, I think so. But she need sleep a lot, rest is very important after a operation like this.", vi som var vakna nickade instämmande men fortfarande väldigt trött. "I see that you guys are really tired, go home and rest you too. If you want, you can come back tomorrow." 
Jag tog tag i Liams hand hårdare och all oro inom mig bara försvann för ett ögonblick. Tack vare Harry så hade hon blivit på bättringsvägen, hur skulle jag någonsin kunna tacka honom för det? och hur skulle hon någonsin kunna tacka honom för det? 
Hon gick sedan ut ur det lilla vita väntrummet och kvar satt vi, sega som aldrig förr. Harry pickade irriterat på Zayn som ryckte till, vilket gjorde att alla killarna snabbt var vakna. 
"You heard what she said guys, come on, we'll home.", sa pappa och gav med sig en gäspning. Jag och Liam ställde oss upp och lika så gjorde Louis, Niall och Zayn. Men Harry satt kvar. 
"Harry, what are you doing? we should go home.", suckade Niall och försökte dra upp honom men misslyckades. 
"I stay here, I'll never leave her again.", bekräftade han och han lät väldigt bestämd, vilket fick mig att le lite. 
"Okay man, we seen tomorrow. Take care of yourself, we have just one Harry.", sa Zayn och gav han en snabb kram. 
"Liam, shall you with us home or going you with Jani?", frågade Louis när vi precis kommit ut från de stora sjukhusdörrarna. Han tittade hastigt på mig och log, jag ryckte på axlarna och sa ingenting. 
"I follow Janina home, but we seen tomorrow boys.", sa han och sedan gick vi åt varsinna håll, eftersom pappa hade parkerat bilen på en helt annan plats än vad killarna hade. 
 
"You look tired my love, let's go, we'll sleep.", skrattade Liam och satte sig bredvid mig i sängen. Jag tittade på honom och han såg förmodligen i blicken att något var fel. "What's wrong babe?"
Jag drog efter andan och utan ett ord så satt jag där och tittade in i hans ögon. Han tog tillslut ett mjukt och perfekt tag om min midja och kramade mig in mot honom. Jag la armarna runt hans nacke och sniffade försiktigt in hans doft. 
"Tell me what you think.", sa han tillslut och våra blickar möttes igen. "And say not nothing, I know it's something." 
Jag suckade, reste mig upp och tog sedan fram bilden på mig och Ellinor. Bilden jag tvunget sett när jag kom in genom rumsdörren, bilden som satt på väggen, bilden från barndomen då allt var bra, bilden jag nu visade Liam. 
"What happened if she not will be okay? what if she leave us? I'm so scared Liam, scared to be alone. I just want to be happy like that again.", sa jag lågt och samtidigt i lite panik, men som vanligt lyckades Liam lugna ner mig bara genom att dra mig till han. 
"You'll never be alone, I'm forever yours. I'm forever with you, whether we're thousands of mil from each other, I'll always be with you. And calm down, you heard what she said, El was on the good way."
"I love you Liam, so, so much. I don't know what I should do without you, honesly. I can't..-" 
Hann jag säga innan Liams läppar pressades mot mina i en långvarig kyss och när han avslutade den så log han hans underbara leende som jag aldrig fick nog av. 
"I love you too, babe." 
 
Harrys Perspektiv; 
För säkert tionde gången kom Elena in i det lilla väntrummet där jag nu satt ensam, hon tittade förvånat upp på mig och förväntade sig nog inte att jag skulle vara kvar. 
"Harry?.. What..-"
"Can I go to her?", frågade jag med tårfyllda ögon, till en början såg man hur hon tvekade, men nickade sedan.
"But she's very tired and she must not stressed up.", konstaterade hon allvarligt och jag nickade bekräftat. Jag gick in mot rummet och fick se henne ligga där med flera slangar på hela sig, men det gjorde inte mig något alls. Hon var lika fin ändå. 
"Hey El.", sa jag lågt och hon vred huvudet långsamt mot mitt håll. Jag satte mig bredvid henne och tog hennes hand, och det förvånade mig att hon inte heller gjorde något motstånd. "I know the fact that I was stupid, but I wanted to forget you, but I realized that I could not. You were in my mind every hour, every minute and every second." , jag kände hur tårarna rann och vad det var för tårar visste jag inte, kanske var jag bara glad över att se henne och fått ha det sagt, eller för att det gjorde ont att se henne så här och veta att hon kanske fortfarande var sur. 
"Thank you for everything, Harry. I can never thank you enough for that you done for me.", en svag röst hördes från sängen och jag blev riktigt snopen när jag hörde att hon kunde prata. "Have you stay here all the time?" 
Jag visste inte vad jag skulle svara på det, jag var helt stel i kroppen och fick knappt fram ett ord. Men en nickning fick jag fram och jag såg hur tårar bildades i hennes ögon. 
"I like you, I really do. But I can't be with you. Your fans will hate me and I can't take all this attention.", sa hon och jag hörde hur hon kämpade för att prata. 
"Our fans don't know nothing about us, they hate anyway. There are always haters out there. But when I are with you, I can feels like Harry as person, not Harry as a band member, and you accept me for who I'm. You're not like the other girls, and I don't care if our fans will hate you, for I love you, I love you so much." , viskade jag fram, men tillräckligt högt för att hon skulle kunna tyda vad jag sa. Hennes tårar rann ner från hennes kinder och hon nickade mot mig, jag väntade på svar, och ett svar fick jag tillslut ,men inte det svaret jag förväntade mig.
"I'm tired, Harry. And you too, go home, sleep, rest and come back tomorrow. I need sleep."
Besviken, mållös och ledsen gick jag med tunga och sakta steg mot dörren och jag kunde höra hur hon hojtade till en aning, så jag vände mig hastigt om och såg på henne med en orolig blick. 
"I love you too."

Hej mina fina läsare! Detta är ett tidsinlägg för just nu är jag ute och shoppar med vänner. Om det kommer en del ikväll vet jag inte, det beror helt på när jag kommer hem, men förmodligen så blir det ett, så håll utkik! 
Kommentera detta inlägg mycket nu hörrni! Kramisar :) 

Gud så gullig han är!!! Typ döör :) Sjukt bra! Meeer :)

Jätte bra! :) Längtar tills nästa :)

Svar: Men åh vad glad jag blir, tack! <3
My Wesström

Jättebra kapitel :)
Kram <3

My

And i love this novel!

Jättebra!! Hoppas allt slutar bra! Åååå älskar din novell

Svar: Taaack och jag äääälskar dina kommentarer! <3
My Wesström

Åh, så fin del. alla dina delar är det!<3

Din novell är verkligen så himla bra!! Älskar den<3 bästa novellen jag har läst!

Svar: Blev så glad när jag läste denna, verkligen! tusen tack, sååå tacksam! <3
My Wesström

Har upptäckt att jag fått en stor förebild inom sånt här med skriva och sånt.... Dig <3

Svar: men gud vad söt du är! haha, taack fina du <3
My Wesström

Ojojoj... Konstig svenska där du.... ;) (i min kommentar jag skrev nyss ;)) <3

Åh vilket fint slut! Nu verkar det faktiskt som att allt kommer lösa sig! Hoppas jag i alla fall :) kram <3

Svar: Ja, ny del ute nu! kram! <3
My Wesström

Aww! OMG vad gulligt! :')

Svar: Ja, ellerhuur.. Iih :')
My Wesström




Kom ihåg mig?